Ordet ”höns”…

…kan användas till mycket och nuförtiden kopplas jag ihop med det ordet i större grad än tidigare. Jag har alltid framhållit att jag inte är någon curlingmamma men jag erkänner att jag är en hönsmamma. Jag är nog lite väl nojig och orolig över mina barns väl och ve oavsett ålder på dom 🙂

Nu har ”hönsmamma” fått en till innebörd. I somras skaffade vi fem hönor efter några års grubbleri och lust! Fem stora fina Bresse, inte så tama men enligt säljaren så skulle de nog bli mindre rädda av sig om vi bara hanterade dom frekvent. Detta funkade inte alls, de sprang arslet av sig så fort vi närmade oss och var mer än tillåtet skvätträdda! Eftersom vi inte kan ha husdjur så var mitt mål att få fina ägg men även lite handtama djur som gärna kommer fram och äter ur händerna på oss. De flesta dagar när vi var hemma i somras så öppnade vi upp hönsgården och alla fem hoppade ut och mumsade av allt som naturen hade att erbjuda


Innan vi hämtade hönorna i Överkalix så byggde Matte ett fint litet hus och en hönsgård där de skulle kunna vara ute oavsett väder, detta tack vare att vårat gamla plasttak från altanen kom till användning



Snorpan myser inne hos hönorna

Ju längre tiden gick, desto räddare blev hönorna och barnen (framförallt Sally) tappade intresset för djuren. Då beslöt vi oss för att sälja bort tre av hönorna till en kompis pappa som redan hade ett gäng höns. Men jösses vilken cirkus när jag skulle fånga in de skiträdda djuren! Med en stor fiskehåv lubbade jag runt i hönsgården och försökte fånga de rätta hönorna som skulle ner i en transportkartong. Håret flög runt skallen, jag gjorde osmidiga djupdykningar med ljudliga svordomar när de kacklande panikslagna fjäderfäna flaxade undan. Sally hejade ivrigt på och flera gånger hörde jag ”ooooh mamma DET var nära!” Jo men nära fångar ingen höna så det var bara att jobba vidare. Fjädrar flög, jag svor, Sally hejade, hönorna kacklade… när jag väl fångat in en så kom problemet att få ner den i kartongen. Det första försöket lyckades och jag fortsattemin jakt på nästa stackare. När jag väl fått fast den så stod jag och grubblade en stund. Jag var tvungen att hålla den stora kroppen med båda händerna samtidigt som jag skulle smyga upp locket på kartongen utan att första smet ut. Det gick över förväntan men när nr tre skulle ner så smet nr ett ut. Gaaahhh!!! Bara börja om igen. Precis när jag fått fast ettan igen så kom Matte hem och vi hjälptes åt att få ner smitaren. Svettig, frustrerad och darrande av adrenalin stod jag och pustade ut precis när köparna kom runt husknuten. Jäkla rövtur! Haha ja fy fan, vilken syn det måste ha varit! 🙂

Samma kväll som Svartis, Gulan och Tuppkammen flyttade ut, flyttade tre dvärgar in. Två dvärgbrahma och en dvärgkochin. Söta små individer med fluffiga fötter


Får jag presentera Snövit (Sallys), Kerstin och Doris



De är inte tunga men nog känns det i armen efter ett litet tag!


Lilla Snövit sover gott hos sin lill-matte ❤️

Småttisarna var ju betydligt roligare att hantera, de gick att hålla i och mata från handen. De stora som blev kvar, Chefen och Spider (Sallys), var gode hårda på de små och det var lite tufft att se när de gjorde upp rangordningen men detta är deras naturliga beteende så det var bara att gilla läget.

När det började bli svalare och hösten gjorde sig påmind så var vi tvungna att ta ett beslut kring våra hönor. Det lilla huset är oisolerat och för litet för att värmas upp utan att riskera att elda ner det så vi började spana på beggade lekstugor, byggsatser på bodar osv men innan vi hittade nåt så kom en köldknäpp och vi fick bråttom! Det blev ett hastköp av en timrad boda i samma stuk som en husvagnsförgård. Att få hem den var ett riktigt mickel, en kille skulle köra hem den kvittolöst för en billig peng men leveransen blev uppskjuten och paniken smög sig på. 

