Kategoriarkiv: Dagis/förskola

På en skala…

hur kul är detta?!

   

 

Skitväder!

Det blåser som fan, faller snöblandat regn och min kropp mår dåligt! Jag ska egentligen inte kröjma i inlägg efter inlägg men det är svårt att undvika när jag känner mig som en misshandlad sandsäck dag efter dag! 🙁 Så här illa brukar det inte vara och fm- skiftet idag på jobbet var en pärs.

  

Dagar som denna är jag extra glad för att jag har motordriven säng och kan höja huvud- och fotände för att avlasta kroppen!

Normalt när vi har ansvarsvecka på Kotten så skriver vi upp oss på veckor då vi är lediga- mer el mindre och när vi skrev upp oss inför vårterminen så gick vi båda skift. Förutsättningarna är annorlunda nu, Matte jobbar dagtid så han har inga lediga veckodagar och just den här veckan jobbar jag alla dagar utom fredag vilket ställde till det för oss. Jag löste det med att ta kompledigt imorn för att vara sista barngruppsdagen på dagis. På fredag har jag sista köksdagen på dagis. Till helgen har vi sista helgstädet på dagis. Vemodigt men sant.

Vi har alltså våra sista månader på världens bästa dagis! Vore det inte för att vi vuxna är så mentalt slut och nedkörda sen alla tidigare åtgärder för att omstrukturera verksamheten och alla diskussioner som följde på köpet så hade vi gärna varit kvar ett år till. Nu har vi tagit beslutet och det känns kluvet. Många av gullrumpans kompisar går vidare, endel byter förskola och endel går upp till 6-års till hösten så det är en förmildrande omständighet. En annan är att vi tänker om lite, den här åtgärden hade vi tänkt göra hösten 2016 så att hon skulle få börja i en omsorg där många blivande klasskompisar finns men detta blir tidigarelagt ett år. På ett kooperativ kommer familjerna många gånger från flera olika områden eftersom man gjort ett medvetet val för just den formen av omsorg, det är inte så många munksundsbarn som kommer att gå upp till skolan samtidigt som Sally. När vi berättade för henne att hon skulle byta till ett annat dagis i Munksund så tog hon det med ro, jag tror inte hon tagit in det fullt ut men efter ett långt sommarlov så kommer det att bli bra. Hon är ett ”riktigt dagisbarn” som älskar att leka, umgås med kompisar och vara hemifrån så vi känner oss trygga. Ett kommunalt dagis kan inte erbjuda så liten barngrupp som hon varit i från start men å andra sidan så är hon en stor tjej nu, hon kan förmedla sig, ta sig fram för egen maskin och har rätt mkt skinn på näsan 🙂 Vi kommer att sakna lokalerna, miljön, den fina barngruppen och de fantastiska fröknarna men med tanke på våra tidigare erfarenheter av kommunal omsorg så tror vi att den nya starten till hösten kommer att bli till belåtenhet. Vi känner båda två att vi gett Sally den allra bästa starten hon kunde få i barnomsorgen! Kotten är fantastisk men för oss föräldrar känns det som att vi kommit till en ändhållplats. Givetvis kommer vi att fortsätta hålla kontakten med vissa som vi lärt känna via dagis, familjer som vi har en mer privat relation till. I början av augusti skolar vi in på det, för oss, nya dagiset 🙂

På tal om jobbet så har det införts nya regler rörande glasögon. Fram till nu så har våran arbetsgivare gått in och ersatt våra glasögon om de gått sönder på arbetstid. Detta har upphört och i stället tillhandahåller de skyddsglasögon. Därför hade jag bokat in synkontroll idag, duschade och bytte om efter jobbet och åkte dit med en rek i handen. Smurfit har avtal med en relativt ny optikerkedja i stan och väl där fick jag två chocker. Den första kom sig av den krassa sanningen att jag börjar komma upp i ålder och har första tecknet på förfall. Jag har ett minimalt men dock klart behov av progressiva glas! Ve och fasa! Sen höll jag på att dåna när jag såg urvalet av bågar, fula naaanting! Antingen kunde jag välja väldigt industriella silverfärgade stålbågar eller feta brunfärgade plastbågar. Båda med plastflärpar på skalmarna för att skydda ögonen. Sistnämnda modellen var ändå mest rolig så det blev den men jösses så ugly jag kommer att känna mig 😉 Min älskade lagvigda man gör ju inte saken bättre när han kallar mina nya brillor för cyklop och föreslog att jag kunde ta med dom på kommande utlandsresa så jag kunde använda dom när jag skulle dyka- stryk ska han ha!

