månadsarkiv: maj 2014

Skitkropp…

…som mår riktigt dåligt pga yttre omständigheter! 🙁
Det började redan på jobbet natten mot söndag, hade värk främst i armar och ben. Idag vaknade jag med en rygg som kan gå av när som helst, den känslan har jag iaf. Förklaringen är nog regnet som strilat ner i helgen och blåsten som härjar idag. En till detalj som spelar in är vår febersjuka gullrumpa som legat mellan oss i storsängen, varm som en kamin. Med henne i sängen blir det att man ligger lite huller om buller och trots bästa sängen så fixar inte kroppen detta när den är i värkfas.

Vi åt världens godaste morsdagsmiddag ute på altan igår, maken grillade, hackade, fixade och donade och efter ett tag började Sally frysa så hon skakade. När vi kom in så gossade vi ner oss under en filt och hon blev varmare och hängigare. Fruktsallad till efterrätt som tjejerna lagade till och sen blev det nattning av knäckt lilltjej. Innan vi ens kom oss i sängen så insåg vi att det inte skulle bli nå dagis varken måndag el tisdag- till att börja med. Världens bästa pappa, som druckit vin till maten, hoppade på cykeln och trampade iväg till macken för att köpa alvedonsuppar eftersom vi upptäckt att dessa var slut. Ett piller i lillans rumpa och vi fick lite orolig sömn i några timmar.

Jaja, bara att bita ihop och åka till jobbet för em-skift.
Ha en fin måndag alla!
KRAM ❤️

Man hamnar lätt i affekt…

…när paniken lurar runt hörnet! Och när man hamnar i det tillståndet så letar man som en trasig kratta 😉

Samma dag som vi kom hem från Turkiet så letade jag min börs som jag lämnat kvar hemma medan vi var på resande fot. Jag visste att jag lämnat den hemma men i söndags fanns den ingenstans när jag skulle till jobbet!

Sen dess har jag rusat runt som en kastvind, vänt upp och ner på klädhögar, rotat igenom lådor/skåp, grävt djupt i väskor/jackfickor, jag har t.o.m letat i skafferi och toalettskåp… Ingen börs någonstans! Dagen innan resan drällde jag runt på div affärer i stan för sista-minuten-inköp så jag har ringt runt och frågat om de hittat någon börs men nej, ingenstans hade de fått in nån sån.

Idag fick jag stresspuls då jag fått in lönen plus en fin försäkringsersättning från fotledsbrottet på mitt konto. Förde över merparten på ett konto utan kortkoppling och sen beslutade jag mig för att ta den tjorviga vägen via förlustanmälan hos polisen och kortspärr av väl valda kort. Hann anmäla bla körkort, börs och några andra kort innan jag för femte gången gick igenom jobbväskan och den här gången vände jag den upp och ner- voilà! Där var den!

Sur på mig själv men överlycklig att den återfanns! Har tagit tillbaka anmälan hos polisen så nu är det bara att invänta de nya korten som är beställda 🙂 Känns betydligt lättare att åka till jobbet ikväll!
/slarvlisa
KRAM

Äckelmagade…

…kan med fördel hoppa över detta inlägg för det blir lätt negativt och tungt snuskigt med kräk och bajs- typ 😉

Mitt sista inlägg skrivet i Turkiet andades optimism och glädje. Jag kan meddela att de känslorna snabbt sveptes bort så fort jag satte mig i transferbussen.

Jag mådde kanonbra när bussen kom 19.10, vi dunkade ner rumporna i varsitt säte och började rundturen där fler resenärer skulle hämtas på utspridda hotell. Efter tio minuter gurglade det till i magen och jag tänkte ”ohshit, vad nu?!”
Ytterligare fem minuter senare började jag kallsvettas, illamåendet stegrades och vågor av panik sköljde över mig vid tanken på en 2,5 timmar lång bussfärd med illamåendet uppe i halsgropen- ”nära-döden”-känslan har sällan gjort sig så påmind som då!
”Har vi nån tom påse med oss?” väste jag fram åt Matte som frågande tittade på mig och svarade nekande. När han såg mitt tillstånd så grabbade han tag i min hand och försökte peppa mig så gott det gick.

Jag räknade minutrar och kilometrar och förbannade min otur! Just där och då drog jag paralleller mellan alkohol och Turkiet då tanken ”aldrig mer” repeterades om och om i huvudet på mig. Har varit till Turkiet flera gånger men endast de senaste två gångerna har jag blivit dålig.

Till min stora lättnad så klarade jag att hålla ut tills vi stannade på det vanliga halvvägs-stoppet på ett café. Har aldrig klivit ur bussen förr men nu rusade jag in och letade toaletterna.

