Varje minut…

…du är arg förlorar du 60 sekunder av glädje. Jädrar i min låda vad många glädjesekunder jag gått miste om idag då! Ni vet den där sköna känslan jag avslutade gårdagens inlägg med, nyduschad, insmord, renbäddad säng osv… Den känslan är på semester för tillfället och Häxan Surtant har tagit över min kropp. Jag förstår mig inte riktigt på henne för det händer så mycket osunt i hennes närvaro. Jag går med en stickande lukt i näsan efter alla säkringar som gått i huvudkontorets proppskåp (kan även vara pattsvetten under BH:n som gör sig påmind efter min framfart idag) och det kommer svavelosande ramsor ur min mun som mestadels består av ord man aldrig skulle nämna ens i närheten av en kyrka!

Japp idag fick jag ett klassiskt psykbryt! Dagligen dags ser vårt hem ut som ett slagfält trots att vi försöker plocka och hålla efter. Sanden som dras in i extra stora kvantiteter nu när det är vår fastnar under sockarna eller lägger sig snyggt som en listisolering efter väggarna. Öhh dammsugare, vad är det? Nåt man kan äta?

Våra barn tror att soporna är omöjliga att överfylla, vadå… spela roll om påsen är så full att allt sticker upp 25 cm ovanför kanten. Sen promenerar givetvis påsen ut till tunnan för egen maskin för inte behöver man väl knyta ihop påsen och gå ut med den själv?!

Tvättkorgarna svämmar över, ren tvätt kan hänga kvar på torkställningen till modet gått ut, bära ihopvikta rena kläder till sin garderob- voffö då?!

Diskbänken simmar av matrester och smutsigt porslin eftersom allt ställs där efter att nån öppnat diskmaskinen och stängt den igen efter att ha konstaterat att det är rent i maskinen. Men varför inte göra en insats och tömma den och sen ställa in sin smutsiga disk?!

Gahhhh! Jaja, jag överdriver väl kanske en dutt för mellan varven får de faktiskt nåt ryck och fixar främst sopor och disk, nån sällsynt gång kan de dammsuga och tvätta men det händer mindre ofta. Har de städat sina rum så är de nöjda men inte jag! Fine, jag kan köra på samma linje och bara hålla efter i vårat hobbyrum och sen får de allmänna utrymmena som vi alla nyttjar falla i total misär. Kanske även börja tvätta vissa personers klädesplagg och lämna kvar resten i korgarna tills de inte har något rent att ta på sig? 

Jag är högst medveten om att vi till stor del får skylla oss själva! Vi som vuxna vårdnadshavare har en skyldighet och faktiskt plikt att lära våra barn ett och annat och se till att det efterlevs. Vi är superbra på att i samråd med barnen införa rutiner men värdelösa på att orka hålla detta vid liv. Vi har provat flera varianter och vissa har fungerat hyfsat bra i några veckor för att sen skita ner sig. T.ex gemensam städdag torsdagar, då poppade vi musik och alla hade städområden utvalda lite med hänsyn till ålder och efter uträttat verk och hemmet var fint inför helgen så fikade vi. Vi har haft en dag/ vecka då alla barn på frivillig tid under just den dagen haft i uppdrag att hämta sina rena kläder i tvättstugan samt gå igenom socklådan för att hitta sina egna strumpor, ev para ihop de vi inte fixat och ta dem med sig.

Det är bara att inse att VI vuxna måste hitta orken och envisheten så att detta så småningom blir en rutin, inte nåt vi ska måsta bråka oss till varje vecka, herreminje vad vi tjatar och skäller. Betänk då att de bor här varannan vecka så det rör sig om två ggr/månaden! Inte alltför stora krav i mina ögon. Sen ska alla hjälpas åt med de löpande sakerna såsom ex fixa sopor, vika ihop och kasta tomma mjölktetror osv osv

BästMatte fick sin beskärda del av sleven när han kom in och log stort medan jag flängde fram och gjorde mitt bästa för att i all frustration försöka dräpa dammsugaren genom att dänga den i varenda hörn jag passerade. När golvet var klart satte vi oss ner vid köksbordet och jag formligen kräkte ur mig allt jag kände och gormade på om att vi måste snäppa upp oss i vår föräldraroll. Till slut sa han ”men sluta gnälla nu surkärring!” och så flinade han. Kunde inte riktigt stoppa ett leende från att leka i mungipan och när sen bonusdottern släntrade in och svarade ”tjaaa jag har fixat till mitt klubb-blad” (bandyklubban) på Mattes fråga vad hon gjort idag, ja då bröt värsta gapskrattet fram för oss båda och där stod hon som ett frågetecken och undrade vad som var så roligt. Nog är det tur att vi har mycket humor och lika nära till skratt som tårar och ilska i detta (tro det eller ej) kärleksfulla hem! ❤️

En kaffetår och lite lugn och ro efter min framfart idag kan göra att pulsen går ner, annars kanske jag får tipsa mina kollegor i all välmening att de bör behålla sina hjälmar på hela nattskiftet när jag är i närheten 😉

Skriv gärna en kommentar