Kategoriarkiv: Utebilder

Fyyy balle…

…vilken dag! Aprilvädret gör sitt bästa för att knäcka min sargade kropp, kunde jag så skulle jag krypa ur mitt eget skinn för jag värker sönder!

  

Snökräkning och stormvindar

  
Fick kortisonsprutan idag, efteråt blev jag uppmanad att inte röra vänster arm i onödan närmaste timmarna och att ta värktabletter när jag kom hem, eller åtminstone innan sänggående för jag skulle nog få ”jäkligt ont” till natten. Jag har jäkligt ont redan nu! Så ont att jag nästan spyr- och jag har en hög smärttröskel 🙁 

Som grädde på moset så riskerar vi att dra på oss magsjuka. Halva barngruppen på dagis anmäldes magsjuka imorse. Det var nästan så att jag ville vända i dörren och ta med snorpan hem igen men det funkar inte riktigt så, vi är ju inte sjuka just nu och då är det jobb och dagis som gäller. Håll tumme och tå tillsammans med oss!

Hoppsan…

…på tal om isbrytaren som jag nämnde i förra inlägget, den hann ställa till med vissa problem. Tur i oturen att de drabbade personerna hade rätt utrustning och de rätta kontakterna för att lösa problemet 🙂 För egen del är det riskfritt att jag skulle bege mig ut på isen nu, jag är alldeles för harig och kan absolut inte ens tänka tanken att beträda opålitliga vår-isar!

Sköna söndag
Vi har haft en riktigt fin hemmadag med kompisbesök, vårsol och kvittriga skratt. Från det att ögonen slogs upp så har Sally väntat och längtat tills kompisen Tella skulle komma och efter nio nångång kom mor Marlina med sina fyra barn. Vi vuxna drog i oss några koppar kaffe medan kidsen busade runt och när de shoppingsugna åkte vidare mot grannstaden på andra sidan länsgränsen, parkerade sig tjejerna ute i solen på framsidan. Solen värmde skönt och friskluften lockade fram ett fika-sug

  
Snyggingarna!

De har varit ute på en promenad på kvarteret, lekt i Sallys rum, badat spa-bad i timmar, ätit lunch, badat ännu mer, lekt ännu mer i Sallys rum. Vårat sällskap var klart överskattat och oönskat, de har lekt bakom stängda dörrar, sagt ”hejdå” när vi velat sitta ute med dom i solen men likafullt så har de inte haft nåt emot att vi funnits i närheten utifall att de behövt oss… eller snarare en glass, en Festis eller när de haft nån ny dykarkonst att visa upp 🙂

Skratten har varit högljudda och hjärtliga och de har kompromissat sig igenom lekarna utan vår inblandning. Sally berättade ex att när de badade så ville en av dom leka mamma-pappa-barn medan den andra ville leka sjöjungfru. Då kom de på att de kunde kombinera detta så de var sjöjungfru-mamma-pappa-barn på en och samma gång. Gissar att leken inspirerats av att en av Barbiedockorna som fick bada med tjejerna är just en sjöjungfru. När en ville leka ute och en ville leka inne så var de ute en stund innan de gick in och fortsatte leka. Dagar med kompisar där leken verkligen fungerar friktionsfritt känns så lyxiga, Sally behöver inte aktiveras och de märks knappt av. Våran donna är i en hyfsat krävande period just nu, humör som en hormonell tonåring, kan knappt vara ensam eller ostimulerad, kräver vår fulla uppmärksamhet och ska ha sin vilja igenom 😉

  
Blötdjur

  
Lunchdags! Lånade varsin stooor morgonrock, slevade i sig maten och sen ut i badet igen

Medan flickorna roade sig så roade sig Matte oxå. Äntligen är en ny bryggning igångsatt!

  
Det är viktigt att alla ingredienser är rätt doserade, här vägs en humlesort.

