Kategoriarkiv: Födelsedag

Vilken helg…

…jag har haft!
Jag har blivit firad som en 100-åring, och jag kan erkänna att jag faktiskt kände mig närmare hundra igårkväll 🙂
Full av lyckorus och helt slut, haha

Jag fyller inte år förrän på tisdag men då jag ska upp 4.30 på onsdag så kändes det inte så lockande att ha kalas på självaste födelsedagen. Därför hade jag sökt ledigt mina två tolvor fm och bjudit in ett gäng härliga människor som på ett eller annat sätt finns i mitt liv.
För första gången testade jag göra ett evenemang på fb och bjöd in dom nära och kära som jag är vän med där. Några utan fb fick inbjudan via sms (moderna samhälle! 😉 ) och jag hoppas att det inte sitter nån besviken förbisedd person nånstans som inte blev inbjuden! Om så är fallet så ber jag allra ödmjukast om ursäkt!

Efter hemkomst från sjukhuset så blev det en febril verksamhet i Munkan. Barnen har varit enastående och hjälpt till efter bästa förmåga med städning, plockning och skötsel av minsta lillasyster. Älskade tålmodiga maken har givetvis oxå varit helt ovärderlig!
Gomsmekande, hemmagjorda smörgåstårtor och bakverk levererades och smarriga tårtor hämtades från konditori.

För att ha lite koll på läget så hade jag öppet hus mellan 12 och 18 under lördagen. Detta kändes som en bra ide, speciellt eftersom alla barn var hemma och minstingen brukar göra natt mellan sju och åtta på kvällen.

Under dessa sex timmar så var det en rätt jämn ström med gäster som kom och gick. Totalt var vi drygt 70 pers och det var SÅ trevligt. Hur ofta får man under en dag omge sig med så många personer som har betydelse för en? Det händer typ vart tionde år skulle jag tro 😉

Jag fick sköna slantar, välbehövliga presentkort, vackra blommor och otroligt fina presenter! Allt från ögonfransförlängning till slöjdsnickrad träbricka.
Här kommer en drös med bilder på det mesta av mina fina presenter;

20140504-222517.jpg

20140504-222617.jpg

20140504-222634.jpg

20140504-222723.jpg

20140504-222746.jpg

20140504-222806.jpg

20140504-222823.jpg

20140504-222840.jpg

20140504-222903.jpg

20140504-222924.jpg

20140504-222951.jpg

20140504-223016.jpg

20140504-223045.jpg

20140504-223112.jpg

20140504-223136.jpg

20140504-223210.jpg

20140504-223235.jpg

20140504-223327.jpg

20140504-223342.jpg

20140504-223358.jpg

20140504-223415.jpg

20140504-223431.jpg

20140504-223446.jpg

20140504-223501.jpg

20140504-223520.jpg

20140504-223536.jpg

Wow alltså! Ofantligt braiga saker!! Så här såg det ut på köksbordet tidigare idag

20140504-223757.jpg
Maffigt värre!

Så här fina smörgåstårtor och blåbärstårtor inmundigades

20140504-223946.jpg

20140504-224004.jpg

Vännen Lisa hade gjort ”några” bitar extra smörgåstårta så det blev mycket över. Därför skickade jag maken till jobbet igår kväll för att bjuda sitt nattjobbande skiftlag på namnam. Idag på fm var det så mitt skift’s tur att skopa i sig av samma goda 😉
Har även hunnit med lite kalasgäster idag men i mindre antal så vi hann prata och umgås ordentligt.

Detta inlägg är fullt av superlativ men jag kan inte beskriva min glädje och tacksamhet utan dessa vackra ord!
Helgen kan summeras med sköna kramar, många goda skratt, fantastiska människor, skönsånger, viktuppgång pga allt go’fika och vackra gåvor! Med andra ord, trots en förlamande trötthet efter allt kalasande så är mina energidepåer påfyllda. Dessutom är mitt mammahjärta fullt av tacksamhet gentemot dom som så omtänksamt hade med sig uppiggande gåvor till Sofia, lite plåster på såren för hennes pärs som hon gått igenom!

Det enda lilla smolket i glädjebägaren är känslan av otillräcklighet som infinner sig då man inte hinner sitta ner och prata med alla människor! Ingen förväntar sig att man ska kunna göra det men ändå…
Hursom… Tusen miljarders tack till alla som firade min dag lite i förskott!! ❤️ Love you all! ❤️

Finally…

…vi får åka hem idag!

