Kategoriarkiv: Bemärkelsedag

Bättre sent än aldrig…

…drygt sex veckor efter gullrumpans födelsedag fick vi äntligen till ett barnkalas igår! Egentligen blev det omgång nummer tre, för vi har haft ”familjekalas”, eller vuxenkalas som Sally själv kallade det när mor- och farföräldrar samt hela familjen inkl stora syskonen firade henne på femårsdagen, sen har kompisen Eddie varit här med mor och syster tidigare i veckan eftersom han inte kunde komma igår.

Snorpan har själv fått säga vilka gäster hon ville bjuda in och den listan blev lite väl lång för att falla oss föräldrar i smaken så vi fick, i samråd med kalasbarnet, skära ner på antalet gäster. I efterhand kom hon på vilka hon hade missat men å andra sidan så var alla kompisar utom en ett stadigt inslag i hennes vardagsliv, alltså vänner som hon träffar ganska ofta- med eller utan föräldrar. De blev ändå elva barn och så många fler behöver det faktiskt inte vara när man fyller fem bast 🙂

Vi bokade in oss på gamla dagis, (underbara fina) Kotten och det kändes i hjärtat. När vi slutade där så var strömmen slut och motivationen borta men nu känner vi verkligen att vi saknar både lokalerna, barnen (familjerna), fröknarna och framförallt tänket man har där. Man får tycka vad man vill om kommunal omsorg men det är stora skillnader! På kooperativet får man en unik sammanhållning , både mellan familjerna men även familjer/ personal. Jag kan orda hur mkt som helst om detta men det ska jag inte göra, vi har gjort vårat val och vi tar det som det är. För Sallys skull blev det iaf lyckat med ett kommunalt dagis för hon har ett betydligt större utbud av kompisar i hennes ålder och hon har lärt känna många av sina blivande klasskompisar inför nästa höst när det är dags för sexårs- hjälp vad tiden går!!

I vanlig ordning var tidsoptimisterna ute alldeles för sent. Vi hade glömt fixa godis till påsarna i fiskdammen, det behövdes fler festisar och grädden skulle vispas och sättas på tårtan. Med andra ord- vi steg upp ur sängarna alldeles för sent med tanke på allt som skulle fixas, shame on us. En av våra närmaste ”Kotten-familjer” hade helgstädet just i helgen så mamman och barnen var där från morgonen och städade, Gud vare tack och lov för utan hennes hjälp så hade vi inte hunnit bli klara i tid innan gästerna började droppa in vid 12. 

  
Vanlig gräddtårta skulle det vara, ingen Paw Patrol den här gången

  
Fina kalasbarn ❤️ (har tillåtelse att publicera alla bilder på barnen)

Två timmars kalas var perfekt, sen var åtminstone vi föräldrar trötta i huvudet 😉 Kidsen skulle nog kunna leka hur länge som helst, speciellt när de kommit över första blygheten över de kompisar som var nya och i vanlig ordning hade de kommit igång ordentligt när det roliga var slut. De hann dock med fika, dansleken, fiskedamm och den spontana leken. De som inte ville delta i dansleken nöjde sig med att agera publik så alla var nöjda. För att undvika ev besvikelser och tårar så körde vi ingen tävling där de som rör sig åker ut, det blev en ren lek med mkt skratt och hög volym 😉

  
Födelsedagsbarnet var lyckligt!

  
Kanonfina presenter från gulliga kompisar!

Visst tusan är det roligt med kalas men det är oxå roligt när man kalasat färdigt, hehe. Vädret skiftade från snöfall till sol så vi njöt en stund utanför Kotten innan vi drog hemåt. Mästergrillaren hade köpt hem lite godsaker som skulle inmundigas till middag och vi hade turen att få stora sonen på besök.

  
Knämys och snapbus ❤️ (snodde bilden från Matte)

  
En hel del Texas i den här måltiden

  
Livet på en pinn… på en altan för en grillmästare, mysigt i kvällssolen.

