Kategoriarkiv: Vardag

Jag har inga bra ursäkter…

…men kan konstatera att jag är usel på att uppdatera bloggen och detta i kombination med att tiden rusar alldeles för fort gör att det börjar bli en trend detta med många månaders bloggtorka!

But hey, I’m here now 🙂 Jag var tvungen att läsa bakåt i tiden för att se var jag slutade ordbajsa om mitt liv och jag inser att det har hänt otroligt mycket sen i november! Mest på jobb- och hönsfronten.

Vad gäller jobbet så gjorde jag mitt sista arbetspass på renseriet 13 januari. Det var en tung dag med känslorna bubblandes nära ytan, några gånger under skiftet så kunde jag inte hålla tårarna borta, dels pga att det kändes som ett nederlag att mer eller mindre tvingas sluta och dels för att jag verkligen kände att jag lämnade bästa jobbet på hela fabriken! Ni vet den där arbetsförmågebedömningen jag nämnt tidigare, den låg till grund för beslutet till omplacering och allt pekade på att det bästa för min hälsa var just att prova ett fysiskt lättare jobb. Läkare, sjukgymnast och psykolog var rörande överens och alla tester som gjordes pekade otvivelaktigt åt samma håll.

Det som riktigt säkert slog undan mina fötter för ett tag var det faktum att jag blev omplacerad tillbaka till kemikalieåtervinningen. Det var där jag började min yrkeskarriär 2006, först som mixare och sedan indunstare men 2010 sökte jag mig därifrån. Dels för att jag inte var helt bekväm med de medier vi jobbade med (lut, syra, kalk, metanol o.dyl.) och dels för att jag kände mig osäker och för trög för att jobba med slutna, trycksatta system. Jag ville jobba i en mer öppen process där man ser vad man gör.

För mig kändes det därför ologiskt att de satte tillbaka mig på en avdelning som jag aktivt sökt mig ifrån! Känslan var att företaget gjorde sin plikt och omplacerade mig för att jag skulle kunna fortsätta jobba men den dominerande känslan var att de tog ett beslut som gynnade företaget. En indunstare lärs inte upp på bara några veckor, det är en ganska komplex befattning och i mig fanns det en ”gammal” indunstare som bara behövde dammas av och få minnet uppfräschat så skulle jag vara på banan igen. Snopet var bara förnamnet, jag hade förväntat mig allt annat än detta!

Vad tycker jag om det?! Tja jag väljer att gilla läget, än så länge går jag utöver ordinarie bemanning och det känns ändå okej. Jag är tacksam att jag har kvar min anställning, jag är tacksam att jag fick vara kvar på samma skiftlag och det känns bra att de, i den mån det går, tar hänsyn till vilket skiftlag jag är placerad på gentemot Mattes skift. Det skulle innebära stora logistiska problem för oss om jag blev placerad på ett skift som jobbar mot hans, skulle vi exempelvis jobba samma helger (en 12 timmars natt och en 12 timmars fm) så funkar det ju inte eftersom den som jobbat natt måste få sova och det skulle bli svårt med en vaken sexåring i huset och den andra föräldern på jobbet.

Jag känner iaf att kroppen mår väldigt mycket bättre nu, inte en endaste sjukdag detta halvår pga påfrestad kropp! 🙂 Visst finns det vissa mer fysiskt tunga arbetsmoment men hjälpsamheten är stor- inte för att jag är kvinna utan överlag så hjälps man åt i stor utsträckning vid behov. Och mina kollegor är fantastiskt bra, de stöttar, visar engagemang och suckar aldrig när jag ställer mina (ibland korkade) frågor. Det blir ytterst spännande att se vad nästa drag blir, alla operatörer ska nämligen kunna tre befattningar och som det är nu så har jag två kvar att lära mig när jag är färdig indunstare.

Men som sagt, jag har ett jobb med goa kollegor, bra lön och folk runt omkring mig som tror på mig (betydligt mer än vad jag själv gör 😉 ) så jag ska inte klaga!

