Kategoriarkiv: Förlossning

Kärlek….

…är ett alltför litet ord för att beskriva vad jag känner för denna lilla tjej!! 🙂

30 minuter gammal

En av dom första bilderna tagna efter förlossningen, det var en vaken tjej som mötte världen. Förlossningen gick rasande fort och hon var medtagen då hon kom ut i den stora världen så pappa hann inte klippa navelsträngen utan det gjorde barnmorskan före hon la lillan under värmelampa med syrgasmask framför ansiktet. Vi förstod att det inte var någon större fara med henne men hon var lite blåfärgad och alldeles tyst så det var bra att hon fick lite hjälp 😉 En platt boxarnäsa hade hon oxå fått efter att ha blivit lite trängd men det tog inte länge så hade den repat sig och ”ploppat ut” till normal form *ler stort*

Jag ska lägga in en mer detaljerad förlossningsberättelse sen som är frivillig att läsa men det gör jag inte nu. Berättelsen om förlossningens förlopp vill jag skriva, dels för att jag själv är intresserad av att ta del av andras berättelser och dels för att få dela slutklämmen av vår bebisresa med er, vi har ju följts åt fram till nu så 🙂

Eftersom Sally är våran gemensamma pärla, kommer jag att nämna henne vid namn och lägga ut någon bild på henne eftersom jag vet att det är okej för Matte. Övriga barn i familjen delar vi med deras andra biologiska föräldrar och då jag inte vet om dom tycker att det är okej att namnge/ visa bilder av barnen så avstår jag. Sedan är det lite skillnad på lillans omedvetenhet som nyfödd och förpubertets- och tonårskänsliga, medvetna barn som kan reagera mer på vad som skrivs om dom och visas av dom så det är ytterligare en anledning till att dom får vara mer anonyma i bloggen…. Detta kan komma att ändras om jag får godkännande av våra ex men framför allt godkänt av våra barn, dom sistnämndas åsikt är minst lika viktig 😉

Sista bilden med bebis i magen, innan avfärd till förlossningen
v40+2

Kvällsvila på BB

Morgonmys innan hemfärd från BB

Vi åkte hem från sjukhuset direkt efter barnronden och då var lillan knappt ett dygn ung. Vi passerade farmor och farfar där dom tre yngre storasyskonen ivrigt väntade och där blev det kramar och beundrande strykningar på lillasyster/ barnbarn. Då vi inte fått igång amningen och vi hade en tid för PKU-prov inbokad på Piteå lasarett morgonen efter, lämnade vi syskonen hos farmor och farfar ytterligare en natt. Hemma väntade dom två äldre storasyskonen och deras välkomnande av lillasyster var oxå varmt och hjärtligt 🙂 När vi landat in och packat upp väskan fick jag önska middag och jag har länge suktat efter kött och potatisgratäng- och världens bästa make lagade till just den maten åt mig *ler* Jag kände mig så bortskämd- som vanligt 🙂

Ett vackert, personligt kort fick jag oxå av Matte tillsammans med den här fina buketten

Idag har tröttheten kommit ikapp mig! Jag har varit hög av endorfiner och rosaskimrande lyckorus fram till nu men även om jag fortfarande är fruktansvärt lycklig så börjar vardagen landa in. Sally äter ungefär varannan, var tredje timme under dygnet och skiter som en hel karl. Vår blöjkonsumtion är enorm *s* Det verkar som att vår lilltjej hunnit bli ”arbetsskadad” från mitt skiftjobb för hon är som en äkta nattarbetare. Hennes längsta sömnperiod är nämligen på morgonen, vid fem- sextiden äter hon sista morgonmålet och sedan sover hon till tio- elvatiden!! Nu gäller det för mig att tro mig att ligga kvar på morgonen och sova med henne för jag har varit extremt dålig på att vila under dagarna när hon sover. Kan ju ha att göra med att alla barnen varit hemma och haft sportlov 🙂 Nu är vi dock en liten familj den här veckan så nu kanske jag kan lyckas vila på dagarna och ladda batteriet.

