månadsarkiv: april 2016

Jag är överväldigad…

…över reaktionerna på mitt förra inlägg! Tusen tack för alla kommentarer, både muntliga och skriftliga! ❤️ Förut var det mera regel än undantag att jag länkade ut mina inlägg på Facebook men av flera anledningar så har jag i princip slutat med det. En anledning är att de flesta kommentarerna kom på fb och inte i bloggen, alla kommentarer är såklart uppskattade men jag föredrar att de hamnar i bloggen för då finns de kvar på pränt 🙂

Två av mina vänner delade dessutom inlägget och jag märker att detta renderat i nya bloggbesökare. Varmt välkomna säger jag till er! ❤️ Det är ytterst sällan som jag tar upp ”samhällsnyttiga” diskussionsämnen, oftast avhandlar jag min vardag med krämpor, jobb, familjeliv, resor, scrapbooking och bara allmänt crap men finner ni innehållet roande, berörande eller bara som ett bra tidsfördriv så är ni hjärtligt välkomna att fortsätta hänga här! 🙂

Allt jag länkar in öppnas i ett nytt fönster så var inte rädda att klicka er fram. Ni tappar inte bort det aktuella inlägget utan har kvar det i ursprungsfönstret, allt för att underlätta för er läsare. Jag är en periodare, just nu har jag hamnat i ett blog flow, vilket medför att mina andra intressen (släktforskning, ljudböcker och kortskapande) får stå tillbaka.

Ni som vill glutta in i mitt alldagliga liv får mer än gärna fortsätta besöka bloggen men då får ni göra en egen insats för jag länkar som sagt sällan ut på sociala medier 😉 Spara ner bloggadressen som en genväg eller ännu bättre, prenumerera på bloggen vilket innebär att du får ett mail varje gång ett nytt inlägg postas.

Om du läser via en dator eller surfplatta så hittar du inställningen ”Prenumerera på bloggen via epost” i högra fältet, fyll i din e-post och gå sedan in på mailet du får. Där konfirmerar du att du vill prenumerera.
Om du läser via en mobil så hittar du prenumerationsfältet om du klickar på ett inläggs kommentarsfält (”Lämna ett svar”), sen gör du på samma sätt som via dator.

Enkelt och smidigt och bäst av allt- ni missar aldrig mina högst (o)intressanta och (o)viktiga ordbajserier 😉
Lycka till!

Kram ❤️

Var är vi på väg…

…i Sverige?! Läste en artikel i Aftonblaskan ang yoga i skolan och en efterföljande diskussion på detta ämne. Alltså jag är kanske både naiv och okunnig men jag ser inte faran i detta. Yogan har givetvis ett ursprung långt ifrån Sverige och den väl inkörda kristendomen som prägla(t)r vårt land under en lång tidsepok men varför ska vi rädslas denna form av avslappning, stresshantering och lära om kroppskännedom när vi accepterar så många andra influenser från andra länder, kulturer och religioner?! Man hänvisar till att skolan ska vara en frizon, den ska inte ha religiösa inslag vilket då tydligen yogan anses ha. Visst, buddhismen och hinduismen är ett inslag i vissa delar av yoga-det finns ju faktiskt flera varianter- och man kan (högst frivilligt) uttala olika mantran medan man yogar vilket i slutändan kan leda till fanatism och djupdrunkning. What?!

När våran generation och föregående generationer växte upp så var det sällan och aldrig någon som opponerade sig mot skolavslutningar i kyrkor, lucia-, jul- och påskfiranden. Vi åt negerbollar så det sprutade pärlsocker ur mungiporna och pepparkaksgubbarna var ett givet inslag i barnens lussefirande. Tintin var en uppskattad seriefigur där inget innehåll ansågs som stötande. 

Alla våra seder och traditioner är mer eller mindre hämtade utanför landsgränsen. Tyskland har bl.a. bidragit till den klädda granen och delvis vår goa tomte som är en blandning av svensk gråtomte och St Nicolas. Jag menar inte att allt vi äter och allt vi gör måste vara ursvenskt för då hade vi fått en synnerligen torftig tillvaro.

Det jag förundras över är att vi i Sverige inte står upp för våra ideal, vår tro och håller på våra seder! Visst ska man kunna vara flexibel och anpassningsbar men det känns som att det börjar gå för långt på den fronten, snart har vi utplånat oss själva i vår jakt på att anpassa oss till andra kulturer, religioner och regler. 

