Kategoriarkiv: USA

Sur mage…

…var det ja. Och det hade jag tagit om det stannade vid det!!
23.30 vaknade jag med ett ryck av en sjujäkla tandvärk! Tog två alvedon och drack vatten. Helvete så ont det tog men efter ett tag lättade det. Mattes teori var att jag inte skulle ligga ner, det kan vara nåt när blodet trycker på… eller nåt. Har halvsuttit i sängen sen dess med några tiotal undantag. Först och främst så har jag frossa som beror på att jag fått sitta halva natten på den kaklade toaletten och pinkbajsat. Ja du läste rätt, jag behöver inte grubbla från vilket hål det kommer, det är i princip bara lukten av hallonbåtar som avslöjar källan.

Jag har även tassat ner till receptionen för att fråga om de hade nån frukt att sälja, typ banan. Det sved i magen och jag mådde illa, gissningsvis av hunger (el magkatarr). Receptionisten kunde språket halvdåligt men bad mig vänta kvar och så pyste han iväg för att en stund senare komma med en klase bananer. Jag fick alla gratis, gulle den indiska livräddaren. Nu var de så gröna att tungan klibbade fast i gommen av torrhet/strävhet men jag åt småsmå tuggor som jag sköljde ner med flaskvatten. Nu är klockan över 04 och jag har lyckats få i mig en banan 🙂

IMG_8129.JPG
Inte gott men nödvändigt

Har rådfrågat mina sjuksyrror, svägerskan och lillasyster via messenger och jag har även haft dialog med min mamma på samma sätt. Mams har fått alla uppgifter och har ringt rådgivningen så nu väntar jag bara på att höra vad dom säger. Man känner sig rätt liten och utsatt när man blir dålig i ett annat land. Vem kontaktar man? Kostar det skjortan? (trots hemförsäkring), hur ska man göra sig förstådd i sjuktermer?
Vore det inte för att tanden är mitt i blickfånget, andra från mitten uppe, så hade jag gått och dragit den och sen hade jag pinat mig igenom de sista dagarna med penicillinet.

Ska testa äta en lätt frukost kl 7.30 och se hur magen reagerar och är jag det minsta osäker så skippar jag nog den fyra timmar långa (och garanterat upplevelsevärda) guidade turen kl 9. Älskade matte åker inte om inte jag åker och det hjälper inte vad jag än säger. Det är ju JAG som behöver närhet till toa men på ett sätt förstår jag han ändå. Blir vi kvar, och magen inte fortsätter flippa i 100 utan bara 50, så har han tips på vad vi kan göra i närheten av hotellet OM jag måste rusa.
På återseende ❤️

Hi there…

…vi är på plats i det stora landet! Det har varit en urkigt lång dag men tack vare ”små” powernaps på flygningarna så är vi fortfarande igång.
Vi klev upp 03.00 efter några få timmars sömn i soffan, knäppte igen resväskorna och rullade till Sävast med stora sonen bakom ratten. Där hämtade vi upp far med fru och åkte vidare till Kallax. Bror P med flickvän anlände och vi tog frukost på plats. Seniltanten glömde att ta rätt patthållare och givetvis så har jag blivit visiterad vid varje säkerhetskontroll efter att piparen larmat. Klantigt! På stränga order av maken så ska jag köpa nåt utan metall, då kanske hemresan går bättre 😉

Resan höll på att börja n o g så spännande! Vi satt i godan ro på Kallax när vi helt plötsligt såg att det det stod ”final call” på vårt flyg! Ooops, det tänkta toabesöket uteblev och vi kubbade iväg till flyget.

På Arlanda anslöt bror D till gruppen och vi var samlade. Pga vissa omständigheter så lyckades vi återigen vara ute i sista sekund, hade inte avgången varit 15 minuter försenad så hade vi med stor sannolikhet missat flyget! Allt gick dock bra och vi flög till Köpenhamn.

Den flygplatsen var ofantligt fräsch och den var stor. Innan vi klev på planet så fyllde vi på med lite ät- och drickbart.

IMG_8119.JPG
Självklart 🙂

Flyget till San Francisco var av lite större sort. Platserna var fördelade 2-4-2 och vi hade raderna bakom varandra på två-platserna plus en plats på andra sidan ena mittgången så vi satt i samlad trupp. Drygt elva dryga timmar innan vi var framme. De serverade mat och fika i ett kändes det som så när vi landade var magen som en spärrballong!