  

Ulla-Bella-sekreteeerare eller kanske ugglan Helge i ”Från A till Ö”?!

Jaja, it gäll hä å vara fåfäng på jobbet!

Ha en fin måndagskväll!

KRAM ❤️

Det onda…

…har lättat i själen men jag har fortfarande en oro i magen. Jag tänker inte gå in på de djupaste detaljerna men det som orsakat så mycket oreda i tankar och kropp är vårt bästa dagis Kotten!

Vi har fem äldre barn som alla varit omhändertagna på fina kommunala dagis under våra arbets- och studiedagar. Även om vi båda varit nöjda med våra äldre barns dagis så har inget varit i klass med det dagis som Sally går på nu- och det vill inte säga lite! Lokalerna är fantastiskt mysiga, utemiljön är jättefin, barngruppen består av gulliga ungar och personalen är helt underbara. Detta märks om inte annat på vår gullrumpa, hon älskar att vara på Kotten och vill knappt vara helgledig även om alla stora syskon är hemma och roar henne.

Vi har en familjär känsla där alla känner alla och där barnen är trygga.
Smolket i glädjebägaren är vår brist på ork och energi! Eftersom det är ett föräldrakooperativ så driver vi detta dagis och förutom det ekonomiska ansvaret så är vi arbetsgivare åt personalen. Vi är ju inga proffs men det funkar bra, alla hjälps åt och bidrar med sitt kunnande och drar sitt strå till stacken.

Problemet vi brottas med nu är att vi har svårt att få in nya barn för att kunna fylla ut barngruppen. Många vet knappt att vi finns och vi har jobbat på att profilera oss och sprida ut vår existens. Då vi inte har full barngrupp så faller en tyngre arbetsbörda på oss familjer som är där och nu har vi nått gränsen för vad vi tycker är rimligt. Många i bekantskapskretsen har ifrågasatt hur vi ids engagera oss så mycket istället för att bara lämna och hämta på ett vanligt kommunalt dagis. Vi har orkat och med glädje gjort våra ca 9-10 arbetspass som det var när vi började + ett möte/ månad, av den anledningen att både vi och det bästa vi har, har trivts så otroligt bra! När barnunderlaget minskade och köksdagarna ökade så minskade orken och framförallt fick vi mindre tid över för våra övriga barn.

Under våren har vi jobbat fram olika förslag för att omorganisera driften av dagis och det som ligger närmast är att anställa en köksa på 50%. Då behöver vi inte vara lediga från våra jobb 12 heldagar/ termin utan endast 4 dagar då vi i stället för att laga frukost, lunch och mellis, går in i barngruppen som extra resurs, detta utöver ordinarie personal. En kanonbra lösning då vi föräldrar önskar just mer tid med barnen och att få delta i deras vardag 🙂 Två helgstäd ingår oxå/ termin men det är ju nåt man själv kan ta närhelst man vill under ”sin” helg så det känns inte alls betungande.

Hur slutkonceptet blir är osett men vi jobbar för fullt åt det hållet och förhoppningsvis är vi igång med detta till hösten. Då tror jag att vi blir mer attraktiva och får fler familjer som söker, familjer som värdesätter en liten barngrupp, insyn i barnens vardag och som vill driva och vara delaktig i en 25 år ”gammal” verksamhet. Redan i februari hade vi ett månadsmöte där alla familjer fick ta ställning till om de var intresserade av att vara kvar och ge förslag på ev åtgärd för att förbättra rutinerna. I princip alla var rörande överens om att stanna kvar om vi fick bort köksdagarna. I ett skede där hela det utarbetade förslaget på omorganisation kändes som att det höll på att stupa så blev det oro i föräldralägret. 99% av oss var inte beredda att ta ytterligare en termin med alltför många köksdagar så i ren desperation/ frustration sökte många plats på kommunala dagis. Vi var en av de familjerna.

