Kategoriarkiv: Video

Bättre sent än aldrig…

…drygt sex veckor efter gullrumpans födelsedag fick vi äntligen till ett barnkalas igår! Egentligen blev det omgång nummer tre, för vi har haft ”familjekalas”, eller vuxenkalas som Sally själv kallade det när mor- och farföräldrar samt hela familjen inkl stora syskonen firade henne på femårsdagen, sen har kompisen Eddie varit här med mor och syster tidigare i veckan eftersom han inte kunde komma igår.

Snorpan har själv fått säga vilka gäster hon ville bjuda in och den listan blev lite väl lång för att falla oss föräldrar i smaken så vi fick, i samråd med kalasbarnet, skära ner på antalet gäster. I efterhand kom hon på vilka hon hade missat men å andra sidan så var alla kompisar utom en ett stadigt inslag i hennes vardagsliv, alltså vänner som hon träffar ganska ofta- med eller utan föräldrar. De blev ändå elva barn och så många fler behöver det faktiskt inte vara när man fyller fem bast 🙂

Vi bokade in oss på gamla dagis, (underbara fina) Kotten och det kändes i hjärtat. När vi slutade där så var strömmen slut och motivationen borta men nu känner vi verkligen att vi saknar både lokalerna, barnen (familjerna), fröknarna och framförallt tänket man har där. Man får tycka vad man vill om kommunal omsorg men det är stora skillnader! På kooperativet får man en unik sammanhållning , både mellan familjerna men även familjer/ personal. Jag kan orda hur mkt som helst om detta men det ska jag inte göra, vi har gjort vårat val och vi tar det som det är. För Sallys skull blev det iaf lyckat med ett kommunalt dagis för hon har ett betydligt större utbud av kompisar i hennes ålder och hon har lärt känna många av sina blivande klasskompisar inför nästa höst när det är dags för sexårs- hjälp vad tiden går!!

I vanlig ordning var tidsoptimisterna ute alldeles för sent. Vi hade glömt fixa godis till påsarna i fiskdammen, det behövdes fler festisar och grädden skulle vispas och sättas på tårtan. Med andra ord- vi steg upp ur sängarna alldeles för sent med tanke på allt som skulle fixas, shame on us. En av våra närmaste ”Kotten-familjer” hade helgstädet just i helgen så mamman och barnen var där från morgonen och städade, Gud vare tack och lov för utan hennes hjälp så hade vi inte hunnit bli klara i tid innan gästerna började droppa in vid 12. 

  
Vanlig gräddtårta skulle det vara, ingen Paw Patrol den här gången

  
Fina kalasbarn ❤️ (har tillåtelse att publicera alla bilder på barnen)

Två timmars kalas var perfekt, sen var åtminstone vi föräldrar trötta i huvudet 😉 Kidsen skulle nog kunna leka hur länge som helst, speciellt när de kommit över första blygheten över de kompisar som var nya och i vanlig ordning hade de kommit igång ordentligt när det roliga var slut. De hann dock med fika, dansleken, fiskedamm och den spontana leken. De som inte ville delta i dansleken nöjde sig med att agera publik så alla var nöjda. För att undvika ev besvikelser och tårar så körde vi ingen tävling där de som rör sig åker ut, det blev en ren lek med mkt skratt och hög volym 😉

  
Födelsedagsbarnet var lyckligt!

  
Kanonfina presenter från gulliga kompisar!

Visst tusan är det roligt med kalas men det är oxå roligt när man kalasat färdigt, hehe. Vädret skiftade från snöfall till sol så vi njöt en stund utanför Kotten innan vi drog hemåt. Mästergrillaren hade köpt hem lite godsaker som skulle inmundigas till middag och vi hade turen att få stora sonen på besök.

  
Knämys och snapbus ❤️ (snodde bilden från Matte)

  
En hel del Texas i den här måltiden

  
Livet på en pinn… på en altan för en grillmästare, mysigt i kvällssolen.