Kram ❤️

Ordet ”höns”…

…kan användas till mycket och nuförtiden kopplas jag ihop med det ordet i större grad än tidigare. Jag har alltid framhållit att jag inte är någon curlingmamma men jag erkänner att jag är en hönsmamma. Jag är nog lite väl nojig och orolig över mina barns väl och ve oavsett ålder på dom 🙂

Nu har ”hönsmamma” fått en till innebörd. I somras skaffade vi fem hönor efter några års grubbleri och lust! Fem stora fina Bresse, inte så tama men enligt säljaren så skulle de nog bli mindre rädda av sig om vi bara hanterade dom frekvent. Detta funkade inte alls, de sprang arslet av sig så fort vi närmade oss och var mer än tillåtet skvätträdda! Eftersom vi inte kan ha husdjur så var mitt mål att få fina ägg men även lite handtama djur som gärna kommer fram och äter ur händerna på oss. De flesta dagar när vi var hemma i somras så öppnade vi upp hönsgården och alla fem hoppade ut och mumsade av allt som naturen hade att erbjuda


Innan vi hämtade hönorna i Överkalix så byggde Matte ett fint litet hus och en hönsgård där de skulle kunna vara ute oavsett väder, detta tack vare att vårat gamla plasttak från altanen kom till användning



Snorpan myser inne hos hönorna

Ju längre tiden gick, desto räddare blev hönorna och barnen (framförallt Sally) tappade intresset för djuren. Då beslöt vi oss för att sälja bort tre av hönorna till en kompis pappa som redan hade ett gäng höns. Men jösses vilken cirkus när jag skulle fånga in de skiträdda djuren! Med en stor fiskehåv lubbade jag runt i hönsgården och försökte fånga de rätta hönorna som skulle ner i en transportkartong. Håret flög runt skallen, jag gjorde osmidiga djupdykningar med ljudliga svordomar när de kacklande panikslagna fjäderfäna flaxade undan. Sally hejade ivrigt på och flera gånger hörde jag ”ooooh mamma DET var nära!” Jo men nära fångar ingen höna så det var bara att jobba vidare. Fjädrar flög, jag svor, Sally hejade, hönorna kacklade… när jag väl fångat in en så kom problemet att få ner den i kartongen. Det första försöket lyckades och jag fortsattemin jakt på nästa stackare. När jag väl fått fast den så stod jag och grubblade en stund. Jag var tvungen att hålla den stora kroppen med båda händerna samtidigt som jag skulle smyga upp locket på kartongen utan att första smet ut. Det gick över förväntan men när nr tre skulle ner så smet nr ett ut. Gaaahhh!!! Bara börja om igen. Precis när jag fått fast ettan igen så kom Matte hem och vi hjälptes åt att få ner smitaren. Svettig, frustrerad och darrande av adrenalin stod jag och pustade ut precis när köparna kom runt husknuten. Jäkla rövtur! Haha ja fy fan, vilken syn det måste ha varit! 🙂

Samma kväll som Svartis, Gulan och Tuppkammen flyttade ut, flyttade tre dvärgar in. Två dvärgbrahma och en dvärgkochin. Söta små individer med fluffiga fötter


Får jag presentera Snövit (Sallys), Kerstin och Doris



De är inte tunga men nog känns det i armen efter ett litet tag!


Lilla Snövit sover gott hos sin lill-matte ❤️

Småttisarna var ju betydligt roligare att hantera, de gick att hålla i och mata från handen. De stora som blev kvar, Chefen och Spider (Sallys), var gode hårda på de små och det var lite tufft att se när de gjorde upp rangordningen men detta är deras naturliga beteende så det var bara att gilla läget.

När det började bli svalare och hösten gjorde sig påmind så var vi tvungna att ta ett beslut kring våra hönor. Det lilla huset är oisolerat och för litet för att värmas upp utan att riskera att elda ner det så vi började spana på beggade lekstugor, byggsatser på bodar osv men innan vi hittade nåt så kom en köldknäpp och vi fick bråttom! Det blev ett hastköp av en timrad boda i samma stuk som en husvagnsförgård. Att få hem den var ett riktigt mickel, en kille skulle köra hem den kvittolöst för en billig peng men leveransen blev uppskjuten och paniken smög sig på. 

Så småningom kom den dock rullandes på en flakbil med kran och när chaffisen backade in på gräset så körde han fast delux! Efter en timmes meckande och trixande så lyftes bodan av vid husknuten, han lyckades komma loss med bilen och det bestämdes att han skulle göra ett nytt försök två dagar senare. Tror ni det gick nå bättre då?! Nädå ny fastkörning och det blev att ringa bärgare som kvittolöst (tack och lov!) drog loss bilen. Som grädde på moset så började vi tvivla på att Doris var av kvinnligt kön och efter lite förfrågningar så visade det sig att det är en ståtlig Boris! Dubbelsuck!