Det ser rent bedrövligt ut i vissa delar av skogen bakom huset efter kommunens halvhjärtade röjning men ”helt plötsligt” så kanske detta bara fixar till sig och försvinner 😉 Mitt i grillningen så kom Matte och hämtade ut mig, en isbrytare var på gång bakom huset och givetvis skuttade jag i Foppatofflorna och gick ut för att kolla. Vi har en ganska konstant båttrafik nedanför oss sommartid men detta var första gången vi såg isbrytaren puttra förbi. Tydligen var det ett gäng som firade dubbla 50-års och var ute på en liten tur 🙂

  
På väg in mot kanalen mellan oss och Fingermanholmen

Filmade när den kom nedanför huset men kvallan blev väl sådär.

Resten av kvällen blev lugn. Sally hjälpte pappa att mala malt inför kommande ölbryggning och sen blev det lite soffmys framför tv:n innan vi vid 22- tiden lyckades övertyga lillskrot om att hon var tvungen att lägga sig om hon skulle orka med morgondagen. Hon skulle nämligen få besök av sin ”gamla” dagiskompis Tella, då gick det fort kan jag säga!

Kram ❤️

Vilken surprise…

…min man bjöd på idag! Till saken hör att jag är riktigt slut som artist, en ledighet som tar så mycket på humör och kraft att man bara längtar till hem, vardag och arbete ger ingen större energiboost. I detta läge befann jag mig i morse. Vi har varit på Klubben en vecka i en stuga som vi hyrt via jobbet och städade ur den samt lämnade igen nyckeln idag. Då vi var mitt uppe i städningen så säger Matte att jag inte får göra upp några planer efter 18.30 när barnen åkt. Hmm, vad hade han i görningen?! Nyfiken som jag är så pressade jag stora dottern på ev info när vi bjöd ut kidsen på glassbaren på havsbadet men hon såg helt ovetande ut. Det var så kul att komma hem och se att de stora gjort fint hemma. Borden och bänkarna var avtorkade, ingen disk på bänken och soporna var tömda. Det behövs inte alltid så mkt för att man ska bli glad!

När klockan närmade sig slaget så fick jag order om att hoppa in i duschen, dressa på mig ”vanliga” kläder och sen behövde jag bara cykelnyckel och mobil med mig. Och vem kommer ut ur sitt rum för att ta hand om gullrumpan? Jodå stora dotra som var i maskopi med maken 🙂

Vi bajkade iväg i solskenet och följde den vackra ”kärleksstigen”. Jag låg i bakhasorna på maken och påbörjade min lilla gissningslek. Middag på Furuborg? Nä den restaurangen passerade vi… Valentin då, där har vi ätit nån gång men se icke det heller, även den försvann bakom våra ryggar. In mot stan och där slutade jag fundera då utbudet av restauranger är rätt omfattande. På nåt sätt så kändes middag som rätt given, bio som var min första gissning föll rätt fort då tidsaspekten inte verkade så viktig helt plötsligt.

Vi parkerade våra cyklar utanför den nya restaurangen ”Lemon Tree” och rumporna parkerades på uteserveringen. Servicen var toppen och maten oerhört god! Jag ångrade bara att jag beställde min oxfilé well done, den stackars kocken grät säkert en skvätt av frustration då han fick torrsteka en så fin köttbit.

20140714-215724-79044491.jpg

20140714-215740-79060947.jpg

Mörkblåa moln seglade upp bakom ryggen på Matte och det kändes i luften att regnet var på ingång. Mycket riktigt, ett tag senare brakade regn och åska loss men vi mådde rätt skönt under vårt stora parasoll.

20140714-215927-79167128.jpg
Det regnade inte lite!

Skuren var intensiv och vi dealade till oss skjuts hem av stora sonen som kom med cykelställ lagom till regnet dragit bort. Men sprolla, det var skönt med skjuts hem, speciellt då lillsnorpan vaknat och grät efter oss. Det brukar inte hända men efter en vecka då hon blivit bortskämd med att dela sovrum med oss så var det kanske inte så oväntat. Jag la mig hos henne och hon somnade bums ❤️

Nu råkade slumpen göra att min loverboy hade råtur för just idag när vi åt på restaurang så har vi varit tillsammans i åtta år!! 🙂 Inbilla er nu inte att han kom ihåg att det var vår årsdag, han hade bara ren bonntur men det är helt okej för mig! Hade han inte bjudit ut mig och satt igång min tankeverksamhet så hade även jag- i ärlighetens namn- glömt bort den här speciella dagen 😉

