månadsarkiv: mars 2016

Onsdag 30/3…

…startade tidigt. Mitt alarm tjöt 04.00 och jag trodde att min tidiga uppstigning skulle ge mig en fribiljett in i duschen. Tji fick jag när både toan och tvättstugans dusch var ockuperade av stortjejerna :/ Nåja, vi var i princip resklara i övrigt så vi rullade hemifrån med ”bara” en kvarts försening. Flyget från Luleå avgick 6.35 och vi var framme i Sthlm 7.40. Väl på Arlanda intog vi frukost innan vi gick till utrikes där planet skulle lyfta 10.30, med slutdestination Krakow 12.15.

  

Mattes andra frulle direkt efter den första

På flygplatsen stod en äldre gentleman med Mattes namn på en skylt, han är som bra på att planera min lilla gubbe. Förbeställa taxi framkörd, det kändes skönt 🙂 För 90 zloty (195kr) åkte vi de 1,5 milen från flyget till hotellet. Eller hotell, det är ett lägenhetshotell som ligger supernära gamla stan och torget Rynek Glówny. Vi har två rum och varje rum har ett litet pentry och dusch/toa.

  

Mina älskade tokar spexar i flickornas rum

  

Linslusar

Vädret var sol som skymtade fram genom molnen och ca 15 grader, jätteskönt fast lite blåsigt. Vi promenerade in till torget och satte oss på en uteservering för en lättare lunch. En rejäl panini kostade 19 zl (41kr), en 0,5-liters starköl 10 zl (22kr) och en 0,2- liters Cola 7 zl (15kr)

Vi fascinerades över hur man parkerar här i stan. Alltså på vägarna rullar bilar, bussar och spårvagnar om vartannat så det gäller att ha ögon i nacken, även när man går på trottoarer som för oss svenskar innebär fordonsfritt område

  

Halva trottoaren= bilparkering

Vi småstrosade i de mysiga kullerstensgränderna och kikade på vackra byggnader och fönstershoppade i affärerna. I en klädbutik blev det dock skarpt läge, tjejerna fyndade klädesplagg på rea och jag gissar att vi kommer att släppa iväg dom på egna stadsvandringar eftersom vi inte riktigt har samma sug efter klädshopping som dom har, och här är många saker billiga så vi släpper dom gärna på egen hand 😉

Jag och Matte fick uppmålat en karikatyrbild av oss förra gången vi var här. Nu satt det en annan gubbe på samma plats och tjejerna var sugna att bli avmålade. 80 zl (175kr) kostade det, tog knappt fem minuter/ tjej och så här blev resultatet

  

Senare på em föll ett lätt duggregn och vi kände att den tidiga morgonen tog ut sin rätt så vi återvände till våra rum för en tvåtimmarsvila- skönt och välbehövligt! Kl 19 hade mörkret fallit och det var riktigt härligt ute. Inget regn, ingen blåst och milda grader. Vi gick en tvåminuterspromenad till en mexikansk restaurang där vi åt middag

  

Kvällen avslutades på ett bowlinghak fem minuters promenad från hotellet där mina familjemedlemmar kämpade väl! En timmes spel, två stora öl (Matte behövde all öl för att orka kämpa mot tjejerna) och en bubbelvatten för 44 zl (96kr) Det är billigt!

  
Vinnarskallar deluxe!

Jag har så många bilder men det får bli ett enkomt bildinlägg när vi kommer hem, det är lite småsegt att ladda upp allt här med hotellets wi-fi.

Snarklådan nästa, imorn blir vi upphämtade 10.00 utanför hotellet för en utflykt till hälsosamma saltgruvorna i Wieliczka

Nattinatti och kram ❤️

För sex år sedan…

…var jag och Matte till Krakow i Polen. Jag var i början av graviditeten med lilla Sally i magen och givetvis mådde jag peck! Inte fick jag njuta av goda, billiga öl och inte tordes jag smaka vad som helst från det polska köket. Resan var såklart toppenbra ändå och rörde upp enormt många känslor, framförallt i Auschwitz och Birkenau! Innan vi reste hem så bestämde vi att vi skulle tillbaka och ta med barnen när de vuxit till sig några år.