Ja i stort så har detta uppkommit sedan vi fick ökad invandring. Jag tycker absolut att man ska hjälpas åt världen över, vi som har det bättre ställt ska hjälpa de i nöd- inget snack om den saken. Men, och detta är ett stort men! Ska detta fungera friktionsfritt så ska alla länder hjälpa till efter förmåga, lilla Sverige kan inte ta emot samma flöde med människor som ett större land. Vi ska inte ta emot fler än vi klarar av att ta hand om, vad ger det för effekter i slutändan om vi inte har bostäder, jobb, skolgång och vård till alla?! Visst, de slipper krig, fattigdom och epidemier men var hamnar deras känsla av människovärde, att få känna sig samhällsnyttig och att få känna sig som en hel människa? Vi ska dessutom ha resurser för att se om de svenska medborgarna som halkat utför av olika anledningar. Det ska gå att kombinera detta, att ha råd och möjlighet att hjälpa både de svenska hemlösa/ utsatta och människor på flykt från krig, svält och politik! Dessa människor ska inte ställas mot varandra, med rätt planering och realistiska uträkningar så borde det gå (men som sagt, jag kanske är både naiv och okunnig)

Vi ska underlätta för dessa människor att återhämta sig och få ett bra liv men det krävs mycket av både oss svenskar och av de som kommer hit. Jag tycker att uttrycket ”ta seden dit man kommer” är ett riktigt bra uttryck och något som alla borde ha i åtanke. Min känsla är tyvärr att detta tankesätt är något som snart är bortglömt, det är inget man måste leva efter i lilla Sverige. Detta ser vi många exempel på. Nu ska man inte fira examen i kyrkor, svenska flaggan och nationalsången kan ses som både rasistiskt och ett hot mot människor med andra religioner och kulturer. Pepparkaksfigurerna ska inte ingå i luciatåget- om man mot förmodan fortfarande firar lucia i skolan och barnomsorgen. Man får vända sig mot Mecka några ggr/ dag och utföra sina dagliga böner på arbetstid, oavsett om man är på ett arbete där det passar eller inte. Synagogor byggs upp lite här och där. Man utesluter rätter ur skolmenyn. Badhusen inrättar nya regler och tider för sina besökare. Det värsta av allt- många av dessa förändringar är skapade av oss svenskar! Givetvis finns det invandrare som gör sin röst hörd men de är inte majoritet bakom alla nya påhitt. Nä vi i Sverige ska vara så generösa, anpassningsbara och välkomnande, åtminstone så är vi så mån om att omvärlden ska uppfatta oss så.

Jag tycker att det är korkat och det står jag för. Politik och ekonomi (och hockey, hahaha) är ämnen jag undviker att diskutera men samtidigt så kände jag att jag måste vädra ut mina känslor och åsikter som bubblar i mig varje dag när jag märker av alla förändringar.

Allt behöver inte vara som det en gång varit, förändringar kan medföra mycket gott och vara nyttigt men nånstans känner jag att vi måste dra i handbromsen om Sverige ska fortsätta vara svenskt- med alla kulturer och religioner inräknade. När jag säger att Sverige ska vara svenskt så menar jag INTE att invandrare/ flyktingar/ turister inte är välkomna för det är de! Jag vill gärna ha influenser och nya trender från deras ursprung och tänk men jag vill inte att vi anpassar oss så till den grad att vi snart tappat vår stolthet och nationalitet!! Och jag tvivlar starkt att vi skulle se ett liknande scenario om en väldigt stor grupp kristna flydde till ett valfritt muslimskt land. Jag tvivlar på att vi skulle få några kyrkor med Jesus på korset, jag tvivlar på att vi skulle få införa griskött på menyerna och jag tvivlar på att vi kvinnor skulle få gå med knäkorta kjolar och utan huckle som dolde allt utom ögonen, i bästa fall ansiktet.

Jag vill att de som flyttar hit tar till sig våra lagar och regler, det är förbjudet att aga barn och maka/make, det är förbjudet med månggifte, det är okej med lite hud och gemensamma badanläggningar blablabla. Begår man grövre brott som verkligen kan styrkas och bevisas så har man gjort sitt här, är man inte mer rädd om sin nya chans till ett nytt liv så är det bara att vinka adjö till Sverige och utvisas. Fine, snattar man en Snickers så ska man behandlas enligt svenska rättssystemets regler men våldtäkt, mord, pedofili och liknande grova brott- ut med dom!

Så fort man har åsikter i dessa frågor så skriks det direkt att man är främlingsfientlig eller rasist. Kalla mig det om ni vill, själv anser jag mig vara en ganska human människa med en önskan om allas väl och ve. En människa som hjälper människor i nöd, som anser att vissa former av ”hjälp” i själva verket kan bli ”stjälp”. Jag är en människa som vill ge de bästa förutsättningarna utifrån förmåga, därav kontrollerad invandring. Jag vill ge barnen en svensk grundsyn och en bra plattform att stå på så att de i vuxenlivet kan bidra till välfärden och ingå i den sociala samvaron, dvs leva efter våra normer och seder. Vi ska hjälpas åt att fostra dem till goda samhällsmedborgare och medmänniskor, precis som vi försöker göra med våra egna barn

Nu kanske jag stoppat in huvudet i ett stort getingbo och kan förväntas ta emot både ilsket surr och vassa sting men hit me, jag tar risken- allt för att få uttrycka mina tankar 😉
Ta seden dit du kommer– glöm aldrig bort det efterlevnadsvärda tankesättet! 