Det ser rent bedrövligt ut i vissa delar av skogen bakom huset efter kommunens halvhjärtade röjning men ”helt plötsligt” så kanske detta bara fixar till sig och försvinner 😉 Mitt i grillningen så kom Matte och hämtade ut mig, en isbrytare var på gång bakom huset och givetvis skuttade jag i Foppatofflorna och gick ut för att kolla. Vi har en ganska konstant båttrafik nedanför oss sommartid men detta var första gången vi såg isbrytaren puttra förbi. Tydligen var det ett gäng som firade dubbla 50-års och var ute på en liten tur 🙂

  
På väg in mot kanalen mellan oss och Fingermanholmen

Filmade när den kom nedanför huset men kvallan blev väl sådär.

Resten av kvällen blev lugn. Sally hjälpte pappa att mala malt inför kommande ölbryggning och sen blev det lite soffmys framför tv:n innan vi vid 22- tiden lyckades övertyga lillskrot om att hon var tvungen att lägga sig om hon skulle orka med morgondagen. Hon skulle nämligen få besök av sin ”gamla” dagiskompis Tella, då gick det fort kan jag säga!

Kram ❤️

Lite kvalitetstid…

…med familjens minsting. Sen länge tillbaka hade vi bokat in en helg där fullt fokus och umgänge med snorpan stod på agendan. Med många tonåringar i huset så går rätt mycket tid åt till tuffare problemlösningar, diskussioner och medling rörande större frågor/ problem än vad en fyraåring är delaktig i. Lycksele djurpark har vi gjort x antal gånger och vid det här laget är konceptet välkänt och nyheterna är få. Men å andra sidan så är avståndet dit hyfsat lagomt, anläggningen är fint utformad, det känns rent och fräscht och framför allt så tilltalar det små barn 🙂

När nattjobbande pappan steg upp i fredags så packade vi in oss i bilen och rullade söderut. Ingen av oss har kört via Sk-å förr så vi bestämde oss för att testa den rutten. Ca 25 mil senare nådde vi Ansia Camping och fick vår stugnyckel. Senast vi besökte djurparken så valde vi att bo i en minisvit på Hotell Lappland men i år valde vi alltså stuglivet. Sist jag checkade in på campingen var som husvagnscampare när mina större barn var små, alltså för ungefär 14 år sen! Jag har aldrig testat att bo i deras stugor och jag är glad att vi valde det alternativet. Dels för att vi hade ett helt underbart sommarväder men även för friheten för liten. Hon mer eller mindre bodde i lekparken och hittade flera kompisar som hon drog med sig till stugan för att visa var hon bodde 😉

Vi bodde i stuga 27, en fyrbäddsstuga med två sovrum, kombinerat kök- och vardagsrum samt en fräsch toalett med bastu. Stugan var belägen precis ovanför badplatsen och från verandan hade vi uppsikt över lekpark och restaurang. Visst var vi i lekparken med Sally kortare stunder men oftast körde hon ”hem” oss och ville vara ifred så vi parkerade oss i solskenet på verandan och höll distanskoll på henne. Vi är ju inte nykterister, inte ens i barnens sällskap (även om vår vardag numera är nykter till 98% då familjen bl.a består av fyra tonåringar) men man kan väl inte heller beskyllas för att vara partyfolk. När jag fått i mig en halv öl på 3 timmar och Matte börjar muttra om att ölen dunstar upp istället för att drickas upp så kan man konstatera att jag har annat att göra än att njuta av en god öl 😉 Nåja, nån liten öl gick allt ner där på verandan.

  

Vackert när vi kom fram på fredag em och kunde bevittna badande glada ungdomar på badplatsen

  

Restaurang och lekpark låg på bra avstånd

  

Fräsch interiör i hyfsat nya stugor

  

Far och dotter matar halvtama änder

Filmade när Sally premiärmatade fåglarna med skräckblandad förtjusning 🙂

  

Ingången till Barnens djurpark

  

Keliga söta killingar. Insåg att vita kläder är osmart att ha vid ett sånt här besök 😉 Lillen ville gärna leka knähund…

  

…och snutta på locket till bröstfickan till Sallys stora förtjusning!

