Kategoriarkiv: Blogg

Jag är överväldigad…

…över reaktionerna på mitt förra inlägg! Tusen tack för alla kommentarer, både muntliga och skriftliga! ❤️ Förut var det mera regel än undantag att jag länkade ut mina inlägg på Facebook men av flera anledningar så har jag i princip slutat med det. En anledning är att de flesta kommentarerna kom på fb och inte i bloggen, alla kommentarer är såklart uppskattade men jag föredrar att de hamnar i bloggen för då finns de kvar på pränt 🙂

Två av mina vänner delade dessutom inlägget och jag märker att detta renderat i nya bloggbesökare. Varmt välkomna säger jag till er! ❤️ Det är ytterst sällan som jag tar upp ”samhällsnyttiga” diskussionsämnen, oftast avhandlar jag min vardag med krämpor, jobb, familjeliv, resor, scrapbooking och bara allmänt crap men finner ni innehållet roande, berörande eller bara som ett bra tidsfördriv så är ni hjärtligt välkomna att fortsätta hänga här! 🙂

Allt jag länkar in öppnas i ett nytt fönster så var inte rädda att klicka er fram. Ni tappar inte bort det aktuella inlägget utan har kvar det i ursprungsfönstret, allt för att underlätta för er läsare. Jag är en periodare, just nu har jag hamnat i ett blog flow, vilket medför att mina andra intressen (släktforskning, ljudböcker och kortskapande) får stå tillbaka.

Ni som vill glutta in i mitt alldagliga liv får mer än gärna fortsätta besöka bloggen men då får ni göra en egen insats för jag länkar som sagt sällan ut på sociala medier 😉 Spara ner bloggadressen som en genväg eller ännu bättre, prenumerera på bloggen vilket innebär att du får ett mail varje gång ett nytt inlägg postas.

Om du läser via en dator eller surfplatta så hittar du inställningen ”Prenumerera på bloggen via epost” i högra fältet, fyll i din e-post och gå sedan in på mailet du får. Där konfirmerar du att du vill prenumerera.
Om du läser via en mobil så hittar du prenumerationsfältet om du klickar på ett inläggs kommentarsfält (”Lämna ett svar”), sen gör du på samma sätt som via dator.

Enkelt och smidigt och bäst av allt- ni missar aldrig mina högst (o)intressanta och (o)viktiga ordbajserier 😉
Lycka till!

Kram ❤️

Glad påsk…

…på er alla! Nu när det är storhelgstid så tänkte jag att det är läge att försöka sparka igång bloggen igen och ge den lite kärlek 😉 Inte för att det går att dra paralleller mellan Jesus och en blogg men det är ju ändå en helg förknippad med (åter)uppståndelse. Det har minsann varit dåligt på bloggfronten men dygnet har bara tjugofyra timmar och mina intressen slåss om de få timmar som blir över efter alla måsten som går i första hand.

Jag pysslar fortfarande ihop kort av olika slag och har varit i ett ordentligt scrappar-il. Fördelen med den här sysslan är att jag kan kombinera den med att lyssna på ljudböcker, min andra lilla crush. Utöver detta så har jag drunknat i släktforskning! Jag gräver djupt i mina förfäders spår och gnuggar pannan fnasig ibland när namn och årtal tjorvar till det i hjärnkontoret. Jag har ett konto på Ancestry och forskar på både mammas och pappas sida vilket ger förgreningar åt alla spretiga håll och kanter. Det är intressant som tusan och jag börjar komma riktigt långt bak i tiden. Tyvärr känner jag mig begränsad då jag inte riktigt behärskar tekniken till fullo, av den anledningen kollade jag upp om ex ABF håller i nån nybörjargrupp men det blir inte förrän till hösten 🙁

Som ni kanske märker så har jag för tillfället fler timmar att spendera på ”omåsten” av det slag som inte kräver armar-uppåt-sträck men jag hade hellre haft det som vanligt! Jag slaskar nämligen runt här hemma och är sjukskriven sen 29/3 pga en väldigt bråkig och ond vänsteraxel. Sista nattveckan som jag jobbade kände jag av axeln och det blev värre ju längre veckan led, och trots att det tog väldigt ont vid många arbetsmoment så blundade jag för detta faktum och sopade golv, rensade pinnar, skottade bark, tömde stenfällor och utförde annat som jag kände var mindre bra. Normalt så är jag van vid att ha mer eller mindre ont nånstans i fibrokroppen och har därför utvecklat en förmåga att inte känna efter så mycket, bita ihop och pilla i mig tabletter så att jag ska uthärda det onda. Detta blev en omöjlighet till slut och efter nattveckan uppsökte jag läkare som sa att det var en inflammation i axeln så han skrev ut inflammationsdämpande piller och piller för att skydda magen.