Onsdag 30
Som ni vet så blev det tidig väckning och skrubbning. Med facit i hand så hade vi gott kunnat ta sovmorgon för det blev en lång väntan pga att kirurgerna fick in nåt akutfall på morgonen. Jag tordes knappt lämna rummet då jag inte hade nån aning om när det var dags för operation men före lunch gick jag ut till sköterskorna och meddelade att jag tänkte gå ner till restaurangen och köpa med mig en macka el nåt. Då kom ett vippande pekfinger i luften och en sköterska förmanade mig.
”Du kan inte bara leva på smörgås, nu köper du upp nåt mer rejält och värmer i mikron i föräldraköket”
Haha, ouch! Kände mig genast som en tillrättavisad femåring som skruvande stod framför en uppläxande vuxen 😉
Men lydig som jag är så köpte jag med mig en portion skaldjurslasagne som jag skulle trycka i mig under tiden som Sofia låg på operationsbordet. Klockan tickade, vi väntade och till slut insåg jag att jag inte kunde vänta med att äta för då skulle jag inte stå på benen.

Murphys lag slog till. Åtminstone för min mat vars halva åkte i soporna. För så är det, så fort man planerar nåt så händer nåt annat. Jag hann bara ta några tuggor innan min mobil ringde och Sofia meddelade att vi skulle rulla iväg om en kvart. Likt en med ätstörningar så hetstuggade jag i mig några lasagnebitar men sen kastade jag gladeligen min mat för nu var det äntligen dags att kolla upp donnans innandöme!

När jag kom tillbaka till rummet blev det stressigt! Sofias hår skulle flätas ihop, hon skulle ta smärtstillande och lugnande medicin, nagellacket skulle bort (morgonpersonalen hade missat det) och mina skyddskläder var inte framplockade. Efter fem effektiva minuter visade klockan på 14.15 och vi rullade iväg sängen. Jag kände mig så läcker i mina blåa pappriga byxor och tröja samt den vita pappriga överrocken 😉

Vi blev mottagna av fantastiskt gulliga människor som hjälpte Sofia över till operationsbordet, tryckte på mig en snygg grön papprig skyddsmössa och sen blev det en febril verksamhet runt dotra. Fem personer fixade och donade effektivt och under muntert prat.
”Hmm, utan att ha kikat i journalen så gissar jag att ni kommer från Piteå” sa en av sköterskorna. Jag bekräftade detta och frågade om det hördes så tydligt
”Ehh, JA det gör det” sa sköterskan och den manliga narkosläkaren sneglade på mig och sa
”Det är mamma som är mest avslöjande”
Haha, sedär. Att vissa ibland hör min ursprungliga Luleå- dialekt slå igenom trodde dom inte på, jag lät genuint pite-aktig. Omvandlad och komplett 🙂

Alla var som sagt helt underbara och förklarade allt för oss på ett förståeligt sätt. De strök på Sofia, ordnade så att hon låg bra och såg till så att hon förstod vad som väntade för att hålla henne lugn och införstådd med ingreppet. De klappade om mig, försäkrade mig om att dom skulle ta god hand om min skatt och var så söta att jag blev alldeles rörd. När dom sa nattinatti till Sofia och några sekunder senare sa att hon sov djupt så fick jag svälja några gånger extra. Fan vad blödig jag är! Sen var det bara för mig att leta mig tillbaka till avdelningen för att vänta in samtalet som skulle komma när hon var på uppvaket.

Klockan tickade, det gick en timme… tick, tack så hade ytterligare en gått. Mitt hopp steg i takt med att tiden gick för med längre tid så var chansen större att de hittade nåt som åtgärdades. Hade allt varit klart inom en timme så skulle dom bara ha gått in och kikat och sen sytt igen henne. Men när 2,5 timmar hade gått slog min rädsla till. Tänk om något tillstött! Tänk om det gått så illa att hon aldrig skulle komma tillbaka! DÅ mina vänner, då fick jag verkligen svälja hårt och jobba bort mina hemska tankar! Dessa hade nog lurat i bakhuvudet hela tiden men motats bort effektivt för om jag hade släppt fram dom på operationen så hade jag brutit ihop big time inför min duktiga dotter! Jag är så ofantligt mjuk och mesig men å andra sidan så är ju den största skräcken att något ska hända det bästa man har- barnen! I en ovanlig situation som denna så är det inte så underligt att man börjar tänka i dramatiska banor men det är jobbigt, man plågar sig själv onödigt mycket.