  

Jodå hon tordes klappa djuren även om vi inte stod alldeles bredvid

  

Väntar på tuff-tuff-tågets avgång 11.45

  

Paus och bensträckning uppe vid björnhägnaden

  

Ponnyridningen kostade 40kr och rundan tog max fem minuter men klart prisvärt för vår lilla donna

Allvarsam och koncentrerad när rundan är på väg mot slutdestination!

  

Hehe klart att vi var tvungna att ta ett familjefoto!

  

Kul att köra nyckelpige-båt

  

Kul att hjälpa pappa dra flotten från ena sidan till den andra

  

Mindre kul när modet sviker och hängbron ser alltför brant ut

  

Yummie med sockervadd! (Och kladdigt som %$€£#)

När både djurpark och lekpark var avklarade så stannade vi till vid ett café för lite kaffe och glass. Sally ville smaka min glass och givetvis lyckades jag dra ner min kaffekopp rakt ner i knät när jag skulle räcka över glassen! Tursamt nog så dricker jag alltid mjölk med kaffe istället för tvärtom så jag brände mig inte men mina vita byxor var definitivt inte helt vita efteråt *suck*

  

Duktigt Vera, duktigt!

Vi åkte raka spåret till stugan så jag kunde svira om och blötlägga brallorna. Sen dukade vi fram en riktigt smarrig och mysig middag på verandan

  

Kex, vitt bröd, olika ostar, skinkor, helgrillad fläskfilé, potatissallad, vindruvor, melon och coleslow

  

Skön kvällstemp

  

Lite svårtydd bild men sent på kvällen myste Sally och en av de nya vännerna med melonbitar i solnedgången ❤️ Flickorna ville ”prata ifred” så de tog ner varsin stol från verandan och satte sig på gräset utanför 🙂

Söndagen var molnig och grå när vi vaknade så vi skippade dag nr två på djurparken. Packa ut i bilen, städa ur stugan och sen var det en nätt bilfärd hemåt. Vi hade en skön, avkopplande helg som vi alla uppskattade- mest lillskrot! Hit vill hon igen och hit lär vi återkomma!

Nu ska vi fortsätta njuta av sommarvädret på hemmaplan. Jag är ledig 2,5 vecka till och Matte jobbar endast tre skift på kommande 3,5 veckor så vi krämar ut det sista av semestertiden. Sally har skolats in på nya dagiset och än så länge så går det över förväntan, vi väntar bara på ett bakslag som garanterat kommer förr eller senare. Då vi är så mycket lediga framöver så blir det 15-timmarsveckor första tiden och det känns som en riktig mjukstart. Bäst av allt är att skolorna börjar om på måndag och yeeeay säger jag bara- äntligen återinförs lite rutiner i vårat liv!!