Vi har lite markjobb till våren!

Trossbotten och golvisolering hade bästa maken fixat innan den levererades hem och medan bodan var ståendes vid husknuten hjälptes Matte och min bonuspappa åt att isolera taket. Svärfar kom hit och hjälpte till att rulla bodan längre in på tomten med hjälp av rör och plankor. Sent omsider kom en kollega med baklastare och långa gafflar, lyfte upp bodan och trixande den på plats. Äntligen!! Vilket jäkla jobb för ett hönshus! Och vilken tur att vi fick hjälp av våra fina gubbar ❤️


Lilla sommarhuset och stora året-runt-huset sida vid sida.

Så fort bodan kom på plats så påbörjades arbetet med att färdigställa insidan.


Ingen isolering i väggarna, bara vindpapp, reglar (för att få en luftspalt) och OSB-skivor. Tak och golv är väl isolerade och jag tror det räcker så. Höns är mer känsliga för värme än kyla och blir det för svalt så får vi bara tillsätta mer värme. I dagsläget har vi dragit in el och en värmelampa är inköpt, den ska hänga över sittpinnarna men som sagt, fler värmekällor kan sättas in vid behov. Vi ska montera in en mojäng som visar både temperatur och luftfuktighet och de värdena kan man få direkt in i mobilerna. 


Några varv med målarfärg men än är det inte klart.

När vi målat färdigt så ska vi bygga en mellanvägg så att hönsen får bodel längst in och vi får ett förrum för bl.a. fodertunnor. Därefter ska en bekant komma och lägga golvmatta och svetsa skarvarna så att det blir ordentligt gjort (bra med rätt yrkesfolk i ens närhet 🙂 ) Hål för ventilationer ska göras, öppningar för luckor ut till hönsgårdarna ska göras- jo jag pratar pluralis för nästa år ska det upp en ny hönsgård på andra sidan om bodan. Då kan man varva mellan hönsgårdarna och kanske ha en chans till lite gräs kvar på marken 😉 De är så effektiva när de sprättar och fodersöker så gräset är ett minne blott i nuvarande hönsgården. Sen ska vi sätta in fönster men risken är att det blir först till våren för det är inte säkert att vi hinner allt. Dygnet har bara 24 timmar och vi har för få händer. Men vem vet, med några fler extrahänder så kanske kanske vi hinner, de behöver egentligen lite mer ljusinsläpp än vad fönstret i ytterdörren ger. Vi är bara för dåliga på att be om hjälp!

Hönshjärnan har snöat in på höns, haha

En mer viktig sak som jag vill slå ett slag för. Ni kanske har uppmärksammat att det är Movember nu. Denna månad som jag och barnen har kluvna känslor för. Detta är den månad när männen sparar ut sin mustasch och så även pappan i familjen. Det är för ett gott syfte men vi bävar alltid för att varje dag se hur denna snorbroms växer fram i rasande fart. Matte har varit med i Team Piteå Mo Bros sedan i fjol (tror jag det var, eller 2014?) och i år registrerade jag in mig i teamet som en Mo Sista. Uppdaterar er under månaden med bilder på min älskade man och inget passar väl bättre att börja med än en babyslät, nyrakad gubbe ❤️

Tisdag…

…en helt vanlig tisdag. När jag kom på dagis efter avslutad arbetsdag utbrister Sally ”näää mamma jag vill inte hem” när hon ser mig i dörröppningen. När jag berättar att vi ska svänga förbi Kotten och hämta kompisen Ida blev det annat ljud i skällan, jämfotahopp och glädjestrålande ögon under ackompanjemanget ”jaaaa jag vill hem, jag vill hem, kom nu mamma!!” Haha det svänger fort!

När vi kom till gamla dagis Kotten så blev det ett glatt återseende. Lite kramar och surr, fröken A bjöd på kaffe ute i solen medan kidsen lekte i en halvtimme. Trevligt att återse både fröknar, barn och förälder på plats 🙂

Vid hemkomst efter en snabbhandling på bästa dagligvaruhandlaren i kommunen- Coop Konsum Munksund- hägrade mellis, bus, glass, innelek, studsmatta, middag och mer studsmatta innan Ida skulle hem.