Ännu en helg är över! Kvällen avslutades med ”The finest hours”, en verklighetsbaserad sjöräddningsfilm som föll oss i smaken. Nu är det bara att köra en dejt med John B, till veckan jobbar jag mån-tors med ”mitt eget” skift igen, fyra timmar/dag men alltid något 🙂

Kram ❤️

Bättre sent än aldrig…

…drygt sex veckor efter gullrumpans födelsedag fick vi äntligen till ett barnkalas igår! Egentligen blev det omgång nummer tre, för vi har haft ”familjekalas”, eller vuxenkalas som Sally själv kallade det när mor- och farföräldrar samt hela familjen inkl stora syskonen firade henne på femårsdagen, sen har kompisen Eddie varit här med mor och syster tidigare i veckan eftersom han inte kunde komma igår.

Snorpan har själv fått säga vilka gäster hon ville bjuda in och den listan blev lite väl lång för att falla oss föräldrar i smaken så vi fick, i samråd med kalasbarnet, skära ner på antalet gäster. I efterhand kom hon på vilka hon hade missat men å andra sidan så var alla kompisar utom en ett stadigt inslag i hennes vardagsliv, alltså vänner som hon träffar ganska ofta- med eller utan föräldrar. De blev ändå elva barn och så många fler behöver det faktiskt inte vara när man fyller fem bast 🙂

Vi bokade in oss på gamla dagis, (underbara fina) Kotten och det kändes i hjärtat. När vi slutade där så var strömmen slut och motivationen borta men nu känner vi verkligen att vi saknar både lokalerna, barnen (familjerna), fröknarna och framförallt tänket man har där. Man får tycka vad man vill om kommunal omsorg men det är stora skillnader! På kooperativet får man en unik sammanhållning , både mellan familjerna men även familjer/ personal. Jag kan orda hur mkt som helst om detta men det ska jag inte göra, vi har gjort vårat val och vi tar det som det är. För Sallys skull blev det iaf lyckat med ett kommunalt dagis för hon har ett betydligt större utbud av kompisar i hennes ålder och hon har lärt känna många av sina blivande klasskompisar inför nästa höst när det är dags för sexårs- hjälp vad tiden går!!

I vanlig ordning var tidsoptimisterna ute alldeles för sent. Vi hade glömt fixa godis till påsarna i fiskdammen, det behövdes fler festisar och grädden skulle vispas och sättas på tårtan. Med andra ord- vi steg upp ur sängarna alldeles för sent med tanke på allt som skulle fixas, shame on us. En av våra närmaste ”Kotten-familjer” hade helgstädet just i helgen så mamman och barnen var där från morgonen och städade, Gud vare tack och lov för utan hennes hjälp så hade vi inte hunnit bli klara i tid innan gästerna började droppa in vid 12. 

  
Vanlig gräddtårta skulle det vara, ingen Paw Patrol den här gången

  
Fina kalasbarn ❤️ (har tillåtelse att publicera alla bilder på barnen)

Två timmars kalas var perfekt, sen var åtminstone vi föräldrar trötta i huvudet 😉 Kidsen skulle nog kunna leka hur länge som helst, speciellt när de kommit över första blygheten över de kompisar som var nya och i vanlig ordning hade de kommit igång ordentligt när det roliga var slut. De hann dock med fika, dansleken, fiskedamm och den spontana leken. De som inte ville delta i dansleken nöjde sig med att agera publik så alla var nöjda. För att undvika ev besvikelser och tårar så körde vi ingen tävling där de som rör sig åker ut, det blev en ren lek med mkt skratt och hög volym 😉

  
Födelsedagsbarnet var lyckligt!

  
Kanonfina presenter från gulliga kompisar!

Visst tusan är det roligt med kalas men det är oxå roligt när man kalasat färdigt, hehe. Vädret skiftade från snöfall till sol så vi njöt en stund utanför Kotten innan vi drog hemåt. Mästergrillaren hade köpt hem lite godsaker som skulle inmundigas till middag och vi hade turen att få stora sonen på besök.

  
Knämys och snapbus ❤️ (snodde bilden från Matte)

  
En hel del Texas i den här måltiden

  
Livet på en pinn… på en altan för en grillmästare, mysigt i kvällssolen.