Med en klump i magen tackade vi ja till en plats på en annan dagisavdelning i närområdet. 6 personal på ca 40 barn jämfört med vårat nuvarande 3,8 personal på 15 barn. Mm kändes kanske inte som ett uppbyte… Och personalen på det nya är säkert jättefina men som bekant, man vet vad man har men inte vad man får. Våran personal ÄR verkligen toppen och ser, hör och uppmärksammar våra barn till max.
Nu står vi och väger… Går omorganiseringen igenom så lättar arbetsbördan ofantligt mycket och då lutar det åt att vi blir kvar. I så fall måste vi fortast möjligt tacka nej till den nya platsen och ta smällen på tre månaders uppsägning. Detta gör vi så gärna om vi känner att beslutet blir till det bästa för oss i allmänhet och Sally i synnerhet! Nu hoppas vi att detta går igenom och att fler familjer vill söka till världens bästa place! ❤️

Så, nu vet ni vad min själavärk berodde på!

Innan gårdagens möte på dagis så åt vi en mysig middag på pizzerian i Munksund. De har bytt ägare och vi provade på deras pizzor med ost- och vitlöksfyllda kanter. Yummie så gott!!

20140618-125059-46259637.jpg

20140618-125121-46281022.jpg

Idag har vi fyllt på både socker- och vitaminnivån. Efter handling på ett av stans storköp så skulle jag och smulan äta glass vid utemöblerna men då passade molnen på att pinka på oss så vi satte oss helt sonika i bilen och struntade i ätförbudet som råder där 😉

20140618-125450-46490651.jpg

20140618-125515-46515970.jpg
Allvarlig men njuter för fullt 🙂

Väl hemma så blev det en skål till mamma och en skål till Sally.

20140618-125608-46568218.jpg
Halverade physalis och kärnfria, halverade vindruvor och körsbär i lillskrots skål

Ikväll skulle jag egentligen på en avtackningsmiddag för en kollega men min kropp vill inte vara med på noterna. Får bara på mig sexiga foppaskor på mina svullna fötter och tinnitusen härjar som mest nu när jag har så förtvivlat ont i kroppen så jag hoppade över restaurangbesöket. Det blev istället en lugn (och hyfsad tyst) surströmmingsmiddag hos svärmor och svärfar, iklädd mjukiskläder och foppa 😉

Ha en fin onsdag!
KRAM ❤️

Selfies i all ära…

…men jag är fan för gammal för sånt! När jag såg mig själv i den elaka spegeln i morse, den som inte säger ”du vackrast i landet är”, så började jag fnittra lite tonårsaktigt. Jag såg liknelsen med Krystle i förlegade Dynastin. Nu var hon ju ruskigt sminkad och fräsch vilket inte jag är och hennes vippor i luggen är överdimensionerade likt måsvingar motför mina flugvingar men ändock, tanken slog mig. Bara för att bjuda lite på mig själv så försökte jag mig på en plutmun eftersom detta verkar vara på modet men som sagt, ta mig inte på så stort allvar! Detta är en ren parodibild och jag kan inte hjälpa att jag känner mig smått töntig varje gång jag försöker få till en selfie, seriös eller inte.

20140617-151304-54784312.jpg
En riktig nördo!

Jag har vänner som lägger ut dagliga selfies på nätet. Flera stycken vissa dagar och jag är som sagt mossig och gammal för jag fattar inte meningen med detta! Visst är det kul att se bilder på folk jag känner och det är fritt fram för dom att lägga ut vad de vill på nätet men… Nja jag förstår inte vitsen att göra detta titt som tätt. Och ju äldre personerna är desto mindre förståeligt blir det för mig. Gammkärring- I know, hehe

Sen finns det vissa som låter mig följa hela processen i deras vardag, som ett exempel kan vi ta matlagningskonsten;
”Fläskfilén ligger på upptining och potatisen skalas”
”Mmm marinaden luktar gott och potatisen är skivad till gratängen”
”Nu fräser fläskfilén på grillen och potatisgratängen bubblar i ugnen”
”Underbart, nu ska vi njuta av grillad fläskfilé med hemmagjord potatisgratäng och krämig sås tillsammans med ett mustigt rött i glaset”
”Ahh, gott med kaffe efter en fantastiskt god middag- livet leker”
Jag har absolut inget emot att se en bild på vad gemene man ska stoppa i munnen men jag behöver kanske inte alla detaljer under tiden maten lagas.
Tråktant- for sure!

