Ordet ”höns”…

…kan användas till mycket och nuförtiden kopplas jag ihop med det ordet i större grad än tidigare. Jag har alltid framhållit att jag inte är någon curlingmamma men jag erkänner att jag är en hönsmamma. Jag är nog lite väl nojig och orolig över mina barns väl och ve oavsett ålder på dom 🙂

Nu har ”hönsmamma” fått en till innebörd. I somras skaffade vi fem hönor efter några års grubbleri och lust! Fem stora fina Bresse, inte så tama men enligt säljaren så skulle de nog bli mindre rädda av sig om vi bara hanterade dom frekvent. Detta funkade inte alls, de sprang arslet av sig så fort vi närmade oss och var mer än tillåtet skvätträdda! Eftersom vi inte kan ha husdjur så var mitt mål att få fina ägg men även lite handtama djur som gärna kommer fram och äter ur händerna på oss. De flesta dagar när vi var hemma i somras så öppnade vi upp hönsgården och alla fem hoppade ut och mumsade av allt som naturen hade att erbjuda


Innan vi hämtade hönorna i Överkalix så byggde Matte ett fint litet hus och en hönsgård där de skulle kunna vara ute oavsett väder, detta tack vare att vårat gamla plasttak från altanen kom till användning



Snorpan myser inne hos hönorna

Ju längre tiden gick, desto räddare blev hönorna och barnen (framförallt Sally) tappade intresset för djuren. Då beslöt vi oss för att sälja bort tre av hönorna till en kompis pappa som redan hade ett gäng höns. Men jösses vilken cirkus när jag skulle fånga in de skiträdda djuren! Med en stor fiskehåv lubbade jag runt i hönsgården och försökte fånga de rätta hönorna som skulle ner i en transportkartong. Håret flög runt skallen, jag gjorde osmidiga djupdykningar med ljudliga svordomar när de kacklande panikslagna fjäderfäna flaxade undan. Sally hejade ivrigt på och flera gånger hörde jag ”ooooh mamma DET var nära!” Jo men nära fångar ingen höna så det var bara att jobba vidare. Fjädrar flög, jag svor, Sally hejade, hönorna kacklade… när jag väl fångat in en så kom problemet att få ner den i kartongen. Det första försöket lyckades och jag fortsattemin jakt på nästa stackare. När jag väl fått fast den så stod jag och grubblade en stund. Jag var tvungen att hålla den stora kroppen med båda händerna samtidigt som jag skulle smyga upp locket på kartongen utan att första smet ut. Det gick över förväntan men när nr tre skulle ner så smet nr ett ut. Gaaahhh!!! Bara börja om igen. Precis när jag fått fast ettan igen så kom Matte hem och vi hjälptes åt att få ner smitaren. Svettig, frustrerad och darrande av adrenalin stod jag och pustade ut precis när köparna kom runt husknuten. Jäkla rövtur! Haha ja fy fan, vilken syn det måste ha varit! 🙂

Samma kväll som Svartis, Gulan och Tuppkammen flyttade ut, flyttade tre dvärgar in. Två dvärgbrahma och en dvärgkochin. Söta små individer med fluffiga fötter


Får jag presentera Snövit (Sallys), Kerstin och Doris



De är inte tunga men nog känns det i armen efter ett litet tag!


Lilla Snövit sover gott hos sin lill-matte ❤️

Småttisarna var ju betydligt roligare att hantera, de gick att hålla i och mata från handen. De stora som blev kvar, Chefen och Spider (Sallys), var gode hårda på de små och det var lite tufft att se när de gjorde upp rangordningen men detta är deras naturliga beteende så det var bara att gilla läget.

När det började bli svalare och hösten gjorde sig påmind så var vi tvungna att ta ett beslut kring våra hönor. Det lilla huset är oisolerat och för litet för att värmas upp utan att riskera att elda ner det så vi började spana på beggade lekstugor, byggsatser på bodar osv men innan vi hittade nåt så kom en köldknäpp och vi fick bråttom! Det blev ett hastköp av en timrad boda i samma stuk som en husvagnsförgård. Att få hem den var ett riktigt mickel, en kille skulle köra hem den kvittolöst för en billig peng men leveransen blev uppskjuten och paniken smög sig på. 