När detta inte gav någon effekt så satte han upp mig på en tid hos en fysioterapeut som utifrån mina symptom bedömde att både slemsäck och senfästen var påverkade och att jag hade inklämningssyndrom (impingment). Jag fick ett hemträningsprogram och Scanlab- behandling (nån typ av strömbehandling som ska skynda på läkprocessen och öka blodgenomströmning) men efter fyra behandlingar utan effekt så måste det kluras ut vad nästa steg ska bli. Läkaren tvivlar att en kortisonspruta ger önskad effekt då senfästena är såpass inflammerade men jag vet inte vad annars som ska provas. 

Jag som trodde att detta skulle vara snabbt övergående blev lätt besviken när fysioterapeuten A förklarade att detta inte är nån quickfix utan kan ta veckor/ månader att läka ut! Heltidssjukskrivningen sträcker sig till 4/4 och sen övergår den till 50% i tre veckor till. Vet ni hur onyttig jag känner mig när jag går hemma och egentligen känner mig typ frisk men är sjuk pga en halvt obrukbar axel?! Jag kan inte lyfta armen upp över axelns horisontalläge, jag kan inte lyfta armen rakt ut i sidled mer än upp till samma läge men med belastning (när jag håller något i handen) så kommer jag knappt halvvägs upp. Det går inte att lyfta och vrida armen samtidigt så att knäppa upp patthållaren, dra fram bilbältet el ex klia ryggen är big nono. Jag kan inte dra på mig täcket vid sänggående annat än att jag vrider hela kroppen bakåt och håller armbågen mot kroppen så att kroppens rörelse får täcket över mig och tvätta håret får jag göra i framböjt läge då jag inte får upp båda armarna. Ja ni hör ju, det är fjantiga rörelser men de tar satans ont och ställer till med vissa problem i vardagen. Fördelen med sjukskrivningen är väl iaf att jag fått mycket tid med familjen och att vi haft några kanonfina dagar ute på soliga altan ❤️ Nu ska jag försöka bättra mig när det kommer till dagliga promenader för jag ska inte ligga pall i soffan, jag ska aktivera mig med sånt som inte försämrar axeln.

Jag är omgiven av många kloka och varmhjärtade personer som faktiskt har rätt i att det bara finns en av mig, att jag (förhoppningsvis) har många år kvar att leva ett kvalitetsfullt liv och att hälsa är viktigare än pengar men likafullt så är det svårt att ta in resonemanget. För det räcker faktiskt inte med min dåliga axel. Jag har, tillsammans med arbetsgivaren, påbörjat ett rehabärende. Jag ska egentligen inte ha ett jobb som kan vara fysiskt tungt och jag är absolut inte lika stresstålig som förut. Min kropp håller sällan hela skiftcykeln utan sjukfrånvaro och detta är dagens sanning men att få mig att fatta det med både hjärta och hjärna är uppenbarligen väldigt svårt! Att vi inlett rehabärendet är väl för mig ett första steg till acceptans men vägen till fullt erkännande är lång och krokig.

Nu när jag själv känner att jag börjat gilla att köra truck och traktor (tro det eller ej men många dagar njuter jag faktiskt t.o.m bakom spakarna) ska jag då vara tvungen att ge upp allt?! Att inte få jobba jämte mina fina kollegor som jag trivs så bra med?! Visst, det finns garanterat andra befattningar som är minst lika bra och där det finns kollegor som jag kan trivas med men jag vet vad jag har men inte vad jag får. Det är väl det där okända som skrämmer mig mest. Drömmen vore ju om vi kom fram till en lösning som känns genomförlig för ”gamm-kroppen” och där jag trivs så bra att jag grubblar på varför jag inte gjorde slag i saken för länge sen! Men, vi får se vad framtiden har att bjuda på, hoppet är det sista som överger en och jag har länge haft hopp, envishet och vilja som stark drivkraft för att ta mig fram dag för dag!

Häpp! Nu levererade jag en långläsning, mitt mål att försöka korta ner mina inlägg gick väl inte så bra idag men jag ska försöka fixa det längre fram! Fler och kortare är bättre än mastodontlånga, enstaka maratontexter där ni läsare riskerar att somna eller tappa tråden pga ointresse 😉

Ha en fin dag!