För några månader sedan så bokades en resa till just Krakow, en resa för fyra personer. Vi har nämligen bestämt att dela på barnaskaran och ta med stortjejerna den här svängen och om ett år får våra tre pojkar följa med på en likadan resa. Detta beslut kom till, dels för att det är lättare att resa som ett mindre sällskap och dels för att få lite mer tid för varje barn.

Nu kanske vissa tycker det är totalt fel att göra en sån här resa under en sjukskrivning och visst har jag grubblat. Mest för oron att nån ska reagera negativt  vilket egentligen borde vara en bagatell i det hela men jag vet att människosläktet till viss del har mindre smickrande sidor som missunnsamhet, avundsjuka och illvilja. Jag borde inte bry mig så mycket om vad andra ska tycka och tänka men jag som person bryr mig alldeles för mycket! De med insyn i vår situation har bara hejat på och uppmuntrat till att genomföra planerad resa trots sjukskrivningen. De som inte är insatta/ rör sig i ytterkanterna av vårat liv kan lätt få för sig saker och ting som är sprungna ur annat än det faktiska läget.

Givetvis spelar det in vilka omständigheter som gör att man inte kan arbeta/ kan resa. Vore jag sjukanmäld pga magsjuka, benbrott eller harpest så hade vi inte haft annat val än att avboka den efterlängtade resan med tjejerna. Nu är det en inflammerad axel som visserligen gör ont vid felaktiga rörelser och belastning men det är ju inte direkt så att jag ska gå på armarna när jag är i Polen. Jag ska inte heller bära tungt, resväskan kan jag med fördel dra med höger hand och vid behov av väsklyft så har jag sex friska uppsättningar armar och händer vid min sida som gör jobbet åt mig.

Sist jag var på hälsocentralen och fick behandling så konstaterade vi samstämmigt att det många gånger är mer avkopplande och ”enkelt” att vara nån annanstans än hemma där man har svårt att låta bli att hänga tvätt, hjälpa små barn med påklädning och andra vardagliga ting som kan göra mer skada än nytta.

Jag har inte svarat på behandling hittills och ett miljöombyte med promenader, hemträningsövningar, medicinering och mental vila kommer inte att vara till nackdel för mig. Jag har dock lovat att avlasta armen då och då genom att hålla handen i fickan eller binda upp den med en sjal så att jag får en mitella-light variant. 

Planen var inte att vara arbetsoförmögen vid tidpunkten då vi bokade resan och det hade varit jäkligt surt att boka av en resa som vi pratat om och planerat i många månader. Mitt skift har ledigvecka nu och flickorna har påsklov, därför planerade vi resan just den här veckan.  

 
Polen är ett EU-land

Vi kommer att umgås, äta gott, njuta av vacker omgivning och göra några utflykter med svensk guide. Jag kommer att uppdatera bloggen i vanlig ordning, det är otroligt värdefullt att kunna gå tillbaka och läsa om gamla upplevelser och återuppleva våra resor. Extra roligt är det att läsa om de små, lite töntiga (just vid skrivande stund viktiga) detaljerna men flera år senare är jag så tacksam för att jag klottrade ner dom i minnenas bank- bloggen 🙂

Klockan ringer 04.00 så det är hög tid för nattning

Kram ❤️

Hejdå…

…2016 års påskhelg! Sista dagen idag och den har varit ljuvlig på ett avslappnat sätt. Vi började dagen med den nuförtiden obligatoriska målarstunden, och på dagens konstschema stod tydligen äggmålning enligt gullrumpan

  
Okontaktbar när hon målar och jag erkänner mig skyldig till detta genetiska arv

  
Den kycklingen blev inte kvar länge i skalet, smack krack, så hade Sally skalat och slukat proteinklumpen

Medan solen påbörjade sin vandring runt huset mot baksidan så klädde vi oss och njöt av den friska luften, smältvattenljud, småfåglarnas kvitter och svanarnas osköna men underbart våriga skrik. Vi har en underbar baksida på huset, fritt läge utan insyn, lite vattenutsikt och sol rätt stor del av dagen.

Som ni vet så rustade vi först upp ”gamla” altanen på kortsidan av huset och året därpå byggde vi ihop den med nya altanen som går på baksidan- ni vet den där platsen där det så småningom ska upp en inglasning, helst innan vi säljer huset vidare till nån annan storfamilj 😉 Hursom, innan vi flyttade in spa-badet under tak så stod det i hörnet på altan och det syns tyvärr eftersom vi har en stor kvadratisk mörk fläck kvar på platsen. Jag försöker andas djupt, hålla blicken borta från färgskillnaderna och tänka att alla olika nyanser av träfärg ska åtgärdas till sommarn!

