Kategoriarkiv: Idrott

Jag gråter…

…som ett barn! Äntligen GULD i OS och som det är värt sin vikt! Skidstafetten var spännande fram till sträcka tre där Haag klappade igenom. Det var länge sen så många osande svordomar svischade runt i rummet framför ett tv-sänt idrottsligt utövande, maken var rasande över laguttagningen. Vår Norrbottniska Kalla hade 25 sekunder att ta in när hon gick ut på fjärde sträckan och hon knappade in mer och mer ju längre loppet löpte. BästMatte började vanka av och an, de ilskna svordomarna byttes ut mot än misströstan och än hopp om liv. Spänningen var återigen tillbaka. När hon hade kontakt med de andra två åkarna som låg etta och tvåa så hoppade maken jämfota, skrek som en galning värd en tvångströja medan jag klappade händerna och hejade skrikande för full hals. In mot målrakan så la hon in sista överväxeln och jävlar i min låda som hon gasade- och hon höll hela vägen över mållinjen!! Vilken bragd! Och vilken prestation av svenska vallateamet som hittills har gjort ett kanonjobb med åkarnas skidor. Hatten av!

Före stafetten spelade damkronorna och även de jobbade bra idag och vann över Finland. Jag såg bara början av matchen, sen hamnade jag i ett städ-il och röjde i vårt sovrum. Genom oljudet från dammsugaren så hörde jag framgångsvrål från nedre våningen men jag vågade inte lämna städet för om jag väl fått upp ångan så måste jag hålla i, annars riskerar jag att kroppsvärken och latmasken tar över och då blir inte arbetet avslutat. Hu, värre sanitär olägenhet får man leta efter för det var inte bara en drös dammbjässar och skräp utan en hel garderob kunde skrapas fram om man lägger ihop kläder som jag, maken och gullrumpan drällt runt på golvet. Böcker, tidningar, hårsnoddar, en kartong alvedonsuppar osv osv…

Tänk vad mycket som kan gömma sig under sängen. Vi har väldigt ont om plats på sidorna om sängen vilket bidrar till att det lätt halkar in saker när man är lat och bara trampar fram för att dunka ner sin trötta kropp i sängen, utan att orka böja sig ner och ta upp plaggen. Dålig stil av oss! Nå nu är det iaf uppröjt, blomman i fönstret har fått vatten, golvet är dammsuget, tomma dricksglas är i disken, kläderna är i tvättmaskinen och nu när skidorna är klara så ska jag renbädda våra sängar. Jag ska bara njuta lite av alla underbara bilder från skidorna och det faktum att tjejerna åkte hem guldet. 🙂

Kl 16 spankar förhoppningsvis svenska curlingdamerna USA och kl 18 är det dax för tre kronor att försöka spöa Lettland.
Detta känns som ett extra roligt OS att följa!!

Nu ni…

…nu är det hårda bud för fru Engberg! -14 kilo har minskat till -9, jag har alltså ätit tillbaka 5 kilo på min redan stora hydda och jag har fått väldigt fula ovanor! Typ trycka i mig ostkrokar sittandes i tv-soffan, cola var och varannan dag, kvällsmackor med mycket smör, matportioner i klass med en manlig tradarchaffis osv osv. Ovanor som är SÅ svåra att bryta men inte omöjliga. Min aptitökande värkmedicin är inget att göra något åt, den måste hänga kvar.

För att få en liten kick och en märkbar skillnad på vikten så har jag påbörjat en liten kur 😉

20140211-115450.jpg
Namnam… nja men okej

Jag behöver en sporre för att komma igång och då får Herbalife hjälpa mig på traven. Om detta är bra eller inte kan diskuteras i det oändliga men jag är inte intresserad av nån diskussion. Jag tänker inte försvara mitt val, det är MITT val och det har ingen nåt att göra med. Detta är ingen långsiktig lösning och ingen livsstil utan en lösning i nuet. Jag har provat pulverdiet förut och gått ner med bra resultat, tyvärr har jag inte lagt om livsstil efteråt, dvs ätit nyttigt och motionerat, och då säger det sig självt att det mesta jag tappat kommit tillbaka så småningom. Jag känner till både för- och nackdelarna med pulverdieter och har valt att fokusera mer på fördelarna.

Nu har jag dessutom tagit steget och aktiverat mitt träningskort på Sensia. Jag har mätt byst-, midje-, stuss- och lårmått med måttband, ställt mig på den kvidande mirakelvågen och bestämt mig- nu får vi se om jag lyckas driva ut latmasken ur blodsystemet.

