Minnet…

…är som på en guldfisk! Jag har letat min klocka i flera dagar nu, rusat runt som en luftläckande ballong och kliat min hårbotten i vild förtvivlan i hopp om att gnugga fram minnet av var jag lagt den! Fatta lyckan när jag hittade den efter flera dagars letande- i en ficka på min hoodtröja! 🙂

20130916-094237.jpg
Ordningen är återställd!

Stor dag
Idag är det spännande. Gullrumpan ska vara med på sitt livs första dagisfotografering! Jag hoppas att våra superduktiga och fina pedagoger fröknar kan lirka fram lite samarbetsvilja för viljan att vara med på kort var lika med noll både igår och idag! Å andra sidan så har mina tre äldre biobarn sett både skeptiska och allvarliga ut på sina premiärbilder men så var dom oxå ett år yngre än den här donnan.

Det som är roligt med en återblick på gamla dagisbilder är just att se hur mina småttingar såg ut både i frisyr och kläder. Frisyrerna lämnar mkt att önska då jag själv hackade runt med sax i deras fjun (jag som inte ens fixar att få min egen lugg rak!) men ang klädsel har jag haft en bestämd åsikt. Visst, egentligen vill jag klä upp dom i finaste stassen men då återspeglar det inte deras ”vardagsstil”, jag vill se ett dagisbarn- inte ett fotoobjekt. Helt, rent men det ska symbolisera mitt barn.

Vad kunde då passa bättre idag än denna dress med favoriten på?!

20130916-095120.jpg

20130916-095137.jpg

BästMatte har beställt två dressar med favvoKitty från China, en rosa och en vit- superfina och sköna.

20130916-095236.jpg
Framsida

20130916-095256.jpg
Baksida

20130916-095315.jpg
Den vita är ouppackad men likadan som den rosa

Risken är väl stor att hon sticker ut bland tuffa västar, skjortor, klänningar, kjolar och rosetter men so be it!
Vic, kräks inte när du ser kläderna! Du vet att allt klär en skönhet 😉

In pain
Jag älskar hösten. Det blir mörkt på kvällarna, lamporna tänds och sprider ett mysigt sken tillsammans med en drös stearinljus. Trädens färger skiftar i vackra kulörer. Myströjorna kommer väl till pass och elden börjar återigen spraka i kaminen.
Men! Det är bara mitt sinne som gillar hösten. Kroppen hatar höst och vinter! Jag blir så negativt påverkad av dessa årstider så ni fattar inte! Just nu är jag i detta läge;

20130916-100001.jpg
Nerbäddad under filt

Jag håller jävlat på att värka sönder trots intag av Tramadol! 🙁 När inte ens regelbundet intag av starka mediciner tar kål på värken så känner jag mig maktlös och jag preppar mig mentalt med positiva tankar för att fixa veckans fyra skift på jobbet men just nu är det svårt att hitta gnistan och orken. Jag har gett mig den att jag ska fixa detta men risken för bakslag är stor. Det blir så när jag spelar med hög insats dvs i det här fallet åker till jobbet, låtsas som ingenting utan ger allt jag har- för att sen ramla ihop i en blöt, kraftlös människohög när jag kommer hem. Hur kul är det?! Detta håller inte i längden men jag vill så gärna jobba! Jag trivs och känner att jag har så mkt att lära mig så jag kan inte vara ifrån jobbet mer än på ledig tid 🙁
En frisk människa kanske klarar av sin vardag även med en rejäl förkylning i kroppen men det gör inte jag! Min fibro slår till när jag blir sjuk på annat sätt så en ”fjesig” förkylning sänker mig i däck utan att passera gå. Detta är inget som folk i allmänhet tänker på och ibland vill jag skrika det rakt ut. Jag är inte fjollig och känner efter för mkt, jag får sån värk att jag inte kommer ur sängen!
Fan vad less jag är på skitkroppen!!

20130916-104928.jpg
Bild lånad från facebook

Nå, jag tar en dag i taget och sen får jag acceptera att går det inte så går det inte! Två eftermiddagar och två nätter kvar innan ledighet och resa till Hemavan och ni ska tro att jag kommer att kämpa! Sen finns det alltid dom som har det värre, jag har iaf en fantastisk familj som ser, märker och underlättar. En familj som accepterar mig som jag är och som får mig att känna mitt värde som kvinna, mamma, bonusmamma, dotter, svärdotter, syster osv. DET är värt enormt mycket! Jag är även berikad med ett antal vänner och kollegor som oxå ger mig samma känsla och värde, intet att förglömma!!
Jag får många fina kommentarer från mina läsare och det ger mig energi. Jag ordbajsade och öste ur mig ang min situation i ett tidigare inlägg och då fick jag god peppning i kommentarsfältet! Ett exempel är den här fina kommentaren som la sig som bomull i min mage;

20130916-115038.jpg
Tack Jenny!

Stor familj
Idag återställs ordningen hyfsat i familjen. Alla Sverige- boende barn kommer hem ikväll 😉 Det blir körigt för BästMatte nu när jag jobbar em för det är tufft att ha ensamt ansvar över träningar (innebandy x 2, fotboll, karate), matlagning, nattning, läxläsning osv Dessutom går det inte alltför bra i uppstarten av hans avdelning på jobbet så han är ut och jobbar extra på sina lediga dagar. Mitt skift har rullat igång båda linjerna i helgen och det har varit lärorikt att vara med! Många objekt som skulle hittas igen och låsas upp, många saker som skulle luckas igen. Det tog på på ondkroppen men jag har kämpat och försökt få ut så mkt som möjligt under dessa nätter. Från och med nu så är vi FL på våra förmiddagshelger men just uppstartshelgen ville vi jobba båda två och detta var möjligt tack vare att snorpan fick sova hos momme å Lasse fre-sön. Vi blev även bjudna på middag när vi hämtade lillskatten och det var skönt! Tusen tack för hjälpen! ❤ Om en vecka ska hon dit igen och sova fyra nätter så vi får åka på tu man hand till Hemavan. Vi har det oförskämt bra med hjälp och uppbackning från våra föräldrar!! ❤

Nähäpp, en taktikvila innan möte kl 13. Ha en fin måndag allihopa!
KRAM

4 tankar kring ”Minnet…

  1. Lotta/häxan

    Varje gång man läser om er värk (läser Anna S oxå) Så blir man nästan skamsen att man gnäller över ett ont knä/arm/hals osv :-/
    Det brukar ju fixa sig med en alvedon eller två….

    Styrkekramar via cyberspace!

    Svara
    1. veramedflera Inläggsförfattare

      Så ska du inte känna! Alla är vi olika och din ”onda” kan vara nog så ond för dig även om den kan avhjälpas med en Alvedon el liknande.
      Tack för kramen ❤
      Kram på dig!!

      Svara

Skriv gärna en kommentar