Kategoriarkiv: Hockey

Gårdagen…

…kändes mest som en ”rulla- efter- vägen- dag” Stora dottern har inte bara fibroliknande värk i kroppen, hennes knän har varit skruttiga under några år. Detta begränsar hennes vardag ganska mkt eftersom hon knappt vill eller kan röra sig i den utsträckning som hon borde. För nån månad sedan var hon hos en superduktig sjukgymnast som tipsade om bra knäskydd som skulle ge stöd åt båda knäna. Priset var inte det roligaste, ca 1200kr/st! Visst lägger jag gärna pengar på saker som förbättrar  mina barns hälsotillstånd och underlättar deras vardag men det gör ju inte ont om jag kan hitta mindre dyra alternativ. Därför kontaktade jag ortopedtekniska i Sunderbyn för att rådgöra med experterna där. Mannen jag pratade med ville träffa henne, höra henne berätta om besvären och undersöka knäna så en läkarremiss och några veckor senare så var hon kallad till SUS och vi brummade dit, en nätt väg på 6,5 mil enkel väg.

Det var ett av de märkligaste och snabbaste besök vi nånsin haft på nån vårdinstans! Hon hade tid kl 13 och 13.05 gick vi ut från teknikern!! Rekord!  Direkt när hon fick komma in i ett undersökningsrum så bad han henne dra av sig skor och brallor, sen schappade han. Kom in med ett knäskydd som hon skulle dra på sig. Sen gick han iväg igen, kom tillbaka med ett skydd till andra knät. Försvann återigen för att återkomma med orden ”åk hem och prova de där” Ehh?! Sen då, utvärdering av knäortoserna, vem sköter den? ”Tjaaa… hör av er om de inte känns bra” Ja, men var ringer vi? Vårdcentralen? Ortopedteknik? ” ”Jaaaa… ni kan höra av er hit” Hur ska de användas då, till vardags? Vid träning? ”Det är upp till henne själv, då det känns bäst” Jag nämnde ett märke som sjukgymnasten hade rekommenderat och med ett snett leende så sa han att dessa knäortoser var i princip samma sak men lite billigare (gratis är absolut billigare än 2400kr!) och enligt Sofia själv så såg de ut exakt likadant som de hon blev rekommenderad. När jag påpekade att hon upplevde ena benet lite kortare än det andra så gjorde han en snabbkoll, konstaterade att han inte märkte nån synbar skillnad men kutade ut från rummet och stoppade sju klackkilar i min hand ”Hon kan prova de här”

Sen tackade han för sig och gick, kvar satt vi med höjda ögonbryn och småskrattade. Vad var detta?! Snacka om rallykille, betänk att vi var klara efter några få minuter i rummet och att han var ute och sprang i korridoren halva tiden. Kändes som en onödig resa, 13 mil för fem minuter då han knappt såg på knäna mer än 10 sekunder. Skicklig eller inte men nog så snabb i mitt tycke. Å andra sidan så slapp vi undan kostnaden på 2400kr.

Några timmar senare rullade bilen återigen i samma hjulspår men nu till Coop Arena där Luleå skulle möta Frölunda i fjärde kvartsfinalen. Så fort jag ska på hockey slår spänningsnerven i blåsan till och jag måste dyka in på damernas det första jag gör vid ankomst.



Inte min bästa vän!

Jag ogillar skarpt den här modellen av rullhållare. När man drar i pappret så kommer det ut en fjärtig liten tuss som inte räcker till mer än en näsborrspropp passande vid kranblod! Detta gör att jag måste dra oändligt många gånger för att få näven full, vilket jag föredrar, och inbillar mig genast att övriga toagrannar på andra sidan väggarna automatiskt tror att jag skiter. Iofs skiter jag väl i vad de tror men det som stör mig mest är att jag förstorar min världsliga existens så mkt att nån ens skulle reflektera över mängden dasspapper jag tar, haha! Så knäpp i pallet!