Kram ❤️

Samvetet…

…svider för att jag är så usel på att uppdatera bloggen! Inte för att nån egentligen bryr sig, jag menar jordklotet fortsätter snurra iaf. Men även om jag till största delen skriver för min egen skull, för att bevara vissa delar av min vardag till den dag då minnet sviker (haha typ nu) så vill man ju som bloggare gärna ha kvar de läsare som nån gång om sänder tittar in och faktiskt läser allt dravel som sätts på pränt 😉

Vardagen går sin gilla gång här i Munkan. Älskade stora dottern har hunnit fylla sjutton och har repat sig bra efter senaste sejouren på sjukan. Ingen vet med säkerhet vad hon drabbades av men nu fungerar fysiken bra, tack och lov. De sämre dagarna kommer med jämna mellanrum men det beror på hennes ”vardagliga” och återkommande värk.

Annars då? Tjaa… livet fylls av innebandy, slalom, fiol, karate, skola, kompisar. Inte så att detta är våra intressen som vi utövar, nej vi agerar taxi hit och dit och utöver alla mil vi rullar så agerar vi givetvis publik och fixar arbetspass mellan varven. Heltidsjobb, barnuppfostran, hushållssysslor och biltankning är väl mer våra ”intressen”. Hinner vi med kvalitetstid med varandra el barnen så är det en lyx. Jag vet, visst låter det tragiskt men den krassa sanningen är att just nu ser livet ut såhär! Idag ska vi dock ta tillvara på dagen. När BästMatte vaknar efter nattjobbssömnen så ska altanen skottas fram, maten grillas och vi ska umgås med de barn som behagar lämna sina rum för en stund.

Några trevliga hockeymatcher har vi hunnit med under sista månaderna, en gång var äldsta sonen och yngsta dottern med. Det hejades med stor inlevelse 🙂

Snart ska vi en vända söderut på tu man hand för att träffa min lillebror och svägerska i Värnamo. Att bila ca 125 mil i deras norrbottenköpta bil är väl inte så upphetsande men vi får se det positiva- många timmar tillsammans i varandras sällskap 😉 liten sover hos farmor och farfar i några nätter och storbarnen är hos sina andra familjer så de kommer att ha det bra under tiden. Hemvägen går via tåg, flyg och bil så restiden hem tar betydligt färre timmar- skönt 🙂

Barnen har varit snuviga och hängiga i omgångar och jag har varit beredd på att även vi vuxna skulle trilla dit. En blivande fyraåring som nyser rätt i nyllet på en och som ligger och natthostar mot nämnda måltavla gör ju att oddsen för att hålla sig kry minskar i takt med antal bacillspridningstillfällen. Det tog bara tre veckor innan immunförsvaret klappade ihop och här ligger jag nu i soffan, nerbäddad under en filt och tycker synd om mig själv. Feberont bakom ögonen, rinnande/ täppt näsa, hosta och huvudvärk. Men sprolla, jag är ledig från jobbet, har hjälpsamma och förstående tonåringar, en omtänksam ompysslande make och just för tillfället ligger en gosig liten tjej bredvid mig under filten och ser på tecknad film. Livet är gott trots allt! ❤️

Ha en skön söndag!
KRAM ❤️

Nånting spökar…

…med min älskade WordPress-app, den jag alltid bloggar från via mobilen. Jag är som bekant tekniskt död och tycker detta är lika irriterande som en fläskig vagel i ögat! Jag vill så gärna få babbla av mig i skrift, även om sånt som ni läsare kanske finner ointressant, överflödigt eller bara boooring. Men för MIG är det viktigt, det är som en slags terapi i vissa fall och i andra är det bara kul att kunna gå tillbaka och läsa, minnas vad som hände när, hur saker kändes just då osv.

Jag har inte glömt att bilder från USA- resan ska ut på bloggen men det blir ett rätt rejält inlägg så jag tar det när jag har bättre om tid. Just nu är jag ap-trött efter uppstigning 4.30. Har två förmiddagsskift kvar och sen ”råkar” jag bli ledig igen men då är det schemalagd ledighet så den är legal, hehe. Snacka om att jag kände mig ringrostig idag efter en månads frånvaro men oj så kul att vara back in business! Har saknar mina kollegor och den härliga jargongen! T.o.m monstermaskinen kändes som en kär bekant 🙂

Igår em tog vi en snoa till Luleå. Dels skulle vi in på Biltema och köpa en bilkudde med ryggstöd (695kr) så att vi har en stol i varje bil men vi hade även ett ärende till Luleå Hockeys souvenirbutik. Älskade maken gav mig nämligen en present förra helgen, en liten uppskattning för att jag har sånt tålamod med alla hans möten och åtaganden som han dräller runt på (att han sen köpte en ännu dyrare sak till sig själv låtsas jag inte om 😉 )
Hursom, presenten var i minsta laget, jag är faktiskt grövre än han tror 🙂 Bytte till rätt storlek, sen fick gullrumpan en ny mössa. För en vecka sedan investerade vi i varsitt tennarmband- väldigt välgjort och snyggt- tillverkat av en kvinna i Mattes hemby.