Så småningom kom den dock rullandes på en flakbil med kran och när chaffisen backade in på gräset så körde han fast delux! Efter en timmes meckande och trixande så lyftes bodan av vid husknuten, han lyckades komma loss med bilen och det bestämdes att han skulle göra ett nytt försök två dagar senare. Tror ni det gick nå bättre då?! Nädå ny fastkörning och det blev att ringa bärgare som kvittolöst (tack och lov!) drog loss bilen. Som grädde på moset så började vi tvivla på att Doris var av kvinnligt kön och efter lite förfrågningar så visade det sig att det är en ståtlig Boris! Dubbelsuck!


Vi har lite markjobb till våren!

Trossbotten och golvisolering hade bästa maken fixat innan den levererades hem och medan bodan var ståendes vid husknuten hjälptes Matte och min bonuspappa åt att isolera taket. Svärfar kom hit och hjälpte till att rulla bodan längre in på tomten med hjälp av rör och plankor. Sent omsider kom en kollega med baklastare och långa gafflar, lyfte upp bodan och trixande den på plats. Äntligen!! Vilket jäkla jobb för ett hönshus! Och vilken tur att vi fick hjälp av våra fina gubbar ❤️


Lilla sommarhuset och stora året-runt-huset sida vid sida.

Så fort bodan kom på plats så påbörjades arbetet med att färdigställa insidan.


Ingen isolering i väggarna, bara vindpapp, reglar (för att få en luftspalt) och OSB-skivor. Tak och golv är väl isolerade och jag tror det räcker så. Höns är mer känsliga för värme än kyla och blir det för svalt så får vi bara tillsätta mer värme. I dagsläget har vi dragit in el och en värmelampa är inköpt, den ska hänga över sittpinnarna men som sagt, fler värmekällor kan sättas in vid behov. Vi ska montera in en mojäng som visar både temperatur och luftfuktighet och de värdena kan man få direkt in i mobilerna. 


Några varv med målarfärg men än är det inte klart.

När vi målat färdigt så ska vi bygga en mellanvägg så att hönsen får bodel längst in och vi får ett förrum för bl.a. fodertunnor. Därefter ska en bekant komma och lägga golvmatta och svetsa skarvarna så att det blir ordentligt gjort (bra med rätt yrkesfolk i ens närhet 🙂 ) Hål för ventilationer ska göras, öppningar för luckor ut till hönsgårdarna ska göras- jo jag pratar pluralis för nästa år ska det upp en ny hönsgård på andra sidan om bodan. Då kan man varva mellan hönsgårdarna och kanske ha en chans till lite gräs kvar på marken 😉 De är så effektiva när de sprättar och fodersöker så gräset är ett minne blott i nuvarande hönsgården. Sen ska vi sätta in fönster men risken är att det blir först till våren för det är inte säkert att vi hinner allt. Dygnet har bara 24 timmar och vi har för få händer. Men vem vet, med några fler extrahänder så kanske kanske vi hinner, de behöver egentligen lite mer ljusinsläpp än vad fönstret i ytterdörren ger. Vi är bara för dåliga på att be om hjälp!

Hönshjärnan har snöat in på höns, haha

En mer viktig sak som jag vill slå ett slag för. Ni kanske har uppmärksammat att det är Movember nu. Denna månad som jag och barnen har kluvna känslor för. Detta är den månad när männen sparar ut sin mustasch och så även pappan i familjen. Det är för ett gott syfte men vi bävar alltid för att varje dag se hur denna snorbroms växer fram i rasande fart. Matte har varit med i Team Piteå Mo Bros sedan i fjol (tror jag det var, eller 2014?) och i år registrerade jag in mig i teamet som en Mo Sista. Uppdaterar er under månaden med bilder på min älskade man och inget passar väl bättre att börja med än en babyslät, nyrakad gubbe ❤️