Fick ett par fina bilder på mina medresenärer men nätet är lite segt så dom kommer sen.
När vi installerat oss på hotellet så gick vi på ett hamburgerhak som fått jättebra recensioner och MY, vilka snorgoda burgare! Jag och Matte tog minsta storleken och ändå fick jag lämna halva läckerbiten. Bild på maten kommer oxå senare.
Efter maten kollade vi in närområdet och på Union Square alldeles nedanför hotellet fanns massor med affärer. Vi hann in på bl.a. Macys, Express och Nike innan vi sökte upp en affär för att köpa med lite lätt proviant att sätta i rummens kylskåp. Jag inhandlade ett paket Pepcid för trots mjölksyratabletter så har penicillinet redan kört min mage i botten! Utan piller får jag nog sova med en brandsläckare som sällskap, har en sjuhelsikes halsbränna! 🙁 Tanden håller sig hyfsat bra iaf, den provisoriska igenläggningen har tyvärr lossnat men jag hoppas vid högre makter att jag slipper få ont! Då har jag hellre sur mage än tandvärk!!

27 timmar igång, tror det är dags att försöka sova nu trots att klockan bara är 20.30 här.

Imorn ska vi dessutom upp rätt tidigt för att åka på en guidad busstur från morgonen så natti natti på er!
KRAM ❤️

Årets sista resa…

…eller?! 😉
Maffigaste resan är det iaf. Väskorna står packade i hallen, en dusch, lite kvällsmat och nån timmes sömn innan vi rullar ut i natten. Pappa och hans fru har båda fyllt jämnt och bjuder oss tre barn med respektive på en 13 dagar lång resa till USA! En ”fly-&drive”resa med swanson till Golden California.
Två hyr-SUVar finns till vårt förfogande och övernattningarna är förbokade så vi ska bila, äta, sova, sola, umgås och uppleva massor tillsammans.

IMG_8108.JPG
Resrutten

IMG_8091.JPG
Det var inte lite material som vi fick hem! 😉

Vi utgår från San Francisco och kör söderut via Monterey, San Simeon, L.A, Vegas och San Diego. Det är visst en otroligt vacker omgivning efter vägen, säger iaf dom som kört där. Några saker har vi faktiskt hunnit boka, flyga över Grand Canyon ska vi givetvis göra, spela på casino- jamenvisst- och sen blir det besök på Universal Studios med bl.a. shower.

Största syskonen sköter gullrumpan till söndag, då tar farmor och farfar över för att sedan lämna över sista dagarna åt mormor och Lasse. TACK underbara ni för att ni tar hand om liten så vi kan känna oss trygga! ❤️

Kanske sova sig lite nu? Vi åker hemifrån 03.30 och även om vi garanterat kommer att sussa på flyget så behövs nån timme nu.
Förhoppningsvis så kommer jag att kunna (och hinna) blogga men om inte annat så kanske jag skriver men publicerar vid hemkomst, who knows.
Btw förstår ni nu min panik med en sjuhelsikes värkande tand?! 😉

Sköt om er!
KRAM ❤️

Kan man gråta…

…med näsan?! Efter idag är jag helt övertygad om att det är fullt möjligt, när tårkanalerna upp till ögonen är så knökfulla med vätska så letar sig känslovattnet till närmaste reservutgång!

Vi skjutsade fina sonen till flyget idag för att lämna igen han till familjen Gordon efter två veckors lån. Han fick ju dessa semesterveckor av familjen som tack för att han förlängde sin aupair-tjänst ytterligare ett år och det var en fin gest av dom.