I övrigt är det en väldigt nöjd liten sessa, hon är sällan missnöjd och när hon väl är det så är det förståeligt- bajs i blöjan, tomt i magen eller rap på tvären är orsaken och så fort problemet är åtgärdat så är hon nöjd och belåten igen 🙂 Hon är redan väldigt uppmärksam och vrider huvudet åt det håll varifrån det kommer ljud och hon söker ögonkontakt när man pratar på nära håll med henne.

Det är förunderligt att man kan utstå en sån djävulsk smärta och sen bara… inte glömma kanske men förtränga det onda för att i stället fokusera hela sitt väsen på den älskade, underbara skapelsen som man kämpat för att få i sin famn och i sitt liv. Jag är så känslomässigt fylld att det bräddar över, tårarna hotar att svämma över hela tiden av alla möjliga känslor och jag känner mig så extremt rik som ”fått” ännu ett barn att älska, värna om och hjälpa fram i stora världen.

TACK för alla gulliga kommentarer och gratulationer!!
Ni gör mig oerhört glad och det känns så roligt att se att ni ” är med oss” i både väntans tider men även vid målgången *ler* Ni och era kommentarer är guld värda! 🙂

Nu ska jag ta min trötta make i handen och se till att han, jag och lillan kommer oss i säng så vi orkar upp till vårt morgonbesök på BB- eftervård för en andra undersökning av underverket.

Ha det bäst och ta hand om er!

Vad det värmer i mitt hjärta….

…av alla era fina kommentarer!! Jag är så tacksam för era fina ord och peppande inslag så… ja, jag vet inte vad jag ska säga… mer än TACK *ler stort*

Är just hemkommen från barnmorskan och idag var hon så ”bussig” att hon- som vi säger här i norr- med risk för felstavningrookade om (fritt översatt; rörde om) lite i dom nedre regionerna. Förhoppningsvis retade hon igång processen så att något fantastiskt, efterlängtat och halvskrämmande inträffar nu under vår barnfria vecka! *håller tumme och tå* Matte är så söt, varje kväll innan han åker till jobbet för att avverka ett nattskift pussar han både mig och magen och säger ”jag är redo hela tiden, hör av dig direkt om det är något”. Mobilladdaren är nedpackad så att han inte ska riskera tomt batteri 🙂
Jag har mer förvärkar och jag har lite molvärk i ländryggen men sistnämna kan ju bero på taskig kroppshållning för likväl som man kan ställa ett glas på magen så kan man nog snart göra det i svanken oxå för den följer nästan formen efter magen. Ju mer jag växer framåt desto mer sjunker jag in bakåt *s*

Måste få visa vad den väntande farmodern har stickat åt det kommande barnbarnet 🙂 Dom är så jäkla fina och förutom själva koftorna, kolla in dom söta knapparna! Bara någon dag innan vi gjorde ultraljudet, påbörjades den turkosa koftan och då svärmor fick veta att det med stor säkerhet var en tjeja som låg och lurpassade i magen, åkte hon och köpte även det rosa garnet (som hon föll för redan vid inhandling av det turkosa) så nu har vi turen att ha två fina koftor 🙂 Tur oxå att hon just återfått stick-lusten, den har visst legat nere under några år *ler*

I förra inlägget nämnde både Lena och Petra om gipsning av magen… Detta är redan gjort i v37 😉
(Jag och Matte kladdade ner hela tvättis men det var det värt!)
Däremot är den inte klar utan ligger och ”mognar” tills jag färdigställt hela skapelsen. Jag ska nämligen leta upp en canvasduk på ram och gipsa fast avgjutningen på den så att det blir en hel tavla av den och sen när liten kommit ut ska jag stämpla av fot- och handavtryck på magen innan jag gipslackar den… Detta är min tanke iaf, om det sen blir så återstår att se *host* Framöver lär vi ju ha en hel del att pyssla med och tänka på och framför allt- att titta på…. i timmar *ler*

