Så lite…

…som behövs för att man ska bli irriterad! Jag är egentligen väldigt nöjd med den vårdcentral som jag och mina biobarn är listade på. Den ligger på promenadavstånd hemifrån, personalen är kompetent och världens bästa läkare jobbar där så jag har aldrig ens funderat på att byta vårdval. Men sista gångerna jag haft telefonkontakt med en viss sköterska så… ja det vete fan. Vore det inte för att jag vill fortsätta gå hos bästa arbetsterapeuten och bästa läkaren så hade jag nog tänkt om. Denna VC har systemet att jag som patient ringer dit och får en tid då jag blir uppringd av en sköterska. Båda gångerna jag haft kontakt med VC sen stora dottern kom hem från Sunderbyn så har samma sköterska suttit i luren då jag fått samtal. Första gången upplevde jag att jag i det närmaste fick bråka mig till en telefontid hos dotterns läkare, jag vill att dom kollar upp hennes mage grundligt (ev med gastroskopi) och detta tas ju normalt med en läkare. Denna sköterska lät ovillig till att ge mig en telefontid då hon efter min tillåtelse läste i journalen och sa att ”specialistkirurger har kollat upp henne och bedömt att faran är över” Jo- risken för blindtarmen men inte magkatarren, den la inte kirurgen någon fokus på av förklarliga skäl!! Ska jag måsta tjafsa för att ta reda på allmänstatus i magsäcken på en 15-årig tjej som inte alls mår bra?! Nä, vill jag prata med en läkare om hennes svidande mage med illamåendekänsla trots intag av dämpande Omeprazol då ska hon inte säga emot. Ge mig en telefontid och låt läkaren bedöma! Så småningom fick jag en tid för läkarsamtal.

Veckan efter ringde jag VC för att ändra så att läkaren kunde ringa på uppsatt tid till BästMatte istället eftersom jag skulle jobba natten mot läkarens samtal som skulle ske nån gång mellan 8 och 9, då jag sover som bäst. Eftersom jag inte hade koll på hur upptagen hennes pappa skulle vara just den dagen så lämnade jag Mattes mobilnummer och sa att läk kunde ringa hennes bonuspappa. Med ett (som jag uppfattade det) halvt hånfullt skratt och lite översittaraktigt tonfall så säger sköterskan ”Men alltså… Hur ska jag skriva nu då?! Hmmm, bonuspappa säger man så?! Det låter lite konstigt!”
Jag svarade henne lite frostigt ”vi föredrar att säga bonus istället för styv för det låter bättre för oss
Men VAD har hon med det att göra?! Fine, hon får ha sin åsikt och tycka vad hon vill men hon behöver inte dryfta det med mig! MORR så irriterad jag var!! När jag berättade om detta för en vän så frågade hon vilken dag detta var och konstaterade att ”jaha, då var det samma knäppis som jag oxå fick prata med”
Kanske VC borde ge henne andra uppgifter så inte folk blir förbannade och söker sig därifrån pga en person som inte vet att bete sig. Om jag inte minns helt fel så har denna människa suttit i en annan reception inom landstinget och där borde hon ha stannat (om det funkade där vill säga)

Man ringer inte en vårdinstans för att det är kul och man vill prata om väder och vind, man ringer när någon mår dåligt, om man är orolig el behöver råd/ medicin/ vård. Då ska man bli bemött på ett bra sätt- basta!

Så, nu har jag fått kräkas lite!

Saknad
Äldsta sonen la ut två fina bilder på sin Instagram (simoneng) där man kan läsa att han saknar sina yngre syskon men kanske minsta syster lite extra mycket. Och det är klart, hon var så liten när han åkte till USA och det hinner hända mest i hennes utveckling under dom 21 månader som han är borta. Igår pratade äldst och yngst med varandra på Skype och då märker man hur mycket snorpan saknar sin storebror. Dom busar med varann, leker tittut, hon berättar vad hon gör på dagis, visar upp sitt paket med bokstavskakor (såna kakor ska hon köpa och bjuda han på när han kommer hem) och sen ville hon köra Bobbycar med brorsan. Vi förklarade att det var lite svårt då han är så långt bort men hon fortsatte surra om det… Simon, köra bil, paddan…. Till slut fattade jag att hon ville att jag skulle sätta paddan på bilen och så skulle hon köra runt han! Smart tjej 🙂

20131024-103254.jpg
En åktur i köket

Vänner
Jag har många fina vänner! Tyvärr har vi alla så otroligt pressat livsschema så vi hinner sällan el aldrig ses, det är knappt att man kan klämma in ett telefonsamtal! Jag tillhör den (äckliga) generationen enl kvällspressen som inte räds att ta med mobilen på dass och förena nytta med nöje vilket frigör viss tid för samtal 😉 Och jag ser inte detta som ohygieniskt för det är ju inte direkt så att jag låter mobilen ha närkontakt med vare sig röven el händer efter jag torkat mig/ innan jag tvättat dom! Och jag väljer givetvis vilka vänner jag ringer till, det är inte många som får följa in på toa utan bara dom närmaste- och inte ens dom behöver lyssna på ljuv bakgrundsmusik utan jag ägnar några extra minuter på tronen istället, hehe!

Hur som, jag fick en fin kommentar på fb från en av mina vänner, när jag skrev en status om att jag är så förvirrad och glömsk.

20131024-105251.jpg
Tack gullevännen!

Häromkvällen lyckades jag och fina Tess få till en dejt när hon åkte från jobbet. Hon hade med sig ett litet paket från jobbet (Gina Tricot) och tyckte att det var inget märkvärdigt, bara en liten sak. För mig var det inte bara en liten sak, gesten i sig betydde jättemycket! När jag öppnade paketet så blev jag ännu gladare;

20131024-105543.jpg
Underbart sköna myssockar och ett vackert silvrigt halsband med glitterstenar på- tack Tess!