Jajaja jag vet att jag bara kan strunta i att läsa alla inlägg och vissa skrollar jag bara förbi men likt ********* så fyller det halva min fb ibland.

Jag lägger inte alltid ut saker som är väsentliga för andra och det kan säkert skapa reaktioner på ett eller annat sätt. Då tröstar jag mig med att andra får göra som jag, skrolla förbi det som inte är intressant 😉

När jag lika står med lilla näven i luften så kan jag vädra en annan reflektion. Finns det nåt annat sjukhus förutom Piteå Lasarett som har så epiga skyltar över våningsplanen i hissarna?!

20140617-153734-56254249.jpg
Inte det minsta professionellt! Skämmes tamejtusan!

Man kan tro att jag vaknat med fötterna på huvudkudden och huvudet hängandes ut över sängkanten i fotändan men riktigt så illa är det inte 😉 Jag har faktiskt en rätt bra dag såhär långt. Trots att vädergudarna bråkat på sistone och verkar har svårt att bestämma om det ska vara sol, regn, vindstilla, storm, värme eller kyla så kvarstår det faktum att jag har min första semestervecka! Då jag har ytterligare en semestersväng senare i sommar + en vecka föräldraledigt så har jag ingen större panik då det kommer till bra eller mindre bra väder. Nog hinner jag njuta av sol och värme- hoppas jag! 🙂

Vi har haft husets pappa hemma på lunch idag och innan vi besökte fina vännen V och hennes kids så hann vi köpa en minikratta åt gullrumpan. Hon har fått en skottkärra i ”sommarlovspresent” av farmor och farfar och givetvis måste hon ha en kratta då hon ska hjälpa pappa fösa ihop löv och annat skräp på tomten.

20140617-163048-59448175.jpg

Ny för i sommar är även hennes balanscykel, eller springcykel som hon själv säger 🙂 Då gammelhjälmen har hängt med sedan hon var ca ett år så beslutade vi att det var läge att införskaffa en ny och OJ vad hon är stolt när hon knatar fram och försöker hitta balansen!

20140617-163336-59616059.jpg
Tutteungen ❤️
Meningen med dessa cyklar är att barnet ska kunna hitta balansen själv och oftast behövs inga stödhjul när den ”riktiga” cykeln med trampar ska börja användas. Blir ett spännande projekt det här! 🙂

Ni vet det förra lätt ”onda” inlägget? Kommer att förtydliga mig lite kring detta men jag vill ha lite mer kött på benen eller spad i grytan innan jag berättar. På kvällens agenda står ett möte inskrivet, ett möte som kommer att vara avgörande och visa åt vilket håll vi ska gå. Fortsätta eller inte, det är den stora frågan nu som utan tvekan ger mig extra mkt huvudvärk!

På återseende!
KRAM ❤️

Klappar…

…mig själv på axeln! Dag fyra med pulver och det går bra! Vätskan har börjat fly sin kos och jag ”tjuvvägde” mig på morgonen dag tre (efter två dagars kur) och då såg jag att det gick åt rätt håll. Jag har klappat igenom en gång då jag i rent dödssug efter sött ”råkade” stoppa in tre Polly- godisar i avgrundshålet- det omättliga ni vet. Sen mådde jag mer dåligt över min svaga karaktär än jag njöt av den goda smaken. Nå det var igår det, före och efter det lilla bakslaget så har jag skött mig riktigt bra! Man ska ju äta ett mål mat/ dag och jag har tänkt till även om det känts sugigt. Igår åt delar av familjen pizza (!!) men för min del blev det kycklingsallad. Tack och lov så var jag inte ensam om att knapra sallad så det kändes överkomligt. Men nog är det höjden av självplågeri att sitta bredvid en människa som tar en stor tugga ostdrypande, väldoftande pizza! Well- nu har jag ju gjort mitt val och tänker inte begränsa min familjs intag så- keep on smiling 🙂

Jag vet att man inte ska springa och väga sig i tid och otid men jag är för nyfiken för att vänta en hel vecka, därför kommer jag att väga mig måndagar och fredagar medan måttbandet får göra sitt på enbart måndagar. Återkommer alltså med resultat 🙂

Att ha dessa hemma är dock en ren plåga för mig, en haklapp skulle sitta fint när dreglet sipprar ut i mungiporna;

20140213-125552.jpg
Fritt- fram- för- barnen- läge?