Nåja, trots allt så blev det en spännande match med mycket känslor och vi åkte hemåt glada i hågen efter en uddamålsvinst! Hoppas bara att vårat kära lag fortsätter i samma räls mot samma mål- vinster!

När vi kom hem hade gullrumpan just vaknat pga sin eländiga nytillkomna hosta. Hon fick hostmedicin och jag kröp ner hos henne i storsängen. Där satt hon med yrvakna ögon, rufsigt hår och bleka kinder och så frågar hon ”vann lulä idag?” Haha så underbart söt, våran minsta hockeysupporter ❤️ Vi fick en tuff natt med mycket hosta och vid tre-tiden gav vi henne Alvedon då hennes kroppstemp var betydligt högre än normalt. Kl fem var hon klarvaken så när pappa åkte till jobbet klev vi upp och gonade ner oss i soffan framför Barnkanalen. Dagen går i lugnets tecken fram till ikväll, då ska BästMatte på års- och medlemsmöte på dagis medan jag ska på träff med scrapföreningen.

Dags för en powernap! Lillan har förberett sig inför storasyster T’s hemkomst, då ska de resa till Tindyland (Sallys låtsasvärld som är hemlig ;)) och trots att jag sa att det dröjer flera timmar innan skolbarnen trillar in i hemmet så satt hon i full mundering och väntade. Nyss slog dock tröttheten in efter den tidiga uppstigningen och pang bom så sov hon bredvid mig.



Sussilull

Ytterkläderna är avtagna och hon andas djupt och lugnt, väldigt sövande för trötta mamman så jag säger over and out!

KRAM ❤️

Samvetet…

…svider för att jag är så usel på att uppdatera bloggen! Inte för att nån egentligen bryr sig, jag menar jordklotet fortsätter snurra iaf. Men även om jag till största delen skriver för min egen skull, för att bevara vissa delar av min vardag till den dag då minnet sviker (haha typ nu) så vill man ju som bloggare gärna ha kvar de läsare som nån gång om sänder tittar in och faktiskt läser allt dravel som sätts på pränt 😉

Vardagen går sin gilla gång här i Munkan. Älskade stora dottern har hunnit fylla sjutton och har repat sig bra efter senaste sejouren på sjukan. Ingen vet med säkerhet vad hon drabbades av men nu fungerar fysiken bra, tack och lov. De sämre dagarna kommer med jämna mellanrum men det beror på hennes ”vardagliga” och återkommande värk.

Annars då? Tjaa… livet fylls av innebandy, slalom, fiol, karate, skola, kompisar. Inte så att detta är våra intressen som vi utövar, nej vi agerar taxi hit och dit och utöver alla mil vi rullar så agerar vi givetvis publik och fixar arbetspass mellan varven. Heltidsjobb, barnuppfostran, hushållssysslor och biltankning är väl mer våra ”intressen”. Hinner vi med kvalitetstid med varandra el barnen så är det en lyx. Jag vet, visst låter det tragiskt men den krassa sanningen är att just nu ser livet ut såhär! Idag ska vi dock ta tillvara på dagen. När BästMatte vaknar efter nattjobbssömnen så ska altanen skottas fram, maten grillas och vi ska umgås med de barn som behagar lämna sina rum för en stund.

Några trevliga hockeymatcher har vi hunnit med under sista månaderna, en gång var äldsta sonen och yngsta dottern med. Det hejades med stor inlevelse 🙂

Snart ska vi en vända söderut på tu man hand för att träffa min lillebror och svägerska i Värnamo. Att bila ca 125 mil i deras norrbottenköpta bil är väl inte så upphetsande men vi får se det positiva- många timmar tillsammans i varandras sällskap 😉 liten sover hos farmor och farfar i några nätter och storbarnen är hos sina andra familjer så de kommer att ha det bra under tiden. Hemvägen går via tåg, flyg och bil så restiden hem tar betydligt färre timmar- skönt 🙂

