månadsarkiv: augusti 2015

Lite kvalitetstid…

…med familjens minsting. Sen länge tillbaka hade vi bokat in en helg där fullt fokus och umgänge med snorpan stod på agendan. Med många tonåringar i huset så går rätt mycket tid åt till tuffare problemlösningar, diskussioner och medling rörande större frågor/ problem än vad en fyraåring är delaktig i. Lycksele djurpark har vi gjort x antal gånger och vid det här laget är konceptet välkänt och nyheterna är få. Men å andra sidan så är avståndet dit hyfsat lagomt, anläggningen är fint utformad, det känns rent och fräscht och framför allt så tilltalar det små barn 🙂

När nattjobbande pappan steg upp i fredags så packade vi in oss i bilen och rullade söderut. Ingen av oss har kört via Sk-å förr så vi bestämde oss för att testa den rutten. Ca 25 mil senare nådde vi Ansia Camping och fick vår stugnyckel. Senast vi besökte djurparken så valde vi att bo i en minisvit på Hotell Lappland men i år valde vi alltså stuglivet. Sist jag checkade in på campingen var som husvagnscampare när mina större barn var små, alltså för ungefär 14 år sen! Jag har aldrig testat att bo i deras stugor och jag är glad att vi valde det alternativet. Dels för att vi hade ett helt underbart sommarväder men även för friheten för liten. Hon mer eller mindre bodde i lekparken och hittade flera kompisar som hon drog med sig till stugan för att visa var hon bodde 😉

Vi bodde i stuga 27, en fyrbäddsstuga med två sovrum, kombinerat kök- och vardagsrum samt en fräsch toalett med bastu. Stugan var belägen precis ovanför badplatsen och från verandan hade vi uppsikt över lekpark och restaurang. Visst var vi i lekparken med Sally kortare stunder men oftast körde hon ”hem” oss och ville vara ifred så vi parkerade oss i solskenet på verandan och höll distanskoll på henne. Vi är ju inte nykterister, inte ens i barnens sällskap (även om vår vardag numera är nykter till 98% då familjen bl.a består av fyra tonåringar) men man kan väl inte heller beskyllas för att vara partyfolk. När jag fått i mig en halv öl på 3 timmar och Matte börjar muttra om att ölen dunstar upp istället för att drickas upp så kan man konstatera att jag har annat att göra än att njuta av en god öl 😉 Nåja, nån liten öl gick allt ner där på verandan.

  

Vackert när vi kom fram på fredag em och kunde bevittna badande glada ungdomar på badplatsen

  

Restaurang och lekpark låg på bra avstånd

  

Fräsch interiör i hyfsat nya stugor

  

Far och dotter matar halvtama änder

Filmade när Sally premiärmatade fåglarna med skräckblandad förtjusning 🙂

  

Ingången till Barnens djurpark

  

Keliga söta killingar. Insåg att vita kläder är osmart att ha vid ett sånt här besök 😉 Lillen ville gärna leka knähund…

  

…och snutta på locket till bröstfickan till Sallys stora förtjusning!

  

Jodå hon tordes klappa djuren även om vi inte stod alldeles bredvid

  

Väntar på tuff-tuff-tågets avgång 11.45

  

Paus och bensträckning uppe vid björnhägnaden

  

Ponnyridningen kostade 40kr och rundan tog max fem minuter men klart prisvärt för vår lilla donna

Allvarsam och koncentrerad när rundan är på väg mot slutdestination!

  

Hehe klart att vi var tvungna att ta ett familjefoto!

  

Kul att köra nyckelpige-båt

  

Kul att hjälpa pappa dra flotten från ena sidan till den andra

  

Mindre kul när modet sviker och hängbron ser alltför brant ut

  

Yummie med sockervadd! (Och kladdigt som %$€£#)

När både djurpark och lekpark var avklarade så stannade vi till vid ett café för lite kaffe och glass. Sally ville smaka min glass och givetvis lyckades jag dra ner min kaffekopp rakt ner i knät när jag skulle räcka över glassen! Tursamt nog så dricker jag alltid mjölk med kaffe istället för tvärtom så jag brände mig inte men mina vita byxor var definitivt inte helt vita efteråt *suck*

  

Duktigt Vera, duktigt!

Vi åkte raka spåret till stugan så jag kunde svira om och blötlägga brallorna. Sen dukade vi fram en riktigt smarrig och mysig middag på verandan

  

Kex, vitt bröd, olika ostar, skinkor, helgrillad fläskfilé, potatissallad, vindruvor, melon och coleslow

  

Skön kvällstemp

  

Lite svårtydd bild men sent på kvällen myste Sally och en av de nya vännerna med melonbitar i solnedgången ❤️ Flickorna ville ”prata ifred” så de tog ner varsin stol från verandan och satte sig på gräset utanför 🙂

Söndagen var molnig och grå när vi vaknade så vi skippade dag nr två på djurparken. Packa ut i bilen, städa ur stugan och sen var det en nätt bilfärd hemåt. Vi hade en skön, avkopplande helg som vi alla uppskattade- mest lillskrot! Hit vill hon igen och hit lär vi återkomma!