Kram ❤️

Fyyy balle…

…vilken dag! Aprilvädret gör sitt bästa för att knäcka min sargade kropp, kunde jag så skulle jag krypa ur mitt eget skinn för jag värker sönder!

  

Snökräkning och stormvindar

  
Fick kortisonsprutan idag, efteråt blev jag uppmanad att inte röra vänster arm i onödan närmaste timmarna och att ta värktabletter när jag kom hem, eller åtminstone innan sänggående för jag skulle nog få ”jäkligt ont” till natten. Jag har jäkligt ont redan nu! Så ont att jag nästan spyr- och jag har en hög smärttröskel 🙁 

Som grädde på moset så riskerar vi att dra på oss magsjuka. Halva barngruppen på dagis anmäldes magsjuka imorse. Det var nästan så att jag ville vända i dörren och ta med snorpan hem igen men det funkar inte riktigt så, vi är ju inte sjuka just nu och då är det jobb och dagis som gäller. Håll tumme och tå tillsammans med oss!

Hoppsan…

…på tal om isbrytaren som jag nämnde i förra inlägget, den hann ställa till med vissa problem. Tur i oturen att de drabbade personerna hade rätt utrustning och de rätta kontakterna för att lösa problemet 🙂 För egen del är det riskfritt att jag skulle bege mig ut på isen nu, jag är alldeles för harig och kan absolut inte ens tänka tanken att beträda opålitliga vår-isar!

Sköna söndag
Vi har haft en riktigt fin hemmadag med kompisbesök, vårsol och kvittriga skratt. Från det att ögonen slogs upp så har Sally väntat och längtat tills kompisen Tella skulle komma och efter nio nångång kom mor Marlina med sina fyra barn. Vi vuxna drog i oss några koppar kaffe medan kidsen busade runt och när de shoppingsugna åkte vidare mot grannstaden på andra sidan länsgränsen, parkerade sig tjejerna ute i solen på framsidan. Solen värmde skönt och friskluften lockade fram ett fika-sug

  
Snyggingarna!

De har varit ute på en promenad på kvarteret, lekt i Sallys rum, badat spa-bad i timmar, ätit lunch, badat ännu mer, lekt ännu mer i Sallys rum. Vårat sällskap var klart överskattat och oönskat, de har lekt bakom stängda dörrar, sagt ”hejdå” när vi velat sitta ute med dom i solen men likafullt så har de inte haft nåt emot att vi funnits i närheten utifall att de behövt oss… eller snarare en glass, en Festis eller när de haft nån ny dykarkonst att visa upp 🙂

Skratten har varit högljudda och hjärtliga och de har kompromissat sig igenom lekarna utan vår inblandning. Sally berättade ex att när de badade så ville en av dom leka mamma-pappa-barn medan den andra ville leka sjöjungfru. Då kom de på att de kunde kombinera detta så de var sjöjungfru-mamma-pappa-barn på en och samma gång. Gissar att leken inspirerats av att en av Barbiedockorna som fick bada med tjejerna är just en sjöjungfru. När en ville leka ute och en ville leka inne så var de ute en stund innan de gick in och fortsatte leka. Dagar med kompisar där leken verkligen fungerar friktionsfritt känns så lyxiga, Sally behöver inte aktiveras och de märks knappt av. Våran donna är i en hyfsat krävande period just nu, humör som en hormonell tonåring, kan knappt vara ensam eller ostimulerad, kräver vår fulla uppmärksamhet och ska ha sin vilja igenom 😉

  
Blötdjur

  
Lunchdags! Lånade varsin stooor morgonrock, slevade i sig maten och sen ut i badet igen

Medan flickorna roade sig så roade sig Matte oxå. Äntligen är en ny bryggning igångsatt!

  
Det är viktigt att alla ingredienser är rätt doserade, här vägs en humlesort.

Ännu en helg är över! Kvällen avslutades med ”The finest hours”, en verklighetsbaserad sjöräddningsfilm som föll oss i smaken. Nu är det bara att köra en dejt med John B, till veckan jobbar jag mån-tors med ”mitt eget” skift igen, fyra timmar/dag men alltid något 🙂

Kram ❤️

Bättre sent än aldrig…

…drygt sex veckor efter gullrumpans födelsedag fick vi äntligen till ett barnkalas igår! Egentligen blev det omgång nummer tre, för vi har haft ”familjekalas”, eller vuxenkalas som Sally själv kallade det när mor- och farföräldrar samt hela familjen inkl stora syskonen firade henne på femårsdagen, sen har kompisen Eddie varit här med mor och syster tidigare i veckan eftersom han inte kunde komma igår.