Det ser rent bedrövligt ut i vissa delar av skogen bakom huset efter kommunens halvhjärtade röjning men ”helt plötsligt” så kanske detta bara fixar till sig och försvinner 😉 Mitt i grillningen så kom Matte och hämtade ut mig, en isbrytare var på gång bakom huset och givetvis skuttade jag i Foppatofflorna och gick ut för att kolla. Vi har en ganska konstant båttrafik nedanför oss sommartid men detta var första gången vi såg isbrytaren puttra förbi. Tydligen var det ett gäng som firade dubbla 50-års och var ute på en liten tur 🙂

  
På väg in mot kanalen mellan oss och Fingermanholmen

Filmade när den kom nedanför huset men kvallan blev väl sådär.

Resten av kvällen blev lugn. Sally hjälpte pappa att mala malt inför kommande ölbryggning och sen blev det lite soffmys framför tv:n innan vi vid 22- tiden lyckades övertyga lillskrot om att hon var tvungen att lägga sig om hon skulle orka med morgondagen. Hon skulle nämligen få besök av sin ”gamla” dagiskompis Tella, då gick det fort kan jag säga!

Kram ❤️

Söndag 3/4…

…sista heldagen i denna vackra stad. Eftersom vi inte hade nån utflykt med hämtning inplanerad så tog vi dagen som den kom. Frukosten på hotellet skippade vi och gick till torget där Costa Coffee fick stå för dagens första måltid.

Solen sken men kvicksilvret i termometrarna hade inte hunnit vakna till liv så en jacka var skön att ha på sig första morgontimmarna. Vi gick runt i centrala stan och styrde apostlahästarna ut mot Wawels slott.

  
Vid ett tillfälle klev jag ut några steg på gräsmattan för att fota lite längre ifrån. En stund senare kom en barsk vakt fram med ihopdragna ögonbryn och sa nåt åt mig på polska och jag fattade ju såklart nada. Frågade på engelska om jag inte fick fota där, ibland är det ju lite si och så med vissa regler. Han svarade på polska men utifrån hans gester så förstod jag att jag brutit mot reglerna då jag klivit ut på gräset. Jag höll fullkomligt på att göra i brallan och hann börja tänka på böter eller ännu värre! Bad så hemskt mkt om ursäkt, både med gester och på engelska. Han muttrade och gick vidare, lämnade mig med pickande hjärta och röda kinder. Sen visade det sig att det satt några enstaka små solblekta förbudsskyltar uppsatta efter gräskanterna. Denna man hade att göra, vi satte oss på en bänk i solen och hann bevittna många tillsägelser till folk som ville fota vårblommor, slottsbyggnader osv

  
Ett litet klipp från snapchat

När vi sett oss mätt på utsikten och njutit en stund i solen så promenerade vi ner till ett mysigt café där vi tog en glass- och dryckespaus

  

Iskaffe

  

Coola brillormar lapar sol

  

Tilda vilar ögonen fram och åter
😀

  

Älskade maken kan vara både kärleksfull och romantisk när han vill
❤️

Väl tillbaka i centrum så satte vi oss på ett annat café, där två av våra ”krav” på bra servering fanns- gratis toalett och wi-fi 😉
  

Svårt att avgöra vilka brillor som är bäst

Dryckes- och matstopp i all ära, det är inte inne man ska sitta när vädret är vackert 🙂 Mitt på gatan kom en tjej med mantel och speciell utstyrsel. Hon gav oss ett kort och gjorde reklam för ett ställe i Harry Potter- anda. När Sofia hörde att man kunde beställa in Butterbeer och Pumpkinjuice så började hon skaka av upphetsning. Jag gissar att jag inte behöver säga att hon är helt såld på serien och kan allt som är värt att veta efter flera varv filmer och böcker

  

Mystisk källarlokal

  

Några av oss var sjukt sugna på glass så vi gick mot ett av alla ställen som har superglassen nr1. Helt plötsligt kom en man fram och placerade en fågel på Tilda och en på Sofia. Och som om inte det var nog så hade Tilda fått ännu en pippibird på huvudet!

  
Byebye välkammade frisyren
(alltså jag älskar den här bilden, snacka om härliga miner)

Inte ska ni tro att det slutade där! Innan jag visste ordet av det så hade även jag fått närkontakt med en fjäderskrud

  
Ehhh what?!