Igår beställde vi böcker på nätet och jag som slukar böcker slog till med sju el åtta pocketböcker. Jag föredrar pocketformat för att dom är billiga (man kan köpa fler), lätta (toppen vid läsning i ryggläge) och inte så skadliga (man törs ha dom som sällskap när man mår gott i badkaret). Bl.a beställde jag alla böcker i serien om Grottbjörnens Folk- snacka om nostalgitripp *S* Var nästan i tonårsdotterns ålder när jag läste dom sist och nu ska dom återupplevas. Sedan gissar jag att min bokmal till dotter tar över dom efter mig för nu har hon börjat nalla i mina böcker och hittar lämpliga läsobjekt 🙂

Trots taskig färg på bilderna så ska ni få se min senaste skapelse. Den är härmad näst intill rakt av från superduktiga Petra men jag kunde bara inte hålla mig, det var så fyndigt gjort 🙂 Påsen är fylld med chokladstenar- hur coola är dom inte?!

Näe, gott folk. Nu har skidåkarna startat och jag ska följa dom i spåret- passiv åkare men ändå följer jag både hjärtligt och själsligt- HEJA SVERIGE!!

Nu har jag stiftat bekantskap med….

… både BB- och förlossningsavdelningen. Detta var inget planerat men nu i efterhand kan jag se ”nyttan” med mitt besök där. Allt började i måndags då jag efter en orolig natt med illamående huvudvärk och frossa/ svettningar fick utesluta min sista arbetsdag och istället besöka spec.mödra (som vi tack och lov har kvar än på stadens sjukhus). Under nattens vakna timmar hade jag nämligen läst att mina nyss upprabblade symptom, tillsammans med min svullnad och mitt sporadiska dubbelseende, kunde vara tecken på havandeskapsförgiftning. Detta gjorde att jag fick komma in för en CTG-kurva och kontroll av blodtryck, urin och avlämning av några rör blod. Värdena var skapliga men då ingen läkare hade tid att utröna vad som orsakade mina besvär, ringde barnmorskan till förlossningen i Sunderbyn och dom ville ha in mig för vidare koll. Hmm… lite skärrad återvände jag hem och vi fick med gemensamma krafter mobilisera hem och barn innan vi kunde åka. Stora sonen lagade middag, mitt ex levererade hem mina barn så vi slapp fixa hämtning hos han, Matte ordnade så att bonusdottern fick lifta hem med en lagkompis från bandyträningen och mamsen kom hit och fixade undan efter middagen samt nattade barn. Vi var inställda på hemfärd samma kväll så inte ens en tandborsten fick följa med.

Väl på plats fick vi köra ny kurva i intagningsrummet där första undersökningen inför förlossning ska ske och därefter fick vi träffa en läkare som gjorde en ultraljuds-undersökning. Liten hade gott om fostervatten, näringen i navelsträngen såg bra ut och det var sparkar och rörelser som hela tiden 🙂 Bebban viktuppskattades till ca 2300 kg ”tung” *ler* så det är fortfarande bara en liten sparv som bor därinne men eftersom huvudet sjunkit så väldigt långt ner i bäckenet var det svårt att få riktigt tillförlitliga mått. Då mina prover fortfarande visade sig vara rätt bra men läkaren kände oro för symptomen, fick jag beskedet att dom ville behålla mig på BB för observation. DÅ höll hormonstinna jag på att bryta ihop! Dels hade jag inga pinaler med mig men sen hade jag blivit lovad lyxtid i makens sällskap med nötkräm, massage och ”Solsidan” på datorn! Åhh så vemodigt det var när jag blev lämnad kvar ensam av en man som hängde med huvudet lika mkt som jag! Visserligen kom jag till framdukat kvällsfika och jag fick dela ett fint rum med en annan tjej som oxå hade bebis kvar i magen men det vore ljug om jag sa att det kändes bra att vara kvar. Fick en flashback från när äldsta sonen skulle komma till världen för då upptäcktes samma åkomma men i v 37 och då låg jag inne på BB i 10 långa dagar innan igångsättning och såg mammor komma, föda och åka hem. Jag vet att det är ett gnälligt I-landsproblem men för mig kändes det ändå urkigt!