20140211-121026.jpg
Jag i egen hög person!

20140211-121530.jpg
Ett av mina hjälpmedel

Procent
Jag kommer med andra ord inte att vara behjälplig med nån barskåpstömning närmaste tiden, vilket egentligen skulle behövas här! Nu när bästmaken fyllde 40 så fylldes det redan välfyllda skåpet på med x antal flaskor och vi är lite dåliga på att sippa i oss alkoholhaltiga drycker. Nån flaska vin delar vi nån gång och nån bärra myser vi med framför en bra film eller vid en god middag men gammaldags partyn har det varit tunt med.
Tur att sprit inte blir dålig iaf, bara gräddlikörerna ligger i farozonen men shit happens! 🙂

20140211-125016.jpg
Jodå, skåplås ska man ha när huset är fullt av nyfikna barn i alla åldrar!

Förbannelse
Jo jag har förbannat vädergudarna som leker så med väder och vind. Det snöar, töar, blåser, solstrålar- allt i en enda salig röra, kan de inte bestämma sig och vara konsekvent åtminstone några dagar i rad?! Jag värker sönder trots mina pills! Det strålar i armar och ben, huvudet har en inneboende hammare/såg, det sticker i fingrarna och jag är så trött, så trött 🙁

Jag har tre ynka skift kvar innan vi blir ”långlediga” och jag vill så gärna hålla ut men just nu är det tveksamt. Jag har insett att min vilja och envishet kommer att ställa till problem i framtiden om jag fortsätter tjura på såhär. Visst- det är jättebra att inte känna efter för mycket eller ge upp och lägga sig i soffan men samtidigt behöver man ju inte vara extrem åt motsatt sida som moi. Jag vet att jag riskerar att förvärra läget om jag inte lyssnar på kroppen när den faktiskt säger ifrån. Blir jag inte bättre under de närmaste timmarna så får jag bita i suräpplet och ta till sjuka kassan imorn.

Jaja, den som lever får se. Nu ska jag fortsätta se sprinten på OS (åh vad jag älskar när det är OS, VM, EM- ja alla former att idrottsliga arrangemang där Sverige är representerat)
KRAM ❤️

Men what a chock…

…under gårdagen! BästMatte var på jobbet och jag satt och gapade som en fågelholk, tittandes på den överdådiga, pampiga men oerhört slösiga OS- invigningen från Sotji när jag med ett ryck insåg att det länge varit oroväckande tyst på lill-fronten.
Hon var inte i tv-rummet med mig och hon var blöjlös så en otrevlig tanke slog mig; hon gömmer sig nånstans och skiter- i trosan- då hon glömt att hon är utan Liberos sällskap.
– Sally!
*tystnad*
-Saaallyy!
*mera tystnad*
-SAALLYY!!!!
-Jaa? hördes tyst nånstans ifrån
-Vad gör du? Bajsar du? Du har ingen blöja vetdu….

Skutt, skutt, min glada lilla tjej kommer hoppandes och slirar in i rummet, tar min hand och säger stolt;
-Ja ha städat mitt jum, kom å se!!
Jag kunde inte annat än skratta och fundera exakt hur mycket hon städat i sitt rum som sett ut som resterna efter ett plundringståg sista veckan. Det är knappt så att vi vuxna orkat börja peta i alla pinaler som drällde överallt i rummet så jag hade inte så stora förväntningar. Jag grämer mig att jag inte har något ”före-kort” för ni kan aldrig ens föreställa er kaoset som hon orsakat under de sista dagarna.
Men det ska jag säga er att jag tvärnitade på hennes tröskel och var nära att börja gråta av pur förvåning och glädje. Hon har gjort underverk under de 20-30 minutrar som jag var i Ryssland på invigning! Betänk att hon bara är knappa tre år!

20140208-221441.jpg

20140208-221504.jpg
Visst, man kan ju grubbla över hennes placering av pallar på bordet osv men ändå… wow vilken skillnad mot innan! Hon har travat upp saker i hyllorna, hängt upp kläder på krokar och försökt röja fram sitt fula korkmattegolv- och det med bravur. Undras just om detta var en engångs eller om under kan ske fler gånger?! 😉

Dancing Queen
Här hemma guppar huvudet upp och ner och kroppen svajar rytmiskt i takt med all sorts musik och sång som når gullrumpans öron. Denna förmåga var som bortblåst idag när hon gjorde discopremiär på Kotten, vårat dagis alltså.
Hon hade nog inte ens öppnat ögonlocken när hon kl 6.30 frågade med raspig sömnröst om vi skulle åka på discot. Det är en evighet att vänta i 7,5 timmar när man har nåt sånt spännande på agendan! Efter sjuttiotolv upprepningar av samma fråga så var det äntligen dags att göra sig klar. Stora storasyster tog en duodusch med lillasyster så att båda skulle vara rena och lukta gott, sen åkte paljettklänningen på och håret hamnade i en självlockig liten svans.