Lättnaden var enorm när sköterskan på uppvaket ringde exakt tre timmar efter sövningen och sa att hon hade Sofia där. Jag flög ut i korridoren, letade upp nån som kunde ge mig en vägbeskrivning och hittade en snäll sköterska som lämnade kaffekokningen för att följa med mig dit. Tårarna höll på att tränga fram igen när jag kom in på uppvaket och såg dom typiska smärtrörelserna under ett täcke i en säng. Där låg hon, min tappert kämpande dotter, kopplad till övervakning, antibiotikadropp och smärtstillande. Hon hade enormt ont, var lätt disorienterad och nöp fast min hand i ett hårt grepp. Magen smärtade givetvis men även axlarna var onda. Detta berodde på gasen som dom fyllt upp kroppen med under operationen. Även om dom dränerar ut den efteråt så kan en liten del bli kvar och då spänner det i axlar och ibland övre delen av magen men det är helt ofarligt, bara obehagligt.
Vi blev kvar där i två timmar, tills hon hade varit upp på toa och värdena såg stabila ut. Vi fick veta att blindtarmen varit lätt inflammerad så den hade dom plockat bort- halleluja sa jag då! Och lite ”vad-var-det-jag-sa”- känsla kom över mig! Vi var inte helt fel ute trots allt. Det var garanterat samma läge förra gången men då backade inflammationen för att återkomma nu. Risken hade ju varit att vi fått göra om den här processen längre fram om dom inte plockat den nu!

Den goda middagen bestående av småplättar, grädde och sylt hade personalen sparat så 20.30 åt hon sin mat i omgångar och drack vitaminvatten som jag köpt tidigare och förvarat som en överraskning åt henne i kylen. Droppet kopplades bort och vi såg Pretty Woman på tv. Sjukhuset bjöd alla på tårta så vi hade mys på hög nivå! Brandröken från majbrasor i närheten fick vi oxå njuta av då vinden låg hitåt och trängde in så intensivt att jag nästan började misstänka att det brann här i huset 🙂

Torsdag 1
Idag fyller min pappa år, grattis papsen! 🙂
Idag har Sofia en rätt bra dag. Axlarna ömmar än, magen likaså och halsen är raspig. Hon låter nästan grinfärdig när hon pratar men det är pga att hon varit intuberad så det ger med sig när halsen är mindre irriterad.
Ronden var förbi nyss, samma braiga läkare som såg till att allt detta blev genomfört. Bara venkatetrarna i hand och armveck plockas bort så kan vi bege oss hem. Jag har inte kramat maken sen förra torsdagen så det är en av anledningarna till min hemlängtan ❤️

Jag ska ju ha lite kalas till helgen. Eller lite… som det ser ut nu så är det ca 50 vuxna och 25 barn som kommer- och våran ”familjen annorlunda” är inte inräknad!! Man kan tro att jag fyller 100, haha. Men det är härligt att ha släkt och vänner som vill komma och fira med oss. Lite ångest har jag haft för allt det praktiska, jag har t.o.m lekt med tanken att ev skjuta upp firandet då vi är rätt knäckta och inte har hunnit ned allt som man vill hinna innan ett kalas. Ångesten har dock lättat, jag får hjälp med det ätbara! Min vän Lisa är snäll och gör smörgåstårtorna åt mig och snälla svärmor bakar långpannekakor och bullar! Hur i fanders vi ska rymmas är en annan sak men finns det hjärterum så finns det stjärterum, vi löser det på nåt sätt. Det kan nog bli ett bra kalas det här 🙂 Tusen tack ❤️

Jag vill även säga tusen tack från mig och Sofia till alla ni underbara människor som hört av er här, på fb, insta, via samtal och sms och som visat er omtanke och som hejat på med peppande ord! Det värmer och vi är så glada och tacksamma!! ❤️
KRAM