Nu ska vi fortsätta njuta av sommarvädret på hemmaplan. Jag är ledig 2,5 vecka till och Matte jobbar endast tre skift på kommande 3,5 veckor så vi krämar ut det sista av semestertiden. Sally har skolats in på nya dagiset och än så länge så går det över förväntan, vi väntar bara på ett bakslag som garanterat kommer förr eller senare. Då vi är så mycket lediga framöver så blir det 15-timmarsveckor första tiden och det känns som en riktig mjukstart. Bäst av allt är att skolorna börjar om på måndag och yeeeay säger jag bara- äntligen återinförs lite rutiner i vårat liv!!

KRAM ❤️

Förra torsdagen…

…susade jag och mor till lillasyster i Avan. Vi skulle utmana ödet och få till ett storbak av mjukkakor, tre blondiner med väldigt lite erfarenhet av bakning i bagarstuga, varav en som gjort en tankevurpa och kom med långa nygjorda lösnaglar (guess who?!) Det blev plasthandskar på för säkerhets skull, inte för risken att få deg under naglarna utan mer av hygieniska skäl samt för att minimera risken att nån stackare skulle bita i en nagelpimpad brödkaka!

  

Elden brann fint när vi kom till Avan

  

Snillen spekulerar, hur stor deg ska vi göra?!

Syster med familj bor vackert till på landet!

  

Boningshuset

  

Bastu med bubbelpool och intilliggande eldstad

  

Bagarstugan

Periodvis fick vi god hjälp av mina duktiga systersöner (9 och 7,5 år) och min svåger fixade en god middag som vi åt när tid fanns så vi hade det bra förspänt.

  

”Hallå, vad gör ni där inne?! Jag vill oxå vara med!” Sorry Gizmo, bara tvåbenta varelser är tillåtna 😉

  

Skjusss in i ugnen

  

Barnarbete pågår

  

Bagarverkstad (inkl mina läckra handskar)

  

Nja, vi lyckades väl inte superbra från allra första början!

  

Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända…

  

Mys i skenet av elden, sista kakorna ska gräddas och klockan är mycket

  

En skara bröd av blandat resultat. Tunna/ tjocka, ljusa/ mörka, runda/ ojämna

  

Men ändå! Detta är min del av skörden, hem och stoppa in i frysen!

Vi hade en riktigt rolig dag tillsammans med mycket skratt och skoj, varm gemenskap och helt utan kontroverser! Ett åttatimmarspass där 9-litersdegen renderade i ca 80 hela (mer eller mindre runda) mjukkakor för under 600kr

Tack fina mamma och syster för en minnesvärd dag! ❤️

Nyfiken…

…på en stege!

  

Gizmo undrar vad som är på gång och detta förtäljer jag later on. Just nu sitter jag på verandan utanför vår stuga på Ansia och bara njuter= mobilen får vila. Jag skvallrar mer sen 😉

KRAM ❤️

Nånstans…

…i mitt bemötande av familjens barn och i deras uppfostran så får jag ibland ett kvitto på att jag gjort någonting rätt. Detta emottages tacksamt!

Självkänslan kan vackla mellan varven och det är lätt att känna sig misslyckad i föräldrarollen många gånger. Det uppstår nya, kniviga situationer, man tjatar och gnatar för mer eller mindre döva öron. Man får höra att man är den värsta tänkbara föräldern ett barn kan ha, man gråter i sin ensamhet när sårande ord slungas mot en helt utan tanke på vilka sår de skapar. Man går sönder och dör en smula mellan varven. Man tvivlar på sin förmåga när man känner att man helt enkelt inte räcker till och orken är totalt slut. 

Jag kan väl utan överdrift säga att jag har haft de hittills två tyngsta åren i min roll som mamma. Det har varit många incidenter, tråkigheter och tuffa bataljer som jag kämpat mig igenom, tack och lov inte ensam i min föräldraroll men trots uppbackning så har det tärt, det känner jag av nu. Jag är envis som en oxe, har inte vågat stanna av och känna efter hur jag mått av alla saker som hänt, det har varit full fokus på det bästa (och stundtals det mest otacksammaste och egocentriska) jag har- barnen. Jag har bara lutat fram överkroppen, böjt ner pannan och ångat på ännu mer. Nu börjar allt komma ikapp mig och trots mental utmattning så gäller det att hålla ihop i ett stycke, att orka anta nästa utmaning och stå pall i kämpiga situationer. Och nu snackar vi inte bara ”lite vanlig” tonårsstrul! Det har varit stor oro över barnens hälsa, både fysiskt och psykiskt. Det har varit inläggningar på lasarett. Det har varit alkoholrelaterade situationer med minderåriga. Ja you name it…

Som förälder är det min jäkla plikt att finnas där i alla situationer, det är alla föräldrars plikt gentemot sina barn! Att lära barnen vad som är rätt och fel. Att stå pall vid prövningar och hänga med i alla svängningar. Att våga vara obekväm förälder och sätta nödvändiga gränser trots hårt motstånd. Att ge all den kärlek och tröst som behövs oavsett hur gamla de är. Att ge råd och stöd. Att ha förståelse och ibland välja sina strider.

