Kategoriarkiv: Altrat

Du milde…

…vilka omilda vindar som blåser! Sista dagarna har varit ett rent helvete för mig och mina ”värkkompisar”, kroppen är som en rostig apparat som skriker vid varje rörelse! Blä säger jag bara för väderomslag och kraftig blåst 🙁

Innan den här stormiga perioden började så pysslade jag uppe i min hörna, nu är det otänkbart eftersom händerna inte har den bästa motoriken och smidigheten. Förra veckan pimpade jag kartongen med kaffefilter som vi haft ståendes på bänken vid bryggaren…

  

  

Lite skillnad blev det iaf

Blev utringd på ett extraskift imorn, en tolva fm. Jättekul att få jobba ett skift med ett annat skiftlag men nu när värken är som värst så kan jag ångra mig litegrann. Det blir till att knapra piller och bita ihop, det ger bra med kosing och sen är det som sagt kul att få se hur andra skift jobbar för hur det än är så har vi alla olika sätt att lägga upp arbetet på även om alla strävar efter samma mål och jobbar efter samma villkor. Sen är det inte alltför ofta som jag blir utringd annat än som brandvakt vid stoppdagar så jag är ju glad att just jag kom högst upp på utkallningslistan 🙂

Idag ligger jag i soffan och försöker vila mig i form. Matte jobbar dagtid och äldsta dottern tog med den yngsta till äventyrsbadet. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas, vi har världens finaste storasyskon åt gullrumpan! Bara att på eget bevåg ta med en fyraåring på lokalbussen, bada, äta glass och hamburgare, bada lite mer och åka buss hem- hur många skollediga 17-åringar skulle idas det?! Även de ”små” vardagliga sakerna de gör är mkt uppskattade, de verkligen ÄR med sin lillasyster, roar henne med ute- och innelekar, ser tålmodigt femtioelva avsnitt av uttjatade PowerPuffPinglorna, läser böcker, badar/ duschar med henne, kramas och nattar henne. Underbara barn! ❤️

Nu ska jag njuta av lugnet och den tystnad som råder i hemmet, med lite tur så orkar jag vara med ett tag på kvällens inbokade trevlighet med några kollegor men tiden får utvisa om det blir soffhäng under filt ikväll el mat, surr och skratt med några goa gubbar 🙂

KRAM ❤️

Min dejt…

…med farbror doktorn gick bra! Jag fick en ny medicin som jag ska äta i tre dagar, sedan ska vi ha telefonkontakt om en vecka för att se hur jag mår och om dosen ska dubbleras. Det halvlustiga är att det är en medicin riktad främst till epileptiker som jag ska knapra! Oftast testar man att ge fibropatienter lågdoserad antidepressiva läkemedel men detta har jag testat förr och det gav varken bättre sömn, mindre värk eller bättre humör 😉 Många av dessa mediciner mot neuropatisk smärta är så lik varann och effekterna går in i varandra, därför kan man ge epilepsimedicin till en fibrotant som jag 🙂

Nån som har testat?

Effekten sitter i ca en vecka, därav endast tre dagars tablett-intag. Överdos lagras i fett (vilket jag har jävligt gott om nuförtiden!) och kan ge förgiftning. Inte önskvärt!

När man läser bipacksedeln så kryper tvivlet fram, det ska jag inte sticka under stol med! Erfaren medicinräv som jag är så vet jag att alla tänkbara biverkningar måste stå med på lappen och att risken att just jag ska drabbas av ditt och datt inte är överhängande stor… men…
Ja, kolla själva! Röd understrykning är sån skit som jag faktiskt dras med redan nu, innan jag påbörjat medicineringen. Det är ett axplock av mina eländen som drabbar kroppen, utöver bl.a koncentrationssvårigheter, stickningar, brännande känsla, trötthet, minnessvårigheter… Dom svarta strecken är såna biverkningar som jag garanterat drar på mig! 😉

Yeah right!