Bloggtorkan…

…har drabbat mig! Jag som brukar vara så ivrig att dela med mig av saker som kanske är obetydliga för andra men som på nåt sätt påverkar mig då allt sker i min vardag. NU kommer ett jättelångt inlägg, läs om du ids eller stäng ner sidan, jag kan inte tvinga nån att läsa! 😉

Resans år
Ja det verkar som att mitt pass får vädras lite mer frekvent i år, guuud vad tråkigt- not!
Ni som tittar in här med jämna mellanrum kommer kanske ihåg att jag skrivit om vår kommande 40-årsresa i maj! Bara jag och bästMatte under Turkiets sol i Alanya ❤️
När jag skrev det länkade inlägget så var det 282 dagar kvar innan avresa. Tiden har gått fort och nu är det lite närmare…

20140202-110732.jpg
Tick, tack… tiden går

Det var Turkietresan på tu man hand i maj. Det kommer en till Turkietresa på tu man hand i september men den här gången går turen till Antalya tillsammans med smulan Jenny!
Jag har aldrig varit utomlands med en kompis men äntligen blir det av! Jag är kräsen med vilket resesällskap jag väljer och Jenny är en av få som jag verkligen vill åka med och där jag med säkerhet vet att vi drar åt samma håll och har samma ”tänk” vilket bäddar för en bra vecka. En semester kan floppa helt om man reser med ”fel” person men nu har jag t v å inbokade resor där jag garanterat vet att resorna blir lyckade sällskapsmässigt, sen kan man ju inte gardera sig mot väder, sjukdomar o.dyl.

20140202-114254.jpg
Nedräkning är påbörjad

Vi ska bo på Concode De Luxe, ett riktigt lyxigt hotell. Vilken husmorssemester vi ska ha!! Jag måste ta ledigt tre dagar från jobbet och har redan ringt min personalledare och kollat så att det är ok, jag vill inte boka en resa innan jag vet att allt är fixat, både hemmavid och på jobbet. Vadå kontrollmänniska!

Bjuder på några bilder- alla lånade från Nazars hemsida;

20140202-120103.jpg

20140202-120134.jpg

20140202-120202.jpg

20140202-120221.jpg

20140202-120242.jpg

20140202-120306.jpg

20140202-120326.jpg

20140202-120353.jpg

20140202-120415.jpg

Givetvis har vi all inclusive så även om resan kostar en del så har vi koll på utgifterna. Även jag med min tidvis blonda hjärna fattar att vi inte kommer att spendera en vecka i Turkland utan att shoppa, DET vore en skräll men själva mat-, sov-, och resdelen är kända kostnader 🙂
Vi har ett rum med havs- eller poolutsikt, kanske en onödig ”lyx” men ska vi väl åka så kan det vara värt nån hunka extra för att kunna sitta på balkongen med en bok och höra/ se vattnet. Om jag känner oss rätt så kommer vi hem bruna, avslappnade och fem kilo tyngre eftersom vi bara ska ligga horisontellt och sola, läsa, surra, få massage och sippa på nån god dryck, åtminstone den tid då vi inte sitter vid nåt matbord, hehe.

Maken blir inte helt lottlös, han ska visa sitt pass en gång extra han oxå. I april åker han med barndomsgänget till Haag och hälsar på en kompis som bor där. En riktigt kul grej och smart, nästan alla killar fyller 40 i år och i stället för att flänga runt och uppvakta varandra så gör dom den här gemensamma resan!

Som grädde på moset så filar vi på en ev höstresa till USA!! Pappa och hans fru firar sina 60-årsdagar och har signalerat att dom vill bjuda sina tre barn med respektive på en resa så vi har fått i uppdrag att kolla när det passar och var vi vill åka. Nu återstår att se om vi lyckas få ihop nåt som passar alla sju som är aktuella! Det är inte den lättaste uppgiften då vi är flera som jobbar skift, studerar och har en vardag som det ska passa in i.