  
Mumma med jordgubbskräm och mjölk! Sittplatsen för barnen blev bra men dels behövs en omgång skrapning och ny lasering och dels måste vi bestämma var kabeltrummorna ska ha sin placering.

  
Phuuu en sån energi de har 😉

Matte snodde ihop en magiskt god varm Mallorcansk sallad med bl.a tonfisk, stekt potatis och getost till sen kvällsmiddag

  
Yummie

Eftersom Sofia inte är hemma på fredag när jag fyller år så fick jag öppna hennes present lite i förväg.

  
Jag blir aldrig för gammal för att öppna presenter!

  
Snapsglaset som fick agera äggkopp förra helgen har uppgraderats till blomvas åt de små vårblommorna som gullrumpan plockat åt mig ❤️

  
Kortets framsida…

  
…halva insidan (hmm var for den omnämnda respekten? Käpp och tandlös?!)…

  
…den finare halvan av insidan 🙂 Tack älskade unge för alla.. ehh.. kloka och.. *host* fina ord, haha

  
Fina ljusstakar. Min dotter känner sin mor!

Vissa dagar njuter jag lite extra av mitt liv ❤️

Valborgs…

…blev en helg som levererade både bra och mindre bra dagar! Fredagen började med jobb och besök av mams som hämtade Sally från dagis, sista enligt litens önskemål. När vi surrat några timmar och hinkat lite kaffe så gjorde hon sig klar för att bege sig hemåt. Då kom Sally på att hon ville följa med mormor och sova över. Snabbpackade en övernattningspåse och sen drog dom. Tomt och tyst men ändå mysigt eftersom vi var lediga och vädret fint. Vi käkade supergoda Texas Longhorn- burgare med hemmavarande barn och jäste framför tvn. 

 Jag vill inte hänga ut någon så detaljerna lämnar jag därhän men fredagkväll kan jag gärna stryka ur kalendern för 2016, radera den från minnesbanken. Tyvärr lär den för alltid finnas kvar som ett tråkigt minne för våra föräldrahjärtan! 🙁 Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Desto trevligare blev lördagen.

  
Smaskig frukost! Snapsglaset fick agera äggkopp i brist på lediga koppar

En lugn familjedag med besök av vännen och kollegan Beon (som vi halvt om halvt räknar in i familjen 😉 ) Svärfar har gjort en fin rök som stått oanvänd och bara bidat sin tid. Matte preppade en laxsida och premiäreldade med laxen som försöksobjekt. Tunnbröd, kokt potatis, rökt lax och romsås- satan vad gott, till och med för en anti-fisk-människa som jag (fast ska sanningen fram så älskar jag rökt fisk och surströmming)! Det porrade mellan tunga och gom, så gott var det 🙂 Lagom till fisken var klar, kom mormor och Lasse hem med gullrumpan.

  
Snitsig rök. Det finns en bra anledning till att den inte använts tidigare…

  
…vi har nämligen inte bestämt permanent placering på röken än vilket är orsaken till att grusunderlaget inte är på plats. Maken hade fixat en snygg gräsbrand om det inte var för att marken var så blöt! 

När klockan närmade sig 18 begav vi oss till Munksunds majbrasa i vackert vårväder. Sally skulle prompt cykla dit på sin alldeles för stora nya cykel så Matte fick styra med cykelpinnen medan vi andra gick bredvid. Det var både tungt och vingligt men inte en endaste gång klagade hon (varken dit eller hem!) Efter sockervadd, fiskedamm, skönsång av manskör och lite surr med vänner och bekanta så fortsatte färden förbi affären och sen hem. Lite lördagsgott är ett måste 😉

  
Sockervadden var mindre i år eller så är det Sally som har växt till sig sedan i fjol

Även på söndagen var solen generös med sin värme. Jag är inte helt okej i axeln än men det känns mer hoppfullt efter sprutan, jag har mindre ont och börjar få bättre rörelseförmåga. De flesta sysslorna sköter jag fortfarande helst med höger arm, det vore ju skam om jag övertar mig och försämrar vänstern nu när det är på väg åt rätt håll! Så- biltvätt och däckbyte fick maken stå för i helgen, eller rättare sagt, som vanligt varje gång det ska bytas däck 🙂 Tvätta kan jag faktiskt göra nån gång

  
Underbar kvällssol

  
Älskar denna buss!

