Gårdagen…

…kändes mest som en ”rulla- efter- vägen- dag” Stora dottern har inte bara fibroliknande värk i kroppen, hennes knän har varit skruttiga under några år. Detta begränsar hennes vardag ganska mkt eftersom hon knappt vill eller kan röra sig i den utsträckning som hon borde. För nån månad sedan var hon hos en superduktig sjukgymnast som tipsade om bra knäskydd som skulle ge stöd åt båda knäna. Priset var inte det roligaste, ca 1200kr/st! Visst lägger jag gärna pengar på saker som förbättrar  mina barns hälsotillstånd och underlättar deras vardag men det gör ju inte ont om jag kan hitta mindre dyra alternativ. Därför kontaktade jag ortopedtekniska i Sunderbyn för att rådgöra med experterna där. Mannen jag pratade med ville träffa henne, höra henne berätta om besvären och undersöka knäna så en läkarremiss och några veckor senare så var hon kallad till SUS och vi brummade dit, en nätt väg på 6,5 mil enkel väg.

Det var ett av de märkligaste och snabbaste besök vi nånsin haft på nån vårdinstans! Hon hade tid kl 13 och 13.05 gick vi ut från teknikern!! Rekord!  Direkt när hon fick komma in i ett undersökningsrum så bad han henne dra av sig skor och brallor, sen schappade han. Kom in med ett knäskydd som hon skulle dra på sig. Sen gick han iväg igen, kom tillbaka med ett skydd till andra knät. Försvann återigen för att återkomma med orden ”åk hem och prova de där” Ehh?! Sen då, utvärdering av knäortoserna, vem sköter den? ”Tjaaa… hör av er om de inte känns bra” Ja, men var ringer vi? Vårdcentralen? Ortopedteknik? ” ”Jaaaa… ni kan höra av er hit” Hur ska de användas då, till vardags? Vid träning? ”Det är upp till henne själv, då det känns bäst” Jag nämnde ett märke som sjukgymnasten hade rekommenderat och med ett snett leende så sa han att dessa knäortoser var i princip samma sak men lite billigare (gratis är absolut billigare än 2400kr!) och enligt Sofia själv så såg de ut exakt likadant som de hon blev rekommenderad. När jag påpekade att hon upplevde ena benet lite kortare än det andra så gjorde han en snabbkoll, konstaterade att han inte märkte nån synbar skillnad men kutade ut från rummet och stoppade sju klackkilar i min hand ”Hon kan prova de här”

Sen tackade han för sig och gick, kvar satt vi med höjda ögonbryn och småskrattade. Vad var detta?! Snacka om rallykille, betänk att vi var klara efter några få minuter i rummet och att han var ute och sprang i korridoren halva tiden. Kändes som en onödig resa, 13 mil för fem minuter då han knappt såg på knäna mer än 10 sekunder. Skicklig eller inte men nog så snabb i mitt tycke. Å andra sidan så slapp vi undan kostnaden på 2400kr.

Några timmar senare rullade bilen återigen i samma hjulspår men nu till Coop Arena där Luleå skulle möta Frölunda i fjärde kvartsfinalen. Så fort jag ska på hockey slår spänningsnerven i blåsan till och jag måste dyka in på damernas det första jag gör vid ankomst.



Inte min bästa vän!

Jag ogillar skarpt den här modellen av rullhållare. När man drar i pappret så kommer det ut en fjärtig liten tuss som inte räcker till mer än en näsborrspropp passande vid kranblod! Detta gör att jag måste dra oändligt många gånger för att få näven full, vilket jag föredrar, och inbillar mig genast att övriga toagrannar på andra sidan väggarna automatiskt tror att jag skiter. Iofs skiter jag väl i vad de tror men det som stör mig mest är att jag förstorar min världsliga existens så mkt att nån ens skulle reflektera över mängden dasspapper jag tar, haha! Så knäpp i pallet!

Nåja, trots allt så blev det en spännande match med mycket känslor och vi åkte hemåt glada i hågen efter en uddamålsvinst! Hoppas bara att vårat kära lag fortsätter i samma räls mot samma mål- vinster!

När vi kom hem hade gullrumpan just vaknat pga sin eländiga nytillkomna hosta. Hon fick hostmedicin och jag kröp ner hos henne i storsängen. Där satt hon med yrvakna ögon, rufsigt hår och bleka kinder och så frågar hon ”vann lulä idag?” Haha så underbart söt, våran minsta hockeysupporter ❤️ Vi fick en tuff natt med mycket hosta och vid tre-tiden gav vi henne Alvedon då hennes kroppstemp var betydligt högre än normalt. Kl fem var hon klarvaken så när pappa åkte till jobbet klev vi upp och gonade ner oss i soffan framför Barnkanalen. Dagen går i lugnets tecken fram till ikväll, då ska BästMatte på års- och medlemsmöte på dagis medan jag ska på träff med scrapföreningen.

Dags för en powernap! Lillan har förberett sig inför storasyster T’s hemkomst, då ska de resa till Tindyland (Sallys låtsasvärld som är hemlig ;)) och trots att jag sa att det dröjer flera timmar innan skolbarnen trillar in i hemmet så satt hon i full mundering och väntade. Nyss slog dock tröttheten in efter den tidiga uppstigningen och pang bom så sov hon bredvid mig.



Sussilull

Ytterkläderna är avtagna och hon andas djupt och lugnt, väldigt sövande för trötta mamman så jag säger over and out!

KRAM ❤️

Skriv gärna en kommentar