Även om vi- och framför allt Simon själv- vet vad som väntar nu, till skillnad mot förra gången han åkte, så var detta avsked ännu tyngre. Snorpan är äldre och mer medveten och syskonen har haft ett betydligt större utbyte av varandra nu motför när han åkte förra hösten. Det syntes i ansiktet på stora sonen att det tog emot att åka och det tror väl jag det, dels har han hunnit hitta på en massa roligheter med sina barndomsvänner, träffat dom närmaste släktingarna, sjunkit ner hemma i soffan och konstaterat ”det här är hemma” och dels har han fått uppleva familjekärleken, framför allt då av minsta lillasyster som njutit av varje stund med brorsan. Dom har busat, skrattat och kramats en hel del, hon har suttit i hans famn och lutat lillhuvudet mot hans bröst medan hon ömsom kärleksnypt hans händer och ömsom strukit hans armar. Alla hennes kommentarer och humörsvängningar har fått storebror att brista ut i gapskratt, även vid hyss och dumheter såsom ivägkastade saker och Ronja-Rövardotter-vårskrik 😉

Innan vi lämnade hemmet så konstaterade jag krasst att ”nu ska jag åka iväg och gråta en skvätt” varpå stora dottern leende sa;
-”Ja du höll ju på att börja gråta när du hämtade mig på flyget när jag kom från England”
-”Ja men jag kämpade emot rätt bra”
Och då flikar den yngre sonen in;
-”Du höll ju på att börja gråta idag oxå när du hämtade mig hos pappa”
Sen flinade dom båda två medan jag förnekade och tyckte att nån måtta får det väl ändå vara! Jag är faktiskt inte SÅ känslosam att jag gråter vid veckobyten, dom är jag ju van vid sedan 10 år tillbaka och det är inte samma sak som när nån åker bort en längre tid eller lättnaden när ett barn som inte mått bra äntligen kommer hem till mig 😉

Hursom… Jag hade en klump i magen på vägen till flygplatsen och kämpade med min blödighet. Väl på plats så ville inte Sally släppa iväg storebror, hon skulle oxå med! Till slut lyckades vi få henne att krama om han och sen gick vi ut och vinkade åt snygga killen genom dom stora glasrutorna innan han begav sig till säkerhetskontrollen. Jag kämpade som en dåre för att inte börja böla, mest för Simons skull och jag lyckades ganska bra för att vara jag. Det höll dock inte längre än till när vi närmade oss bilen på parkeringen, då steg nivån i ögonen och jag blinkade frenetiskt. Sen kom gråtattackerna med jämna mellanrum under den ca 5 mil långa vägen hem. Värst blev det när jag fick svar på mitt meddelande till stora sonen där jag skrev att jag redan saknade han och älskade han. Jag försökte läsa upp svaret för Matte men när jag kom till ”Går ombord nu! Älskar dig med! Hälsa resten av familjen att jag älskar dem med!!” då jävlar brast dammen och Matte fick själv läsa sista meningarna då han inte förstod mina hulkande ord! Det rann lika mycket från ögonen som näsan, därav min inledande fråga. Visst, lite snorblandat kanske tårarna från näsan var men inte tusan rinner det strida snorströmmar från en tidigare snorfri näsa! (Sorry alla äckelmagade personer!)

Jag vet att han har en toppenfamilj i USA som verkligen månar om han och tar väl hand om min pojke (för mig blir han nog aldrig 100% vuxen ;)) och jag är rätt övertygad om att han kommer hem (för han är så hemmakär som person) men just idag är detta en klen tröst! Sonen fattas mig och det känns tomt, även om han drällde runt och hittade på mycket med andra människor än oss så fanns han i närheten och bara den vetskapen var som honungsdränkt bomull i hjärtat. Nu är han på väg till andra sidan jordklotet och även om vi kan skicka meddelanden och prata med varandra på Skype så är det inte samma sak!

20130708-221548.jpg
Lycka att få vara med varandra! ❤

Det var en tjorvig snorpa som inte kunde komma till ro ikväll. Gång efter annan så satte hon sig upp i sängen och sa;
-”Ja åka fygpan Simon”
När jag efter flera försök att förklara att hon inte kunde åka flygplan med Simon så satt hon rakryggad -med rufsigt hår, ihopdragna ögonbryn och ondögonen spända i mig- och sa med bestämd röst;
-”JA AJJ NU!”
Jodå att hon var arg undgick mig inte och jag hade svårt att hålla mig för skratt 🙂 Så småningom somnade hon iaf, hårt kramades om den röda lilla nallen som storebror gav henne innan han åkte ❤
20130708-230409.jpg

Som om det inte räcker att jag är gråtsvullen runt ögonen och alkoröd om näsan så har jag lyckats bli röd på andra ställen oxå

20130708-221758.jpg
I made it again! *klantarsel*

Men det blir lätt så när man är rödlätt, glömsk och bara tänker på att se om sina telningar! Snorpan blev insmord med solskydd och bar UV- kläder när vi besökte stranden igår men jag glömde visst bort mitt eget skydd 😉

20130708-222644.jpg

20130708-222701.jpg
Det är så kul att gräva i sanden

20130708-222745.jpg
Världens bästa man mår gott! 🙂

20130708-222844.jpg
Bästa stranden!