Barnen har varit snuviga och hängiga i omgångar och jag har varit beredd på att även vi vuxna skulle trilla dit. En blivande fyraåring som nyser rätt i nyllet på en och som ligger och natthostar mot nämnda måltavla gör ju att oddsen för att hålla sig kry minskar i takt med antal bacillspridningstillfällen. Det tog bara tre veckor innan immunförsvaret klappade ihop och här ligger jag nu i soffan, nerbäddad under en filt och tycker synd om mig själv. Feberont bakom ögonen, rinnande/ täppt näsa, hosta och huvudvärk. Men sprolla, jag är ledig från jobbet, har hjälpsamma och förstående tonåringar, en omtänksam ompysslande make och just för tillfället ligger en gosig liten tjej bredvid mig under filten och ser på tecknad film. Livet är gott trots allt! ❤️

Ha en skön söndag!
KRAM ❤️

Nånting spökar…

…med min älskade WordPress-app, den jag alltid bloggar från via mobilen. Jag är som bekant tekniskt död och tycker detta är lika irriterande som en fläskig vagel i ögat! Jag vill så gärna få babbla av mig i skrift, även om sånt som ni läsare kanske finner ointressant, överflödigt eller bara boooring. Men för MIG är det viktigt, det är som en slags terapi i vissa fall och i andra är det bara kul att kunna gå tillbaka och läsa, minnas vad som hände när, hur saker kändes just då osv.

Jag har inte glömt att bilder från USA- resan ska ut på bloggen men det blir ett rätt rejält inlägg så jag tar det när jag har bättre om tid. Just nu är jag ap-trött efter uppstigning 4.30. Har två förmiddagsskift kvar och sen ”råkar” jag bli ledig igen men då är det schemalagd ledighet så den är legal, hehe. Snacka om att jag kände mig ringrostig idag efter en månads frånvaro men oj så kul att vara back in business! Har saknar mina kollegor och den härliga jargongen! T.o.m monstermaskinen kändes som en kär bekant 🙂

Igår em tog vi en snoa till Luleå. Dels skulle vi in på Biltema och köpa en bilkudde med ryggstöd (695kr) så att vi har en stol i varje bil men vi hade även ett ärende till Luleå Hockeys souvenirbutik. Älskade maken gav mig nämligen en present förra helgen, en liten uppskattning för att jag har sånt tålamod med alla hans möten och åtaganden som han dräller runt på (att han sen köpte en ännu dyrare sak till sig själv låtsas jag inte om 😉 )
Hursom, presenten var i minsta laget, jag är faktiskt grövre än han tror 🙂 Bytte till rätt storlek, sen fick gullrumpan en ny mössa. För en vecka sedan investerade vi i varsitt tennarmband- väldigt välgjort och snyggt- tillverkat av en kvinna i Mattes hemby.

IMG_8753.JPG

IMG_8756.JPG

IMG_8757.JPG
Vi stöttar vårt lag i med- och motgång!
Just nu är laget i stort behov av… tja, de har behov av mycket för nu går det eländigt dåligt men vi gör det vi kan.

Mer då? Jo stora sonen flyttar ifrån mamma igen! Men den här gången har jag inte samma separationsångest som förra gången när han åkte till USA. Nu känns det mer normalt, han är ju ändå snart halvvägs till 22 år och självklart vill man ha något eget då!
En fin etta med sovalkov och ett riktigt kök, nära till stan och lagom avstånd hem till oss (vi lär ju bjussa på middag nån gång om sänder). Jag följde dit en kväll när han skulle lämna torrvaror och småplock och det var så mysigt att få beundra hans första egna lya och få komma med lite moderliga råd, även på hans begäran 🙂 Flytt av möbler blir dock först nästa vecka för idag drog han och ett kompisgäng till London för att festa, ha kul och se fotboll.

Även om mörkret växer till sig för varje dag och ger allt färre soltimmar så är det ändå mysigt. Bara en sån sak att man kan tända myslampor och stearinljus redan på em! Love it! Det som är jobbigt är att kroppen påverkas negativt, en tid med mycket värk men humöret är bra ändå (oftast iaf)

Vi har haft en mysig Halloweenhelg och förutom att jag gröpte ur och fejsade en pumpa så tog jag tillvara på köttet och kärnorna. Förr kastade jag alltid allt inkråm men nu gjorde jag mig till och rostade kärnorna, kokade pumpasoppa och bakade en pumpapaj. Pajen blev godkänd men övriga… nja, de föll inte i min smak kan jag säga!

