För sex år sedan…

…var jag och Matte till Krakow i Polen. Jag var i början av graviditeten med lilla Sally i magen och givetvis mådde jag peck! Inte fick jag njuta av goda, billiga öl och inte tordes jag smaka vad som helst från det polska köket. Resan var såklart toppenbra ändå och rörde upp enormt många känslor, framförallt i Auschwitz och Birkenau! Innan vi reste hem så bestämde vi att vi skulle tillbaka och ta med barnen när de vuxit till sig några år.

För några månader sedan så bokades en resa till just Krakow, en resa för fyra personer. Vi har nämligen bestämt att dela på barnaskaran och ta med stortjejerna den här svängen och om ett år får våra tre pojkar följa med på en likadan resa. Detta beslut kom till, dels för att det är lättare att resa som ett mindre sällskap och dels för att få lite mer tid för varje barn.

Nu kanske vissa tycker det är totalt fel att göra en sån här resa under en sjukskrivning och visst har jag grubblat. Mest för oron att nån ska reagera negativt  vilket egentligen borde vara en bagatell i det hela men jag vet att människosläktet till viss del har mindre smickrande sidor som missunnsamhet, avundsjuka och illvilja. Jag borde inte bry mig så mycket om vad andra ska tycka och tänka men jag som person bryr mig alldeles för mycket! De med insyn i vår situation har bara hejat på och uppmuntrat till att genomföra planerad resa trots sjukskrivningen. De som inte är insatta/ rör sig i ytterkanterna av vårat liv kan lätt få för sig saker och ting som är sprungna ur annat än det faktiska läget.

Givetvis spelar det in vilka omständigheter som gör att man inte kan arbeta/ kan resa. Vore jag sjukanmäld pga magsjuka, benbrott eller harpest så hade vi inte haft annat val än att avboka den efterlängtade resan med tjejerna. Nu är det en inflammerad axel som visserligen gör ont vid felaktiga rörelser och belastning men det är ju inte direkt så att jag ska gå på armarna när jag är i Polen. Jag ska inte heller bära tungt, resväskan kan jag med fördel dra med höger hand och vid behov av väsklyft så har jag sex friska uppsättningar armar och händer vid min sida som gör jobbet åt mig.

Sist jag var på hälsocentralen och fick behandling så konstaterade vi samstämmigt att det många gånger är mer avkopplande och ”enkelt” att vara nån annanstans än hemma där man har svårt att låta bli att hänga tvätt, hjälpa små barn med påklädning och andra vardagliga ting som kan göra mer skada än nytta.

Jag har inte svarat på behandling hittills och ett miljöombyte med promenader, hemträningsövningar, medicinering och mental vila kommer inte att vara till nackdel för mig. Jag har dock lovat att avlasta armen då och då genom att hålla handen i fickan eller binda upp den med en sjal så att jag får en mitella-light variant. 

Planen var inte att vara arbetsoförmögen vid tidpunkten då vi bokade resan och det hade varit jäkligt surt att boka av en resa som vi pratat om och planerat i många månader. Mitt skift har ledigvecka nu och flickorna har påsklov, därför planerade vi resan just den här veckan.  

 
Polen är ett EU-land

Vi kommer att umgås, äta gott, njuta av vacker omgivning och göra några utflykter med svensk guide. Jag kommer att uppdatera bloggen i vanlig ordning, det är otroligt värdefullt att kunna gå tillbaka och läsa om gamla upplevelser och återuppleva våra resor. Extra roligt är det att läsa om de små, lite töntiga (just vid skrivande stund viktiga) detaljerna men flera år senare är jag så tacksam för att jag klottrade ner dom i minnenas bank- bloggen 🙂

Klockan ringer 04.00 så det är hög tid för nattning

Kram ❤️

5 reaktion på “För sex år sedan…

Skriv gärna en kommentar