KRAM ❤️

Hem ljuva hem…

…eller borta bra men hemma bäst! Vi har haft en fantastisk semester tillsammans med familjen på mammas sida. Vädret har varit toppen och vi har mest bara solat, badat och ätit 🙂 Smolket i glädjebägaren är att Sally blev riktigt sjuk fredag morgon. Hon spydde och sket hela dagen, allt vi försökte få i henne kom i retur lika fort igen 🙁 I stället för att solpressa sista dagen innan hemresa lördag så blev det en heldag på hotellrummet med lilla sjuklingen. Storbarnen var upp med dricka och lite tilltugg mellan varven och efter lunch fick jag avlösning av Matte och passade på att hämta mig några klämmackor och cola nere i baren. Sen satt/ låg vi och kurade i storsängen. På paddan rullade ”Lotta på Bråkmakargatan” men det var en smärre tröst för henne. Efter 12 timmars diarré och kräk, kontaktade vi Fritidsresors guider som ringde en läkare som skulle komma till rummet inom en timme. Vid det laget var Sally slö, mörk under ögonen och luktade aceton ur munnen. Blev alldeles varm i hjärtat när alla fem äldre syskon oroligt höll sig i hennes närhet i väntan på läkaren, strök på henne och höll utkik efter hjälpen. Till slut dök han upp, undersökte vår tunna, bleka sjukling och ordinerade tre olika preparat. Ett för att hämma kräkningar, ett för att återställa vätskebalansen och ett för att återställa den goda bakteriefloran. 130 euro kostade besöket men med läkarens kvitto kan man söka ersättning från FK. Matte och T tänkte ta cyklar och trampa iväg till närmaste apotek men snälla doktorn bad dom hoppa in i hans bil och sen skjutsade han dit dom efter att först ha ringt och kollat så att de verkligen hade öppet. Service på hög nivå 🙂 Medikamenten gick loss på 40 euro, just då hade vi kunnat betala hur mycket som helst för att få henne resklar och pigg! Enligt farbror doktorn hade hon drabbats av ett virus som var väldigt vanligt bland tyska förskolebarn, inom ett dygn skulle hon vara bättre och om vi behövde hans hjälp en gång till under natten så var nästa besök gratis om vi hörde av oss innan 03.00.

Hon blev inte bättre! Vi inhandlade och satte på henne up&go-blöja för att undvika olyckor i brallan och detta plus en drös kräkpåsar gjorde att vi kunde ta oss hem till älskade kalla Sverige utan missöden! Det är ALDRIG så skönt att komma hem som när nån är sjuk!! Väl hemma så har vi försökt få i henne vätskeersättning och andra drycker, fyllt i listor med mängd och tid samt de få tillfällen hon lyckats kissa. Vi har t.o.m vägt mängden kräk som kommit upp i påsar för att ha koll på in- och utflöde 🙁 Efter att ha haft jävliga dygn fre-sön så såg det hoppfullt ut på måndag. Ingen kräkning och lite piggare men tisdag kom bakslaget med fler kräkningar. Efter några kontakttillfällen med 1177 så åkte jag upp med henne på akuten för mitt mått var rågat, jag var less att se henne lida och vi hade verkligen gjort allt för att försöka vätska upp henne på egen hand. Oron över att inte veta vad hon drabbats av behövde släckas, för magsjuka kändes osannolikt. Kräket har varit luktlöst från första stund, det har hållit i sig fem dygn och ingen av oss övriga femton personer har insjuknat. På las togs prover, bla avföringsprov som vi inväntar svar på men även blodsocker, snabbsänka, puls, syresättning och feber. Inte helt oväntat så var blodsockret lågt, bara 3,5 men då hon inte fått i sig nåt på flera dygn så… Vikten har rasat -1,5 kg och det märks snabbt på små barnkroppar.

Idag har hon varit betydligt piggare och vi har följt akutläkarens råd och gett henne allt ät- och drickbart som hon velat ha och litegrann har hon faktiskt fått i sig.

Nu mina vänner, nu kommer en bildbomb på utvalda bilder och här återfinns ett litet videoklipp som stora dottern mixtrat ihop. Håll tillgodo 😉

  

Semestern börjar visst redan på Kallax 😉

  

I väntan på första lunchen direkt efter ankomst till hotellet Atlantica Aegean Blue

  

Mååånga kalorier på min första frukosttallrik

  

Snodde bilden från storebror Simons snapchat

  

Life is sweet

  

Sally blev random utplockad bland ca femtio studsande och dansande barn och fick komma upp på scen och hämta ett diplom…

  

…för att ca trettio minuter senare bli uppkallad en gång till tillsammans med ytterligare fem barn. Nästa diplom fick hon för att gympaledaren nominerat henne för den egenkomponerade dansen till ”Let it go”

  

  