IMG_8717.JPG
Barnens egenhändigt ihoppysslade ”snuskiga godisfingrar”, mysiga lampor, pumpalykta

IMG_8716.JPG
Helt okej med vispad grädde

Lite soffmys med mina flickor innan sängdags! Jag hoppas att detta funkar så inte hela inlägget försvinner för då blir jag (mer) tokig!
Ha en fin onsdag och sköt om er!
KRAM ❤️

En svart dag…

…idag. Vi har alltså varit svartklädda, något så sorgligt som begravning stod på agendan.

Morgonen började med en svettig utmaning. Jag knyter sällan och aldrig slipsknutar så det fick bli en snabbkurs med youtube-klipp för att få till Mattes svarta slips. Med vit skjorta och svart kostym så var mannen stilig som få ❤️

Detta var första gången vi var på en begravning där vi inte träffat den bortgångna men det kändes ändå helt rätt att vara på plats! Det var nämligen Lasses mamma, min mammas svärmor Elsa som tyvärr gått bort innan vi hann träffa henne och eftersom vi är en familj så var det självklart att finnas där och ”backa upp” mor och Lasse. Jag visste på förhand att jag skulle lipa även om jag inte hade nån direkt relation till Elsa, mitt hjärta värkte för Lasse som förlorat sin sista förälder. Pappan är borta sedan länge och han har inga syskon så jag upplevde en klump av tomhet i magen för hans skull. Lite töntigt men sån är jag. Även om vi är hans nya familj så kände jag att hans liv gått in i en annan fas.

Det som knep hårdast i pumpen var som sagt att se Lasse ledsen! När han grät så brast det för mig och jag grät, när han och mamma klamrade sig fast i varandras händer så blev jag så rörd att tårkanalerna återigen svämmade över, snoret rann och Rudolfs röda näsa blev en blek skugga jämfört med mitt stoppljus till snok!

Det var en fin akt i kapellet och minnesstunden efteråt var fin med härliga åldringar och gott fika. Prästen var Skellefteå-bo från grunden och många av Lasses släktingar på pappans sida var västerbottningar. I och med det så var det ju oundvikligt att samtalsämnet hockey kom på tal. Elsa var en klok kvinna som höll på Luleå Hockey men givetvis var prällen en saikare. När hon ställde sig upp och höll sitt ”knyta-ihop-säcken-tal” så avslutade hon med ”Heja Skellefteå!”
Mamma sa med ett skratt att hon var tuff som sa så, sittandes mellan två äkta Luleå-fans, men då log jag, tittade på Lasses vän som satt på andra sidan om prällen och sa lugnt ”det är ju tur att vi Lule-fans är så ödmjuka så det är lugnt!”
Hehe, man får ha överseende ibland 😉

Med kvällens vinst över Hamburg i CHL så kan nog leendet få sitta kvar till jag kryper ner i lopplådan.
Ha en fin kväll!
KRAM ❤️

Gudars skymning…

…vad jag går an. Vet ni, jag ska rent vara så osvensk att jag erkänner- ja jag är jävlat superstolt över min arbetsinsats i hemmet! Jag är en ohyggligt bekväm soffpotatis som hemskt gärna väljer soffläge och nåt att läsa eller lite tv-tittande istället för att städa. Detta trots att dammvargarna morrar och rullar fram och tillbaka efter varenda golvlist, diskbänken svämmar över för att ingen orkat tömma det rena och fylla på med det smutsiga, korgarna i tvättstugan är så proppfulla att man knappt får igen luckorna och det ligger drivor med rena, ihopvikta kläder som ingen (inkl jag själv) orkat bära till garderoben. Ni fattar inte vilket kaos vi haft i sistnämnda rum, det är så man skäms!! Likafullt så har jag inte idats ta tag i det. Inte förrän nu. Alltså, nån ”före-bild” har jag inte för det var så illa att jag ville kräkas rakt ut på golvet när jag började röja. Men så här ser det ut nu, inte riktigt klart men ACK så mycket bättre!!