Ehhmm…

…hur var det nu man kom in på bloggen, alltså vilken mail och vilket lösenord gäller? Det är knappt jag ens minns hur man skriver ett inlägg eller infogar en bild! Haha ja det är ju bara att skratta åt sig själv men till mitt försvar så har jag inte bloggat sen i m a j och med tanke på det så är det inte underligt att minnet sviker lite efter den tiden 😉 (detta med minnet är inte åldersbetingat när det kommer till mig- bara ett förtydligande,hehe!)

Ni som hängt med här tidigare vet ju att jag (tyvärr) oftast skriver hela noveller då jag väl sätter mig och skriver. Sett till den tid som hunnit passera och allt som hänt så skulle jag lätt få ihop stoff till en hel bok men jag får väl ta allt pö om pö. Detta inlägg kommer nog bli rätt långt ändå eftersom det rör ett ämne som det dels finns mycket att skriva om och dels har tyngt mig rätt mycket ett bra tag. Ska dock försöka att utelämna en del så ni inte somnar innan ni är i mål 😉

När jag skrev sista inlägget i maj var jag halvtidssjukskriven pga en inflammerad vänsteraxel. Det var en seg och utdragen inflammation och först i juni friskskrevs jag. Som jag nämnt tidigare så har vi inlett en rehabutredning på jobbet pga att min kropp inte riktigt håller när det blir mer fysiskt tunga sysslor. Oftast har vi ”bra” skift men de gånger det går dåligt så måste jag ju klara av alla moment som ingår i befattningen, som exempelvis skotta större mängd flis/ spån/ bark, rensa bort pluggar av nämnda material, slita isär stockar när veden brötat ihop sig osv. Envis och tjurig som jag är så brukar jag tänja på mina gränser och göra allt i min makt för att fixa problemen men oftast kommer det surt efteråt när fibron sätter käppar i hjulet och då kommer jag knappt upp ur sängen. Inget som funkar i längden- jag vet- men jag trivs så himla bra på min avdelning så jag har, likt strutsen, stoppat skallen i sanden och fortsatt med huvudet nerböjd och stångande panna.

På eget initiativ så bad jag att få prova gå ner på 50% för att se om det fungerar bättre för mig. Detta skulle jag få göra och jag fick flytta över på ett annat skift där mannen jag skulle dela tjänst med jobbar. Han föredrar att jobba fm-skift medan jag föredrar nätter, ett perfekt arrangemang. Vi blev beviljade sex månader, med ev chans till förlängning några månader om vi ville. Detta hade jag tänkt permanenta om allt kändes bra men då kallade facket in mig på kontoret och ville ha ett snack. De hade hört ryktas om den här planen och ville upplysa mig och några viktiga detaljer för att skydda mig. Det jag inte hade tänkt på, och som de hade tänkt på åt mig, var dels att mitt pensionsspar halveras vid fastskrivning på halvtid och jag har ganska många år kvar vilket skulle bli en hyfsad förlust för mig men viktigast av allt- min SGI (sjukpenninggrundande inkomst)  halveras. Som de sa ”tänk dig att du jobbar halvtid i ex fem år, sen säger kroppen stopp och du kan inte jobba mer- vad har du för sjukersättning resten av din yrkesverksamma tid?” Hmm ja det hade jag aldrig reflekterat över, tydligen ska jag i min värld aldrig bli gammal eller sjuk!

Så midsommarveckan skrev vi på för sex månaders tidsbestämd delning av tjänst och jag började på det nya skiftet. Där har jag varit i fyra månader nu och hittills har det fungerat jättebra! Inte en enda sjukdag och min kropp hinner få den viktiga återhämtningen som behövs mellan skiften. Jobbar nio skift på sex veckor istället för arton skift och jag har inga problem att klara av detta. Jag orkar med min familj och jag orkar hålla efter hemmet på ett helt annat sätt än tidigare. Axeln är fortfarande inte helt okej men jag försöker att vara så snäll jag bara kan mot den men visst, nog har jag rensat pluggar med båtshake och nog har jag hackat sönder fastkilade stenar med järnspett. Jag gör mina arbetsuppgifter till fullo och jag tror inte att mina kollegor har nåt att klaga på, det låter inte så varken när jag pratar med dom eller när jag får höra vad de sagt till våran personalledare om mig och det känns såklart jättebra!