20140208-222913.jpg
Våran livs levande glitterdiscokula ❤️

Som sagt, jag tror inte att det kom nå väldigt många moves från hennes håll, och inte från så många andra dagiskompisar heller! Det var ett gäng leende föräldrar som samlades och iakttog de små raringarna, två killar och nio tjejer. Det var nästan som att vara ute på savannen och studera ett gäng utsvultna, törstande djur som samlats runt ett välbehövligt vattenhål.

Skillnaderna var väl att savannljudet var utbytt till pumpande discomusik och vattnet/ födan var utbytt till saft, popcorn, majskrokar och små russinpaket. Det smackades, tuggades och sörplades så att man kunde tro att varenda unge varit utan både frukost och lunch, haha. Lite taktstamp med en fot och nåt svängande höft- inslag fanns med men i det stora hela så var det intaget som var prio ett 😉

Sen lekte de kurragömma varvat med skrämmande, rytande spöken och mamma-pappa-barn-lekar. När det var dags för hemfärd så var det en trilsk liten tjej som inte skulle med hem, hon skulle stanna på dagis även om vi förklarade att alla andra barn och föräldrar oxå skulle åka hem.

Heta killar
Sonen ringde hem efter laglunch på stan med bandykillarna och frågade om han fick ha LAN och sovkompis. Det slutade med två sovkompisar och efter ommöblering och förmaningar om ljudnivå, läggtider och sista-tid-för-frukostservering så stängde jag igen dörren till hans privata bastu. Tänk er in i den värme som alstras av tre hormonstinna blivande fjortonåringar och tre brummande datorer på en uppskattad yta av 12-14 m3. Man tuppar nästan av pga syrebrist redan när man står på tröskeln! Sen hoppas jag att dom tränar upp varsin partyblåsa (alkoholfri såklart!) innan nästa gång dom ska ha LAN för det är ett jäkla spring på dasset här uppe på övervåningen men tror jag det, alla tre släcker törsten i ”bastun” genom att halsa i sig litervis med dricka! 😉

Skryt
Ja jag måste bara få vara osvensk och skryta upp stora dottern lite! Idag har hon varit min hjälpreda och högra hand utan att jag behövt be henne.
På fm skjutsade jag sonen till innebandymatch och för att slippa dra med mig gullrumpan så skötte storasyster henne under tiden. Vid hemkomst så skottade jag halva infarten som var begravd under femton cm äckligt tung, blöt snö, sen orkade inte kroppen mer utan skrek efter värkmedicin. Aja, jag tänkte att antingen skulle jag slutföra arbetet efter medicinverkan eller så skulle maken få ta slutklämmen efter uppstigning. Ingetdera behövdes för storasyster klädde på sig ytterkläder, gjorde detsamma på lillasyster och tillsammans så sopade de av bussen och skottade klart infarten!
Sen tog hon med sig snorpan in i duschen och skrubbade upp dem båda. Hon följde med upp på discot som ”lektant”, vid hemkomst tömde hon diskmaskinen medan jag dukade bordet och hon hjälpte mig laga middag. VA?! Då har man faktiskt rätt att skryta över sitt barn, eller hur?! ❤️

Nu ska jag rulla in mig i täcket och njuta av min ljudbok och ladda för morgondagens tv-dos. Jag älskar sport (som åskådare) och tack vare min app så har jag full koll på svenskarnas medverkan varenda dag!

20140208-225910.jpg

Nattinatti och finsöndag på er!
KRAM ❤️

Hotellmys…

…på hög nivå! Vi är i Umeå, dryga tjugo mil hemifrån och lever lyxliv tillsammans med gullrumpan. Hotellet, Best Western Hotel Botnia, ligger visserligen i ett industriområde några minuters bilfärd utanför centrum men who cares? Allt är enkelt men fräscht och frukosten var riktigt bra!

Anledningen till att vi befinner oss här är innebandy. I vanlig ordning ”offrar” vi våran jobb- och barnlediga tid på att stalka våra barn när dom utför idrottsliga utövningar. Det är ju så lyxigt att bara ”vara”, att flänga runt på matcher, heja, känna stolthet, krama om barnen och vara rätt ansvarsfria. Inte så att vi är på lyset och härjar runt, nej mera det att vi kan rå oss själva, göra vad vi vill och bara infinna oss på plats innan matchstart.