Vi åker oftast till den här delen av havsbadet. Den är precis nedanför stugorna som vi brukar hyra via jobbet och den är belägen mellan ”allmänna havsbadet” och ”Gläntan” Båda är populära badställen där det är rätt kråktjockt med folk när vädret visar sig från sin bästa sida men inte många tänker på den här delen av den låååånga sandstranden. Det är fritt för vem som helst att åka hit men få gör det vilket gör att det är lugnt och gott om plats- me like!

Från badande tjej till kladdig tjej;

20130708-223333.jpg
Mums-mums är gott!! 😉

Jag läste och kommenterade en vän på fb som konstaterade samma som jag gjort- alla våra barn är lika fantastiska och bra men publicering av bilder och händelser blir lite snedvridna ur rättvise- synvinkel. Våra småttingar har nämligen inte så mycket att säga till om än- och dom har garanterat inga invändningar mot att bli ”uthängda” på nätet vilket gör att dom (åtminstone min lilla) blir överexploaterad och dom övriga hamnar i andra änden på skalan. Detta beror enbart på att dom inte är lika obrydda kring vad jag skriver och visar. Dom är lika fina och fantastiska som snorpan men av hänsyn till dom och deras andra bioföräldrar (som jag inte lever med) så är jag ytterst sparsam med att skriva personliga saker om dom och lägga ut bilder på dom- det beror inte på något annat.

Hörni, sköt om er och krama era närmaste så fort ni kommer åt! ❤
KRAM

Jävla irriterande…

…att mötas av nonchalanta människor inom vården! 🙁 *morr*

Vi är inga nervösa, oerfarna föräldrar som är hispiga i onödan men den känslan fick vi igår när vi hade kontakt med vårdcentralen.
Det började redan i förrgår med att jag ringde till BVC för att rådfråga och ev få komma och visa upp Sallys händer och fötter efter en jobbig natt med lite sömn och mycket kliande. Sköterskan var på kurs i tre dagar så jag ringde vanliga VC- numret och fick prata med en sköterska men detta har jag redan berättat om.
Efter en ännu jobbigare natt och ett samtal med en vän så ringde jag en annan VC och pratade med den BVC- sköterskan för att få råd då vi upplever att varken kortisonsalvan eller Tavegylen hjälper. Hon tyckte dock att det var svårt att sätta en diagnos på ett telefonsamtal och efter en trevlig pratstund så gav hon rådet att ringa våran VC igen för att få en tid så vi kunde få visa upp hennes händer och fötter. Hon tyckte att vi var erfarna föräldrar med sunda frågeställningar och att vi hade rätt till en kontroll. Sagt och gjort så ringde jag vår VC igår och blev uppringd av en annan sköterska än i förrgår. Jag förklarade situationen och sa att jag gärna ville att någon sakkunnig åtminstone kunde kolla på henne så vi då behandlar rätt åkomma.
Sköterskan som inte presenterade sig med namn när hon ringde (oproffsigt!) lät som att hon tyckte det var onödigt men bokade iaf in en tid under eftermiddagen ”så att vi kunde känna oss lugna” Tack för det!

BästMatte åkte dit och kom hem med sur min och en ramsa av svordomar. Han upplevde att läkaren var väldigt nonchalant och med lätt ovilja tittade nån sekund på Sallys ena hand och sa att det var höstblåsor. Han upplyste att dom redan hade konstaterat diagnosen på deras morgonmöte. Jätteproffsigt att göra det efter ett telefonsamtal- not! Han hade redan bestämt sig innan Matte och Sally kom kändes det som.

Detta gav såklart vatten på Mattes kvarn ang privata vårdalternativ. Hans andra två barn är listade på en privat hälsocentral men för mig känns inte det alternativet aktuellt. Normalt så träffar vi gulliga personer på VC, ett ställe som är beläget på gångavstånd hemifrån och eftersom jag och mina biobarn gått där under många år så känner jag en trygghet i att jag känner till majoriteten av personalen och vice versa. Dessutom upplever jag att dom sätter av gott om tid när man är där i olika ärenden och eftersom min läkare är den bästa -för mig- så är jag kvar där.