  

Ni fattar vad jag menar va?!

  

Gullrumpan lagar ”mat” på sin spis med snöresterna som hon samlat upp från träplankorna

  

Snötårta serverades som efterrätt

  

Solen jobbar hårt för att smälta bort snön men än är det mycket kvar. Vi har iaf fått en gång till grillstaden och såpass mycket ”barmark” att möblerna kan stå framme

  
Chill

Solen strålar som mest på kortsidan från förmiddag och till fyratiden, sen är det baksidan som gäller men egentligen spelar tiden mindre roll eftersom altanen går runt husknuten så den största uppoffringen man får göra är att flytta på stolen utifrån solen 🙂

Förutom arbetet på trägolvet så har vi en hel del projekt att färdigställa. Det roliga arbetet blir att pimpa badhörnan med lite hyllor, handdukskrokar, blomster osv. Det ska monteras räcke uppe på balkongen och vid badet samt färdigställa kanterna på taket över badet, sen måste vi fixa till entrén på framsidan för där ser det förj*$#igt ut med flagnande färg på stolpar och räcken. Hela huset ser ruckligt ut pga detta! Men å andra sidan så är väl detta livet på en pinne när man äger en fastighet, det finns alltid något att pyssla med 🙂

Idag fick vi uppskattat besök av två kollegor så elden brassades igång och det blev grillade hamburgare och kokkaffe över öppen eld i vackervädret. Jag passade på att smita iväg och köpa nya täckbyxor eftersom the love of my life har snott mina gamla. Hittade ett par på rea och sen spenderade jag lite mystid med min fina frissaLisa medan hon slingade mig lite vårblond.

Lite tonårshäng och ”Shindlers list” (en av mina absoluta favvofilmer) får avsluta denna fina dag!

Kram ❤️

Glad påsk…

…på er alla! Nu när det är storhelgstid så tänkte jag att det är läge att försöka sparka igång bloggen igen och ge den lite kärlek 😉 Inte för att det går att dra paralleller mellan Jesus och en blogg men det är ju ändå en helg förknippad med (åter)uppståndelse. Det har minsann varit dåligt på bloggfronten men dygnet har bara tjugofyra timmar och mina intressen slåss om de få timmar som blir över efter alla måsten som går i första hand.

Jag pysslar fortfarande ihop kort av olika slag och har varit i ett ordentligt scrappar-il. Fördelen med den här sysslan är att jag kan kombinera den med att lyssna på ljudböcker, min andra lilla crush. Utöver detta så har jag drunknat i släktforskning! Jag gräver djupt i mina förfäders spår och gnuggar pannan fnasig ibland när namn och årtal tjorvar till det i hjärnkontoret. Jag har ett konto på Ancestry och forskar på både mammas och pappas sida vilket ger förgreningar åt alla spretiga håll och kanter. Det är intressant som tusan och jag börjar komma riktigt långt bak i tiden. Tyvärr känner jag mig begränsad då jag inte riktigt behärskar tekniken till fullo, av den anledningen kollade jag upp om ex ABF håller i nån nybörjargrupp men det blir inte förrän till hösten 🙁

Som ni kanske märker så har jag för tillfället fler timmar att spendera på ”omåsten” av det slag som inte kräver armar-uppåt-sträck men jag hade hellre haft det som vanligt! Jag slaskar nämligen runt här hemma och är sjukskriven sen 29/3 pga en väldigt bråkig och ond vänsteraxel. Sista nattveckan som jag jobbade kände jag av axeln och det blev värre ju längre veckan led, och trots att det tog väldigt ont vid många arbetsmoment så blundade jag för detta faktum och sopade golv, rensade pinnar, skottade bark, tömde stenfällor och utförde annat som jag kände var mindre bra. Normalt så är jag van vid att ha mer eller mindre ont nånstans i fibrokroppen och har därför utvecklat en förmåga att inte känna efter så mycket, bita ihop och pilla i mig tabletter så att jag ska uthärda det onda. Detta blev en omöjlighet till slut och efter nattveckan uppsökte jag läkare som sa att det var en inflammation i axeln så han skrev ut inflammationsdämpande piller och piller för att skydda magen.