  
Superglassen nr1 för endast 5 zl (11kr)

  
Äter glass och kebab ute på murstenarna

Här i stan trängs cyklar, mopeder, bilar, golfbilsbussar, hästdroskor och spårvagnar i en salig röra

  
  
Kl 17 hade vi bokat bord på restaurang Pino och innan dess så gick jag och Sofia till hotellet för en bensträckare medan Matte och Tilda hyrde varsin Seg-Way som de susade runt på i en halvtimme

  
Sista matbilderna för den här resan? 😉

Vi fortsatte att spankulera i stan efter middagen och inväntade att kl skulle närma sig 20 då vi bokat upp mera biljard som avslutning på kvällen.

Imorn bär det av hemåt och även om resan har varit helt fantastisk så ska det bli skönt att landa in i hemmet sent på kvällen!

Kram ❤️

Lördag 2/4…

…vaknade vi upp till en solig dag. Frukost och hämtning av en minibuss 9.50 utanför hotellentren. Hittills har vi åkt med riktigt fräscha bilar/ bussar och förvånansvärt få fordon uppvisar några krockskador eller skavanker vilket är konstigt med tanke på den galna trafiken här! Dagens utflykt tog 1,5 timme och färden gick till Auschwitz 1, cirka 6 mil utanför Krakow. För 20 zl/ pers fixade hotellet en lunchpåse att ta med innehållande en frukt, yoghurt, juice, kaka, croissant och två smörgåsar.

På bussen fick vi titta på en dokumentär om andra världskriget och förintelsen där det bl.a berättades om hur ca 1,5 miljoner människor– mest judiska, polska och ryska fångar- dödades på Auschwitz-Birkenau mellan 1940 och 1945.

Både Auschwitz 1 och Auschwitz 2 (Birkenau) är med på Unesco’s världsarvslista precis som saltgruvorna. När vi kom fram så utrustades alla 30 personer med varsin mottagare och lurar, rattade in kanal sju och vandrade spända mot arbetslägret. Fast vi varit där tidigare så kom klumpen i magen när vi närmade oss ingången med grindarna och den välkända skylten ”Arbeit macht frei”(arbete ger frihet)

  

Inte ens solen kunde skapa en känsla av välbefinnande på den här onda platsen

HÄR länkar jag in bilderna från förra besöket, det besparar mig lite tid med tanke på det slöa internet. Kompletterar med lite bilder från dagens besök, med risk för vissa upprepningar.

Även om miljoner människor trampat på marken och barackgolven sedan fångarna var där så känner man ändå vördnad och respekt- mellan dessa husväggar och på dessa underlag har så otroligt många lidande och plågade människor gått, krupit och blivit kallblodigt avrättade. Ju längre turen led, desto tyngre föll axlarna på oss alla, ansiktsuttrycken var allvarliga och allas ögon var fulla av vemod. Ingen flamsar, ingen skrattar och man tar in all smärta och alla grymheter som utspelat sig här för drygt sjuttio år sedan. Vår guide var otroligt duktig på att berätta och stundtals hörde man att hon tyckte det var jobbigt att prata pga att hon blev känslomässigt berörd.

 
Utrotningslägret Birkanau på 300 hektar var enligt guiden 25 gånger större än arbetslägret Auschwitz. Överlevande fångar har sagt att Auschwitz var rena paradiset jämfört med Birkenau. 

Jag ville bara storböla när guiden berättade att alla judiska barn gasades ihjäl direkt vid ankomst och likaså gravida judinnor. Gravida polskor och andra nationaliteter fick däremot fullfölja sina havandeskap och under tiden som lägren var i drift så föddes uppskattningsvis 700 barn i fångenskap men de blev identitetslösa. Endast ett inristat nummer på barnens lår sa ”vem” dom var. Detta gällde egentligen alla fångar, de blev utan identitet och kallades bara vid sitt nummer som stod på underarmen eller bröstet. Barn från 14 år och uppåt räknades som arbetskraft och fick slita med samma frenesi och utföra samma uppgifter som de vuxna. Många fångar dog inom tre månader men det fylldes hela tiden på med ny arbetskraft.