Så småningom kom den dock rullandes på en flakbil med kran och när chaffisen backade in på gräset så körde han fast delux! Efter en timmes meckande och trixande så lyftes bodan av vid husknuten, han lyckades komma loss med bilen och det bestämdes att han skulle göra ett nytt försök två dagar senare. Tror ni det gick nå bättre då?! Nädå ny fastkörning och det blev att ringa bärgare som kvittolöst (tack och lov!) drog loss bilen. Som grädde på moset så började vi tvivla på att Doris var av kvinnligt kön och efter lite förfrågningar så visade det sig att det är en ståtlig Boris! Dubbelsuck!


Vi har lite markjobb till våren!

Trossbotten och golvisolering hade bästa maken fixat innan den levererades hem och medan bodan var ståendes vid husknuten hjälptes Matte och min bonuspappa åt att isolera taket. Svärfar kom hit och hjälpte till att rulla bodan längre in på tomten med hjälp av rör och plankor. Sent omsider kom en kollega med baklastare och långa gafflar, lyfte upp bodan och trixande den på plats. Äntligen!! Vilket jäkla jobb för ett hönshus! Och vilken tur att vi fick hjälp av våra fina gubbar ❤️


Lilla sommarhuset och stora året-runt-huset sida vid sida.

Så fort bodan kom på plats så påbörjades arbetet med att färdigställa insidan.


Ingen isolering i väggarna, bara vindpapp, reglar (för att få en luftspalt) och OSB-skivor. Tak och golv är väl isolerade och jag tror det räcker så. Höns är mer känsliga för värme än kyla och blir det för svalt så får vi bara tillsätta mer värme. I dagsläget har vi dragit in el och en värmelampa är inköpt, den ska hänga över sittpinnarna men som sagt, fler värmekällor kan sättas in vid behov. Vi ska montera in en mojäng som visar både temperatur och luftfuktighet och de värdena kan man få direkt in i mobilerna. 


Några varv med målarfärg men än är det inte klart.

När vi målat färdigt så ska vi bygga en mellanvägg så att hönsen får bodel längst in och vi får ett förrum för bl.a. fodertunnor. Därefter ska en bekant komma och lägga golvmatta och svetsa skarvarna så att det blir ordentligt gjort (bra med rätt yrkesfolk i ens närhet 🙂 ) Hål för ventilationer ska göras, öppningar för luckor ut till hönsgårdarna ska göras- jo jag pratar pluralis för nästa år ska det upp en ny hönsgård på andra sidan om bodan. Då kan man varva mellan hönsgårdarna och kanske ha en chans till lite gräs kvar på marken 😉 De är så effektiva när de sprättar och fodersöker så gräset är ett minne blott i nuvarande hönsgården. Sen ska vi sätta in fönster men risken är att det blir först till våren för det är inte säkert att vi hinner allt. Dygnet har bara 24 timmar och vi har för få händer. Men vem vet, med några fler extrahänder så kanske kanske vi hinner, de behöver egentligen lite mer ljusinsläpp än vad fönstret i ytterdörren ger. Vi är bara för dåliga på att be om hjälp!

Hönshjärnan har snöat in på höns, haha

En mer viktig sak som jag vill slå ett slag för. Ni kanske har uppmärksammat att det är Movember nu. Denna månad som jag och barnen har kluvna känslor för. Detta är den månad när männen sparar ut sin mustasch och så även pappan i familjen. Det är för ett gott syfte men vi bävar alltid för att varje dag se hur denna snorbroms växer fram i rasande fart. Matte har varit med i Team Piteå Mo Bros sedan i fjol (tror jag det var, eller 2014?) och i år registrerade jag in mig i teamet som en Mo Sista. Uppdaterar er under månaden med bilder på min älskade man och inget passar väl bättre att börja med än en babyslät, nyrakad gubbe ❤️

Skriv gärna en kommentar