IMG_8753.JPG

IMG_8756.JPG

IMG_8757.JPG
Vi stöttar vårt lag i med- och motgång!
Just nu är laget i stort behov av… tja, de har behov av mycket för nu går det eländigt dåligt men vi gör det vi kan.

Mer då? Jo stora sonen flyttar ifrån mamma igen! Men den här gången har jag inte samma separationsångest som förra gången när han åkte till USA. Nu känns det mer normalt, han är ju ändå snart halvvägs till 22 år och självklart vill man ha något eget då!
En fin etta med sovalkov och ett riktigt kök, nära till stan och lagom avstånd hem till oss (vi lär ju bjussa på middag nån gång om sänder). Jag följde dit en kväll när han skulle lämna torrvaror och småplock och det var så mysigt att få beundra hans första egna lya och få komma med lite moderliga råd, även på hans begäran 🙂 Flytt av möbler blir dock först nästa vecka för idag drog han och ett kompisgäng till London för att festa, ha kul och se fotboll.

Även om mörkret växer till sig för varje dag och ger allt färre soltimmar så är det ändå mysigt. Bara en sån sak att man kan tända myslampor och stearinljus redan på em! Love it! Det som är jobbigt är att kroppen påverkas negativt, en tid med mycket värk men humöret är bra ändå (oftast iaf)

Vi har haft en mysig Halloweenhelg och förutom att jag gröpte ur och fejsade en pumpa så tog jag tillvara på köttet och kärnorna. Förr kastade jag alltid allt inkråm men nu gjorde jag mig till och rostade kärnorna, kokade pumpasoppa och bakade en pumpapaj. Pajen blev godkänd men övriga… nja, de föll inte i min smak kan jag säga!

IMG_8717.JPG
Barnens egenhändigt ihoppysslade ”snuskiga godisfingrar”, mysiga lampor, pumpalykta

IMG_8716.JPG
Helt okej med vispad grädde

Lite soffmys med mina flickor innan sängdags! Jag hoppas att detta funkar så inte hela inlägget försvinner för då blir jag (mer) tokig!
Ha en fin onsdag och sköt om er!
KRAM ❤️

Bloggtorkan…

…har drabbat mig! Jag som brukar vara så ivrig att dela med mig av saker som kanske är obetydliga för andra men som på nåt sätt påverkar mig då allt sker i min vardag. NU kommer ett jättelångt inlägg, läs om du ids eller stäng ner sidan, jag kan inte tvinga nån att läsa! 😉

Resans år
Ja det verkar som att mitt pass får vädras lite mer frekvent i år, guuud vad tråkigt- not!
Ni som tittar in här med jämna mellanrum kommer kanske ihåg att jag skrivit om vår kommande 40-årsresa i maj! Bara jag och bästMatte under Turkiets sol i Alanya ❤️
När jag skrev det länkade inlägget så var det 282 dagar kvar innan avresa. Tiden har gått fort och nu är det lite närmare…

20140202-110732.jpg
Tick, tack… tiden går

Det var Turkietresan på tu man hand i maj. Det kommer en till Turkietresa på tu man hand i september men den här gången går turen till Antalya tillsammans med smulan Jenny!
Jag har aldrig varit utomlands med en kompis men äntligen blir det av! Jag är kräsen med vilket resesällskap jag väljer och Jenny är en av få som jag verkligen vill åka med och där jag med säkerhet vet att vi drar åt samma håll och har samma ”tänk” vilket bäddar för en bra vecka. En semester kan floppa helt om man reser med ”fel” person men nu har jag t v å inbokade resor där jag garanterat vet att resorna blir lyckade sällskapsmässigt, sen kan man ju inte gardera sig mot väder, sjukdomar o.dyl.

20140202-114254.jpg
Nedräkning är påbörjad

Vi ska bo på Concode De Luxe, ett riktigt lyxigt hotell. Vilken husmorssemester vi ska ha!! Jag måste ta ledigt tre dagar från jobbet och har redan ringt min personalledare och kollat så att det är ok, jag vill inte boka en resa innan jag vet att allt är fixat, både hemmavid och på jobbet. Vadå kontrollmänniska!