Den dag då min läkare ev flyttar på sig så följer jag med för har man väl hittat en läkare som tar fibro på fullaste allvar och gör sitt bästa för att hjälpa så släpper man inte han/hon i första taget! Har man ett så ”luddigt” syndrom så hamnar man lätt hos läkare som negligerar problemen eller som helt enkelt inte är nog kunniga.

För att återkomma till Sally så har vi iaf löst problemet med intag av den äckliga Tavegylen. Hon ska ha 10 ml/gång så vi sätter halva dosen i en liten medicinkopp och blandar i röd saft till muggen är full. Eftersom det är så kul att dricka ur allt som är smått så slurpar hon i sig allt och ber om mer 🙂 Även fast hon ser att jag häller medicin i botten så dricker hon gärna hela groggen!

Slut kvar!

Vårtecken…

Igår grävde jag fram en doppresent som snorpan fick av Lisa och Pernilla med familjer. Hon behövde två år för att växa i den och nu är den helt perfekt! 🙂

Monteringsjobb för mamma

Hmm, vad gör man med stången?!

Med bortplockad stång gick det betydligt bättre 😉

Det följde med fina klisterlappar med Sallys namn men dom monterade vi inte nu, det viktiga var att få testa nya hojjen 🙂

Presenter…

Våra snälla mammor fotade presenterna och skickade bilderna åt mig så här kommer dom 🙂

En superenkel korkskruv…

…på stativ, inte helt oäven att ha ståendes framme.

En presentförpackning innehållande fyra olika öl och ett glas…

…inköpta på mysiga mikrobryggeriet/ puben The Pike som vi hann besöka tre gånger 🙂

En tidig morsdagspresent i form av fyra burkar med hemgjord sylt, gelé och marmelad- vad man vill ha det till

Lite ströbilder…

Ärlighet varar längst 😉
”Why Lie, trying to get weed or beer”

Space Needle by night!

Problemlösning a’la Seattle

Funderade på att köpa den här tröjan till familjens pappa som har tre döttrar i sin närhet 🙂
”DADD- Dads Against Daughters Dating.
Shoot the first one and the word will spread”!

Många Segway-burna vakter cirkulerade i Seattle center

Jag tror att stora dottern (och kanske även bonusdottern) skulle kapa av sin hand för att få vara här just detta datum! 😉 Arenan låg på gångavstånd från hotellet.

Sockerkick…

Sent igårkväll åkte jag till jobbet med några biskvier och denna sockerbomb;

Dumletårta

Eftersom jag har vård av barn den här veckan och hade tänkt bjuda på försenat födelsedagsfika i tisdags så stack jag iväg efter kl 22 och fick mig en trevlig prat- och fikastund. Jag kände mig verkligen välkommen tillbaka och det värmer långt in i ryggraden ❤ Även om jag är nervig inför körning av dom tunga fordonen kommande veckas för- och eftermiddagsskift så känner jag en glädje i att börja om! 🙂

En röst i natten…

Kl 03.00 var det kört för den här natten och en timme senare var det bara att ge upp och göra morgon. Lika bra att uppdatera bloggen nu då när jag vid det här laget redan har hunnit köra igång dagens första tvätt, bytt blöja på lillskrot, ätit frukost och kokat kaffe så maken (som strax ska stiga upp) hinner få en kopp innan avfärd till jobbet. Jag hatar tidiga morgnar!! Att jag dessutom ska på återkontroll på öronmottagningen 8.30 omöjliggör min förhoppning om att få dura till i soffan medan Disney Junior underhåller oss 😉

Jaja! Jag håller tumme och tå för att kommande nätter blir bättre- för allas vår skull. Ingen skrik-natt så dom stora barnen blir väckta. Ingen hand- och fotsmörjning gånger 25. Ingen leksugen övertrött tjej. Ingen slutkörd pappa som ska upp före 05.00. Ingen stenad mamma som måste upp före skam.

Solen skiner iaf så jag tror det blir en bra dag idag trots allt 🙂
Ha det så bäst och ta hand om er!
KRAM ❤