Nu har jag iaf tagit beslutet att när detta halvår passerat så går jag tillbaka på heltid på mitt ordinarie skift. Visst finns det nån person som har muttrat att jag gör fel och i deras ögon så väljer jag pengarna före hälsan. Riktigt så ser inte jag på det. Visst är hälsan viktigare än pengar men de som uttalar sig så har inte hela bilden klar för sig och jag känner inte att jag ska behöva argumentera för mitt beslut eller redogöra alla personliga detaljer för alla och envar. Jag går inte och förväntar mig att jag ska bli sjuk och riskera att få dålig sjukpenning men jag vet ju själv bäst vilken skruttig och oberäknelig kropp jag har. Vi lever inget vidlyftigt liv med dyra hobbys och vi har inte bortskämda barn som får allt de pekar på. Vi har absolut så vi klarar oss men visst fan märks det när en halv lön faller bort och vi är en familj på sju pers varav fyra är tonåringar. Mat ska ställas på bordet, två bilar ska rulla och underhållas och ett relativt dyrt boende ska betalas.

Vi har återupptagit rehabutredningen och förra veckan träffades jag, personalledaren och vår företagsläkare för att göra en arbetsförmågebedömning. Där framgick mina begränsningar ganska tydligt. Fysiskt tunga arbetsmoment, kyla/drag, för kort tid för återhämtning och höga egna krav på mig själv är de saker som är dåliga för mig. Sistnämnda måste jag jobba på själv, jag har och har alltid haft stora krav på mig själv. Vill göra allt så perfekt som möjligt och helst vill jag kunna allt innan jag ens har provat och det förstår nog var och en att det inte är det lättaste.

Nästa vecka ska jag träffa övriga personer som ingår i en utredning och sen ska resultatet sammanställas till en helhet och utifrån det så går vi sedan vidare. När jag kämpade med truckkörningen för några år sen så vägrade jag ge upp och söka mig till nån annan avdelning, ingen skulle säga att jag inte fixade körningen och gav upp så jag nötte på (med stort stöd från mina kollegor) Då sa jag att enda vägen från Renseriet som jag kunde acceptera var om kroppen inte skulle hålla. Nu är jag i det läget men det är ändå svårt att acceptera det faktum att jag nog skulle må bättre på en mindre fysisk arbetsplats. Jag jobbar på med det mentala och börjar väl närma mig en viss acceptans inför detta faktum som jag står inför. Som person är jag så att jag gillar trygghet och ”vet vad jag har men inte vad jag får”, min förhoppning är att jag ska landa i något så bra att jag nästan ångrar att jag inte gjorde en förflyttning för länge sen 🙂

Jag gillar mitt jobb med allt vad det innebär, bra mentalitet bland kollegorna, maskinkörning, rotation/variation  i arbetsuppgifterna, fräsch miljö, frihet under ansvar… men var sak har sin tid och framför mig finns ett blankt, oskrivet blad där framtiden får utvisa vad som ska fyllas i. 

Tisdag…

…en helt vanlig tisdag. När jag kom på dagis efter avslutad arbetsdag utbrister Sally ”näää mamma jag vill inte hem” när hon ser mig i dörröppningen. När jag berättar att vi ska svänga förbi Kotten och hämta kompisen Ida blev det annat ljud i skällan, jämfotahopp och glädjestrålande ögon under ackompanjemanget ”jaaaa jag vill hem, jag vill hem, kom nu mamma!!” Haha det svänger fort!