Nu ska vi göra en tidig kväll och njuta av sömn i våra sköna sängar! Jag ska berätta mer om vår stugvecka men det kommer sen. Ska ladda med skönhetssömn inför ett hårt träningspass med min PT imorn 🙂

Ha det gott mina fina läsare!
KRAM ❤️

Fru primadonna…

…rapporterar. Jo för idag känner jag mig som en primadonna… en fjolla… en pimpad tjej… Hur jag känner mig beror på situationen. Just nu känner jag mig jättefin och lite extra kvinnlig men tidigare idag på jobbet så kände jag mig enbart dum! Varför! Jo pga detta;

20140507-144443.jpg
Lösnaglar, uppbyggna av gelé

20140507-144534.jpg
Lösögonfransar, fastsatta en och en på mina egna fransar. På bilden är de omålade

Som ni vet så fick jag fransarna i present och eftersom hon som gör arbetet även fixar naglar så bokades båda sakerna in igår. Jag hade så gärna gjort åtminstone naglarna på lördag fm efter jag gått på långledigt men då var det fullbokat, enda tiden som fanns var kl 17 igår. Well, vad att göra? Givetvis åkte jag dit med en sprängande huvudvärk och när jag åkte därifrån fyra timmar senare så höll skallen på att sprängas! Jag kände mig jättefin men kunde inte glädjas fullt ut pga det 🙁 Nu hoppas jag att jag inte hinner pajja nån nagel innan resan till Turkiet! Två dagar kvar då jag mest bara vill gömma händerna i skjortärmen eller i handskar, hehe

Väl hemma så möttes jag av min kärleksfulla man som grattade mig med en varm kram. Eftersom jag redan haft kalas i dagarna två så hade jag inte förväntat mig besök på min rätta dag men det visade sig att jag hade fel! Två vänner hade varit förbi för att överraska mig med varsitt paket, snopet att jag inte var hemma, sorry för det goa tjejer!

20140507-145238.jpg

20140507-145256.jpg

Älsklingen hade oxå ett paket åt mig samt tio röda rosor!

20140507-145618.jpg

20140507-145640.jpg

Yngsta sonen har gett mig ett fint slöjdalster som jag glömt visa, en användbar bricka

20140507-145736.jpg

Stora sonen läste upp en heliumhälsning på Facebook, precis som förra året och I just love it! ❤️ Tyvärr kan jag inte få över den hit för jag vet inte hur man gör men jag fick mig ett gott skratt och rosa fluff i hjärtat av hans ord ”jag älskar dig!” Stort att ens blivande 21-åring ”törs” säga så till mamma!

I morse fick jag en glad överraskning på jobbet, mina fina kollegor hade samlat ihop till ett presentkort som jag fick tillsammans med ett gulligt kort! Det hade jag faktiskt inte väntat mig! 🙂

Shit, om ni visste hur länge detta inlägg har tagit att skriva så skulle ni skaka på skallen åt mig. Var och vartannat ord blir felstavat pga naglarna så rättstavningen gör att allt tar dubbelt så lång tid 🙂
Gruvar nästan inför min dokumentering av kommande resa för även om jag hinner vänja mig lite så lär det ändå ta sin lilla tid. Jag ska ändå försöka blogga på plats för det är så roligt att ha kvar för min egen skull. Då kan man återuppleva allt längre fram 😉

Telefontid
Min läkare ringde idag. Vi diskuterade min dagliga huvudvärk och hans teori var spänningshuvudvärk. Det konstiga med värken är att den varierar så mkt. Vissa stunder håller skallen på att sprängas, jag tål inte ljus och ljud och vill kräkas men i nästa stund har den lindrats såpass att jag orkar skratta och prata. Skumt! Har fått en tid hos sjukgymnasten när vi kommer hem från semestern.
Jag lider mest troligt även av biverkningar från medicinen för jag har koncentrations- och minnessvårigheter, tappar ord och känner mig allmänt trög i huvudet. Nu testar jag att vara utan Lyrica och ser om den mer gynnsamma sommarårstiden gör att jag ändå kan leva ett drägligt liv utan alltför mkt värk i kroppen.