Hemmadag
Jag och snorpan har hemmamys idag. Hon var inte i toppform när jag hämtade hem henne från dagis igår och det verkade inte som att hon var ensam om det. Ett barn hade åkt hem tidigare under dagen pga feber och ett annat var varm och feberglansig i ögonen i väntan på hemfärd. Vi har bara några hundra meter hem från dagis men ni ska tro att hon hann somna som en stock i bilen på den korta sträckan!
Idag känns hon inte så varm men hon är i oform så nåt verkar störa våran lilltjej. Ev blir pappa hemma med henne imorn då jag har sista tolvan fm innan ledighet men vi får se. Det hänger lite på hur min egen kropp mår, är den lika söndervärkt som den varit sista dagarna så blir jag kanske fortsatt hemma och BästMatte jobbar sin sista natt innan ledighet.

Dagen har gått i lugnets tecken. Vi tog en ovanligt lång sovmorgon, till 8.30!, och sen har vi haft soffmys. Jag har glott på OS och gullrumpan har sett på Pettson, händige Manny och andra väl valda filmer på paddan, sittandes nära mig ❤️

20140213-135008.jpg
Namnam, macka med mormors smörgåsgurka är gott!

20140213-135059.jpg
En liten smörklick på en liten nästipp

Vårtecken
I februari? I Norrbotten? Jodå nu är de här igen, helvetesmyrjävlarna!

20140213-135232.jpg
En av de tjugo som gått sitt öde till mötes.

Vi får alltid in dessa små svartmyror på våren men jag tycker de var ovanligt tidiga i år. De gör ju ingen direkt skada men det är så otrevligt och äckligt att ha dem krälande inomhus!!

Nä nu ska jag glädjas åt Kalla’s silver och curlinglagens segrar och invänta skidskytte, konståkning (med norrbottniska Majorov) och damhockey.
Fintorsdag på er!
KRAM ❤️

Men what a chock…

…under gårdagen! BästMatte var på jobbet och jag satt och gapade som en fågelholk, tittandes på den överdådiga, pampiga men oerhört slösiga OS- invigningen från Sotji när jag med ett ryck insåg att det länge varit oroväckande tyst på lill-fronten.
Hon var inte i tv-rummet med mig och hon var blöjlös så en otrevlig tanke slog mig; hon gömmer sig nånstans och skiter- i trosan- då hon glömt att hon är utan Liberos sällskap.
– Sally!
*tystnad*
-Saaallyy!
*mera tystnad*
-SAALLYY!!!!
-Jaa? hördes tyst nånstans ifrån
-Vad gör du? Bajsar du? Du har ingen blöja vetdu….

Skutt, skutt, min glada lilla tjej kommer hoppandes och slirar in i rummet, tar min hand och säger stolt;
-Ja ha städat mitt jum, kom å se!!
Jag kunde inte annat än skratta och fundera exakt hur mycket hon städat i sitt rum som sett ut som resterna efter ett plundringståg sista veckan. Det är knappt så att vi vuxna orkat börja peta i alla pinaler som drällde överallt i rummet så jag hade inte så stora förväntningar. Jag grämer mig att jag inte har något ”före-kort” för ni kan aldrig ens föreställa er kaoset som hon orsakat under de sista dagarna.
Men det ska jag säga er att jag tvärnitade på hennes tröskel och var nära att börja gråta av pur förvåning och glädje. Hon har gjort underverk under de 20-30 minutrar som jag var i Ryssland på invigning! Betänk att hon bara är knappa tre år!

