Jag beklagar…

…om någon tar illa vid sig av mina kommande ord men jag står för mina åsikter!

Jag vet att han är någons son, bror, pappa, vän, fd kärlek och (ve och fasa) kanske nuvarande käresta. Jag vet att många människor runt omkring honom fått lida, skämmas och utstå mer ont än de förtjänat och de har mina sympatier.

Jag kan ändå inte låta bli att känna som jag gör. Denna i näringskedjan lägst stående ryggradslösa typ är inte ens ett korvöre värd i mina ögon. Han har förbrukat sin rätt till alla önskemål om ni frågar mig.

Det är inte så att jag rakt av dömer ut varenda brottsling, vissa förtjänar absolut att sona sitt brott och få en andra chans, absolut, men här är det tvärstopp för mig. Varför? Ja dels pga de brott han utfört och dels pga hans korkade inställning. Han verkar tro att det han gjort är något bagatellartat och att han, precis som varje vanlig laglydig ”nisse”, har rätt att få vissa förmåner och njuta av samhällets rättigheter. Han tycker mer synd om sig själv än sina offer och deras anhöriga. Människor vars liv blev brännmärkta, i vissa fall helt förstörda.

Vem är det då som väckt min ilska och mitt äckel? NL, mer känd som Hagamannen. Av sina släktingar och vänner känd som en fin man, kärleksfull mot de sina, duktig hantverkare och mån om sina barn. Den sidan känner de till. Den fula sidan kom som en överraskning. Fyllebläckor, våldsam, oberäknelig, så sjukligt kåt att han hoppade på närmaste kjoltyg som råkade komma i hans väg och tillfogade dom stora skador, både kroppsligt och mentalt. Störd helt enkelt, Dr Jekyll och Mr Hyde i livs levande person.

Hur kan man först och främst så kyligt utföra allvarliga brott och skända andra människors liv för att direkt efteråt åka hem och gosa med familjen som om ingenting hänt? Hur kan man efter ett alltför kort straff ens tänka sig tanken att flytta tillbaka till samhället som man själv satt i skräck under flera års tid, ett ställe där samhällsmedborgarna inte glömmer i första taget? Att sura ihop när man först blir nekad den rättigheten? Nä just ja, han fick ju igenom sitt krav då Umeå Tingsrätt rev upp beslutet att porta han från stan under första året efter frigivning. Kul för alla utsatta och tidigare livrädda människor att riskera att stöta på en sån människa på gågatan eller ett mörkt promenadstråk i skogsbrynet 🙁

Hur bra självinsikt har man då man protesterar och är missnöjd när tinget ”tvingar” en att genomgå ett omfattande behandlingsprogram för sexualbrottslingar? ”Nä jag har inga problem och jag behöver ingen behandling mot ett sjukt beteende!” Pucko!!

Hur kan man ens tycka sig ha rätten att begära bidrag till körkort för att kunna gå en utbildning som ska leda till jobb- och framförallt, hur i fanders kunde han få igenom det? Att brottslingar som sonat sitt/ sina brott kommer tillbaka till ett fungerande liv kan säkerligen minska risken för återfallsförbrytelse men vafaan! Alla våra ungdomar då? De som går i skola för att så småningom komma ut i arbetslivet, hur viktigt är inte körkortet för dom?! Ge alla dom oxå ett bidrag på 3500kr så att fler har chansen att ta den viktiga lappen. Eller ska de ge sig ut på brottets bana först innan de kan få samma rätt till hjälp som en idiot som inte kan hålla organet på plats i brallan så fort spriten runnit ut i ådrorna?!

Sjukt så lengräddat land vi lever i!

Efter frigivning påbörjade NL en utbildning i Övertorneå. Sen hände det som nästan var väntat, några samhällsmedborgare tog saken i egna händer och spöade upp honom. Jag är  ingen förespråkare av vare sig hämnd eller våld men med handen på hjärtat så tyckte jag faktiskt ”skyll dig själv” Jag hade under inga omständigheter velat ha han i mitt närområde, jag hade nog t.o.m varit tacksam om nån gav han en vink om att han inte var välkommen, handgripligen eller inte! Gemene man fattar nog svårigheten med att obemärkt knalla runt på svenska gator efter så stor mediebevakning som hans grova brott orsakade. I ett litet norrbottniskt samhälle är det än mer svårt, de flesta känner (till) varandra och snacket sprider sig som en skogsbrand under långvarig torka. 

Han verkar tro att han ska kunna återgå till samhället och smälta in. Att han har rätten att kunna leva under samma villkor som innan hans vidriga brottsvåg. Han förtjänar inte någons respekt. Han har förbrukat sitt förtroende hos medmänniskor. Även om han skött sig exemplariskt under fängelsetiden så har han mycket att bevisa för sig själv och andra. Agera ödmjukt inför livet, inse att han har stora problem och framförallt- uppvisa en äkta känsla av ånger och en driven vilja att göra allt för att komma tillrätta med de problem han faktiskt har i huvudet!

Nu är det synd om honom igen, stackars orättvist behandlade man *suck*

  
Snyggt register 

Jag vill inte ha nåt vilda västern- samhälle där folk tar lagen i egna händer men jag önskar ett hårdare rättssystem där otvivelaktigt skyldiga brottslingar får ett kännbart straff, inget daltande med förmåner, bättre mat än inom äldreomsorgen och förkortade strafftider pga gott uppförande. Livstid ska vara livstid och inte några fjuttiga år. Det är ett hån mot de brottsoffer som fått hela sitt liv dömt som straff i och med att de är sargade både fysiskt och psykiskt!

Phuuu, mitt blodtryck sköt i taket när jag läste artikeln om hur mycket han lider och hur synd det är om honom. Nu ska han iaf inte stjäla mer energi av mig för den här dagen, nu har jag fått kräkas av mig lite 😉

Tack och hej!

2 reaktion på “Jag beklagar…

  1. Svärmor

    Så himla bra skrivet, håller med till hundra procent:-) orkar inte läsa om att han lider o att det är så synd om honom, blir bara äckladTrevlig helg/ kram<3

    Svara

Skriv gärna en kommentar