Bås nr ett låg i totalt mörker så jag skyndade vidare till ett annat. När jag slet upp den dörren så fanns det ingen toastol där, endast ett hål i golvet. Skit oxå- ilade vidare till bås nr tre där jag damp ner på stolen och gjorde nr ett. Tack och lov så hann jag inte göra nr två innan jag märkte att det lilla papper som fanns bara räckte till ”lättare vara”. Snabbtork, upp med brallan och in i bås fyra där jag inte längre kunde råda bot på trycket. Men vad faaan!!! Knappt nå papper kvar här heller!! Under grova svordomar och med stresspuls började jag leta efter ev papper i väskan, papper som givetvis inte fanns. Då hörde jag att nån gick in i ett annat bås så jag fick svälja stoltheten och fråga den svenska kvinnan om hon kunde räcka mig papper från ett annat bås.
”Behöver du mycket?” undrade hon
”Ehh, ja det behöver jag”
Fan vad pinsamt, men nöden är jävlat laglös!

Efter uträttat ärende så gick jag ut till Matte som stod utanför bussen men jag mådde fortfarande rutten räv.
”Har du spytt?” frågade Matte
”Nä, det har jag inte”
”Gå och gör det då!”
”Öhh, hinner jag då?”
”Gå nu, stoppa fingrarna i halsen!”
”Okej då”
Efter order från den mest kräkrädda mannen så kutade jag in till toaletterna igen, lydig som jag ju alltid är 😉
Tog första bästa bås, det mörklagda för där kunde jag dra ut en rejäl mängd papper.
Vet ni hur svårt det är att panikkräkas under tidspress?! Jag fick kämpa som en dåre och kom ut med rödsprängda, igensvullna ögon. Min fräscha semesterlook var puts väck! Mötte en stirrögd, stressad make som var på väg att hämta mig för alla, inkl chauffören var på plats i bussen.
Dårskap!!

Vi bytte plats och satte oss längst fram i bussen, med handväskan laddad med en påse och ett gäng papper utifall att- Gud förbjude- jag skulle må så där sjukt illa igen. Mattes råd visade sig vara rådigt värre för resten av resan gick hyfsat bra och vi nådde flygplatsen i Antalya.

När vi skulle igenom andra säkerhetskontrollen så tittade jag på Matte och suckade- jag hade ju samma bh på mig som vid utresan från Kallax!! Mycket riktigt, bågen pep när jag gick igenom. En turkisk säkerhetsvakt kollade mig med ”spaden” och sen visiterade hon mig från topp till tå. Jag försökte förklara att teorin var bh-byglarna vid förra kontrollen men det gav inget utslag med spaden. Då jäklar satte hon in manuell kontroll och SOM hon kände! Tittade ner innanför halslinningen och drog händerna fram och åter, åter och fram över brösten. Jag fick passera och med ett flin sa jag till maken att så grundligt som hon tafsade på mina behag hade han aldrig varit i närheten av, hehe. Kanske liiiten överdrift men vi spekulerade i om hon kanske föredrar kvinnor i sitt privatliv 🙂

Gissa vilka platser vi fick på planet? Jajamensan 1D och 2D igen! Däremot hade vi så tur så att treraden 2A-C var ledig så vi fick byta och på så sätt sitta bredvid varandra. Nu blev det visserligen en sovresa efter vi fått maten men det var ändå skönt att få sitta bredvid min trygghet i livet, spec när jag var lite stukad i kropp och sinne.
Vi var tillbaka i vackra Norrbotten runt 3-tiden och hade en timmas väntetid innan ❤️ och ❤️ kom med sin bil. Vi kramades, packade ur deras väskor och packade in våra, sedan gick de till incheckning mot Samos medan vi körde deras bil hem till oss. Sällan har det varit så skönt att komma hem!
KRAM ❤️

Del två…

…av vår utflykt och näst sista dagen i värmen.
Nästa anhalt på tur var alltså ravinen. Vi åkte vidare på erbarmligt smala och vindlande vägar, uppåt och inåt på landet.

20140517-174715.jpg
Absolut inte värsta stället men man får en liten fingervisning om hur kurvorna kunde se ut

Ordar inte så mycket om ravinen mer än att det var coolt att gå på gången mellan höga berg, med klart vatten rinnandes under oss. När vi kom till slutet av ravinen fanns en liten ”sjö” där flera tuffa typer badade och BästMatte grämde sig över att han inte haft med sig badbyxorna. Han är väl inte alltid tuffast men han hade garanterat hoppat i, det kan jag lova 🙂

