På en skala…

hur kul är detta?!

   

 

Skitväder!

Det blåser som fan, faller snöblandat regn och min kropp mår dåligt! Jag ska egentligen inte kröjma i inlägg efter inlägg men det är svårt att undvika när jag känner mig som en misshandlad sandsäck dag efter dag! 🙁 Så här illa brukar det inte vara och fm- skiftet idag på jobbet var en pärs.

  

Dagar som denna är jag extra glad för att jag har motordriven säng och kan höja huvud- och fotände för att avlasta kroppen!

Normalt när vi har ansvarsvecka på Kotten så skriver vi upp oss på veckor då vi är lediga- mer el mindre och när vi skrev upp oss inför vårterminen så gick vi båda skift. Förutsättningarna är annorlunda nu, Matte jobbar dagtid så han har inga lediga veckodagar och just den här veckan jobbar jag alla dagar utom fredag vilket ställde till det för oss. Jag löste det med att ta kompledigt imorn för att vara sista barngruppsdagen på dagis. På fredag har jag sista köksdagen på dagis. Till helgen har vi sista helgstädet på dagis. Vemodigt men sant.

Vi har alltså våra sista månader på världens bästa dagis! Vore det inte för att vi vuxna är så mentalt slut och nedkörda sen alla tidigare åtgärder för att omstrukturera verksamheten och alla diskussioner som följde på köpet så hade vi gärna varit kvar ett år till. Nu har vi tagit beslutet och det känns kluvet. Många av gullrumpans kompisar går vidare, endel byter förskola och endel går upp till 6-års till hösten så det är en förmildrande omständighet. En annan är att vi tänker om lite, den här åtgärden hade vi tänkt göra hösten 2016 så att hon skulle få börja i en omsorg där många blivande klasskompisar finns men detta blir tidigarelagt ett år. På ett kooperativ kommer familjerna många gånger från flera olika områden eftersom man gjort ett medvetet val för just den formen av omsorg, det är inte så många munksundsbarn som kommer att gå upp till skolan samtidigt som Sally. När vi berättade för henne att hon skulle byta till ett annat dagis i Munksund så tog hon det med ro, jag tror inte hon tagit in det fullt ut men efter ett långt sommarlov så kommer det att bli bra. Hon är ett ”riktigt dagisbarn” som älskar att leka, umgås med kompisar och vara hemifrån så vi känner oss trygga. Ett kommunalt dagis kan inte erbjuda så liten barngrupp som hon varit i från start men å andra sidan så är hon en stor tjej nu, hon kan förmedla sig, ta sig fram för egen maskin och har rätt mkt skinn på näsan 🙂 Vi kommer att sakna lokalerna, miljön, den fina barngruppen och de fantastiska fröknarna men med tanke på våra tidigare erfarenheter av kommunal omsorg så tror vi att den nya starten till hösten kommer att bli till belåtenhet. Vi känner båda två att vi gett Sally den allra bästa starten hon kunde få i barnomsorgen! Kotten är fantastisk men för oss föräldrar känns det som att vi kommit till en ändhållplats. Givetvis kommer vi att fortsätta hålla kontakten med vissa som vi lärt känna via dagis, familjer som vi har en mer privat relation till. I början av augusti skolar vi in på det, för oss, nya dagiset 🙂

På tal om jobbet så har det införts nya regler rörande glasögon. Fram till nu så har våran arbetsgivare gått in och ersatt våra glasögon om de gått sönder på arbetstid. Detta har upphört och i stället tillhandahåller de skyddsglasögon. Därför hade jag bokat in synkontroll idag, duschade och bytte om efter jobbet och åkte dit med en rek i handen. Smurfit har avtal med en relativt ny optikerkedja i stan och väl där fick jag två chocker. Den första kom sig av den krassa sanningen att jag börjar komma upp i ålder och har första tecknet på förfall. Jag har ett minimalt men dock klart behov av progressiva glas! Ve och fasa! Sen höll jag på att dåna när jag såg urvalet av bågar, fula naaanting! Antingen kunde jag välja väldigt industriella silverfärgade stålbågar eller feta brunfärgade plastbågar. Båda med plastflärpar på skalmarna för att skydda ögonen. Sistnämnda modellen var ändå mest rolig så det blev den men jösses så ugly jag kommer att känna mig 😉 Min älskade lagvigda man gör ju inte saken bättre när han kallar mina nya brillor för cyklop och föreslog att jag kunde ta med dom på kommande utlandsresa så jag kunde använda dom när jag skulle dyka- stryk ska han ha!

  

Ulla-Bella-sekreteeerare eller kanske ugglan Helge i ”Från A till Ö”?!

Jaja, it gäll hä å vara fåfäng på jobbet!

Ha en fin måndagskväll!

KRAM ❤️

En reaktion på “På en skala…

  1. Tess

    Hihihi jag tycker att du är SÖÖÖÖT i dem, jag! ♥♡♥ 😀 Men det var ändå roligt sagt av Matte! 😉
    Spännande med nytt föris för Sally till hösten! 🙂
    Stooor KRAM fina & tack för senast! ♡

    Svara

Skriv gärna en kommentar