Kvällsmys och kortspel på våran balkong med tre av storbarnen

  

Glasspaus efter poolbus

  

❤️

  

Besök i ett ”vattenhål” efter shoppingrunda

  

Så går det när man offrar sig i Beach volley och fotboll

  

Det ser värre ut än det är! På Apoteket lämnade kvinnan disken och satte sig på huk, baddade desinfektionsmedel på såret samt sprayade antibakteriell spray ovanpå. Inget plåster, bara frisk luft och låta det hela ihop var hennes råd

  

Man kan tro att vi haft vrålfest, hehe. Lillasyster sov i storsyrrornas rum en natt och då slapp vi hålla oss på rummet från 21 och passade således på att sitta ett gäng i hotellets ena bar- till typ 22.30 😉 (pensionärsvarning!)

  

  

”Vaddå, mojbjoj lämnade sin stol så den blev en koja”

  

Inbjuder till kvällsdopp i ena poolen

  

I väntan på farbror doktorn 🙁

  

Lite piggare för stunden och på väg hem!

Så, das was alles för nu. Ska komplettera med lite fler bilder från de övriga men detta var ett axplock från mina.

KRAM ❤️

No mercy…

…and no excuses! Det är dags för denna marshmallow- liknande hydda att få sig regelbundna omgångar! Vikten går inte nedåt som jag vill och jag är sladdrig överallt! I väntan på att vi röjt ut vårat gamla sovrum på övre våningen så har jag skuffat in alla fysgrejor i ett hörn i allrummet uppe. Där ska de (förhoppningsvis) inte stå och samla damm utan ska lätt dras fram och faktiskt användas. Jag har insett att jag inte är i form för att springa på gymmet, inte ens på det fina närbelägna som inte bara besöks av vältränade, slimmade typer utan även rehabtränande sjuklingar. Visst låter det lite löjligt, jag menar alla har ju börjat från scratch nån gång men för mig går det bara inte! Jag är medveten om att de allra flesta knappt bryr sig om andras utseende el prestationer utan är fokuserade på sig själva och sin träning men… Nja känns inte bekvämt helt enkelt!

Så, nu rustar jag för att få till ett hemmagym där jag kan flåsa som en C-skådis i en vuxenfilm, bli obligatoriskt röd-/vitflammig i hela ansiktet och låta alla fläskvolanger fladdra i fula linnen och tights medan stora svettringar ohämmat breder ut sig 😉

  

Maskinparken

Crosstrainern fick jag av en vän som skulle dumpa den på tippen om jag inte ville ha den. Den kan inte registrera pulsen och är rätt ”spallrig” (ostadig) när man trampar på den men i övrigt är den funktionsduglig. En yogamatta har jag investerat i, likaså har jag fått två lättare arm- och vristvikter av mor. Pilatesbollen, orangea arm- och vristvikter, ”rullhjulen” (abilica wheel) och gummibandet är julklappar som vi fick från jobbet för nåt år sen.

  

”Småpysslet”

Sist men inte minst… skratta inte nu! Men till mitt försvar så kan jag upplysa om att alla saker är bra bara man använder dom! 😉 Lääänge har jag varit sugen på att testa maskinen som rullat på Tvins- reklamen på tv. ”5 Minute Shaper”! Jag vet, jag vet, allt går att sälja med mördande reklam och även om jag är blond så är jag inte (alltid) lättlurad. Blinkade lite med ögonfransarna mot maken innan jag fick tummen upp för inköp, att han skrattade rått får jag ta 😉

  

I bilen på väg hem till sin nya bostad

  

Medföljande lektyr

Jag får återkomma med rapporter ang träningsframgångar och en utvärdering av nya maskinen. Inte för att jag är dum att jag inbillar mig att kroppen ska slimmas så fantastiskt väl som på reklamen eller att jag ska transformeras till en supermodell! Jag testade den på nybörjarnivå, alltså minsta lutningen i en minut och ett är då säkert, den lilla stunden kändes ordentligt i musklerna! Hur tusan ska jag orka fyra minuter till?! Det måste nog till ett par hörlurar med lite bra rockmusik! 

