Bättre sent än aldrig…

…drygt sex veckor efter gullrumpans födelsedag fick vi äntligen till ett barnkalas igår! Egentligen blev det omgång nummer tre, för vi har haft ”familjekalas”, eller vuxenkalas som Sally själv kallade det när mor- och farföräldrar samt hela familjen inkl stora syskonen firade henne på femårsdagen, sen har kompisen Eddie varit här med mor och syster tidigare i veckan eftersom han inte kunde komma igår.

Snorpan har själv fått säga vilka gäster hon ville bjuda in och den listan blev lite väl lång för att falla oss föräldrar i smaken så vi fick, i samråd med kalasbarnet, skära ner på antalet gäster. I efterhand kom hon på vilka hon hade missat men å andra sidan så var alla kompisar utom en ett stadigt inslag i hennes vardagsliv, alltså vänner som hon träffar ganska ofta- med eller utan föräldrar. De blev ändå elva barn och så många fler behöver det faktiskt inte vara när man fyller fem bast 🙂

Vi bokade in oss på gamla dagis, (underbara fina) Kotten och det kändes i hjärtat. När vi slutade där så var strömmen slut och motivationen borta men nu känner vi verkligen att vi saknar både lokalerna, barnen (familjerna), fröknarna och framförallt tänket man har där. Man får tycka vad man vill om kommunal omsorg men det är stora skillnader! På kooperativet får man en unik sammanhållning , både mellan familjerna men även familjer/ personal. Jag kan orda hur mkt som helst om detta men det ska jag inte göra, vi har gjort vårat val och vi tar det som det är. För Sallys skull blev det iaf lyckat med ett kommunalt dagis för hon har ett betydligt större utbud av kompisar i hennes ålder och hon har lärt känna många av sina blivande klasskompisar inför nästa höst när det är dags för sexårs- hjälp vad tiden går!!

I vanlig ordning var tidsoptimisterna ute alldeles för sent. Vi hade glömt fixa godis till påsarna i fiskdammen, det behövdes fler festisar och grädden skulle vispas och sättas på tårtan. Med andra ord- vi steg upp ur sängarna alldeles för sent med tanke på allt som skulle fixas, shame on us. En av våra närmaste ”Kotten-familjer” hade helgstädet just i helgen så mamman och barnen var där från morgonen och städade, Gud vare tack och lov för utan hennes hjälp så hade vi inte hunnit bli klara i tid innan gästerna började droppa in vid 12. 

  
Vanlig gräddtårta skulle det vara, ingen Paw Patrol den här gången

  
Fina kalasbarn ❤️ (har tillåtelse att publicera alla bilder på barnen)

Två timmars kalas var perfekt, sen var åtminstone vi föräldrar trötta i huvudet 😉 Kidsen skulle nog kunna leka hur länge som helst, speciellt när de kommit över första blygheten över de kompisar som var nya och i vanlig ordning hade de kommit igång ordentligt när det roliga var slut. De hann dock med fika, dansleken, fiskedamm och den spontana leken. De som inte ville delta i dansleken nöjde sig med att agera publik så alla var nöjda. För att undvika ev besvikelser och tårar så körde vi ingen tävling där de som rör sig åker ut, det blev en ren lek med mkt skratt och hög volym 😉

  
Födelsedagsbarnet var lyckligt!

  
Kanonfina presenter från gulliga kompisar!

Visst tusan är det roligt med kalas men det är oxå roligt när man kalasat färdigt, hehe. Vädret skiftade från snöfall till sol så vi njöt en stund utanför Kotten innan vi drog hemåt. Mästergrillaren hade köpt hem lite godsaker som skulle inmundigas till middag och vi hade turen att få stora sonen på besök.

  
Knämys och snapbus ❤️ (snodde bilden från Matte)

  
En hel del Texas i den här måltiden

  
Livet på en pinn… på en altan för en grillmästare, mysigt i kvällssolen.

Det ser rent bedrövligt ut i vissa delar av skogen bakom huset efter kommunens halvhjärtade röjning men ”helt plötsligt” så kanske detta bara fixar till sig och försvinner 😉 Mitt i grillningen så kom Matte och hämtade ut mig, en isbrytare var på gång bakom huset och givetvis skuttade jag i Foppatofflorna och gick ut för att kolla. Vi har en ganska konstant båttrafik nedanför oss sommartid men detta var första gången vi såg isbrytaren puttra förbi. Tydligen var det ett gäng som firade dubbla 50-års och var ute på en liten tur 🙂

  
På väg in mot kanalen mellan oss och Fingermanholmen

Filmade när den kom nedanför huset men kvallan blev väl sådär.

Resten av kvällen blev lugn. Sally hjälpte pappa att mala malt inför kommande ölbryggning och sen blev det lite soffmys framför tv:n innan vi vid 22- tiden lyckades övertyga lillskrot om att hon var tvungen att lägga sig om hon skulle orka med morgondagen. Hon skulle nämligen få besök av sin ”gamla” dagiskompis Tella, då gick det fort kan jag säga!

Kram ❤️

Skriv gärna en kommentar