Kategoriarkiv: Blogg

A men fy fan…

…vad jag har gråtit! Med ögonen, med näsan (?!) och med hjärtat! Via en väns blogg irrade jag in mig på en för mig helt okänd kvinnas blogg och där fastnade jag. En fantastisk skribent, en tvåbarnsmamma som sedan ca 10 månader tillbaka har sitt ena barn vid sin sida fysiskt och det andra barnet i sitt sinne. Endast 3,5 år gammal så slutade han andas. I ett, av barn normalt och naturligt, ögonblicksverk så drog han sig fri från sin mammas hand och klev in på ett järnvägsspår- precis då ett tåg kom framrusandes bakom bullerplanket. Han dog framför ögonen på sin mamma och lillasyster (som tack och lov var för liten för att riktigt förstå katastrofen)

Även om jag inte vill läsa vidare så kan jag inte sluta! Mammans ord griper tag i mig och jag bölar som en gris även om jag tack och lov inte kan påstå att jag vet eller förstår vad dom går igenom. Allt som oftast när något har med barn att göra så förknippar jag det med mina egna barn, det barn som ligger närmast i ålder med det barn det handlar om. Det kan vara i verkliga livet, i en bok eller något på tv.

Läs bloggen Med barnen i handen om ni orkar. Jag beundrar den lilla familjen som orkar fortsätta andas, jag beundrar mamman som orkar sätta sina tankar och känslor på pränt. Många inlägg är tunga att läsa, bland annat det här, det här och det här.

När kudden var indränkt av tårar och både ögon och näsa rann oavbrutet av min tysta gråt så satte sig snorpan upp i sin säng och sa med sömnskrovlig röst;
”Mammaaaa”
Det ljuvligaste ord jag kunde höra för stunden ❤
Jag stängde ner bloggen, bredde om täcket på lillkroppen som lagt sig ner igen och höll min hand mot hennes kind genom spjälorna, en hand som genast fick sällskap av hennes små nypande strykande händer.
Nu ska vi sova i trygg närvaro av varandra!! ❤

Kan man gråta…

…med näsan?! Efter idag är jag helt övertygad om att det är fullt möjligt, när tårkanalerna upp till ögonen är så knökfulla med vätska så letar sig känslovattnet till närmaste reservutgång!

Vi skjutsade fina sonen till flyget idag för att lämna igen han till familjen Gordon efter två veckors lån. Han fick ju dessa semesterveckor av familjen som tack för att han förlängde sin aupair-tjänst ytterligare ett år och det var en fin gest av dom.

Även om vi- och framför allt Simon själv- vet vad som väntar nu, till skillnad mot förra gången han åkte, så var detta avsked ännu tyngre. Snorpan är äldre och mer medveten och syskonen har haft ett betydligt större utbyte av varandra nu motför när han åkte förra hösten. Det syntes i ansiktet på stora sonen att det tog emot att åka och det tror väl jag det, dels har han hunnit hitta på en massa roligheter med sina barndomsvänner, träffat dom närmaste släktingarna, sjunkit ner hemma i soffan och konstaterat ”det här är hemma” och dels har han fått uppleva familjekärleken, framför allt då av minsta lillasyster som njutit av varje stund med brorsan. Dom har busat, skrattat och kramats en hel del, hon har suttit i hans famn och lutat lillhuvudet mot hans bröst medan hon ömsom kärleksnypt hans händer och ömsom strukit hans armar. Alla hennes kommentarer och humörsvängningar har fått storebror att brista ut i gapskratt, även vid hyss och dumheter såsom ivägkastade saker och Ronja-Rövardotter-vårskrik 😉

Innan vi lämnade hemmet så konstaterade jag krasst att ”nu ska jag åka iväg och gråta en skvätt” varpå stora dottern leende sa;
-”Ja du höll ju på att börja gråta när du hämtade mig på flyget när jag kom från England”
-”Ja men jag kämpade emot rätt bra”
Och då flikar den yngre sonen in;
-”Du höll ju på att börja gråta idag oxå när du hämtade mig hos pappa”
Sen flinade dom båda två medan jag förnekade och tyckte att nån måtta får det väl ändå vara! Jag är faktiskt inte SÅ känslosam att jag gråter vid veckobyten, dom är jag ju van vid sedan 10 år tillbaka och det är inte samma sak som när nån åker bort en längre tid eller lättnaden när ett barn som inte mått bra äntligen kommer hem till mig 😉