Nåväl, under natten och i arla morgonstund togs blodtryck, blodprover och urinen samlades in. Innan frukost var det obligatorisk vägning och sen väntade en ny ctg-kurva. Den sista kurvan fick jag göra i en förlossningssal och det var väl oxå bra för det såg inte alls ut som jag hade förväntat mig. Rummet var betydligt mindre än dom som vår förlossning i stan hade på den tid det begav sig och då vi hade kvar vår fina avdelning. Att man sen ligger och bresar isär benen rakt mot dörren in i rummet gjorde ju inte känslan av trygghet och bekvämlighet större precis!

Efter krav från läkaren om att jag skulle boka in en tid på specmödra i stan senast fredag (imorn) fick jag åka hem och vilken glädje det var *S* Barnmorskorna vinkade adjö och hojtade ”vi ses om några veckor” och förmanade mig att ligga i soffan minst tre veckor så jag inte skulle riskera för förtidig förlossning. Så- här ligger jag i soffhörnet med datorn i knät 😉

Mina två havande vänner som jag berättat om har krympt till en i antal (vad jag vet just nu) Den blivande fyrabarnsmamman är nu det, hon nedkom med en underbart söt tjej samma dag som Matte fyllde år och vi hade bröllopsdag! Allt hade gått bra och jag avundas henne, dels för att hon gjort bort förlossningen och dels för att dom fått träffa den lilla som bodde i bebis-boet 🙂 Den blivande tvåbarnsmamman är fortfarande i väntans tider även om hon gått över fyra dagar- åhhh denna väntan! Visserligen kan det bara smälla till eftersom kroppen börjat signalera att liten snart är i antågande men man vet aldrig säkert med sånt. Jag tänker mkt på henne iaf och varje gång vi pratas vid och hon berättar hur det känns och hur hon mår så får jag sammandragningar då jag inser hur nära målsnöret dom egentligen är *s*
Sen tror jag att jag nämnt tidigare att jag har två kvinnliga kollegor som oxå går i väntans tider men dom ligger inte i tid för ”kläckning” än 😉
Den ena är beräknad två veckor efter oss och den andra ska ha i juni tror jag, och det känns skitkul!

För snart två helger sedan firade vi min bästa vän, älskare, livskamrat och klippa- Mattias! Han fyllde 37 bast och detta kort knåpade jag ihop åt han;

Insidan;

Igår var det så stora dotterns tur att fylla tonåring! Denna underbara stora, lilla tjej ska få ha ett eget firande med vänner när tvättis och hennes rumsbyte är klara så hon fick nöja sig med ett lugnt firande med familj och far- och morföräldrar. Jag är väldigt imponerad av min moster G som alltid kommer ihåg att ringa och gratta- det glädjer mig, maken och barnen! Det finns närmare släkt och vänner som inte kommer förbi el ringer när det firas födelsedagar men det där är så olika, vissa är bara såna som lägger mer vikt på att komma ihåg bemärkelsedagar. Nu är hon iaf 13 år och nu blir det inhandling av div. hästprylar. Ridspö och olika borstar fick hon hos sin pappa men på önskelistan står saker som ridbyxor och annat som är svårt att köpa utan hennes medverkan och eftersom fler än vi känner likadant, så har penninginnehavet växt till sig efter gårdagen *ler*

Nu är det dax för en powernap innan barnen kommer hem.
Sköt om er mina vänner och på återseende!