Himlen…

…har utökats med ännu en vacker ängel! En person med finaste själen och varmaste hjärtat fattas oss!

Den sista av mina ”gamlingar” har lämnat in, min älskade bästa farmor, och jag kunde inte vara där just i ögonblicket! Det grämer mig otroligt mycket även om jag vet att hon inte kunde ha bättre personer i sin närhet än de hon hade på plats. Pappa, hans fru och min faster gav henne trygghet och kärlek till sista andetaget. Jag då? Mm jag njöt av sol, värme och trevligt sällskap i Turkiet. Jag kunde med andra ord absolut inte vara med vid hennes sida men trots den vetskapen så gräver det i min bröstkorg.
Jag fick beskedet från pappa en timme efter hemkomst och det var som att vrida på en kran. Snor och tårar vällde fram i flera timmar, utmattad föll jag i orolig sömn och vaknade med två rödsvullna ping-pongbollar till ögon dagen efter.

Jag vet att farmor har det bättre nu, hon slipper lida på alla sätt och vis och hon finns på nåt vackert ställe, hand i hand med farfar men mitt ego vill ha henne kvar i mitt liv! Sen den dag då hon blev utan sin livskamrat och ungdomskärlek så har hennes personlighet förändrats. Utan farfar blev hon orolig, desorienterad och tjorvig. Hon grät ofta och pratade om farfar som att han fanns i rummet bredvid. Hennes tidigare så mjuka och trinda kropp tunnades ut. Det gjorde ont att se henne så, det var inte den farmor som jag var van vid.

Den farmor jag minns la ofta huvudet bakåt och gapskrattade. Hon var social och trivdes bland folk. Det var ordning och reda i hemmet, ombonat och varmt. På senare år när hälsan vacklade alltmer så städade hon t.o.m innan hemtjänsten skulle komma och städa så att hon inte skulle behöva skämmas (som om det skulle behövas?!) Hon var mån om sitt yttre och var välklädd och fin i håret. Hon njöt extra mycket när min faster kom upp på besök och stylade henne lite extra. Hon är för mig förknippad med vackra, breda Bismarck- smycken, med eller utan berlocker, färggranna mönstrade klänningar och den blåvita ponchon. Även om hon hade nära till skratt och mycket humor så hade hon även ett väl utvecklat humör. Gick något emot henne eller om hon var upprörd så märktes det men det var snabbt övergående. Gudstron var stor och jag fick min första och enda bibel i present av farmor och farfar.
Farmors varma, händer strök ofta på oss alla i ömma rörelser, var det inte på händerna eller armarna så var det kinderna. När hon gav upp sitt gapskratt så kunde hennes hand klappa en på armarna, i takt med skrattet 🙂 Hon var så stolt över alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Kramgo, temperamentsfull, omtänksam, kärleksfull och varm- de orden ploppar upp när jag tänker på hur hon var.

Jag var första barnbarnet och hade ”ensamrätt” på dom i nio år. Därefter kom fyra stiliga pojkar in i barnbarnsskaran och vi blev sedda och älskade allihop.

Mina barndomsminnen är fulla av farmor och farfar. Så många gånger jag har följt med till Andreaskyrkan och pysslat i barngruppen medan de var på gudstjänsten, därefter bjöds jag på redigt gofika. Våra tågresor ner till Uppsala då jag fick ligga i mitten och farfar högst upp för att farmor inte vågade ligga nån annanstans än längst ner. Alla övernattningar jag haft i deras hem, där jag till frukost blev serverad varm choklad i genomskinlig grön kopp på grönt fat och till det mackor med kryddost på, allt inmundigat i soffan framför barn-tv. Jag minns de gånger jag hälsade på både farmor och farfar på deras arbetsplatser på Luleå lasarett och SJ, jag fick t.o.m vara med i luciatåget på farmors jobb några gånger.

Ojoj, det är så många minnen som sköljer igenom mig så jag kan omöjligt dela med mig av alla. Gråten har stillat av men jag fasar för den kommande begravningen om en vecka! Hur ska jag ta mig igenom den dagen?! Jag överlevde visserligen farfars begravning men jag minns inte mycket av den, avtrubbad och full av sorg som jag var. Vi får återigen söka styrka och tröst i varandra, vi som blev lämnade kvar.

IMG_5101.JPG
Sally och Gammo

Till dig farmor;
Jag skulle vilja ge dig vingar,
så att du kunde flyga med vindarna.
Jag skulle vilja ge dig havet,
så att du kunde rida med vågorna.
Jag skulle vilja ge dig himlen,
så att du kunde sjunga med änglarna.
Jag skulle vilja ge dig solen,
så att du kunde bo granne med stjärnorna.
Jag skulle vilja ge dig hela världen.
Men allt det där har du redan så jag kan bara ge dig det vackraste jag äger.
Min kärlek till dig.
Jag älskar dig!
Vila i frid världens bästa farmor!
❤️

5 reaktion på “Himlen…

  1. Anne

    Så har ännu ett band till barndomen klippts av och det gör så ont i hela dig. Jag tänker speciellt på dig ikväll <3 Sov gott Vera, i morgon är en ny dag och med den kommer ny kraft till dig. Kram,kram

    Svara
  2. Tess

    Åh vad otroligt ledsamt. :'( Lider med dig. ♡ Så fin bild på Sally och din Farmor, trots att man inte ser ansiktet så ser man på sidan av kinden hur väldigt glad hon var där. Fint..
    Många varma kramar till dig! ♥

    Svara
  3. Vera

    Tusen tusen tack för era fina kommentarer! ❤️ Jag är lyckligt lottad som har er och andra omtänksamma människor i mitt liv!
    Kram på er ❤️

    Svara

Skriv gärna en kommentar