Hursom… Jag hade en klump i magen på vägen till flygplatsen och kämpade med min blödighet. Väl på plats så ville inte Sally släppa iväg storebror, hon skulle oxå med! Till slut lyckades vi få henne att krama om han och sen gick vi ut och vinkade åt snygga killen genom dom stora glasrutorna innan han begav sig till säkerhetskontrollen. Jag kämpade som en dåre för att inte börja böla, mest för Simons skull och jag lyckades ganska bra för att vara jag. Det höll dock inte längre än till när vi närmade oss bilen på parkeringen, då steg nivån i ögonen och jag blinkade frenetiskt. Sen kom gråtattackerna med jämna mellanrum under den ca 5 mil långa vägen hem. Värst blev det när jag fick svar på mitt meddelande till stora sonen där jag skrev att jag redan saknade han och älskade han. Jag försökte läsa upp svaret för Matte men när jag kom till ”Går ombord nu! Älskar dig med! Hälsa resten av familjen att jag älskar dem med!!” då jävlar brast dammen och Matte fick själv läsa sista meningarna då han inte förstod mina hulkande ord! Det rann lika mycket från ögonen som näsan, därav min inledande fråga. Visst, lite snorblandat kanske tårarna från näsan var men inte tusan rinner det strida snorströmmar från en tidigare snorfri näsa! (Sorry alla äckelmagade personer!)

Jag vet att han har en toppenfamilj i USA som verkligen månar om han och tar väl hand om min pojke (för mig blir han nog aldrig 100% vuxen ;)) och jag är rätt övertygad om att han kommer hem (för han är så hemmakär som person) men just idag är detta en klen tröst! Sonen fattas mig och det känns tomt, även om han drällde runt och hittade på mycket med andra människor än oss så fanns han i närheten och bara den vetskapen var som honungsdränkt bomull i hjärtat. Nu är han på väg till andra sidan jordklotet och även om vi kan skicka meddelanden och prata med varandra på Skype så är det inte samma sak!

20130708-221548.jpg
Lycka att få vara med varandra! ❤

Det var en tjorvig snorpa som inte kunde komma till ro ikväll. Gång efter annan så satte hon sig upp i sängen och sa;
-”Ja åka fygpan Simon”
När jag efter flera försök att förklara att hon inte kunde åka flygplan med Simon så satt hon rakryggad -med rufsigt hår, ihopdragna ögonbryn och ondögonen spända i mig- och sa med bestämd röst;
-”JA AJJ NU!”
Jodå att hon var arg undgick mig inte och jag hade svårt att hålla mig för skratt 🙂 Så småningom somnade hon iaf, hårt kramades om den röda lilla nallen som storebror gav henne innan han åkte ❤
20130708-230409.jpg

Som om det inte räcker att jag är gråtsvullen runt ögonen och alkoröd om näsan så har jag lyckats bli röd på andra ställen oxå

20130708-221758.jpg
I made it again! *klantarsel*

Men det blir lätt så när man är rödlätt, glömsk och bara tänker på att se om sina telningar! Snorpan blev insmord med solskydd och bar UV- kläder när vi besökte stranden igår men jag glömde visst bort mitt eget skydd 😉

20130708-222644.jpg

20130708-222701.jpg
Det är så kul att gräva i sanden

20130708-222745.jpg
Världens bästa man mår gott! 🙂

20130708-222844.jpg
Bästa stranden!

Vi åker oftast till den här delen av havsbadet. Den är precis nedanför stugorna som vi brukar hyra via jobbet och den är belägen mellan ”allmänna havsbadet” och ”Gläntan” Båda är populära badställen där det är rätt kråktjockt med folk när vädret visar sig från sin bästa sida men inte många tänker på den här delen av den låååånga sandstranden. Det är fritt för vem som helst att åka hit men få gör det vilket gör att det är lugnt och gott om plats- me like!

Från badande tjej till kladdig tjej;

20130708-223333.jpg
Mums-mums är gott!! 😉

Jag läste och kommenterade en vän på fb som konstaterade samma som jag gjort- alla våra barn är lika fantastiska och bra men publicering av bilder och händelser blir lite snedvridna ur rättvise- synvinkel. Våra småttingar har nämligen inte så mycket att säga till om än- och dom har garanterat inga invändningar mot att bli ”uthängda” på nätet vilket gör att dom (åtminstone min lilla) blir överexploaterad och dom övriga hamnar i andra änden på skalan. Detta beror enbart på att dom inte är lika obrydda kring vad jag skriver och visar. Dom är lika fina och fantastiska som snorpan men av hänsyn till dom och deras andra bioföräldrar (som jag inte lever med) så är jag ytterst sparsam med att skriva personliga saker om dom och lägga ut bilder på dom- det beror inte på något annat.