Sen det här då?!

Det vet jag väl inte förrän jag har provat köra? Det blir att övningsköra runt kvarteret, tur att det inte bor så många barn här 😉
Jag tror att ett besök hos optikern kan vara på sin plats för jag har fått extremt mycket sämre mörkerseende och mer dubbelseende så bilkörning på kvällstid är en rätt läskig upplevelse.

Om vi tar och skiter i det negativa då och går vidare till något mindre deprimerande så kan jag berätta att jag har världens finaste barn… mellan varven… 😉

Igår ordnade dom en överraskning åt mig medan jag var tvungen att sitta instängd i vardagsrummet. I köket väntade denna lunch;

Findukat 🙂

Rostade frallor, stekta ägg och julmust stod framme. Servetterna var fint vikta, julduken framplockad, ljusen tända och golvet dammsuget. Oh vilken glädje i mammahjärtat! 🙂 Det behöver inte alltid vara mycket för att man ska uppskatta det!!

Sen skötte stora dottern så att jag kunde åka på årets scraphöjdpunkt- julfesten! Femtioen scrappare träffades på storstrand mellan kl 15 och 22. Vi åt julbord, pysslade, drack glögg, kaffe och saft, pysslade ännu mer, käkade peppisar, skumtomtar och frukt, hade julklappsutdelning och shoppade av Carina och hennes butik Scrap-ateljén. Jag fick inte så mycket gjort- i vanlig ordning- men jag blev glad i sinnet och njöt av sällskapet. (en altrad ask står färdig men den visar jag när mottagaren fått den :))
Tack alla ni som var där ❤

Jag har pysslat…

…en liten ask till kollegan Lars som jubilerade när vi började om igår efter en ledig period.

Jag hade värsta magontet igår och det lär jag dras med resten av veckan. Jag har gett mig den på att jag måste försöka lära mig lossa timmerbilar! Eftersom vi har nattvecka så hoppas jag att skiften är extra lugna så nån av mina kollegor kan följa mig i trucken och guida mig. Visserligen är det trångt för den som åker med men än så länge så är dom snälla och tålmodiga och följer mig 🙂 Natten som var plockade jag nog 5-6 lass och jag kände mig gråtfärdig vissa gånger för jag blir så förtvivlat arg på mig själv när jag tycker det går dåligt! Det gäller att lära sig att behärska spakarna och reglagen med smidiga rörelser, hitta en bekväm arbetsställning inne i trucken, strunta i att endel chaffisar är stressade och otåliga när det tar för lång tid el när man är för närgången med lasset på deras stolpar! Hurifanders ska jag nånsin lära mig detta?! *suckar* Stackars mina kollegor, jag hoppas att dom har gott om tålamod med mig för detta lär ta sitt tag- och det svider för en som vill kunna allt, helst igår! Att den inre stressen är som tändvätska för min fibro gör ju absolut inte saken bättre!
Nåja… det finns inga genvägar, det är träning och åter träning som is tha shit!!

Och huset….

BästMatte har målat två varv med den röda färgen så nu är det bara den vita kvar på knutarna- sen är iaf vattenskadan åtgärdad i det stora hela 🙂 På insidan saknas fortfarande väggskivor, nytt innertak, tapetsering och listning men det tas vid tillfälle. Det är inte så lätt att renovera med en ettåring runt benen och just den här veckan sover jag ju halva dagarna så det får ta den tid det tar!

Solsting?

På tal om BästMatte… Håller ni med om att han ser solblekt ut?! 😉 Det är inte bara skägget som solen går hårt åt, även håret på skallen verkar blekas vääääldigt hårt. Jag bara skrattar och känner kärlek till denna finurliga, fantasifulla man- och låter han hållas ❤

Kaloribomb….