När vi kom till gamla dagis Kotten så blev det ett glatt återseende. Lite kramar och surr, fröken A bjöd på kaffe ute i solen medan kidsen lekte i en halvtimme. Trevligt att återse både fröknar, barn och förälder på plats 🙂

Vid hemkomst efter en snabbhandling på bästa dagligvaruhandlaren i kommunen- Coop Konsum Munksund- hägrade mellis, bus, glass, innelek, studsmatta, middag och mer studsmatta innan Ida skulle hem.

  
Mumma med jordgubbskräm och mjölk! Sittplatsen för barnen blev bra men dels behövs en omgång skrapning och ny lasering och dels måste vi bestämma var kabeltrummorna ska ha sin placering.

  
Phuuu en sån energi de har 😉

Matte snodde ihop en magiskt god varm Mallorcansk sallad med bl.a tonfisk, stekt potatis och getost till sen kvällsmiddag

  
Yummie

Eftersom Sofia inte är hemma på fredag när jag fyller år så fick jag öppna hennes present lite i förväg.

  
Jag blir aldrig för gammal för att öppna presenter!

  
Snapsglaset som fick agera äggkopp förra helgen har uppgraderats till blomvas åt de små vårblommorna som gullrumpan plockat åt mig ❤️

  
Kortets framsida…

  
…halva insidan (hmm var for den omnämnda respekten? Käpp och tandlös?!)…

  
…den finare halvan av insidan 🙂 Tack älskade unge för alla.. ehh.. kloka och.. *host* fina ord, haha

  
Fina ljusstakar. Min dotter känner sin mor!

Vissa dagar njuter jag lite extra av mitt liv ❤️

Valborgs…

…blev en helg som levererade både bra och mindre bra dagar! Fredagen började med jobb och besök av mams som hämtade Sally från dagis, sista enligt litens önskemål. När vi surrat några timmar och hinkat lite kaffe så gjorde hon sig klar för att bege sig hemåt. Då kom Sally på att hon ville följa med mormor och sova över. Snabbpackade en övernattningspåse och sen drog dom. Tomt och tyst men ändå mysigt eftersom vi var lediga och vädret fint. Vi käkade supergoda Texas Longhorn- burgare med hemmavarande barn och jäste framför tvn. 

 Jag vill inte hänga ut någon så detaljerna lämnar jag därhän men fredagkväll kan jag gärna stryka ur kalendern för 2016, radera den från minnesbanken. Tyvärr lär den för alltid finnas kvar som ett tråkigt minne för våra föräldrahjärtan! 🙁 Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Desto trevligare blev lördagen.

  
Smaskig frukost! Snapsglaset fick agera äggkopp i brist på lediga koppar

En lugn familjedag med besök av vännen och kollegan Beon (som vi halvt om halvt räknar in i familjen 😉 ) Svärfar har gjort en fin rök som stått oanvänd och bara bidat sin tid. Matte preppade en laxsida och premiäreldade med laxen som försöksobjekt. Tunnbröd, kokt potatis, rökt lax och romsås- satan vad gott, till och med för en anti-fisk-människa som jag (fast ska sanningen fram så älskar jag rökt fisk och surströmming)! Det porrade mellan tunga och gom, så gott var det 🙂 Lagom till fisken var klar, kom mormor och Lasse hem med gullrumpan.

  
Snitsig rök. Det finns en bra anledning till att den inte använts tidigare…

  
…vi har nämligen inte bestämt permanent placering på röken än vilket är orsaken till att grusunderlaget inte är på plats. Maken hade fixat en snygg gräsbrand om det inte var för att marken var så blöt! 