Enda nackdelen med detta resande är saknaden av lillskrot. Givetvis saknar vi dom större barnen oxå- tro inget annat- men vi är mer van att vara utan dom eftersom dom bor hos oss varannan vecka medan gullrumpan alltid är med oss (förutom när vi jobbar förstås) Men vi försöker tänka att det bara är nyttigt, hon är trygg hos sina mor- och farföräldrar och vi får vara ”vi” med ansvar för enbart oss själva och inte alltid vara mamma och pappa. Man kan ha åsikter om detta men vi har, vis av tidigare erfarenheter, lärt oss vikten av att vårda förhållandet och oss själva. Lever man i vår stressade tillvaro med två heltidsjobbande skiftesarbetare med dina-, mina- vårt barn så är det jävligt fort gjort att tappa bort varandra i all stress och alla måsten. Vi älskar att vara föräldrar men varken vi eller barnen far illa av lite pauser från varandra och att få energipåfyllda föräldrar- så resonerar vi!

Vuxenlördag
Igår lämnade vi faktiskt bort gullrumpan. Storbarnen är hos sina andra familjer förutom stora dottern som valde att stanna kvar hemma hos oss. Kvällen var sedan länge planerad och vi skulle på en bjudfest som arrangerades av bonusdotterns fotbollslag men den blev inställd och maken valde då att överraska mig så farmor stod kvar som barnvakt medan jag fick välja vad vi skulle göra på tu man hand. Det blev middag på sportbaren Challenge där hockeymatchen mellan Luleå och Linköping visades på tv-skärmarna. Vi åt och drack gott och sen åkte vi hem till myskläderna, tjocksockarna, lösviktsgodiset och soffhäng. Stora dottern myste ner sig i sin stora nya kontinentalsäng med melodifestivalen på tv:n. En underbar lördag!

Stor
På tal om stora dottern. Vi har ju hunnit fira denna underbara tjej på hennes födelsedag!

20140202-131618.jpg
Då hon var mer villig att fotas som liten så bjuder jag inte på nån aktuell bild, då hamnar jag på minus. 😉

Våran fina stora tjej har fyllt 16 år och nu är det planering av skoterkort och övningskörning av personbil. Hon har dock gjort klart för mig att hon inte vill övningsköra med mig, jag kan för mitt
liv inte förstå varför men tack ändå! 😉

Idrott
I helgen har det varit DM i innebandy i stan och det blev GULD för båda våra bandyspelande barns lag! Tyvärr är sonen bortrest så han spelade inte men vi ville ändå se lagets final. Är man idrottsföräldrer så är man. Bonusdottern storspelade i sin match och gjorde bl.a. hattrick då hon stod för lagets första tre mål.

Snart är det dags att hämta snorpan hos farmor och farfar och imorn kommer övriga i barnaskaran hem så då är ordningen återställd ❤️
Hoppas ni haft en fin helg!
KRAM

Hipp hipp hurra…

…i dubbel bemärkelse!
I onsdags var det en stor dag. Det största var att BästMatte fyllde ”keps”, alltså 40 år! Mannen ifråga ville helst inte att nån i hela världen skulle uppmärksamma detta, han ändrade t.o.m i inställningarna på Facebook så att födelsedatumet inte syntes, bara årtal 😉
Han blev grattad ordentligt ändå, delvis pga att nån liten fågel kvittrade runt lite och det var inte jag *host*

Just på hans stora dag så jobbade han eftermiddag, ett inte alltför smart drag… eller kanske det var det?! För frun hann köpa hem ett och annat i lugn och ro vilket gjorde att allt stod klart när han klev in genom dörren runt 22.
Ett paket, en blombukett, varsin portion sushi och tio olika Ale-sorter.

20140119-011709.jpg
Redo för kvällsmys!

Jag tror att han blev mer än nöjd och lite impad över mina skills när det kommer till ölhandel. Jag hade lyckats köpa flera sorter som han inte hunnit prova än och det var ju lite extra kul 🙂
Kalas av lite rejälare slag blev det igår, ingen storbaluns för vi hade inte direkt skickat ut nån inbjudan utan närmaste släkten och vänner som visste att han fyllde år var inräknade. Planen var att ha det redan lördag men i vanlig ordning ska ju nåt ställa till det och först ut blev magsjukan. Den eländiga magsjukan!

Sally kräktes under 24 timmar och hade så ont i magen att jag bara ville ta över allt det onda från henne 🙁 För att gästerna överhuvudtaget skulle tordas in i den sprithärjade härden så sköt vi på kalaset även om några faktiskt förgyllde våran lördag oxå.