På tal om värk, nu måste jag vila en stund så huvudkontoret får en chans att bättra sig.
KRAM ❤️

Vilken helg…

…jag har haft!
Jag har blivit firad som en 100-åring, och jag kan erkänna att jag faktiskt kände mig närmare hundra igårkväll 🙂
Full av lyckorus och helt slut, haha

Jag fyller inte år förrän på tisdag men då jag ska upp 4.30 på onsdag så kändes det inte så lockande att ha kalas på självaste födelsedagen. Därför hade jag sökt ledigt mina två tolvor fm och bjudit in ett gäng härliga människor som på ett eller annat sätt finns i mitt liv.
För första gången testade jag göra ett evenemang på fb och bjöd in dom nära och kära som jag är vän med där. Några utan fb fick inbjudan via sms (moderna samhälle! 😉 ) och jag hoppas att det inte sitter nån besviken förbisedd person nånstans som inte blev inbjuden! Om så är fallet så ber jag allra ödmjukast om ursäkt!

Efter hemkomst från sjukhuset så blev det en febril verksamhet i Munkan. Barnen har varit enastående och hjälpt till efter bästa förmåga med städning, plockning och skötsel av minsta lillasyster. Älskade tålmodiga maken har givetvis oxå varit helt ovärderlig!
Gomsmekande, hemmagjorda smörgåstårtor och bakverk levererades och smarriga tårtor hämtades från konditori.

För att ha lite koll på läget så hade jag öppet hus mellan 12 och 18 under lördagen. Detta kändes som en bra ide, speciellt eftersom alla barn var hemma och minstingen brukar göra natt mellan sju och åtta på kvällen.

Under dessa sex timmar så var det en rätt jämn ström med gäster som kom och gick. Totalt var vi drygt 70 pers och det var SÅ trevligt. Hur ofta får man under en dag omge sig med så många personer som har betydelse för en? Det händer typ vart tionde år skulle jag tro 😉

Jag fick sköna slantar, välbehövliga presentkort, vackra blommor och otroligt fina presenter! Allt från ögonfransförlängning till slöjdsnickrad träbricka.
Här kommer en drös med bilder på det mesta av mina fina presenter;

20140504-222517.jpg

20140504-222617.jpg

20140504-222634.jpg

20140504-222723.jpg

20140504-222746.jpg

20140504-222806.jpg

20140504-222823.jpg

20140504-222840.jpg

20140504-222903.jpg

20140504-222924.jpg

20140504-222951.jpg

20140504-223016.jpg

20140504-223045.jpg

20140504-223112.jpg

20140504-223136.jpg

20140504-223210.jpg

20140504-223235.jpg

20140504-223327.jpg

20140504-223342.jpg

20140504-223358.jpg

20140504-223415.jpg

20140504-223431.jpg

20140504-223446.jpg

20140504-223501.jpg

20140504-223520.jpg

20140504-223536.jpg

Wow alltså! Ofantligt braiga saker!! Så här såg det ut på köksbordet tidigare idag

20140504-223757.jpg
Maffigt värre!

Så här fina smörgåstårtor och blåbärstårtor inmundigades

20140504-223946.jpg

20140504-224004.jpg

Vännen Lisa hade gjort ”några” bitar extra smörgåstårta så det blev mycket över. Därför skickade jag maken till jobbet igår kväll för att bjuda sitt nattjobbande skiftlag på namnam. Idag på fm var det så mitt skift’s tur att skopa i sig av samma goda 😉
Har även hunnit med lite kalasgäster idag men i mindre antal så vi hann prata och umgås ordentligt.

Detta inlägg är fullt av superlativ men jag kan inte beskriva min glädje och tacksamhet utan dessa vackra ord!
Helgen kan summeras med sköna kramar, många goda skratt, fantastiska människor, skönsånger, viktuppgång pga allt go’fika och vackra gåvor! Med andra ord, trots en förlamande trötthet efter allt kalasande så är mina energidepåer påfyllda. Dessutom är mitt mammahjärta fullt av tacksamhet gentemot dom som så omtänksamt hade med sig uppiggande gåvor till Sofia, lite plåster på såren för hennes pärs som hon gått igenom!

Det enda lilla smolket i glädjebägaren är känslan av otillräcklighet som infinner sig då man inte hinner sitta ner och prata med alla människor! Ingen förväntar sig att man ska kunna göra det men ändå…
Hursom… Tusen miljarders tack till alla som firade min dag lite i förskott!! ❤️ Love you all! ❤️

Finally…

…vi får åka hem idag!