20140517-175212.jpg

20140517-175251.jpg

20140517-175341.jpg

20140517-175401.jpg

20140517-175422.jpg

Sista stoppet på utflykten var en landsortsskola, primary school för åk 1-4. Att det blev sista stoppet berodde på att vi fick komma dit när barnen slutat för dagen så vi inte skulle störa i deras undervisning. Skolsystemet är uppdelat som så att primary school är åk 1-4, secondary school är åk 5-8 och sen är det high school. Sistnämnda finns inte i den by vi var i så dom ungdomarna åker skolbuss in till Alanya, ca 4 mil enkel väg.
Vi passerade skolan på väg till ravinen och jag hann tyvärr inte ta nåt kort på kidsen men dom hade fantastisk fina, blå skoluniformer på sig!
Både på ut- och insidan fanns bilder på Mustafa Kemal, Ataturk. En väldigt viktig man i landet, inte bara för att han införskaffade skolplikten. Han frigjorde även kvinnorna från slöjorna och gav dom mer människovärde och rättigheter- heja för en så klok och vis man, ganska före sin tid!!

20140517-180747.jpg

20140517-180806.jpg

20140517-180830.jpg
Två nakna glödlampor i taket, säkert inte så värst effektiva

20140517-180916.jpg
Barnens skolbänkar

20140517-181008.jpg

20140517-181034.jpg
Wow vilken stimulerande skolgård- not!

20140517-181114.jpg
En ”basketplan” är vad som erbjuds

20140517-181241.jpg
Toaletterna är belägna utomhus

Hu, nog har vi ett fint skolsystem med bra, väl utrustade skolor!!

När vi kom tillbaka till hotellet så gick vi till receptionen för att kolla om vi kunde behålla rummet lite längre på avresedagen. Egentligen är utcheckning kl 12 men då vi har så flyt att vi har hela lördagen här och inte hämtas av bussen förrän kl 19 så ville vi gärna njuta i lugn och på ro stranden. Visst kunde vi ha lämnat rummet och legat på stranden med efterföljande tvagning i duschrummen men njaa. Som tur var så kunde vi behålla rummet till kl 17 och för detta pröjsade vi med glädje 35€ (ca 315kr)

Lördag 17
Morgonen bjöd på en molnig himmel. Vi hade därför ingen större brådska ut på stranden men när vi väl låg på varsin solstol så var det ändå behagligt. 24 grader före kl 9 är inte fy skam och vid 10.30 kikade solen fram och höjde tempen betydligt. Det gick enorma vågor som fick vattnet att skölja upp jättelångt på stranden, nästan ända fram till våra solstolar! Matte kunde givetvis inte motstå att utmana dom salta skummiga vågorna, och jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg hur han kämpade med att behålla badbrallan på, hehe.

Tack vare att en av hotellcheferna tipsade att vi skulle beställa från snacksmenyn innan 12 då all inclusive slutade för vår del, så fick vi som en lunch gratis och slapp gå på stan för att käka.

Nu sitter vi och inväntar avfärd, vi är duschade, väskorna står packade och bussen kommer om tjugo minuter. Nån dag till hade inte varit fel för lugnet och solbrännan men oj vad vi längtar hem! Farmor har skickat bilder och lägesrapporter hemifrån så längtan efter lillskrot är stor ❤️

Vi landar på Kallax vid 2.30 inatt och då ska vi invänta ❤️ och ❤️ som lämnar över sin bil i vår vård medan dom hoppar på ett plan till varmare breddgrader. Smidigt, då behöver vi inte fixa och dona för att ta oss hem. Gissar att det blir en astung natt på jobbet för mig imorn, vi lär inte sova så hemskt många timmar innan vi hämtar gullan och sen ska jag åka till jobbet kl 17 för tolv timmars arbete *gäsp* Nåja, allt går!!
Hörni, det var allt för den här gången! Nu blir det flygläge på mobilen för några timmar framåt 🙂
KRAM ❤️
Over and out!

Utflykt…

…till den gömda dalen stod på agendan
Torsdag 16
Bussen skulle hämta upp oss 9.20 och vi skulle vara tillbaka på hotellet ca 17. En heldag med kläderna på, detta behövdes för min ömma hud. Trots att jag varit noga och smörjt in mig med solfaktor 50 så har jag fått soleksem på benen 🙁
Att vara rödblond och fräknig som en prickigkorv är inte alltid hoola bandoola!

Utflykten kostade 85 TL/skalle och då ingick lunch, skandinavisk guide och fyra stopp. När vi märkte att guiden var danska så viskade Matte ”en dansk guide, då är det lika bra att inte ha nån alls för man fattar väl ändå inget!” och jag kände likadant. Men vi omvärderade detta snabbt då det visade sig att hon, Sofia, var väldigt duktig på att göra sig förstådd. Och ännu mer duktig på att berätta om landet, turkarnas vardag och allt vi behövde veta om historia och nutid.