Gullrumpan var en duktig hjälpreda och skulle vara med överallt där det hände nåt! Eftersom både jag och Matte hade arbetsbyxor på oss så skulle givetvis även hon vara arbetsklädd och vad passade bättre än snyggplaggen från BCWW

  
Coola kläder

  
När pappa tvättar bilen så tvättar lillskrot cykeln

  
Efter att jag rensat ogräs och gödslat våra tre fruktträd så behövdes en hel del vatten

  
Lite dryckespaus och vila efter uträttat arbete

Svärmor och svärfar kikade förbi med lite gobulla så vi fick oss en skön fikastund ute på altanen. Lilla papsen fyllde 65 bast så ett samtal till jubilaren hann jag oxå med.

Som sagt, det mesta av helgen var fint och positivt men det är ändå skönt att en av årets ”riskhelger” är över!

Kram ❤️

Var är vi på väg…

…i Sverige?! Läste en artikel i Aftonblaskan ang yoga i skolan och en efterföljande diskussion på detta ämne. Alltså jag är kanske både naiv och okunnig men jag ser inte faran i detta. Yogan har givetvis ett ursprung långt ifrån Sverige och den väl inkörda kristendomen som prägla(t)r vårt land under en lång tidsepok men varför ska vi rädslas denna form av avslappning, stresshantering och lära om kroppskännedom när vi accepterar så många andra influenser från andra länder, kulturer och religioner?! Man hänvisar till att skolan ska vara en frizon, den ska inte ha religiösa inslag vilket då tydligen yogan anses ha. Visst, buddhismen och hinduismen är ett inslag i vissa delar av yoga-det finns ju faktiskt flera varianter- och man kan (högst frivilligt) uttala olika mantran medan man yogar vilket i slutändan kan leda till fanatism och djupdrunkning. What?!

När våran generation och föregående generationer växte upp så var det sällan och aldrig någon som opponerade sig mot skolavslutningar i kyrkor, lucia-, jul- och påskfiranden. Vi åt negerbollar så det sprutade pärlsocker ur mungiporna och pepparkaksgubbarna var ett givet inslag i barnens lussefirande. Tintin var en uppskattad seriefigur där inget innehåll ansågs som stötande. 

Alla våra seder och traditioner är mer eller mindre hämtade utanför landsgränsen. Tyskland har bl.a. bidragit till den klädda granen och delvis vår goa tomte som är en blandning av svensk gråtomte och St Nicolas. Jag menar inte att allt vi äter och allt vi gör måste vara ursvenskt för då hade vi fått en synnerligen torftig tillvaro.

Det jag förundras över är att vi i Sverige inte står upp för våra ideal, vår tro och håller på våra seder! Visst ska man kunna vara flexibel och anpassningsbar men det känns som att det börjar gå för långt på den fronten, snart har vi utplånat oss själva i vår jakt på att anpassa oss till andra kulturer, religioner och regler. 

Ja i stort så har detta uppkommit sedan vi fick ökad invandring. Jag tycker absolut att man ska hjälpas åt världen över, vi som har det bättre ställt ska hjälpa de i nöd- inget snack om den saken. Men, och detta är ett stort men! Ska detta fungera friktionsfritt så ska alla länder hjälpa till efter förmåga, lilla Sverige kan inte ta emot samma flöde med människor som ett större land. Vi ska inte ta emot fler än vi klarar av att ta hand om, vad ger det för effekter i slutändan om vi inte har bostäder, jobb, skolgång och vård till alla?! Visst, de slipper krig, fattigdom och epidemier men var hamnar deras känsla av människovärde, att få känna sig samhällsnyttig och att få känna sig som en hel människa? Vi ska dessutom ha resurser för att se om de svenska medborgarna som halkat utför av olika anledningar. Det ska gå att kombinera detta, att ha råd och möjlighet att hjälpa både de svenska hemlösa/ utsatta och människor på flykt från krig, svält och politik! Dessa människor ska inte ställas mot varandra, med rätt planering och realistiska uträkningar så borde det gå (men som sagt, jag kanske är både naiv och okunnig)

