Borta bra…

…men hemma bäst! Resan har gått mycket bra, A och P var snälla och skjutsade oss till tågstationen i Alvesta. Vi hade bokat klass 1 då det knappt skilde nåt i penningväg, däremot var det bra mycket mer komfortabelt att resa så i tre timmar. Väldigt mycket space för röv och ben, kaffe och kaka i priset, gratis wi-fi, kontakt för laddarsladd och herrarnas 5-mil på svtplay. Det small bara till så var vi på centralen i Stockholm. Direkt när vi kom dit så hoppade vi på Arlanda Express och kom fram lagomt för att se sista 7 km och Olssons bronsmålgång. Vi var många som stod och hängde vid tv- apparaterna på O’Learys och det blev ett himla hejande och applåderande på upploppet 🙂

Efter middag på Max var det dax att kliva på flyget mot Luleå. Jag var lite orolig för mina öron som jag haft lock i mer eller mindre hela tiden i Småland, eller rättare sagt sen förra fredagen då förkylningen slog till. Starten och flygningen på hög höjd gick mycket bra men när planet började gå ner för landning, då jävlar! Trycket ökade i öronen, jag hörde inte ett smack och det kändes som att nån tryckte in nålar i mina trumhinnor. Jag brukar inte kröjma (Jaja inte alltid) men oh så hemskt det var! Tårarna rann nerför kinderna medan jag frenetiskt försökte tugga tuggummi, hålla för näsan och blåsa, trycka mot öronen. Inget hjälpte och jag var riktigt rädd att trumhinnorna skulle spräckas. Smärtan lättade när vi väl var på marken men locket satt kvar. Jag försökte upprepade gånger att gäspa och blåsa/ hålla för näsan men utan effekt. Vid bagagebandet drog jag en jättegäsp och en liiiten ljusning blev det på vänster öra. Statusen är nu 1/4’s hörsel på vänster öra och nada på höger, enda jag hör mitt i det dova är ett tjut precis som efter en ljudlig konsert. Kan säga att jag hörde inte mkt av vad Matte och stora sonen sa framme i bilen när vi fick hämtning på flyget. Känns otrevligt att vara så inne i sin egen bubbla! Ska ringa VC imorn och höra om de kan göra en koll i öronen, mest bara för att vara på den säkra sidan. Med största säkerhet så beror detta på förkylningen och kommer att lätta men sen jag drabbades av ”plötslig dövhet” så vill jag bara dubbelkolla så det inte är nåt som kommit tillbaka. Hellre ett besök för mycket än bestående problem!

Det var fantastiskt skönt att få krama om gullrumpan som var jätteglad över att vi kom hem. Hon har haft några toppendygn med farmor och farfar men nu är vardagen tillbaka. Imorn kommer resten av barnaskaran hem och det lär bli några sovmorgnar eftersom de har sportlov. 



Lillhjärtat i sin nya gosiga jumpsuit

Nu ska jag krypa ner i sängen tätt intill dotra och förhoppningsvis somnar vi på stört båda två 🙂

KRAM ❤️

Skriv gärna en kommentar