Snorpan har själv fått säga vilka gäster hon ville bjuda in och den listan blev lite väl lång för att falla oss föräldrar i smaken så vi fick, i samråd med kalasbarnet, skära ner på antalet gäster. I efterhand kom hon på vilka hon hade missat men å andra sidan så var alla kompisar utom en ett stadigt inslag i hennes vardagsliv, alltså vänner som hon träffar ganska ofta- med eller utan föräldrar. De blev ändå elva barn och så många fler behöver det faktiskt inte vara när man fyller fem bast 🙂

Vi bokade in oss på gamla dagis, (underbara fina) Kotten och det kändes i hjärtat. När vi slutade där så var strömmen slut och motivationen borta men nu känner vi verkligen att vi saknar både lokalerna, barnen (familjerna), fröknarna och framförallt tänket man har där. Man får tycka vad man vill om kommunal omsorg men det är stora skillnader! På kooperativet får man en unik sammanhållning , både mellan familjerna men även familjer/ personal. Jag kan orda hur mkt som helst om detta men det ska jag inte göra, vi har gjort vårat val och vi tar det som det är. För Sallys skull blev det iaf lyckat med ett kommunalt dagis för hon har ett betydligt större utbud av kompisar i hennes ålder och hon har lärt känna många av sina blivande klasskompisar inför nästa höst när det är dags för sexårs- hjälp vad tiden går!!

I vanlig ordning var tidsoptimisterna ute alldeles för sent. Vi hade glömt fixa godis till påsarna i fiskdammen, det behövdes fler festisar och grädden skulle vispas och sättas på tårtan. Med andra ord- vi steg upp ur sängarna alldeles för sent med tanke på allt som skulle fixas, shame on us. En av våra närmaste ”Kotten-familjer” hade helgstädet just i helgen så mamman och barnen var där från morgonen och städade, Gud vare tack och lov för utan hennes hjälp så hade vi inte hunnit bli klara i tid innan gästerna började droppa in vid 12. 

  
Vanlig gräddtårta skulle det vara, ingen Paw Patrol den här gången

  
Fina kalasbarn ❤️ (har tillåtelse att publicera alla bilder på barnen)

Två timmars kalas var perfekt, sen var åtminstone vi föräldrar trötta i huvudet 😉 Kidsen skulle nog kunna leka hur länge som helst, speciellt när de kommit över första blygheten över de kompisar som var nya och i vanlig ordning hade de kommit igång ordentligt när det roliga var slut. De hann dock med fika, dansleken, fiskedamm och den spontana leken. De som inte ville delta i dansleken nöjde sig med att agera publik så alla var nöjda. För att undvika ev besvikelser och tårar så körde vi ingen tävling där de som rör sig åker ut, det blev en ren lek med mkt skratt och hög volym 😉

  
Födelsedagsbarnet var lyckligt!

  
Kanonfina presenter från gulliga kompisar!

Visst tusan är det roligt med kalas men det är oxå roligt när man kalasat färdigt, hehe. Vädret skiftade från snöfall till sol så vi njöt en stund utanför Kotten innan vi drog hemåt. Mästergrillaren hade köpt hem lite godsaker som skulle inmundigas till middag och vi hade turen att få stora sonen på besök.

  
Knämys och snapbus ❤️ (snodde bilden från Matte)

  
En hel del Texas i den här måltiden

  
Livet på en pinn… på en altan för en grillmästare, mysigt i kvällssolen.

Det ser rent bedrövligt ut i vissa delar av skogen bakom huset efter kommunens halvhjärtade röjning men ”helt plötsligt” så kanske detta bara fixar till sig och försvinner 😉 Mitt i grillningen så kom Matte och hämtade ut mig, en isbrytare var på gång bakom huset och givetvis skuttade jag i Foppatofflorna och gick ut för att kolla. Vi har en ganska konstant båttrafik nedanför oss sommartid men detta var första gången vi såg isbrytaren puttra förbi. Tydligen var det ett gäng som firade dubbla 50-års och var ute på en liten tur 🙂

  
På väg in mot kanalen mellan oss och Fingermanholmen

Filmade när den kom nedanför huset men kvallan blev väl sådär.

Resten av kvällen blev lugn. Sally hjälpte pappa att mala malt inför kommande ölbryggning och sen blev det lite soffmys framför tv:n innan vi vid 22- tiden lyckades övertyga lillskrot om att hon var tvungen att lägga sig om hon skulle orka med morgondagen. Hon skulle nämligen få besök av sin ”gamla” dagiskompis Tella, då gick det fort kan jag säga!

Kram ❤️