Tji fick jag…

…som trodde att nån hade lyssnat på mina funderingar och åsikter kring en långsam tillförsel av Privigenet!

Men vi börjar med nåt trevligare. Igår var ju faktiskt Fia hyfsat pigg, ordentligt mycket piggare än i måndags, så hon fick i sig rätt bra med vätska. Vid läggdags var vätskelistan fullklottrad och hon hade fått i sig närmare 1700 ml *klappar händer och hoppar jämfota* Hennes snälla moster som bor typ en färjesväng härifrån, kom förbi och hade köpt med sig lite gotta till oss. Jag fick en god sallad (som jag sparade till lunch idag) och sen hade hon med sig små yoghurts (el hur tusan det stavas), en burk pepparkakor, en dricka och en stor burk skumtomtar. Fia fick även en choklad-pucko, passande dryck till en chokladälskare 🙂 Vi hade några trevliga timmar med surr, smaskande och tedrickande. Sjuklingen lyckades t.o.m få ner två rostade mackor till kvällsfikat. Kl 17 kom sköterskan in och satte igång medicindroppet, först på 21 och sen 42. Helt plötsligt så säger hon att hon skulle komma tillbaka senare och öka till 84! Why liksom?! Det är helt klart att man kan minska biverkningarna med långsam takt på droppet och vi har ju själva sett hur det påverkar Sofia beroende på vilken fart de ställer in! Nää läkarens order! Fy fan så irriterande!! Ändå sa vi att droppet gärna fick pysa på hela natten, oss stör det inte! Skulle hon få ökad huvudvärk så kunde hon ringa så skulle de dra ner på farten men vi påpekade att då var det ju redan försent. Mycket riktigt så var vi tvungna att ringa på klockan strax före midnatt och nattsköterskan som kom in drog direkt ner till 50. Men som sagt, då var det redan kört! Hennes huvud höll på att sprängas i bitar!

Gissa hur hon har mått idag?! Rävjävlaröv igen! 🙁 Trots att hon fick Oxynorm direkt på morgonen för att ens kunna komma upp ur sängen så spydde hon när hon kom till toan pga skallebangen. Det känns som att de har förstört en hel dag, en dag då hon kanske hade pallat lite miljöombyte i rullstol el bara att få slappna av och känna sig som människa!

När ronden kom vid 10 så var det en annan läkare än igår, en som dock var med på ronden igår. De såg i vilket bedrövligt skick hon var och när jag frågade av vilken anledning de var tvungna att gasa på och varför de inte kunde nöja sig med lugnare takt så var det inga problem! Absolut, de kunde nöja sig med 42 vid sista dosen och tack för det! Synd bara att inte hon var med och bestämde dagen innan *morr*

Så… den här dagen har varit lugn, det innebär fördragna persienner och sängläge. Frukost och lunch hoppade hon över men vid ett-tiden åt hon en av mosters yoghurts. Fina svärmor och svärfar kom förbi med ett fint kort, godis och gofika som vi andra avnjöt då Fia inte riktigt var redo att tugga i sig nåt, så det blev ett litet kafferep på rummet 🙂

Alla våra nära är så omtänksamma, ringer, messar och de som kommer hit frågar om vi vill ha nåt som de kan köpa med sig men vi har ju det mesta vi behöver just nu. Vi har mobiler, padda, dator, tv, tidningar, böcker, godis, fika, drickor, mat…. Ja ni hör ju 🙂 Tyvärr så är det bara jag som äter (hrmmm, det lär ju inte vågen därhemma gilla) och det är bara jag som orkar läsa. Lillstackarn vilar mest eller ligger och räknar de störiga 25000 takhålen, hål som dansar runt och gör olika mönster när hon är trött i ögonen el är nydrogad. Hon får härliga visioner när sköterskorna sprutar in Oxynormet lite väl snabbt i kanylen. En dag såg hon en lustig människa framför sig, en mix av två gamla lärare, där den enas huvud satt på den andras kropp, iklädd fula träningskläder. Haha vilken syn alltså!

Kl 15 drogs sista medicindroppet igång, tre flaskor som ska tömmas innan vi lägger oss. Hon fick även dagens andra dos Oxynorm och just för tillfället mår hon halvbra. Snart kommer morfars förbi med pizza så att åtminstone mamman får i sig mat. Då Fia inte är spyfärdig just nu så provar vi äta på rummet och (hoppas hoppas) kanske att vi får i henne en liten bit. Förutom en yoghurt och lite drycker så har hon bara fått i sig en piggelinglass och det var lite roligt när jag gick för att hämta den. Fem sköterskor hade fått en lugn stund och satt samlade i matsalen med varsin kopp kaffe när jag närmade mig. En av ”våra” sköterskor log och frågade ”och vad vill mamma då?” När jag frågade om jag fick tigga till mig en piggelinglass så hoppade flera stycken upp och sken som solar med kommentarer som ”men oj så roligt!”, ”självklart ska hon få glass!” Snacka om att de är ivriga att få i henne nåt, allt som går ner är bra även om det inte alltid är nyttigt! 😉 De är även glada över att vi får besök, det skingrar ju tankarna lite och får tiden att gå. Vi har ju haft turen att ha besök varje dag, i måndags kom kompisen W och hennes mamma, igår moster J och idag bonusfarmor och bonusfarfar. Om en stund kommer morfar med fru och imorn kommer lillasyster Sally och bonuspappa. Vi- och främst Sofia- har det bra! Mormor är tyvärr halvers portad, hon hade nog redan varit här om hon fått (och orkat) men hon har fått en elak hosta som inte är bra att drabbas av när huvudet känns sprängfärdigt så hon får hälsa på Fia på hemmaplan.

På tal om hemmaplan. Har vi tur så får vi åka hem innan helgen! Hittills har alla prover sett bra ut och sista medicindosen ges ikväll. Hon lär behöva mer smärtstillande men när huvudvärken släpper (vilket den förhoppningsvis gör efter all medicinering är klar) så behövs inget mer ges intravenöst. Överhuvudtaget räknar de med att hon ska vara färdigbehandlad vid midnatt, sen är hon kvar här för observation torsdag och fredag. Det är lite överkurs att vara här över helgen om de lika inte tänker göra mer eftersom de anser att sjukdomen är på väg åt rätt håll. Sen får barnmottagningen på lasarettet hemma i stan ta vid med uppföljning och hon lär ha behov av en viss tids sjukgymnastik för att få igång armar och ben igen. Men den som lever får se, vi tar dag för dag.

Sköt om er!

Puss och kram

2 tankar kring ”Tji fick jag…

  1. Tess

    Men vilket nedrans stolpskott den där första var som bestämde att dosen skulle tas sådär fort!! 🙁 Hoppas det går bättre nu när medicineringen snart är avklarad så hon får en chans till återhämtning.. ♡ Många kramar till er, en riktig liten kämpe är vad du är, Fia! ♥♥♥

    Svara
  2. Ann-Louise

    Nog är det märkligt att de inte kan lyssna på sjuka och anhöriga som märker av förändrade tillstånd direkt!! Stolpskott

    Svara

Skriv gärna en kommentar