Hörni, sköt om er och krama era närmaste så fort ni kommer åt! ❤
KRAM

Mammahjärtat…

…mår bra nu! Alla sex barn var samlade under några timmar i går (innan dom tre varannanveckasboende barnen bytte hem) och jag kände en sån lycka! ❤

20130702-210416.jpg
Världens bästa barn!

20130702-210502.jpg

Tyvärr blev inte stora dotterns språkresa till England lyckad! 🙁 Varje dag/kväll skrev hon hur mycket hon vantrivdes och att hon grät varje dag. Jag hoppades att detta skulle ge med sig för varje dag som gick men läget var och förblev oförändrat. Vi pratade på Skype och hon var så otroligt ledsen och ville bara åka hem! Jag gick sönder invärtes och led, att ha ett barn som mår väldigt dåligt- dessutom i ett annat land- var hemskt! Jag försökte peppa henne och när inget hjälpte så kontaktade jag EF’s kontor i Stockholm såsom man ska göra vid problem. Fick prata med en gullig tjej som blev lite som spindeln i nätet i kontakten mellan mig, dottern och ledarna i England. För att göra en historia kort så blev sista utvägen att jag och BästMatte bokade flygbiljetter hem, en vecka i förtid. Hennes pappa var givetvis underrättad och stod bakom beslutet trots att vi alla tyckte det var synd att resan slutade så snöpligt. Vi hade alla hoppats att resan skulle bli så bra som dottern hade förväntat sig men vi insåg oxå att det inte skulle ge något om hon stannade kvar och mådde dåligt.

Måndag em åkte så jag och stora sonen till Kallax flygplats och hämtade en trött men lättad tjej ❤ Vid hemkomst så var vi samlade HELA familjen vid middagsbordet för första gången på nio månader 🙂

20130702-211700.jpg
Dukat för åtta pers

Snorpan har varit så lycklig och speedad när dom största syskonen varit hemma. När stora sonen klev in på gården i tisdags och när stora dottern kom hem igår så var reaktionen densamma; hon sprang mot dom med öppna armar och gav dom en stooor kram. Imorse damp hon ner i knät på stora storasyster och sa med bedjande röst;
”Fia inte åka bort mer”
Jamen My God vad blött det blev i ögonen *snörvel*

Men förutom alla glädjetårar vi slaskat runt med så har vi även haft många skratt-tårar. Ett av dom värsta tillfällena utspelade sig när vi satt vid köksbordet och snorpan berättade att hon hade tuggummin (snodda av storebror E) i fickan…. Problemet var bara att ”k-ljudet” föll bort och ersattes med ett ”t-ljud”… Gissa om alla runt bordet höll på att ramla ihop och slå pannan i bordsskivan av skratt 😉 Vi fick dock skärpa oss och svälja ner gapskratten med cola då lillskrot såg förnärmad ut- hon fattade ju inte det roliga, lillstackarn!

Ett annat exempel utspelades även det vid köksbordet. Sally roade oss och syskonen när hon svarade på syskonens frågor;
”-Vem har lärt dig simma?”
”-Mamma”
”-Vem har lärt dig räkna?”
”-Mamma”
”-Vem har lärt dig spilla?”
”-Mamma”
”-Vem har stökat i ditt rum?”
”-Mamma”
”-Vem är bäst?”
”-Pappa”
Haha,what?! Busunge 😉

Inför stora dotterns hemkomst skulle jag vara den snälla mamman och renbädda i hennes säng och när jag skulle ta bort dom smutsiga använda sängkläderna så fick jag en smärre chock när jag började plocka av örngotten från kuddarna-na-na-na… Hon hade alltså inte mindre än T I O kuddar i sängen! Hmm, hennes huvud måtte ju ta i taket när hon ska sova 🙂

20130702-213232.jpg
Vi behöver köpa in fler örngott!!

I övrigt har vi haft fullt upp i helgen. Piteå Summer Games har spelats i stan och bonusdottern lyckades spela till sig en bronspeng tillsammans med sina lagkamrater. Vi är riktigt stolta över vår tjej som kämpar och spelar så bra! 🙂 Hela stan blir knökfull den här helgen och tro det när mer än 800 lag från 20 nationer invaderar 🙂 Trafiken blir stökig och trögflytande, affärsköerna är tre ggr så långa och det är folk överallt men ändå, tänk vilket uppsving för kommunkassan (och affärsmännen) och så roligt att kunna se så mycket fotboll under några dagar! Med tanke på hur många människor som kommer under dessa dagar så är det ändå fantastiskt hur väloljat maskineri det är kring turneringen, det mesta flyter på och finns det hjärterum så finns det stjärterum! 🙂
Det är roligt så länge det varar men jag ska villigt erkänna att det är hyfsat skönt när ordningen återställs!