Vi tog oss en kvalitetstimme i eftermiddags, när väggmålningen var klar. Stora dottern hade ”operation dagsverk” idag och för att tjäna ihop 50:- så skötte hon lillasyster medan jag och Matte åkte in till stan för att köpa oss varsin glass. Det blev riktiga monster till glassar, ”antibant-glassar” men goda var dom! 🙂

Avslöjad…

En liten nakenfis sprang runt på altanen idag och när vi skulle gå in så lättade hon på trycket, skönt ute i det fria 😉 Det är härliga tider för oss alla framöver, mindre bök med ytterkläder och mer utevistelse i solen!
För vår del är det extra skönt för lillsnorpan har lärt sig hur hon ska driva alla från vettet! Nu är den nya innegrejen att vråla som Ronja Rövardotters vårskrik. Gissa om vi är less? Då är det bättre att släppa ut henne så får hon gasta sig less åt fåglar, katter och skogens alla träd som omger våran tomt 😉

Mina vänner…

Jag har några vänner som finns lite extra i mina tankar just nu, pga att livet är tuffare mot dom just för tillfället. Det brukar sägas att i nöden prövas vänner och så är det (I know that for sure!) Jag känner mig glad över att jag får förtroendet att dela deras ”historia”, att få lyssna, stötta och ge råd. Jag känner mig rik när jag kan bidra med något, litet som stort. Vissa av vännerna hör av sig mer ofta än andra och så är det… man reagerar olika vid kris och livsförändringar (av både bra och mindre bra sort) och för nån är just jag en bra stöttepelare som man kan ringa/ messa flera gånger per dag medan andra hittar nån annan att luta sig mot.
Jag är tacksam att jag får vara pelare, det värmer mitt inre att vara till nytta 🙂
Extra stor kram på er alla som behöver det lite mer än alla andra! ❤

Nu måste jag ta en taktikvila innan mitt nervpirriga nattskift börjar!

Ta hand om er alla fina!
KRAM

Testar…

…att lägga in en film via mobilbloggen…

Vår lillhumla tyckte inte att det var en trevlig upplevelse att gå på grus och i en liiiiten snögrop 😉 – och det både hörs och syns *ler*
I stället för galonisar så fick hon en tunn och skön vind- och vattentät overall som hon kan ha när den blöta, smutsiga marken ska utforskas 😉 Den är visserligen en storlek för stor men då passar den förhoppningsvis ända till nästa säsongs vinteroverall ska på. Hon ser ut som ”urcellen Ellen” för er sjuttiotalister och äldre som kanske kommer ihåg denna figur 🙂

Vi har ju haft oförskämt bra väder större delen av sista tiden. Vissa dar har det blåst och snöat men för det mesta har det varit sol och värme 🙂 Vi har haft altanhäng och familjemys i princip varenda dag med utelunch på dagarna och solvarma kinder på kvällarna. Snön smälter, det droppar från taken och fåglarna sjunger vårsånger….

Men…. I morse när jag åkte hem från jobbet såg det ut som att vintern kommit tillbaka med full kraft. Och jag kan tala om för er som sussade gott under natten, att det var ett jäkla oväder hela natten! Snön piskade fram i vågrät riktning och detta tack vare hårda vindar. Inte kul att vara utomhus (eller sitta i en truck/ traktor med dålig sikt)

Och tro det eller ej!! Jag har lyckats scrappa ihop två alster på sista tiden 😉 Det första är ett kort till min svärmor som firat sin 60- årsdag. Ärtig, glad och ungdomlig är hon och gillar ganska mycket färg så detta knåpade jag fram åt henne;

Sen har en av mina kollegor på skiftet fyllt år och till han altrade jag en ask med ”Noblesse”. Tanken är att han, om han vill, kan pilla bort sitt namn och sätta i en ny ask (gissar att ursprungsasken är tom *S*) och ge bort den vidare i sin tur. Så får man faktiskt göra med mina alster, jag tar inte illa upp om man får dubbel glädje av kort/ askar/ flaskkort osv. Nå, så här ser asken ut;

Nu är det läge att passa på att vila mina gröna medan fröken fräken sover. Hon har något på gång i munnen av dagens fem bajsblöjor att döma och med det så är hon orolig och sover inte så bra som hon brukar göra. Dessutom är vissa ”lass” luktfria och lätta att missa så lillrumpan är illröd och tack för att Inotyol-salvan är uppfunnen så vi kan lindra det onda ❤ Fast å andra sidan, jag lider nog mer i veka mammahjärtat än vad våran tuffa, tåliga tjej gör!