När klockan närmade sig 18 begav vi oss till Munksunds majbrasa i vackert vårväder. Sally skulle prompt cykla dit på sin alldeles för stora nya cykel så Matte fick styra med cykelpinnen medan vi andra gick bredvid. Det var både tungt och vingligt men inte en endaste gång klagade hon (varken dit eller hem!) Efter sockervadd, fiskedamm, skönsång av manskör och lite surr med vänner och bekanta så fortsatte färden förbi affären och sen hem. Lite lördagsgott är ett måste 😉

  
Sockervadden var mindre i år eller så är det Sally som har växt till sig sedan i fjol

Även på söndagen var solen generös med sin värme. Jag är inte helt okej i axeln än men det känns mer hoppfullt efter sprutan, jag har mindre ont och börjar få bättre rörelseförmåga. De flesta sysslorna sköter jag fortfarande helst med höger arm, det vore ju skam om jag övertar mig och försämrar vänstern nu när det är på väg åt rätt håll! Så- biltvätt och däckbyte fick maken stå för i helgen, eller rättare sagt, som vanligt varje gång det ska bytas däck 🙂 Tvätta kan jag faktiskt göra nån gång

  
Underbar kvällssol

  
Älskar denna buss!

Gullrumpan var en duktig hjälpreda och skulle vara med överallt där det hände nåt! Eftersom både jag och Matte hade arbetsbyxor på oss så skulle givetvis även hon vara arbetsklädd och vad passade bättre än snyggplaggen från BCWW

  
Coola kläder

  
När pappa tvättar bilen så tvättar lillskrot cykeln

  
Efter att jag rensat ogräs och gödslat våra tre fruktträd så behövdes en hel del vatten

  
Lite dryckespaus och vila efter uträttat arbete

Svärmor och svärfar kikade förbi med lite gobulla så vi fick oss en skön fikastund ute på altanen. Lilla papsen fyllde 65 bast så ett samtal till jubilaren hann jag oxå med.

Som sagt, det mesta av helgen var fint och positivt men det är ändå skönt att en av årets ”riskhelger” är över!

Kram ❤️

Jag är överväldigad…

…över reaktionerna på mitt förra inlägg! Tusen tack för alla kommentarer, både muntliga och skriftliga! ❤️ Förut var det mera regel än undantag att jag länkade ut mina inlägg på Facebook men av flera anledningar så har jag i princip slutat med det. En anledning är att de flesta kommentarerna kom på fb och inte i bloggen, alla kommentarer är såklart uppskattade men jag föredrar att de hamnar i bloggen för då finns de kvar på pränt 🙂

Två av mina vänner delade dessutom inlägget och jag märker att detta renderat i nya bloggbesökare. Varmt välkomna säger jag till er! ❤️ Det är ytterst sällan som jag tar upp ”samhällsnyttiga” diskussionsämnen, oftast avhandlar jag min vardag med krämpor, jobb, familjeliv, resor, scrapbooking och bara allmänt crap men finner ni innehållet roande, berörande eller bara som ett bra tidsfördriv så är ni hjärtligt välkomna att fortsätta hänga här! 🙂

Allt jag länkar in öppnas i ett nytt fönster så var inte rädda att klicka er fram. Ni tappar inte bort det aktuella inlägget utan har kvar det i ursprungsfönstret, allt för att underlätta för er läsare. Jag är en periodare, just nu har jag hamnat i ett blog flow, vilket medför att mina andra intressen (släktforskning, ljudböcker och kortskapande) får stå tillbaka.

Ni som vill glutta in i mitt alldagliga liv får mer än gärna fortsätta besöka bloggen men då får ni göra en egen insats för jag länkar som sagt sällan ut på sociala medier 😉 Spara ner bloggadressen som en genväg eller ännu bättre, prenumerera på bloggen vilket innebär att du får ett mail varje gång ett nytt inlägg postas.

Om du läser via en dator eller surfplatta så hittar du inställningen ”Prenumerera på bloggen via epost” i högra fältet, fyll i din e-post och gå sedan in på mailet du får. Där konfirmerar du att du vill prenumerera.
Om du läser via en mobil så hittar du prenumerationsfältet om du klickar på ett inläggs kommentarsfält (”Lämna ett svar”), sen gör du på samma sätt som via dator.

Enkelt och smidigt och bäst av allt- ni missar aldrig mina högst (o)intressanta och (o)viktiga ordbajserier 😉
Lycka till!

Kram ❤️