Även om vi sköt på kalaset så var det endel som inte ville riskera att smittas och tackade nej. Som om inte bara magsjukan ställde till det så var det ca -30 grader kallt när vi vaknade på söndag morgon. Detta bidrog till att ytterligare gäster föll bort. Tro mig, jag har full förståelse för att man inte vill riskera magsjuka eller att bli stående med en kall, strejkande bil men ändå- fuck! Enda fördelen var väl att det blev en hel del prinsess- och smörgåstårta kvar så vi kan glufsa lite extra länge 😉

Sockersött
Den andra delen i bemärkelsedagen var att det även var vår dag i onsdags.Ser ni en viss likhet?

20140120-112445.jpg

För sex år sedan smet vi iväg till Gran Canaria och gifte oss. Vi har varit gifta förr båda två och slumpen gjorde att vi trampat fram i samma altargång- fast inte samtidigt såklart, hehe. Hade jag inte redan upplevt ”ett riktigt bröllop” med alla nära och kära närvarande så hade inte ett smygbröllop utomlands funnits på världskartan men nu kändes det helt rätt. Man ska ju egentligen bara avge äktenskapslöften en gång i livet men det blir inte alltid som man tänkt sig. Och att göra om samma procedur med varsin upplaga av släkt och vänner men med ny partner, nja det kändes inte helt okej. Därför var vår lösning perfekt för oss!

20140120-114955.jpg

20140120-115258.jpg

Givetvis firade vi vår bröllopsdag med dom vi håller av, den festen gick av stapeln tre månader efteråt i Munksunds Folkets Hus. Vi hade ca 40 gäster och förutom god mat och dryck så bjöds vi på härlig stämning, toppenbra underhållning och många skratt!

20140120-172557.jpg
Min underbara kärleksfulla make!

Sex år= sockerbröllop. En bra början på en fin relation med många år kvar tillsammans ❤️
KRAM

Long time no seen…

…men min ursäkt är att jag har varit i en jobbperiod. Förutom det så har vi hunnit med en släng av magsjuka, firat en söt 5-åring, firat lilla julafton, firat en 35-årig bröllopsdag, firat jul… Ja ni ser, idel firanden 😉 Magsjukan hade vi kunnat hoppa över men man får som bekant inte välja…

Låt inte humöret grumlas av att merparten av bilderna som publiceras är på snorpan. Dels vet ni förklaring sedan tidigare men sen är det ju så (många gånger) att mindre barn= mer saker i paketen, större barn= kuvert med pengar och presentkort.

5-åring

20131231-210108.jpg
Kortet till söta kusinen

Vi fick smaka på rysligt goda saffransskorpor när vi var och kramade om go-ungen Adam och givetvis var jag tvungen att testa. Receptet kom från Leila och skorporna innehöll bl.a. rivet apelsinskal och hela pistagenötter

20131231-210406.jpg
Mums!

35-årsdag
Min pappa och hans fru firade bröllopsdag lagom före jul och bjöd oss på restaurang i Luleå. Vi var ett glatt gäng bestående av mina två bröder, en flickvän, faster, farmor, jag, Matte, gullrumpan och givetvis firarobjekten. En trevlig kväll med god mat!

20131231-210824.jpg
Still going strong

Första julpysslet
Snorpan har äntligen levererat hem sina första julalster skapade på dagis. Fantastiskt fina skapelser ❤️

20131231-211056.jpg
Julgran

20131231-211119.jpg
Handtomte

20131231-211142.jpg
Ljusstake

Lilla jul
Då vi har ett gäng barn och är separerade, och jag dessutom har separerade föräldrar så har vi inte möjlighet att låta alla umgås med oss på själva julafton. Jag vill inte sitta i en bil och ragga runt mellan olika platser på en afton utan vi parkerar häcken på ett ställe varje år. Sista åren har vi därför bjudit hem dom ”mindre lyckligt lottade” på julfika och paketöppning. I år var det pappas och Mattes sida av släkten som kom. Först åt vi middag, sedan blev det resten av roligheterna. Givetvis är det roligast för givarna att vara på plats när barnen öppnar sina paket och man får se deras glädje 🙂

Innan vi öppnade paket så sprang minstingen oroligt fram och tillbaka och klagade på ont i magen. Flera gånger så sa hon att hon ville kräkas och vi höll andan varje gång men det visade sig vara falskt alarm varje tur till toan. Varm i pannan var hon oxå så vi anade att nåt elände var på G, vi hade hört att många drabbats av just feber och enstaka luktfria kräkningar!