När detta inte gav någon effekt så satte han upp mig på en tid hos en fysioterapeut som utifrån mina symptom bedömde att både slemsäck och senfästen var påverkade och att jag hade inklämningssyndrom (impingment). Jag fick ett hemträningsprogram och Scanlab- behandling (nån typ av strömbehandling som ska skynda på läkprocessen och öka blodgenomströmning) men efter fyra behandlingar utan effekt så måste det kluras ut vad nästa steg ska bli. Läkaren tvivlar att en kortisonspruta ger önskad effekt då senfästena är såpass inflammerade men jag vet inte vad annars som ska provas. 

Jag som trodde att detta skulle vara snabbt övergående blev lätt besviken när fysioterapeuten A förklarade att detta inte är nån quickfix utan kan ta veckor/ månader att läka ut! Heltidssjukskrivningen sträcker sig till 4/4 och sen övergår den till 50% i tre veckor till. Vet ni hur onyttig jag känner mig när jag går hemma och egentligen känner mig typ frisk men är sjuk pga en halvt obrukbar axel?! Jag kan inte lyfta armen upp över axelns horisontalläge, jag kan inte lyfta armen rakt ut i sidled mer än upp till samma läge men med belastning (när jag håller något i handen) så kommer jag knappt halvvägs upp. Det går inte att lyfta och vrida armen samtidigt så att knäppa upp patthållaren, dra fram bilbältet el ex klia ryggen är big nono. Jag kan inte dra på mig täcket vid sänggående annat än att jag vrider hela kroppen bakåt och håller armbågen mot kroppen så att kroppens rörelse får täcket över mig och tvätta håret får jag göra i framböjt läge då jag inte får upp båda armarna. Ja ni hör ju, det är fjantiga rörelser men de tar satans ont och ställer till med vissa problem i vardagen. Fördelen med sjukskrivningen är väl iaf att jag fått mycket tid med familjen och att vi haft några kanonfina dagar ute på soliga altan ❤️ Nu ska jag försöka bättra mig när det kommer till dagliga promenader för jag ska inte ligga pall i soffan, jag ska aktivera mig med sånt som inte försämrar axeln.

Jag är omgiven av många kloka och varmhjärtade personer som faktiskt har rätt i att det bara finns en av mig, att jag (förhoppningsvis) har många år kvar att leva ett kvalitetsfullt liv och att hälsa är viktigare än pengar men likafullt så är det svårt att ta in resonemanget. För det räcker faktiskt inte med min dåliga axel. Jag har, tillsammans med arbetsgivaren, påbörjat ett rehabärende. Jag ska egentligen inte ha ett jobb som kan vara fysiskt tungt och jag är absolut inte lika stresstålig som förut. Min kropp håller sällan hela skiftcykeln utan sjukfrånvaro och detta är dagens sanning men att få mig att fatta det med både hjärta och hjärna är uppenbarligen väldigt svårt! Att vi inlett rehabärendet är väl för mig ett första steg till acceptans men vägen till fullt erkännande är lång och krokig.

Nu när jag själv känner att jag börjat gilla att köra truck och traktor (tro det eller ej men många dagar njuter jag faktiskt t.o.m bakom spakarna) ska jag då vara tvungen att ge upp allt?! Att inte få jobba jämte mina fina kollegor som jag trivs så bra med?! Visst, det finns garanterat andra befattningar som är minst lika bra och där det finns kollegor som jag kan trivas med men jag vet vad jag har men inte vad jag får. Det är väl det där okända som skrämmer mig mest. Drömmen vore ju om vi kom fram till en lösning som känns genomförlig för ”gamm-kroppen” och där jag trivs så bra att jag grubblar på varför jag inte gjorde slag i saken för länge sen! Men, vi får se vad framtiden har att bjuda på, hoppet är det sista som överger en och jag har länge haft hopp, envishet och vilja som stark drivkraft för att ta mig fram dag för dag!

Häpp! Nu levererade jag en långläsning, mitt mål att försöka korta ner mina inlägg gick väl inte så bra idag men jag ska försöka fixa det längre fram! Fler och kortare är bättre än mastodontlånga, enstaka maratontexter där ni läsare riskerar att somna eller tappa tråden pga ointresse 😉

Ha en fin dag!

Kram ❤️