20140208-221441.jpg

20140208-221504.jpg
Visst, man kan ju grubbla över hennes placering av pallar på bordet osv men ändå… wow vilken skillnad mot innan! Hon har travat upp saker i hyllorna, hängt upp kläder på krokar och försökt röja fram sitt fula korkmattegolv- och det med bravur. Undras just om detta var en engångs eller om under kan ske fler gånger?! 😉

Dancing Queen
Här hemma guppar huvudet upp och ner och kroppen svajar rytmiskt i takt med all sorts musik och sång som når gullrumpans öron. Denna förmåga var som bortblåst idag när hon gjorde discopremiär på Kotten, vårat dagis alltså.
Hon hade nog inte ens öppnat ögonlocken när hon kl 6.30 frågade med raspig sömnröst om vi skulle åka på discot. Det är en evighet att vänta i 7,5 timmar när man har nåt sånt spännande på agendan! Efter sjuttiotolv upprepningar av samma fråga så var det äntligen dags att göra sig klar. Stora storasyster tog en duodusch med lillasyster så att båda skulle vara rena och lukta gott, sen åkte paljettklänningen på och håret hamnade i en självlockig liten svans.

20140208-222913.jpg
Våran livs levande glitterdiscokula ❤️

Som sagt, jag tror inte att det kom nå väldigt många moves från hennes håll, och inte från så många andra dagiskompisar heller! Det var ett gäng leende föräldrar som samlades och iakttog de små raringarna, två killar och nio tjejer. Det var nästan som att vara ute på savannen och studera ett gäng utsvultna, törstande djur som samlats runt ett välbehövligt vattenhål.

Skillnaderna var väl att savannljudet var utbytt till pumpande discomusik och vattnet/ födan var utbytt till saft, popcorn, majskrokar och små russinpaket. Det smackades, tuggades och sörplades så att man kunde tro att varenda unge varit utan både frukost och lunch, haha. Lite taktstamp med en fot och nåt svängande höft- inslag fanns med men i det stora hela så var det intaget som var prio ett 😉

Sen lekte de kurragömma varvat med skrämmande, rytande spöken och mamma-pappa-barn-lekar. När det var dags för hemfärd så var det en trilsk liten tjej som inte skulle med hem, hon skulle stanna på dagis även om vi förklarade att alla andra barn och föräldrar oxå skulle åka hem.

Heta killar
Sonen ringde hem efter laglunch på stan med bandykillarna och frågade om han fick ha LAN och sovkompis. Det slutade med två sovkompisar och efter ommöblering och förmaningar om ljudnivå, läggtider och sista-tid-för-frukostservering så stängde jag igen dörren till hans privata bastu. Tänk er in i den värme som alstras av tre hormonstinna blivande fjortonåringar och tre brummande datorer på en uppskattad yta av 12-14 m3. Man tuppar nästan av pga syrebrist redan när man står på tröskeln! Sen hoppas jag att dom tränar upp varsin partyblåsa (alkoholfri såklart!) innan nästa gång dom ska ha LAN för det är ett jäkla spring på dasset här uppe på övervåningen men tror jag det, alla tre släcker törsten i ”bastun” genom att halsa i sig litervis med dricka! 😉

Skryt
Ja jag måste bara få vara osvensk och skryta upp stora dottern lite! Idag har hon varit min hjälpreda och högra hand utan att jag behövt be henne.
På fm skjutsade jag sonen till innebandymatch och för att slippa dra med mig gullrumpan så skötte storasyster henne under tiden. Vid hemkomst så skottade jag halva infarten som var begravd under femton cm äckligt tung, blöt snö, sen orkade inte kroppen mer utan skrek efter värkmedicin. Aja, jag tänkte att antingen skulle jag slutföra arbetet efter medicinverkan eller så skulle maken få ta slutklämmen efter uppstigning. Ingetdera behövdes för storasyster klädde på sig ytterkläder, gjorde detsamma på lillasyster och tillsammans så sopade de av bussen och skottade klart infarten!
Sen tog hon med sig snorpan in i duschen och skrubbade upp dem båda. Hon följde med upp på discot som ”lektant”, vid hemkomst tömde hon diskmaskinen medan jag dukade bordet och hon hjälpte mig laga middag. VA?! Då har man faktiskt rätt att skryta över sitt barn, eller hur?! ❤️

Nu ska jag rulla in mig i täcket och njuta av min ljudbok och ladda för morgondagens tv-dos. Jag älskar sport (som åskådare) och tack vare min app så har jag full koll på svenskarnas medverkan varenda dag!

20140208-225910.jpg

Nattinatti och finsöndag på er!
KRAM ❤️