Bjuder på några bilder- alla lånade från Nazars hemsida;

20140202-120103.jpg

20140202-120134.jpg

20140202-120202.jpg

20140202-120221.jpg

20140202-120242.jpg

20140202-120306.jpg

20140202-120326.jpg

20140202-120353.jpg

20140202-120415.jpg

Givetvis har vi all inclusive så även om resan kostar en del så har vi koll på utgifterna. Även jag med min tidvis blonda hjärna fattar att vi inte kommer att spendera en vecka i Turkland utan att shoppa, DET vore en skräll men själva mat-, sov-, och resdelen är kända kostnader 🙂
Vi har ett rum med havs- eller poolutsikt, kanske en onödig ”lyx” men ska vi väl åka så kan det vara värt nån hunka extra för att kunna sitta på balkongen med en bok och höra/ se vattnet. Om jag känner oss rätt så kommer vi hem bruna, avslappnade och fem kilo tyngre eftersom vi bara ska ligga horisontellt och sola, läsa, surra, få massage och sippa på nån god dryck, åtminstone den tid då vi inte sitter vid nåt matbord, hehe.

Maken blir inte helt lottlös, han ska visa sitt pass en gång extra han oxå. I april åker han med barndomsgänget till Haag och hälsar på en kompis som bor där. En riktigt kul grej och smart, nästan alla killar fyller 40 i år och i stället för att flänga runt och uppvakta varandra så gör dom den här gemensamma resan!

Som grädde på moset så filar vi på en ev höstresa till USA!! Pappa och hans fru firar sina 60-årsdagar och har signalerat att dom vill bjuda sina tre barn med respektive på en resa så vi har fått i uppdrag att kolla när det passar och var vi vill åka. Nu återstår att se om vi lyckas få ihop nåt som passar alla sju som är aktuella! Det är inte den lättaste uppgiften då vi är flera som jobbar skift, studerar och har en vardag som det ska passa in i.

Enda nackdelen med detta resande är saknaden av lillskrot. Givetvis saknar vi dom större barnen oxå- tro inget annat- men vi är mer van att vara utan dom eftersom dom bor hos oss varannan vecka medan gullrumpan alltid är med oss (förutom när vi jobbar förstås) Men vi försöker tänka att det bara är nyttigt, hon är trygg hos sina mor- och farföräldrar och vi får vara ”vi” med ansvar för enbart oss själva och inte alltid vara mamma och pappa. Man kan ha åsikter om detta men vi har, vis av tidigare erfarenheter, lärt oss vikten av att vårda förhållandet och oss själva. Lever man i vår stressade tillvaro med två heltidsjobbande skiftesarbetare med dina-, mina- vårt barn så är det jävligt fort gjort att tappa bort varandra i all stress och alla måsten. Vi älskar att vara föräldrar men varken vi eller barnen far illa av lite pauser från varandra och att få energipåfyllda föräldrar- så resonerar vi!

Vuxenlördag
Igår lämnade vi faktiskt bort gullrumpan. Storbarnen är hos sina andra familjer förutom stora dottern som valde att stanna kvar hemma hos oss. Kvällen var sedan länge planerad och vi skulle på en bjudfest som arrangerades av bonusdotterns fotbollslag men den blev inställd och maken valde då att överraska mig så farmor stod kvar som barnvakt medan jag fick välja vad vi skulle göra på tu man hand. Det blev middag på sportbaren Challenge där hockeymatchen mellan Luleå och Linköping visades på tv-skärmarna. Vi åt och drack gott och sen åkte vi hem till myskläderna, tjocksockarna, lösviktsgodiset och soffhäng. Stora dottern myste ner sig i sin stora nya kontinentalsäng med melodifestivalen på tv:n. En underbar lördag!

Stor
På tal om stora dottern. Vi har ju hunnit fira denna underbara tjej på hennes födelsedag!

20140202-131618.jpg
Då hon var mer villig att fotas som liten så bjuder jag inte på nån aktuell bild, då hamnar jag på minus. 😉

Våran fina stora tjej har fyllt 16 år och nu är det planering av skoterkort och övningskörning av personbil. Hon har dock gjort klart för mig att hon inte vill övningsköra med mig, jag kan för mitt
liv inte förstå varför men tack ändå! 😉

Idrott
I helgen har det varit DM i innebandy i stan och det blev GULD för båda våra bandyspelande barns lag! Tyvärr är sonen bortrest så han spelade inte men vi ville ändå se lagets final. Är man idrottsföräldrer så är man. Bonusdottern storspelade i sin match och gjorde bl.a. hattrick då hon stod för lagets första tre mål.

Snart är det dags att hämta snorpan hos farmor och farfar och imorn kommer övriga i barnaskaran hem så då är ordningen återställd ❤️
Hoppas ni haft en fin helg!
KRAM