Barnen är egentligen hos sina andra familjer men vi kan inte hålla oss undan utan prioriterar våra barn istället för att prioritera oss själva- nog för att vi får ut en massa själva av att vara på plats. Bara att se glädjen i deras ögon när man är där, det ger mer än mycket annat! Tidigare år har vi ”lånat” barnen då vi inte haft dom och kört ner med dom till Ö-vik på bandycuper, vi åker till deras matcher i stan och grannkommuner, dels för att glädja dom men även för att vi är intresserade av att följa deras fram- och motgångar. Antingen får man skratta och gratta eller trösta och peppa. Nu försöker jag inte framställa oss som några perfekta mönsterföräldrar för det är vi absolut inte! Vi prioriterar bara lite annorlunda än endel andra.

Jag har varit kluven inför den här helgen då båda våra bandyspelande barn är på äventyr. Jag skulle så vilja klona mig men det är fysiskt omöjligt vilket gör att fina sonen har en publik innestående framöver! Han är nämligen med sitt lag i Uppsala på världens största innebandycup, Storvreta. Dom åkte redan i onsdags och pga jobb och längre avstånd så kunde vi inte vara på plats och kolla 🙁 Laget spelade i den svårare gruppen och blev tvåa vilket gjorde att dom gick till A-slutspel! I åttondelsfinalen åkte dom på däng med 1-0- ett fjuttigt men ack så avgörande mål vilket gjorde att dom spelat klart för den här gången. Dom fick en ledig dag med bad som avslutning innan hemfärd med tåg.

Bonusdottern kom med som reserv i länslaget och spelar SM här i Umeå med F-98 trots att hon ”bara” är en -00:a Vi missade deras första match som blev förlust men kvällsmatchen mot Uppland såg vi och den blev oavgjord. Dotra stod över den matchen men det var kul att se ändå. Snorpan sov i ca 15 mil på väg ner så hon var i gasen trots den sena tiden.
Hon skrattade, dansade i takt med musiken som poppade i varje paus och vid avblåsning, skrattade, klappade händerna och ropade ”heja norrotten!” Haha, dom runt omkring oss skrattade och uppmuntrade henne när sötungen levde sig in i matchen. Sista tio minutrarna tappade hon dock orken och ville tillbaka till hotellet för att mysa och sova i ”bäbissängen” som personalen ställt in

20140104-105107.jpg
Åh vad mysigt...

20140104-105136.jpg
…i bäbissängen!

Ibland är det en viss ordning på stökbruden!

20140104-105258.jpg
Pyjamas på krokar i toaletten

Efter frukosten hittade jag min nya kompis- massagestolen!

20140104-105357.jpg

20140104-105421.jpg
En kvarts gratis massage är inte helt fel. Den började hyfsat försiktigt men nog jäklar höll jag på att hoppa ur stolen när den kom till mina mest ömma områden, i ländryggen och bakom vaderna. Holy Christ vad ont det gjorde! Efter ett tag så gick det dock bättre men då kom nästa chock- en av stolens massagekulor poppade upp mitt i skrevet och började durra. Öhh, fel forum att få den upplevelsen mitt i en korridor, på en allmän massagestol (trodde ni jag skulle tycka nåt annat?!) Stackars karlar som har en lätt känslig kulpåse i den zonen, det måste ju kännas omåttligt obehagligt. Tror jag måste placera älskade maken i stolen och kolla om min teori stämmer, hehe bad wife

Älskade stora sonen har skickat ett paket med julklappar till sina syskon. Då avståndet är långt och postgången inte alltid är så snabb så kom paketet igår- samtidigt som han fick paket från oss 🙂

20140104-111350.jpg
Spännande!

Detta öppnas på måndag då alla barn kommit hem och så tänkte vi köra på Skype samtidigt så storebror får se när dom öppnar.
Vårat paket till han då? Jo det innehöll såklart en del godis men även ett kort som jag scrappat. Själva stora klappen är svår att ge på plats, den får han till sommarn när han kommer hem från USA

20140104-111707.jpg
Bild snodd från Simons blogg

20140104-123254.jpg
Kortets framsida utlovar en överraskning…

20140104-123328.jpg
…som avslöjas på insidan!