  
Arkebuseringsväggen med intilliggande tortyrstolpar. Idag är bara två av tolv stolpar kvar. Fönsterluckorna på kvinnobaracken var igenstängda för att de inte skulle se avrättningarna men de torde ju ha hört allt ändå

Morgon och kväll stod alla fångar uppställda på led oavsett väder och temperatur för att räknas in. Ibland kunde de stå i timmar pga missräkning eller vakternas sadism. Saknades någon så kunde en hel skara människor från samma barack som den saknade skjutas på fläcken som bestraffning. Därför var det viktigt att t.o.m de som dött under dagens arbete bars tillbaka av övriga fångar och låg på marken vid inräkningen.

Grymma försöksingrepp gjordes på folk, endel fick bläcksprutor instuckna i obedövade ögon för att se om det gick att ändra ögonfärg. De injicerades dagligen med gift och olika sjukdomar för att se effekterna. Levande människor dissekerades. Fy faan vilka vidrigheter som utspelades här!

  
Gaskammare och kremeringsugn

  
En judisk mamma och hennes barn ovetandes på väg till gaskammaren

Av ca 8000 SS-anställda har bara 10% fått sona sina brott, alltså endast ca 800 personer!

Hu det finns så mycket hemskt att berätta om men då blir detta inlägg så långt.

Vi avslutade första besöket med att inta lunchen ute i solen även om inte matlusten var på topp pga klumpen som hängt sig fast i magen. Därefter åkte vi buss i 5 minuter till Birkenau som ligger 3 km från Auschwitz.

  
”Dödens port”

Som mest levde 200 000 fångar här på en och samma gång, samtidigt som 200 SS-män och kvinnor jobbade på Birkenau. I baracker byggda för 52 hästar trycktes 4-500, ända upp till 800 personer in! Svält, sjukdomar och epidemier härjade och detta var uträknat, folk var här för att dö på ett eller annat sätt.

  
Upp till 100 personer transporterades i plomberade godsvagnar, utan mat och vatten. Endast en avträdeshink fanns och gissa hur fort den blev överfull?! Vissa resor kunde ta upp till två veckor utan stopp för att kliva ur vagnarna. 

  
Rester av gaskammare och kremeringsugn som nazisterna sprängde för att förstöra bevis när de insåg att krigsslutet var nära. Totalt fanns det fyra såna anläggningar men bara ruinerna finns kvar

  
Två ”dammar” där aska från brända människor slängdes. Detta var tvunget att göras då det brändes så många människor att det blev ett överflöd av aska.

  
Männens sida till vänster (träbaracker) och kvinnornas till höger (tegelstensbaracker) bilden är tagen från ytterkanten med dödens port längst bort, då kanske ni får ett litet hum om hur enormt stort området är.

Nazisterna hade planerat att döda alla fångar i lägret och hade säkert fullföljt planerna om det inte vore för att ryssarna kom en dag tidigare än beräknat. Därför lyckades 700 personer överleva och omvärlden hade ögonvittnen som kunde berätta vad de varit med om.

Som sagt, det finns så oändligt mycket mer att berätta men jag tror det får räcka. Vi var mentalt slut när bussen rullade tillbaka mot Krakow! Turen kostade 140 zl/ person och liksom tidigare ingick svensktalande guide, transport och inbetalning. När vi kom fram till hotellet så ville tjejerna vila och då passade vi på att strosa ner till en uteservering och njuta av kvällssolen.

  
Fågelkvitter, blomdoft och en lagom temperatur

19.30 hade vi bokat bord restaurang Chata som ligger 100 m från hotellet. För 206 zl (450kr) fick vi fyra förrätter, fyra varmrätter, fyra desserter, fyra drickor, två stora öl och två vodkasnapsar! (tänk, matte är på benen än, haha)

  
Lite polska traditionella rätter bl.a gulaschsoppa i bröd, dumplings med surkål och svamp, potatiskaka med varmt vitlökssmör, stekt ost med tranbär och varm äppelkaka.

Vi är lite Lady- och- Lufsen, vi smakar hejvilt av varandra och bryr oss inte så noga om samma sked går runt alla fyra. Det är kärlek 🙂

Nu är det nog läge att försöka skjuta bort alla dagens mindre trevliga intryck och sova. Fötterna i högläge och det behövs! Benhinnorna och vader nästan krampar ihop, de är inte van denna aktivitetsnivå. Idag kom stegräknaren ”bara” upp till 14 900 steg, nåt att slå imorn *pust*

Kram ❤️