Åh jag har så mycket att bladdra om men det får räcka för den här gången. Jag försöker verkligen bli kompis med min nya blogg med tillhörande app men det går trögt! (dock inte lika motigt som min vänskap med truck och traktor!) 😉

Ha en skön kväll mina vänner och glöm för all del inte att läsa om vår gräsklippare i videoinlägget som vi har på Smartsons blogg. Länken hittar ni bl.a. i Vics blogg i ett roligt och fyndigt skrivet inlägg 🙂 (den video som haft mest visningar vid testtidens slut vinner ett hemligt pris och med hjälp av er så kan vi kanske nå till vinst!)

Ett underbart väder…

…inbjuder till bad för underbar unge <3
Plastsnäckorna som vi köpte på barnens hus, som var tänkta som pool och sandlåda i lightmodell, har det premiärbadats i på altanen 😉

20130615-125942.jpg
Oooh så kul det är med vatten!

20130615-130108.jpg
Det är lite tomt i vattnet….

20130615-130211.jpg
….men en liten snabbfix…

bild5
…så är problemet löst! 🙂

”Mamma bada me mäjjj!”
”Öhh, nä mamma ryms nog inte med dig i badet”
Mamman får nöja sig med att sitta bredvid och hålla koll medan eftermiddagssolen värmer skönt 🙂

bild6
*slurp*…. *raaap*

”Nej Sally, du får INTE dricka det där vattnet!”
”DUMMA MAMMA!!!”
Mindre söt gullrumpa, snarare höggradigt sur (fast rackarns söt ändå) 😉

bild7
Mys med mamma efter badet

(fortfarande sur men nu för att hon måste äta i stället för att bada)

bild8
”Tråkigt att ha badat klart! Jag vet, jag hoppar i igen- strunt samma att blöjan är på!”

När pappa gick in med snorpan för att slappa i soffan och varva ner inför nattningen så tömde jag ur vattnet och plockade ihop alla pinaler…

bild9
Leksaksarsenalen

bild10
Ingen brist på leksaker här inte, i synnerhet inte sandlådesaker!

Mat-tema…

Några bilder från två kvällars mys inklusive rätter tillagade på nya Weberdelen;

bild11
Första omgången nachochips med salsa- och guacamolesås, ost och jalapeños. Andra omgången blev det betydligt mer ost *mmm*

bild12
Förfriskning till chipsen- because we’re worth it!

bild13
Mmmm, svamp, färsk lök, paprika, majskolvar och kyckling tillsammans med färsk potatis.

Klipptema…

bild14
Stor och liten…

bild15
Don efter person!

bild16
Sally kollar så att pappa gör rätt när han fyller på olja.

Slutklämmen…

Det var det det. Detta inlägg blev lite konstigt eftersom jag fick skriva om det då det ”fastnade” i min blogspot-app i mobilen vilket gör att allt detta är drygt en vecka gammalt stoft men jag ville testa om jag lyckades få med allt.
Glädjen i bloggskrivandet är tufsat i kanten då jag fortfarande inte lärt mig hur jag ska få till min nya blogg och hur min app i mobilen fungerar. Jag vill absolut kunna blogga från mobilen då det är enklast, man gör det ”i farten” och alla bilder finns på plats men jag har en lång väg att gå *suckar*

Nåväl, jag nöter och testar och så ser vi vad det blir. Så småningom har jag nog fått kläm på detta också 😉

Test…

…av min nya blogg på egen domän! 🙂 Ni får ha en stor dos tålamod med utseende och tekniska bloopar då jag aldrig haft med WordPress att göra. Förutom det så ska jag lära mig bästa sättet att blogga från mobilen, app el direkt i bloggen?! Känns enormt kul men tufft att lära sig ett helt nytt system! *fegis- javisst* 😉 Nu när jag haft problem med min gamla blogg så har jag insett HUR viktig bloggen är för mig. Min dagbok och kurator på ett och samma ställe. Många gånger skriver jag för min egen skull och vet ni hur kul det är att kika flera år bakåt och nästan återuppleva vissa händelser och upplevelser!

Vi får väl se vart detta bär, men jag ser fram emot att lära mig- och bomba er med bilder igen 😉

KRAM ❤