Vi ska underlätta för dessa människor att återhämta sig och få ett bra liv men det krävs mycket av både oss svenskar och av de som kommer hit. Jag tycker att uttrycket ”ta seden dit man kommer” är ett riktigt bra uttryck och något som alla borde ha i åtanke. Min känsla är tyvärr att detta tankesätt är något som snart är bortglömt, det är inget man måste leva efter i lilla Sverige. Detta ser vi många exempel på. Nu ska man inte fira examen i kyrkor, svenska flaggan och nationalsången kan ses som både rasistiskt och ett hot mot människor med andra religioner och kulturer. Pepparkaksfigurerna ska inte ingå i luciatåget- om man mot förmodan fortfarande firar lucia i skolan och barnomsorgen. Man får vända sig mot Mecka några ggr/ dag och utföra sina dagliga böner på arbetstid, oavsett om man är på ett arbete där det passar eller inte. Synagogor byggs upp lite här och där. Man utesluter rätter ur skolmenyn. Badhusen inrättar nya regler och tider för sina besökare. Det värsta av allt- många av dessa förändringar är skapade av oss svenskar! Givetvis finns det invandrare som gör sin röst hörd men de är inte majoritet bakom alla nya påhitt. Nä vi i Sverige ska vara så generösa, anpassningsbara och välkomnande, åtminstone så är vi så mån om att omvärlden ska uppfatta oss så.

Jag tycker att det är korkat och det står jag för. Politik och ekonomi (och hockey, hahaha) är ämnen jag undviker att diskutera men samtidigt så kände jag att jag måste vädra ut mina känslor och åsikter som bubblar i mig varje dag när jag märker av alla förändringar.

Allt behöver inte vara som det en gång varit, förändringar kan medföra mycket gott och vara nyttigt men nånstans känner jag att vi måste dra i handbromsen om Sverige ska fortsätta vara svenskt- med alla kulturer och religioner inräknade. När jag säger att Sverige ska vara svenskt så menar jag INTE att invandrare/ flyktingar/ turister inte är välkomna för det är de! Jag vill gärna ha influenser och nya trender från deras ursprung och tänk men jag vill inte att vi anpassar oss så till den grad att vi snart tappat vår stolthet och nationalitet!! Och jag tvivlar starkt att vi skulle se ett liknande scenario om en väldigt stor grupp kristna flydde till ett valfritt muslimskt land. Jag tvivlar på att vi skulle få några kyrkor med Jesus på korset, jag tvivlar på att vi skulle få införa griskött på menyerna och jag tvivlar på att vi kvinnor skulle få gå med knäkorta kjolar och utan huckle som dolde allt utom ögonen, i bästa fall ansiktet.

Jag vill att de som flyttar hit tar till sig våra lagar och regler, det är förbjudet att aga barn och maka/make, det är förbjudet med månggifte, det är okej med lite hud och gemensamma badanläggningar blablabla. Begår man grövre brott som verkligen kan styrkas och bevisas så har man gjort sitt här, är man inte mer rädd om sin nya chans till ett nytt liv så är det bara att vinka adjö till Sverige och utvisas. Fine, snattar man en Snickers så ska man behandlas enligt svenska rättssystemets regler men våldtäkt, mord, pedofili och liknande grova brott- ut med dom!

Så fort man har åsikter i dessa frågor så skriks det direkt att man är främlingsfientlig eller rasist. Kalla mig det om ni vill, själv anser jag mig vara en ganska human människa med en önskan om allas väl och ve. En människa som hjälper människor i nöd, som anser att vissa former av ”hjälp” i själva verket kan bli ”stjälp”. Jag är en människa som vill ge de bästa förutsättningarna utifrån förmåga, därav kontrollerad invandring. Jag vill ge barnen en svensk grundsyn och en bra plattform att stå på så att de i vuxenlivet kan bidra till välfärden och ingå i den sociala samvaron, dvs leva efter våra normer och seder. Vi ska hjälpas åt att fostra dem till goda samhällsmedborgare och medmänniskor, precis som vi försöker göra med våra egna barn

Nu kanske jag stoppat in huvudet i ett stort getingbo och kan förväntas ta emot både ilsket surr och vassa sting men hit me, jag tar risken- allt för att få uttrycka mina tankar 😉
Ta seden dit du kommer– glöm aldrig bort det efterlevnadsvärda tankesättet! 

Kram ❤️