Livet är givetvis inte alltid så tungt och negativt som det låter! Jag får så otroligt mycket positivt från våra barn, även om texten i detta inlägg är tung så innehåller min vardag så mycket kärlek, ömhet, glädje och faktiskt även tacksamhet 🙂 Det råkar bara vara så att tiden kommer ikapp mig och då brakar jag ihop litegrann men som sagt, jag är bra på att skjuta fram pannan och ta nya tag. Våra ungar är fantastiska och som förälder så får man faktiskt braka ihop ibland!

Stora dottern sov borta natten som var. 03.45 ringde min mobil och en krissituation hade inträffat. Min duktiga tjej kände att hon inte riktigt hade full koll på läget och frågade mig med oro i rösten om jag kunde komma och hjälpa till i en situation där hon själv kom till korta som hjälpare. Det var alltså inte hon själv som satt i klistret så att säga. Yrvaken klev jag upp, klädde mig och körde ut i natten. Inhandlade lite ”bra- att- ha- saker” till den som kunde vara i behov av just dessa och kom fram till ”situationen” och en tacksam dotter. Läget var hyfsat stabilt och jag stannade drygt en timma, dels som trygghet men även som en hjälpande hand men när de själva kände att läget var under kontroll så åkte jag hem. Den uppkomna situationen till trots så var magen och bröstet fyllda av en varm, rosa fluffklump av tacksamhet, glädje och stolthet. För mig betydde det massor att få bevis på att hon känner förtroende för mig och vågar ringa hem när det kniper utan att vara rädd för en negativ reaktion. Att hon är trygg i sin vetskap att jag finns där för mina barn (och deras vänner) och ställer upp även om det är mitt i natten.

Det var ett varmt föräldrahjärta som somnade om sent omsider ❤️

Mer eller mindre…

…på frivillig basis så var alla hemmavarande barn med oss igår. Äldsta sonen jobbade tyvärr och det var synd för vi hade gärna samlat alla våra kids. Kompisar och uterännande fick stå tillbaka för en familjekväll vilket är väldigt sällsynt nuförtiden. Efter en riktigt god grillmiddag tillagad av familjens kock så åkte vi ut till Haraholmen för en omgång gokart. Jag var (och är fortfarande) ruskigt dålig i kroppen så jag skippade körningen och fotade/ filmade istället. Storasyster Sofia var snäll och ”offrade” sig genom att köra dubbelgokart med Sally. Den går inte så fort men de var nog rätt nöjda ändå båda två där de puttrade runt och försökte föra en dialog 🙂

  

Ready to go…

  

Fint att även små barn och funktionshindrade kan komma ut på en åktur 🙂

  

Ett (hyfsat) glatt gäng efter avslutad körning.

  

Matte vann på snabbaste tid, Samuel på flest varv och duobrudarna på långsammaste tid 😉

Kampen var stundtals hård mellan främst Matte och Samme men som sagt, de fick varsin vinst i olika kategorier. Detta är tyvärr inget nöje man gör alltför ofta med familjen. Åtta minuters körning kostar 130kr/person, det drar fort iväg i pengar! Men trevligt hade vi 🙂

Efteråt köpte vi glass som vi käkade hemma innan det var läggdags för familjens minsting. Sen var det dags för nästa drabbning- Mölkky

  

  

(bild från Mattes snap)

Innan vi kom igång hade kvällsmörkret sänkt sig, myggen var högst aktiva och det duggregnade från och till. I slutet av andra omgången regnade det ganska mycket så mellan eget kast så stod vi under tak för att undvika att bli alltför blöta. Mölkky är nästan som en variant av kubb och majoriteten tyckte detta var en roligare spelform

Tack älskade ungar för att vi fick ”låna” er en kväll ❤️

Idag var en spännande dag! Sally har påbörjat inskolning på sitt nya dagis på avdelningen ”Lilla Äventyret” Vi hälsade på en timma och hon rusade runt som en kalv på grönbete för att utforska både inne- och utemiljön. Imorn ska hon vara lite längre och prova äta lunch utan vårat sällskap vilket säkert går bra. Hon är ju ett riktigt dagisbarn som gärna omger sig med kompisar och hittar på lekar i alla lägen, det vi måste träna lite nu är modet att våga släppa våra händer och ge henne tid att lära känna både vuxna och barn. Idag gick hon knappt mer än fem steg ifrån oss förutom en liten stund när hon och en fröken hade några minuter för sig själva i målarrummet medan jag satt utanför i en soffa. 

Nu njuter vi av sommarvädret i väntan på att svärmor och svärfar kommer hit och bjuder oss på tacos 🙂

  

En bra början på min föräldraledighet!

KRAM ❤️