20140221-130649.jpg
Duschdelen som kan avskärmas med draperiet

20140221-130730.jpg
Hälften av flaskorna trängdes på golvet i duschen= trångt!

20140221-130822.jpg
Självklart ville linslusen vara med

20140221-130859.jpg
Arbetsbänken kommer att bli annorlunda…

20140221-130931.jpg
…när skötbädden försvinner och en lyslist kommer upp under skåparna!

Nu har jag bara ett problemområde kvar, alla urväxta Sallykläder måste sorteras in i kartonger innan dom rasar ner bakom tumlaren!

20140221-131123.jpg
Ujuj, mucho kläder blir det

Jag har en sån energi att jag inte känner igen mig själv- på sant! Detta började då jag kickade igång med pulverdieten. Är det mina små tappade kilon som gör det? Min beslutsamhet att komma i bättre form? Knark utblandat i pulverburkarna? Hursom, BästMatte kläckte ur sig ”om det är tack vare pulvret så tycker jag att du ska fortsätta extra länge” Haha, karlslok!

Han har varit risig sista dagarna och vad passar väl bättre än att jag steppar upp och orkar göra mer hemma då han inte är på topp. Inte för att han är liggandes, nej han skjutsar och hämtar barn, fixar och donar här hemma men jag har avlastat han ordentligt 🙂

Vikten
Ja det är ju tyvärr så att jag är lika hopplös som en groda utan bakben! Jag sköter mig inte alls så bra som jag borde med pulvret men jag håller mig ändå inom ”rimliga fuskgränser”
Vågen visar -3 kg varav 2 är fett, detta på 12 dagar. Visst kunde jag ha tappat mer men det sägs ju att en långsam nedgång gör det lättare att hålla vikten sen. Jag har varit ute och promenerat de sista två dagarna och i min app Runkeeper har jag satt som mål att jag ska ut och röra på mig minst tre gånger/ vecka. Jag har även tagit hem en app som heter 7 min WC och den kör jag inomhus med start igår. Tolv övningar a’ 30 sek med 10 sek vila mellan varje. Det är bl.a. plankan, situps, armhävningar, stolen, benböj, utfall osv. Jag kan meddela att det känns i dom gäddhängsinbakade sparrismusklerna! Känns iaf bra att ånga upp lite värme för jag fryser som en blöt hund nu när kroppen går på sparlåga.

Skruttig
Det är inte bara maken och gullrumpan som är snuviga, jag har takdropp från den halvtäppta näsan och en taggtråd river i min hals med vassa taggar så jag försöker ta det lugnt. Det är inte bra att gasa på som jag gjort sista dagarna då en förkylning spirar och gror i kroppen. En ”normal” människa fixar en snuva men min kropp ballar ju ur för minsta bacill och jag riskerar att bli liggande med jordens värk. Detta vill jag undvika så jag ska ta det lilla lugna och bara göra liiite nyttosaker *host* Det som är svårt med inbromsningen är att jag har så svårt att hålla igen när jag fått upp ångan, men så bränner jag mig oxå ofta i båda ändarna när jag härjat på!

Cooling
Sonen har klagat över ont i huvudet så vi bokade tid för synkontroll. Det visade sig att han har ett synfel plus lite brytning så det blev brillor som ska användas vid dator och vid läsning. Han tog två likadana par så att han kan ha ett par hos oss och ett hos pappa, smart kille 🙂

20140221-132830.jpg
Snyggingen ser äldre ut med glasögon och är i stort behov av klippning- med eller utan bågar på näsan!

Nä nu är det hockey! Semi mellan Sverige och Finland och DET vill jag inte missa så jag sjunker ner i soffan och gläds åt dagens medaljskörd och en förhoppning om Tre Kronor i en kommande final!

Ha en underbar helg!
KRAM ❤️