Voine voine…

…jag som påstått att årets sista resa kom och passerade. I lied… 😉 Vi har EN tripp kvar att se fram emot men den blir inom landets gränser. Sedan 2006 har vi varje höst spenderat en långweekend i hyrstuga i Hemavan. Ni vet, egentid med bastu, brasa i kaminen, läsa böcker, se film, ev lite scrapbooking, äta och dricka gott- livsnjutning helt enkelt. Trots graviditet, ammande bebis och ben gipsat upp till knät så har vi njutit av vackra höstfärger och ett lugn så stort att man fått leta efter pulsen för att känna att man lever 🙂
Endast 2011 följde ett barn med men det var högst nödvändigt då jag och gullrumpan var beroende av varandra, främst på grund av mjölkningen men inte kunde vi heller förmå oss att lämna lill-lillan hemma i flera dar!

Tack vare att kära mor anmält intresse att sköta Sally så håller vi trenden vid liv och får fyra dar uppe i fjällvärlden men senare än vanligt då det blir i december isf okt-nov. Snorpan mår superbra hos far- och morföräldrar och vi med vårt späckade livsschema behöver få rå om varandra!

Har tekniska problem med bloggen (KAN oxå vara chaufförsfel!) så jag återkommer när jag kliat lössen i håret och förhoppningsvis löst eländet!

KRAM

Skriv gärna en kommentar