Förklarade noga och tydligt för min ständiga följeslagare och härmare att maskinen är för vuxna men hon ville så gärna testa den och som en engångsföreteelse så fick hon göra det på lättaste nivån. Hon tyckte det var superkul så för säkerhets skull så måste jag få in vanan att alltid fälla ihop den när jag använt den, vill inte riskera klämskador eller att en fyraåring tränar på detta sätt!

KRAM ❤️

En mysig eftermiddag…

…på tre pers. Vi vuxna jobbar rätt intensivt just nu och vi har bara två lediga dagar tillsammans på dessa två veckor, lika många dagar som antal nätter vi sover tillsammans. Livet på en pinne 😉

I alla fall, för att göra nåt kul med skrållan så kom vi på att vi skulle åka på Nimbys värld med henne, ett av hennes favoritställen där hon leker, stojar och gör av med lite överskottsenergi. Vi körde latmansmiddag på Max innan vi susade ut till havsbadet. Nimbys öppnade kl 17 och vi kom strax därefter. Tomt, inte en enda besökare förutom vi! Jösses så lugnt och skönt det var, normalt brukar det vara en hyfsat stojig ljudnivå, kids som myllrar i alla kanor och klätterställningar och svårt att hitta en sittplats i ”fika-avdelningen” Vi köpte två kaffe och en festis, sen begav vi oss ut i lekens land. Vi klättrade, kastade bollar, skrattade och studerade vår surrhumla när hon drog fram som en virvelvind. Allas hår stod rakt ut efter all kontakt med plastmadrasser och kanor och det small här och där av stötar på olika kroppsdelar 🙂

Hon tog (video –>) musten ur oss, speciellt pappa som åkte ner och klättrade upp ett flertal gånger, hehe

Innan vi åkte hem så köpte vi med oss ett tillskott till gullrumpans mjukdjurssamling. Hon älskar sina mjukisar och så fort hon är ledsen ska hon ha ett mjukisdjur att gosa med och vid sömn ska minst två- tre stycken bäddas ner under täcket bredvid henne ❤️

Nimby i egen hög person

Vi lämnar vår fyraåring och snäppar upp ca tio år. Vi har ju huset fullt av fina tonåringar, en hyfsat nybliven 17-åring, två blivande 15-åringar och en blivande 13-åring. Behöver jag säga att uttrycket ”små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer” stämmer rätt bra?! Inte för att vi har onormala bekymmer med våra stora barn, de är helt vanliga tonåringar med helt vanliga ”bekymmer”. Det är bara lite andra saker man diskuterar och argumenterar för/emot. Allt från att hålla ordning i sitt rum till alkohol- och tobakkonsumtion, övernattning mitt i skolvecka vs helg, datortider, utgifter osv osv. Att sen vissa dar är riktiga hormondagar med stampande fötter, sura miner och ”ni- fattar- ju- ingenting!” det är typ vardag hos oss för betänk att vi har fyra olika uppsättningar tonåring så det är sällan nån dag då ingen har en bad day!

Hittade en fantastisk krönika som är skriven av Jonna Fyhr. En för mig okänd skribent som i mitt tycke satte rätt ord på pränt. Att vara tonåring är nog en av de tuffaste faserna i livet då många har existensiella grubblerier, många frågor att ta ställning till och en frigörelseprocess när man är mitt mellan barn och vuxen. Kopierar in texten här, gilla eller inte men jag tycker hon satte hammaren mitt på spiken!