Onsdag 30
Som ni vet så blev det tidig väckning och skrubbning. Med facit i hand så hade vi gott kunnat ta sovmorgon för det blev en lång väntan pga att kirurgerna fick in nåt akutfall på morgonen. Jag tordes knappt lämna rummet då jag inte hade nån aning om när det var dags för operation men före lunch gick jag ut till sköterskorna och meddelade att jag tänkte gå ner till restaurangen och köpa med mig en macka el nåt. Då kom ett vippande pekfinger i luften och en sköterska förmanade mig.
”Du kan inte bara leva på smörgås, nu köper du upp nåt mer rejält och värmer i mikron i föräldraköket”
Haha, ouch! Kände mig genast som en tillrättavisad femåring som skruvande stod framför en uppläxande vuxen 😉
Men lydig som jag är så köpte jag med mig en portion skaldjurslasagne som jag skulle trycka i mig under tiden som Sofia låg på operationsbordet. Klockan tickade, vi väntade och till slut insåg jag att jag inte kunde vänta med att äta för då skulle jag inte stå på benen.

Murphys lag slog till. Åtminstone för min mat vars halva åkte i soporna. För så är det, så fort man planerar nåt så händer nåt annat. Jag hann bara ta några tuggor innan min mobil ringde och Sofia meddelade att vi skulle rulla iväg om en kvart. Likt en med ätstörningar så hetstuggade jag i mig några lasagnebitar men sen kastade jag gladeligen min mat för nu var det äntligen dags att kolla upp donnans innandöme!

När jag kom tillbaka till rummet blev det stressigt! Sofias hår skulle flätas ihop, hon skulle ta smärtstillande och lugnande medicin, nagellacket skulle bort (morgonpersonalen hade missat det) och mina skyddskläder var inte framplockade. Efter fem effektiva minuter visade klockan på 14.15 och vi rullade iväg sängen. Jag kände mig så läcker i mina blåa pappriga byxor och tröja samt den vita pappriga överrocken 😉

Vi blev mottagna av fantastiskt gulliga människor som hjälpte Sofia över till operationsbordet, tryckte på mig en snygg grön papprig skyddsmössa och sen blev det en febril verksamhet runt dotra. Fem personer fixade och donade effektivt och under muntert prat.
”Hmm, utan att ha kikat i journalen så gissar jag att ni kommer från Piteå” sa en av sköterskorna. Jag bekräftade detta och frågade om det hördes så tydligt
”Ehh, JA det gör det” sa sköterskan och den manliga narkosläkaren sneglade på mig och sa
”Det är mamma som är mest avslöjande”
Haha, sedär. Att vissa ibland hör min ursprungliga Luleå- dialekt slå igenom trodde dom inte på, jag lät genuint pite-aktig. Omvandlad och komplett 🙂

Alla var som sagt helt underbara och förklarade allt för oss på ett förståeligt sätt. De strök på Sofia, ordnade så att hon låg bra och såg till så att hon förstod vad som väntade för att hålla henne lugn och införstådd med ingreppet. De klappade om mig, försäkrade mig om att dom skulle ta god hand om min skatt och var så söta att jag blev alldeles rörd. När dom sa nattinatti till Sofia och några sekunder senare sa att hon sov djupt så fick jag svälja några gånger extra. Fan vad blödig jag är! Sen var det bara för mig att leta mig tillbaka till avdelningen för att vänta in samtalet som skulle komma när hon var på uppvaket.

Klockan tickade, det gick en timme… tick, tack så hade ytterligare en gått. Mitt hopp steg i takt med att tiden gick för med längre tid så var chansen större att de hittade nåt som åtgärdades. Hade allt varit klart inom en timme så skulle dom bara ha gått in och kikat och sen sytt igen henne. Men när 2,5 timmar hade gått slog min rädsla till. Tänk om något tillstött! Tänk om det gått så illa att hon aldrig skulle komma tillbaka! DÅ mina vänner, då fick jag verkligen svälja hårt och jobba bort mina hemska tankar! Dessa hade nog lurat i bakhuvudet hela tiden men motats bort effektivt för om jag hade släppt fram dom på operationen så hade jag brutit ihop big time inför min duktiga dotter! Jag är så ofantligt mjuk och mesig men å andra sidan så är ju den största skräcken att något ska hända det bästa man har- barnen! I en ovanlig situation som denna så är det inte så underligt att man börjar tänka i dramatiska banor men det är jobbigt, man plågar sig själv onödigt mycket.