En egen bil är den stora julklappen, en gemensam gåva från mig, BästMatte, Simons pappa och hans sambo. Bilen är inte ny men är i mkt gott skick och välkänd då den funnits i Mattes släkt i många år. Det var nog en rätt okej klapp 😉

Nu är det dags för lite käk, lillskrot blev ohyggligt less, hungrig och trött på lunchmatchen och trots mutor som festis, smoothie, ostkrokar, godis och yoghurt så blev jag tvungen att ta ut henne i bilen så att pappa fick se matchen klart. Tyvärr blev det ännu en förlust men nya tag i em! Vädret är pissigt i Västerbotten, inte en snöflinga och konstant regn sen vi kom hit men nog tusan ska vi ta en runda på stan ändå!

Ha en fin lördag och sköt om er!
KRAM ❤️

Raska bullar…

…blev det idag 🙂 Morgonen började dock med karatetävling i sporthallen på Pitholmsskolan. Jag, BästMatte och alla tre flickorna åkte dit för att kolla när bonussonen skulle delta. Det var väldigt många barn/ungdomar som tävlade och rätt gott om publik oxå! I hans klass, P11, var dom 9 st som tävlade och det var väldigt ”pampigt” med tre domare vid varje matta, strikta regler och allvarliga, koncentrerade barnansikten. Både coolt och imponerande!
Herreminje vad duktig han var, lillkillen våran! Han kom på delad tredjeplats och fick således kliva upp på prispallen och ta emot både en pokal och en medalj. Behöver jag säga att ögonen svämmade över hos både mig och pappan?! 😉

Efter det åkte vi hem så att stackars nattjobbande husfadern fick krypa till sängs för några timmars välbehövlig sömn. Jag fick lite barnvaktsassistans av stora döttrarna och kunde därmed inleda mitt spännande bak- lussekatter a’la Kerstin! Hon visade på fb med bild och text hur man enkelt får till goda katter på ett annorlunda sätt och detta ville jag gärna prova.
Så… fram med alla ingredienser och ro ihop en saffransdeg. Fast jag ska villigt erkänna att jag fick en trög start. För det första;

20131117-205534.jpg
Spöstraff för den som sätter in skitiga plåtar i skåpet! *morr*

Det blev att börja det roliga med en diskomgång. För det andra- ingen kavel så långt näbben når! Jaja likt Kajsa Kavat så tog jag vad jag hade till hands;

20131117-205758.jpg
…en plåttermos

Wiihooo-jag var igång! 🙂
När degen jäst klart så knådade jag den på mjölad bänk. Sen tog jag fina termosen och ”kavlade” ut degen precis som när jag bakar vanliga kanelbullar. Därefter tog jag en förberedd gegga innehållande strösocker, vaniljsocker och smör som jag rört ihop i rumstemp och detta smetade jag ut på ungefär halva degen.

20131117-210016.jpg
På med riven mandelmassa och så rullade jag ihop den fyllda deghalvan

20131117-210158.jpg
Sen kom det lite trixiga momentet att vända hela härligheten upp- och- ner och det gick galant (okej då, jag tog lite hjälp av stora dottern)
Upprepa samma procedur med fyllning och ihoprullning av andra halvan…

20131117-210713.jpg
…sen var det bara att skära till bullarna precis ”som vanligt” och lägga på bakpappersklädd plåt och jäsa ytterligare en gång

20131117-210845.jpg
Alltså, dom ser ju rysligt fula ut!

Efter jäsomgång två så penslade jag med ägg, ploppade i russin och strödde på pärlsocker…

20131117-211037.jpg
…och skjuts in i ugnen!

20131117-211229.jpg
Färdiga bullar med sött kollijox i *mums*

Fiffigt va?! Jästiden är lite svår att trolla bort men i övrigt så var förloppet från jäsdeg till bortdiskat betydligt kortare än vid vanliga lussekatter! Detta ska jag fortsätta med, och det lär bli en ny omgång snart då jag bara gjorde på en halvlitersdeg nu när det var första gången jag testade detta.

Imorn står småkakor på agendan, bara det fungerar praktiskt med våran sjukling. Hon blir givetvis hemma från dagis några dagar tills hon är piggare (och smittfri) även om hon själv tycker att det är onödigt. Enligt henne själv så är hon inte sjuk, hon är så frisk att hon kan både hjälpa till med bakning och åka och leka på dagis. Tufft för henne men det blev nobben på båda delarna! Ikväll är hon dessutom ordentligt febervarm så vi får se hur detta utvecklas 🙁

Det var det, nu ska jag drunkna bort i en bok och njuta av känslan av att ha gjort nån nytta idag!
KRAM ❤