Allt löpte på som tänkt och vi hade soffmys och paketutdelning. Det blev som väntat mest kuvert åt dom större barnen och lillskrot fick en drös fina nya saker till sitt rum

20131231-212229.jpg

Hon älskar att laga mat och fick ett nytt fint kök med en massa tillbehör

20131231-212325.jpg
Fullt utrustat

20131231-212358.jpg
Detaljbild på spisplattorna

20131231-212452.jpg
En del av maten…

20131231-212524.jpg
…som även dockorna får avnjuta!

När våra gäster åkt hem så satte vi oss i soffan och spelade Uppesittar-Bingolotto med alla våra barn ❤️ Ett segt och utdraget program men det hör som till att vi varvar ner och myser tillsammans.

Julafton
Egentligen var vi inne på att fira jul i hemmet för att slippa packa bilen full med paket, dra iväg nånstans och i slutet på en trevlig kväll dra hem mer saker än vi drog dit. I år blev det ändring av planen eftersom mamma skulle få hem alla andra barn, mina två syrror och brorsan från Götet och då kunde vi ju inte gärna balla ur! Jag har jobbat hela julhelgen, så även julafton och BästMatte skulle ut och jobba julaftonsnatten så vi hade inte så många timmar att fira på. Nu höll våra planer på att kantra i alla fall eftersom Sally (som klagat på magont kvällen innan) passade på att spy ner sin säng tidigt på julaftonsmorgonen 🙁 Vi dividerade och grubblade hur vi skulle göra men vi var välkomna hos mamma och Sally mådde bättre så när jag var duschad och ombytt efter klockan två så packade vi in oss i bilen och brummade dit.

20131231-213536.jpg
Fina granen där tomtens plats var given

Vi såg Kalles, åt god mat, surrade och hade allmänt trevligt innan det var dags för paketorgie! Gullrumpan var tuff och väntade ivrigt på tomten…

20131231-213804.jpg

20131231-213857.jpg
…men när han väl kom…

20131231-213927.jpg
…så rann tuffheten av henne och hon vägrade i sten att ha något med han att göra!

20131231-214020.jpg
Sitter i trygghet hos stora storasyster

20131231-214040.jpg
En bild av glädje, innehållande mamma, Lars och tomten himself

Kvällen slutade tidigt då älskade maken skulle på jobb och våra fina ungar drog sig in på rummen för att mysa i nya pyjamasar, se film, spela dator… ja,bara få vara för sig själva 🙂 Jag då? Jo eftersom jag skulle upp före fan och jobba en till fm så var tanken att göra en tidig kväll men först efter att Sally spytt ännu en gång 🙁 *suck* Stackars liten!

Årets sista dag
Här ligger jag och lyssnar på Sallys trygga sov-andetag och en massa tjuvsmällare som drar iväg raketer. Vi har hunnit äta lite snacks, se ”Grevinnan och betjänten”, ”Monsters Inc” och tittat på några raketer på kvällshimlen. BästMatte kommer hem efter kl 22 och då tror jag att han får krypa ner i bingen hos oss, läsa sin nya ölbryggartidning medan jag lyssnar på en ljudbok i Storytel. Sen avnjuter vi grannskapets raketer genom ett av fönstren här på övervåningen innan jag ska tvinga mig till några timmars sömn innan klock%#€eln ringer 4.30. Årets första arbetspass men veckans sista, sen är jag ledig till 12/1. Eller ledig och ledig, arbetsgivarn har klämt in tre utbildningsdagar under vår ledigvecka men vi är inte i produktionen iaf.

Jag hoppas att ni haft ett fint år och att nästa år blir ännu finare. Ta hand om er och visa era nära att dom betyder mycket för er! Strunta i onödiga nyårslöften, se bara till att göra sånt som ni mår bra av- om det då innebär att träna mer, avsätta en slant åt bättre behövanden, äta mer godis eller vad tusan som helst. Umgås med människor som ger energi och försök radera energitjuvarna ur era liv. Kramas mycket och ofta, tyck om er själva för den ni är och n j u t av livet, det enda liv vi har till skänks! ❤️
Jag lovar er en sak- jag ska inte ha som nyårslöfte att sluta snusa! 😉

Puss och kram på er!