Två eftermiddagar och två nätter står framför mig på jobbet, med start imorn. Matte jobbar veckans övriga fem nätter så vi nöter verkligen inte ut varandra! Våran barnaskara är total från imorn em så vi lär ha det vi gör- men det är väl det som är livet?! 😉

Ha en skön måndag mina vänner!
KRAM

Hockeyfisar….

…borde förbjudas! Det kom jag fram till i onsdags när vi var i Coop Arena och såg Luleå möta AIK i tredje slutspelsmatchen (en usel match för övrigt, av många anledningar!)
Två gånger under matchen var det nån som la av en mökare som nästan framkallade kräkningar, inte så mycket pga den otrevliga odören utan mer av det faktum att jag satt där och andades in nån okänd människas tarmpartiklar som svävade i ett osande stinkmoln! *uuurk* Kan inte folk hålla sig eller passa på att besöka skithuset i nån av de två periodpauserna- eller varför inte före/ efter match?! Jäkla marodörer! 😉

Jag har scrappat, hör och häpna! 🙂 Fick en beställning av goda vännen S, två av hennes döttrar jubilerar i mars så den ena fick en altrad Noblesse-ask….

….och den andra fick en chokladstenspåse och matchande kort….

Detaljbild- tyvärr hann jag plasta in kortet men blänket får ni på köpet 🙂

En sten föll från mitt hjärta vid lunch i onsdags. Då var nämligen alla uppkörningar på stora fordon avklarade och godkända- och som jag hade gruvat! Magen var i uppror veckans första dagar och jag kutade på returen (=dass) så fort jag hade möjlighet *S* Tyvärr är det en av mina mindre bra egenskaper, jag förstorar upp och förväntar mig att allt ska vara så hemskt och sen visar det sig många gånger att det inte var så farligt. Bra på ett sätt men så onödigt att må dåligt och gruva ihjäl sig när det egentligen inte behövs 😉

Jag lär ju fortsätta med detta elände för det är ju NU som det börjar på allvar! Det är nu jag ska börja köra varje skift, plocka från vältor och lägga på borden (där vi matar in veden till upptining, avbarkning och flishuggning) Dessa bord ska hållas konstant, dvs det ska inte hinna bli luckor i inmatningen, vilket det lär bli för mig nu i början, men när man är varm i kläderna så ska man hålla två bord + hinna lossa timmerbilar som kommer fullastade!! Huuu, det är tur att jag inte ska börja lossa bilar än! *gruvens* Man ska vara stresstålig, ha körkänsla, få in en hyfsat snabb fart och hålla produktionen igång samtidigt som man får passa sig för att tappa ut lasset, skada någon människa eller något fordon för den delen.

Jag ska oxå kunna köra traktorn och hinna med dom arbetsmoment som ska utföras såsom flis- , bark- och spånskottning, snöskottning och sandning (vintertid såklart ;)), tömma kärr av olika slag och en massa andra sysslor.
Nåja, det kommer att gå galant! Ge mig bara lite tid att träna, göra oönskade men lärorika blunders, träna och träna mera så ska ni se att om några månader så är jag mer avslappnad och hoppfull 🙂

Det var den lägesrapporten. Strålande sol, takdropp och en sovande (jättesnuvig) lilltjej gör att jag ska… bara vara, tror jag 🙂 Säger tack och hej med en underbar närbild av våra tulpaner (fotad med appen ”Camera+”- sjukt bra kamera!)

KRAM