Lättnaden var enorm när sköterskan på uppvaket ringde exakt tre timmar efter sövningen och sa att hon hade Sofia där. Jag flög ut i korridoren, letade upp nån som kunde ge mig en vägbeskrivning och hittade en snäll sköterska som lämnade kaffekokningen för att följa med mig dit. Tårarna höll på att tränga fram igen när jag kom in på uppvaket och såg dom typiska smärtrörelserna under ett täcke i en säng. Där låg hon, min tappert kämpande dotter, kopplad till övervakning, antibiotikadropp och smärtstillande. Hon hade enormt ont, var lätt disorienterad och nöp fast min hand i ett hårt grepp. Magen smärtade givetvis men även axlarna var onda. Detta berodde på gasen som dom fyllt upp kroppen med under operationen. Även om dom dränerar ut den efteråt så kan en liten del bli kvar och då spänner det i axlar och ibland övre delen av magen men det är helt ofarligt, bara obehagligt.
Vi blev kvar där i två timmar, tills hon hade varit upp på toa och värdena såg stabila ut. Vi fick veta att blindtarmen varit lätt inflammerad så den hade dom plockat bort- halleluja sa jag då! Och lite ”vad-var-det-jag-sa”- känsla kom över mig! Vi var inte helt fel ute trots allt. Det var garanterat samma läge förra gången men då backade inflammationen för att återkomma nu. Risken hade ju varit att vi fått göra om den här processen längre fram om dom inte plockat den nu!

Den goda middagen bestående av småplättar, grädde och sylt hade personalen sparat så 20.30 åt hon sin mat i omgångar och drack vitaminvatten som jag köpt tidigare och förvarat som en överraskning åt henne i kylen. Droppet kopplades bort och vi såg Pretty Woman på tv. Sjukhuset bjöd alla på tårta så vi hade mys på hög nivå! Brandröken från majbrasor i närheten fick vi oxå njuta av då vinden låg hitåt och trängde in så intensivt att jag nästan började misstänka att det brann här i huset 🙂

Torsdag 1
Idag fyller min pappa år, grattis papsen! 🙂
Idag har Sofia en rätt bra dag. Axlarna ömmar än, magen likaså och halsen är raspig. Hon låter nästan grinfärdig när hon pratar men det är pga att hon varit intuberad så det ger med sig när halsen är mindre irriterad.
Ronden var förbi nyss, samma braiga läkare som såg till att allt detta blev genomfört. Bara venkatetrarna i hand och armveck plockas bort så kan vi bege oss hem. Jag har inte kramat maken sen förra torsdagen så det är en av anledningarna till min hemlängtan ❤️

Jag ska ju ha lite kalas till helgen. Eller lite… som det ser ut nu så är det ca 50 vuxna och 25 barn som kommer- och våran ”familjen annorlunda” är inte inräknad!! Man kan tro att jag fyller 100, haha. Men det är härligt att ha släkt och vänner som vill komma och fira med oss. Lite ångest har jag haft för allt det praktiska, jag har t.o.m lekt med tanken att ev skjuta upp firandet då vi är rätt knäckta och inte har hunnit ned allt som man vill hinna innan ett kalas. Ångesten har dock lättat, jag får hjälp med det ätbara! Min vän Lisa är snäll och gör smörgåstårtorna åt mig och snälla svärmor bakar långpannekakor och bullar! Hur i fanders vi ska rymmas är en annan sak men finns det hjärterum så finns det stjärterum, vi löser det på nåt sätt. Det kan nog bli ett bra kalas det här 🙂 Tusen tack ❤️

Jag vill även säga tusen tack från mig och Sofia till alla ni underbara människor som hört av er här, på fb, insta, via samtal och sms och som visat er omtanke och som hejat på med peppande ord! Det värmer och vi är så glada och tacksamma!! ❤️
KRAM