Kära lilla tonåring, du som har några år kvar.
   Trots djungeln av intryck och känslostormar och självförakt och droppar av eufori, så vet du någonstans vad som känns rätt och vad som känns fel, långt ner i magtrakten.
   Du behöver inte gå på de absolut coolaste festerna. Faktiskt så behöver du inte festa överhuvudtaget. Du behöver inte hänga med de allra populäraste kidsen. Du behöver inte köpa svindyra kläder för att vara någon. Du behöver inte dricka latte om du inte tycker att det är gott. Du behöver inte hetsa med sex, det händer när det händer. Jag vet hur förbjudet det känns att ligga hemma i sängen en fredagskväll utan några planer, men om det är det du känner för så är det inget fel i det. Jag lovar, samtliga av dina vänner har haft samma ångest över att helt plötsligt ”inte ha något liv” bara för att kvällen inte innehåller fest eller filmkväll. En fruktansvärt onödig ångest. Chilla för fan. Det är det bästa som finns.
   Var annorlunda om du vill, och
försök att stå ut med idioterna som är rädda för ditt mod. Du är inte fel. Du kommer att segra i slutet.
   Vad folk tycker, det är inte det allra viktigaste. Du behöver inte förändra allt vad du är för att passa in i mallen som den perfekta tonåringen.
   Jag minns hur det kändes att radera delar av mig själv. Hur det kändes att hata det jag hörde komma ur min egen mun, mitt tonfall och mina ord. Att ingenting blev rätt, aldrig någonsin, eftersom hela jag tydligen var fel. Jag kunde försöka radera och förinta och kanske tillslut bli lite mer som alla andra var, men allt som fyllde mig då var ångesten över att jag bara var något av värde om jag var allt annat än den jag föddes till att vara. 
   Jag vet att det är problematiskt att säga till dig att vara dig själv. För det är lite det som är grejen med att vara 13, 14, 15, 16 år. Du har absolut inte den blekaste aning om vem du är när du är dig själv. Jag minns en känsla av totalt tomhet. Det var som att allt hade försvunnit. Som att jag var tvungen att börja om från noll igen. Känner du igen dig? 
   Det är jobbigt som fan, men det går över. Du är en degklump som sakta formas allt eftersom tiden går. 
   Håll ut.
   Du greppar efter någon typ av identitet genom att prova nya saker alternativt genom att desperat hålla fast vid det som är barndomen eller
både och på samma gång. Det är okej. Du kommer att göra dumma saker, saker som du kommer att ångra grovt, men i slutet så kommer det att forma dig till något bättre. Jag tar mig rätten att säga att du är lite vilsen, även fast du kanske inte känner av det eftersom du inte vet hur det känns att vara trygg. Och det kan ingen döma dig för. 
   Ställ krav på vuxna. Lyssna på vad de har att säga, men lita inte blint på vad de säger. En dag kommer du att inse att de är precis lika sårbara som du själv.

   Drick inte vodka. Drick cider och vin och öl om du tänker dricka. Men inte vodka. Och låt bli ciggen, för i helvete. Du är smartare än så. 
   Ge fan i kroppsideal. Om din röv kan skita är den perfekt. Om din mun kan äta är den topnotch. Alla modeller ni ser överallt, de är aliens. Det är så få så få så få människor som ser ut just så. Och det ligger en jävla massa jobb bakom det.
   Leta inte efter någon att bli kär i. När du blir kär så blir du kär och då kan du inte styra över det. Att ha en partner är inte lika med att vara ”lyckad”. Man kan vara sjukt jävla nöjd med både
livet och sig själv ändå. 
   Skolan är bra för många men inte för alla. Gör det bästa du kan och oavsett hur det går så ska du inte låta den knäcka dig. För skolan är inte allt. Du behöver inte göra kometkarriär när du är 17 år. 
   Var barn så länge du kan, du hinner vara vuxen. 
   Ibland gör livet ont. Jag vet det. Men det går över. Jag lovar att det går över. 

   För en dag, kära lilla tonåring, kommer du att vara trygg igen.

Hatten av för det!

Nu ska vi ut i solen, detta verkar bli en riktigt fin vårvinterdag! KRAM ❤️