Det onda…

…har lättat i själen men jag har fortfarande en oro i magen. Jag tänker inte gå in på de djupaste detaljerna men det som orsakat så mycket oreda i tankar och kropp är vårt bästa dagis Kotten!

Vi har fem äldre barn som alla varit omhändertagna på fina kommunala dagis under våra arbets- och studiedagar. Även om vi båda varit nöjda med våra äldre barns dagis så har inget varit i klass med det dagis som Sally går på nu- och det vill inte säga lite! Lokalerna är fantastiskt mysiga, utemiljön är jättefin, barngruppen består av gulliga ungar och personalen är helt underbara. Detta märks om inte annat på vår gullrumpa, hon älskar att vara på Kotten och vill knappt vara helgledig även om alla stora syskon är hemma och roar henne.

Vi har en familjär känsla där alla känner alla och där barnen är trygga.
Smolket i glädjebägaren är vår brist på ork och energi! Eftersom det är ett föräldrakooperativ så driver vi detta dagis och förutom det ekonomiska ansvaret så är vi arbetsgivare åt personalen. Vi är ju inga proffs men det funkar bra, alla hjälps åt och bidrar med sitt kunnande och drar sitt strå till stacken.

Problemet vi brottas med nu är att vi har svårt att få in nya barn för att kunna fylla ut barngruppen. Många vet knappt att vi finns och vi har jobbat på att profilera oss och sprida ut vår existens. Då vi inte har full barngrupp så faller en tyngre arbetsbörda på oss familjer som är där och nu har vi nått gränsen för vad vi tycker är rimligt. Många i bekantskapskretsen har ifrågasatt hur vi ids engagera oss så mycket istället för att bara lämna och hämta på ett vanligt kommunalt dagis. Vi har orkat och med glädje gjort våra ca 9-10 arbetspass som det var när vi började + ett möte/ månad, av den anledningen att både vi och det bästa vi har, har trivts så otroligt bra! När barnunderlaget minskade och köksdagarna ökade så minskade orken och framförallt fick vi mindre tid över för våra övriga barn.

Under våren har vi jobbat fram olika förslag för att omorganisera driften av dagis och det som ligger närmast är att anställa en köksa på 50%. Då behöver vi inte vara lediga från våra jobb 12 heldagar/ termin utan endast 4 dagar då vi i stället för att laga frukost, lunch och mellis, går in i barngruppen som extra resurs, detta utöver ordinarie personal. En kanonbra lösning då vi föräldrar önskar just mer tid med barnen och att få delta i deras vardag 🙂 Två helgstäd ingår oxå/ termin men det är ju nåt man själv kan ta närhelst man vill under ”sin” helg så det känns inte alls betungande.

Hur slutkonceptet blir är osett men vi jobbar för fullt åt det hållet och förhoppningsvis är vi igång med detta till hösten. Då tror jag att vi blir mer attraktiva och får fler familjer som söker, familjer som värdesätter en liten barngrupp, insyn i barnens vardag och som vill driva och vara delaktig i en 25 år ”gammal” verksamhet. Redan i februari hade vi ett månadsmöte där alla familjer fick ta ställning till om de var intresserade av att vara kvar och ge förslag på ev åtgärd för att förbättra rutinerna. I princip alla var rörande överens om att stanna kvar om vi fick bort köksdagarna. I ett skede där hela det utarbetade förslaget på omorganisation kändes som att det höll på att stupa så blev det oro i föräldralägret. 99% av oss var inte beredda att ta ytterligare en termin med alltför många köksdagar så i ren desperation/ frustration sökte många plats på kommunala dagis. Vi var en av de familjerna.

Med en klump i magen tackade vi ja till en plats på en annan dagisavdelning i närområdet. 6 personal på ca 40 barn jämfört med vårat nuvarande 3,8 personal på 15 barn. Mm kändes kanske inte som ett uppbyte… Och personalen på det nya är säkert jättefina men som bekant, man vet vad man har men inte vad man får. Våran personal ÄR verkligen toppen och ser, hör och uppmärksammar våra barn till max.
Nu står vi och väger… Går omorganiseringen igenom så lättar arbetsbördan ofantligt mycket och då lutar det åt att vi blir kvar. I så fall måste vi fortast möjligt tacka nej till den nya platsen och ta smällen på tre månaders uppsägning. Detta gör vi så gärna om vi känner att beslutet blir till det bästa för oss i allmänhet och Sally i synnerhet! Nu hoppas vi att detta går igenom och att fler familjer vill söka till världens bästa place! ❤️

Så, nu vet ni vad min själavärk berodde på!

Innan gårdagens möte på dagis så åt vi en mysig middag på pizzerian i Munksund. De har bytt ägare och vi provade på deras pizzor med ost- och vitlöksfyllda kanter. Yummie så gott!!

20140618-125059-46259637.jpg

20140618-125121-46281022.jpg

Idag har vi fyllt på både socker- och vitaminnivån. Efter handling på ett av stans storköp så skulle jag och smulan äta glass vid utemöblerna men då passade molnen på att pinka på oss så vi satte oss helt sonika i bilen och struntade i ätförbudet som råder där 😉

20140618-125450-46490651.jpg

20140618-125515-46515970.jpg
Allvarlig men njuter för fullt 🙂

Väl hemma så blev det en skål till mamma och en skål till Sally.

20140618-125608-46568218.jpg
Halverade physalis och kärnfria, halverade vindruvor och körsbär i lillskrots skål

Ikväll skulle jag egentligen på en avtackningsmiddag för en kollega men min kropp vill inte vara med på noterna. Får bara på mig sexiga foppaskor på mina svullna fötter och tinnitusen härjar som mest nu när jag har så förtvivlat ont i kroppen så jag hoppade över restaurangbesöket. Det blev istället en lugn (och hyfsad tyst) surströmmingsmiddag hos svärmor och svärfar, iklädd mjukiskläder och foppa 😉

Ha en fin onsdag!
KRAM ❤️

Skriv gärna en kommentar