En promenad…

… kan vara ett sätt att försöka rensa huvudet på tankar. Efter det bedrövliga bedrägerisamtalet så kände jag mig först otroligt arg- mest på idioten som ringde men även på mig själv! När ilskan mattades av så kände jag mig bedövad och tom, kroppen har fått rejält med stryk av dagens hundkn*llarväder och tröttheten lade sig som en fuktig yllefilt över mig. En promenad kändes som en lämplig aktivitet för att släppa tankarna.

Egentligen ett obra beslut med tanke på min söndervärkta kropp, den ihållande blåsten och det duggande regnet men skit samma- ut skulle jag. Drog på mig regnkläder, mössa, vantar och gympaskor. Pluggade i lurarna, drog på ljudboken, startade appen Runkeeper, drog upp huvan och knäppte igen den tätt över skallen.

Ångrade mitt tilltag redan efter 300 meter men bet ihop. Jag och Sofia har gjort en överenskommelse att promenera åtminstone varannan dag, med eller utan varandras sällskap. Vi ska även utesluta allt socker ur kosten och ostkrokar, chips, godis, läsk är ajabaja. Svor lite lätt inombords när regndropparna landade på glasögonen, ju längre jag gick desto mindre såg jag annat än en prickig vy. Vinden slet i kläderna och det gick inte att skydda sig från den då den bytte riktning hela tiden och kastade av och an som en ”Crazy Daisy”, vattenleksblomman (om ni sett en sån).

”Ferry Tales”, skriven och inläst av Björn Ferry, gav mig snart annat att tänka på. Mina svordomar är som en bön i kyrkan i jämförelse med hans, jösses vad han svär! Och med grym och kniveggsvass ärlighet lämnar han ut sig själv och sin omgivning. Han sågar folk vid fotknölarna, han hyllar folk till skyarna, han förklarar viktigheten i att runka regelbundet, och han levererar brutalt rakt och ärligt personliga åsikter och händelser ur sitt liv.

Halvvägs råkade jag tappa fokus på att se var jag satte ner fötterna, extra viktigt nu när snön smälter bort och bruna kluttar från nonchalanta hundägares söta fyrbentingar kommer till daga. *Sniff, sniff* Faan det luktade hundskit!! Lyfte vänster fot, kikade under sulan- rent! Gjorde likadant med höger fot- inte rent! Damn 🙁 Folk som såg mig efter detta måste ju ha trott att jag antingen hade ett gravt fel på motoriken, att jag var kissnödig eller bara var lite salongsberusad. Jag trampade skon i första bästa (kiss-och-bajsfria) snöhög, blaskade av sulan i lagom djupa vattenpölar, vred foten hö-vä-hö mitt i steget vid varje grusrest som låg i vägkanten med sån frenesi att jag höll på att stå på näsan några gånger. Detta upprepades med jämna mellanrum på vägen hemåt och när jag efter 4,5 kilometers promenad klev upp på bron, blöt som en ocentrifugerad tröja, såg sulan hyfsat ren ut. Som en säkerhetsåtgärd lämnade jag dock skorna utomhus.

Skönt att ha fixat veckans första promenad trots pissigt väder, molande värk och noll motivation! 🙂 Morgondagen kan ju bara bli bättre!

Nattinatti och kram ❤️

2 reaktion på “En promenad…

  1. Svärmor

    Fastän jag inte alltid kommenterar så älskar jag att läsa dina inlägg, du skriver så himla bra…hoppas du fortsätter att skriva för jag tror att jag inte är ensam att tycka det oavsett om vi kommenterat eller inte,,,kram fina sonhustru, ses i morgon…

    Svara
    1. veramedflera Inläggsförfattare

      Tack älskade svärmor för dina fina ord och för att du tar dig tid att kommentera! Att få kommentarer sporrar mig mer i mitt skrivande ❤️ Ses imorn! Kram

      Svara

Skriv gärna en kommentar