Hon är duktig på att komma med små överraskningar den här donnan! Jag har även fått en fin väggskylt och före det, på hennes bröllop (!!) så överraskade hon mig med ett litet paket på min stol. Det har jag skrivit om förr i bloggen och det hittar ni HÄR

Kompismys har jag haft hos min vän Lisa oxå! Då hon är min frissa så ses vi åtminstone ca var sjätte vecka då jag får barret fixat. För drygt sju år sen var vi i en intensiv period, vi åt, sov, festade, slappade ihop, hämtade/ lämnade varandras barn på dagis/ skola- ja vi gjorde allt tillsammans och det blev så mkt av det goda att stora sonen som då var tretton år sa, ”alltså mamma, du och Lisa är så mkt med varann att mina kompisar snart börjar tro att ni är lebbar” Oops, inget vi tänkt på och jag skrattade gott men tog till mig av hans reflektion. I samma veva träffade jag kärleken i mitt liv så detta jämnades ut och blev mer ”normalt” i umgänget men med åren har som sagt all vänskap tunnats ut med alla.

Det gäller att vara rädd om det man har och inte glömma bort varandra även om tiden är knapp. Ett kort telefonsamtal, en lägescheck och ett bevis på att man bryr sig om och har sina vänner i tankarna räcker en bit iaf!

Well, nu blev det ett sidospår. Ville ju visa upp min fina färg och dom snygga lockarna! Tack finLisa ❤

20131024-152601.jpg
Synd att jag inte ska på party just NU!

Blunder
Åhh måste ju berätta om vårt lilla äventyr igår! Vi lyckades bli inlåsta i ett varuhus *fniss* Fast det var inte så illa som det låter, vi hade sällskap av en säljare så vi tog oss ut. Vi har kollat på en ny dubbelsäng (el skjutbana som en kollega så fyndigt sa) och förra veckan var vi på ”Sova” och kikade på/ provlåg en säng av värre slag. Vi siktar inte på dom dyraste prisklasserna men inte billigaste heller. Runt 30 pix hamnar vi på, sen är det att ta ställning till med/ utan motordrift, val av ben och fasthet, med el utan gavel och gavelkuddar. Med min värk så ökar priset på säng då jag verkligen behöver tryckavlastning och bra ergonomi. Matte sover nog minst lika bra i en skottkärra men det vore ju tråkigt så han får oxå ligga skönt… bredvid mig alltså 😉
Igår var vi på ”Mio” och tanken var att snabbglotta lite eftersom det var tjugofem minuter till stängning. Likafullt så erbjöd sig en supertrevlig säljare att hjälpa oss som snabbast trots att vi sa att det inte var nödvändigt. Han tog sig an oss med liv och lust- tills lamporna började släckas ner! Hoppla, kvart över sex och hög tid att dra hemåt. Men innan vi kommit oss halvvägs genom den tomma butiken så släcktes ALLT och det blev i princip becksvart, endast nödutgångsskyltar lyste men turligt nog tändes nån liten lampa så vi hittade till entrén. Väl där så var båda dörrarna låsta och tack och lov så kom säljaren och låste upp, förvånad över att även utgångsdörren var igenbommad. Nåja vi hade ju fått testa sängarna i lugn och ro om vi inte blivit utsläppta 😉

Nu ska vi bara bestämma vilken av dom sköna och snygga sängarna vi ska köpa. Inte roligaste investeringen men absolut nödvändig. Har man inga medicinska problem så funkar nog en hälften så dyr säng vilket ger utrymme för roligare inköp, och hittills har jag aldrig haft nån dyrsäng men ska jag kunna sova gott och vakna hyfsat utvilad så måste vi tänka om!

Men hu vad hattigt inlägg detta blev! Jag hinner avhandla allt mellan himmel och jord i ett enda inlägg men ni börjar väl vara van vid det här laget! Vet ni vad det bästa är? Att ni återkommer och läser mitt bladder- och jag är extra tacksam för era kommentarer!!
Nu ska vi iaf fixa middag och helgmys eftersom jag jobbar 24 timmar natt till helgen. Då får man improvisera lite 😉

Ta hand om er!
KRAM ❤

4 tankar kring ”Så lite…

  1. Tess

    ♥ Söta fina! En vän som du ska man vara rädd om. Jag är så glad att jag har dig! ♥

    Apropå den där VC-sköterskan, jag tycker verkligen att du ska ta upp hennes bemötande med VC-chefen! Utan tvekan. Och be din vän som fått samma dåliga bemötande göra detsamma. INTE ok alls av henne, någon som inte står på sig kan ju råka riktigt illa ut på grund av henne…Huvva vilken typ! :O

    Stor KRAM! ♡

    Svara
  2. Lotta/Häxan

    Haha
    Jo du han verkligen avverka flera olika ämnen men det är ju en av tjusningen med dina inlägg =)

    Gissar jag gått på samma VC tidigare då jag bodde på klubbis & trivdes bra där men bytte till Cederkliniken då jag jobbade inne i stan & var ju snabbt att ta sig dit då jag satt på Taxi =)

    Men……. nu år jag ju i en helt annan kommun så jag har nog bara VC att tillgå här, lite långt att åka till Piteå för att göra läkarbesök 😛

    Svara
    1. veramedflera Inläggsförfattare

      Men så bra att du tycker det! 🙂
      Ja vi gick säkert på samma VC. Som sagt i stort är jag nöjd och så länge min duktiga läkare finns där så finns jag där! 🙂

      Svara

Skriv gärna en kommentar