Det ska ni veta att den turkiska busschauffören är värd många stjärnor i himlen för att vi kom oss tillbaka till hotellet med livet i behåll! Majj gadd vilka vägar, norska serpentinvägar kan slänga sig i väggen! Jag är inte det minsta åkrädd men man håller sig lätt för skratt när vägen blir smalare och grusigare ju högre upp i bergen man kommer, när kurvorna är så snäva att bakhjulen knappt ryms kvar på vägbanan när vägen svänger i ca 40-45 graders vinkel och när vägen kurvar runt klippväggar utan sikt framåt. ”Tut,tuuut” innan han svängde runt, likafullt och trots förvarning till andra trafikanter så fick vi möte ibland med tvär inbromsning och skicklig manövrering av två busschaufförer som lyckades smyga förbi sina bussar slickade mot varandra- den ena med bergväggen tätt inpå och den andra med stupande brant *ryser*

20140517-074758.jpg
Fullstor buss, ingen svamlig mini!

Första stoppet var en droppstensgrotta uppe i bergen. Dom som ville kunde nöja sig med att njuta av den fantastiska utsikten över dalen och dom omkringliggande bergen och dom som ville kunde betala 8 TL per person och gå ner i den svala, vattendroppande grottan. Givetvis ville vi kika på naturens skapelse

20140517-074834.jpg
Vid röda pilen ligger Turkiets svar på Grand Canyon, ett senare stopp på turen

20140517-075021.jpg
Akta huvudet!

20140517-075137.jpg
*dripp, dropp*

20140517-075221.jpg

Från den behagligt svala grottan återvände vi till bussen för vidare färd till en moské. Under färden berättade guiden om dom traditioner som landsbygden hade kring döden, allt från svepning till efter gravsättning. Överhuvudtaget var det mesta information om hur allt funderar utanför städerna eftersom utflykten var landsbygdsbaserad.

20140517-075632.jpg
Moskén

När vi kom innanför dörren fick vi kvinnor ta på oss sjalar och långkjolar om vi inte hade täckt benen från knäna och uppåt. Det fanns att låna både kjolar och sjalar men lus-nojig som jag är så hade jag med mig en egen sjal. En av kvinnorna utbrast efter påklädning ”fan, nu ser man ju ut som en jävla påskkärring!” Hoppas att ingen muslim förstod vad hon sa 😉

Nån meter innanför dörren fanns en tydlig linje där det var väldigt noga med hur man klev in. När ena foten var avskodd så klev man över linjen med foten, den fick under inga omständigheter nudda det yttre golvområdet utan sko. Sen fick man balansera på foten stående på ”rena” sidan medan man tog av sko nummer två och samma regel gällde även för den foten. Vi fick en demonstration av den omständliga tvagning som måste till innan man beträder själva bönerummet. Man måste alltså vara fysiskt ren innan man kunde få själslig rening. Detta var ingen lek och jag tänker inte detaljbeskriva hela processen men allt skulle göras i rätt ordning och rätt antal gånger. Bl.a. ingick att tvätta händerna tre ggr, höger underarm tre ggr, likadant vänster, näsan, skölja i munnen, öronen osv osv

20140517-080345.jpg

20140517-080613.jpg
Ingång till männens bönerum

20140517-080647.jpg
Beskrivning av religion och böneutförande

20140517-080726.jpg
Vackert utsmyckad lokal

20140517-080810.jpg
Matte på övre våningen, i kvinnornas bönerum

Anledningen till att kvinnor och män har separata rum är att man ska vara 110% koncentrerad vid bön och muslimerna anser att spec männen lätt kan tappa fokus med ett gäng kvinnorumpor i vädret vid bön 🙂 Jag är böjd att hålla med dom i det fallet, haha!
I slutet av vistelsen kom en liten man med strängt utseende in. Imamen himself. Han skulle förbereda för bön och såg… mjaa han gav inte ett snällt intryck om man säger så. Liten man, stor pondus och makt. Kan inte hjälpa att mina tankar drogs mot liknelser av en viss Adolf.
Hursom så var det faktiskt ett av dom mest intressanta inslagen på utflykten, lite som att få inblick i en för oss okänd och otillåten plats.

Efter moskébesöket vankades förbeställd lunch på en intilliggande restaurang där de även vävde sjalar. Vi fick se deras silkesmaskar och en demo av både manuell och automatisk vävstol.

20140517-081354.jpg
Restaurangen

20140517-081514.jpg
Namnam vad gott med blad

Vi hamnade till bords med ett trevligt par från Umeå och vi hade en supermysig lunch med grenbladstak över oss. Jag var bara tvungen att testa deras fiskrätt, det var egenodlad öring som var alldeles färsk- och god!

20140517-081721.jpg

20140517-081759.jpg
Fiskeodlingen

20140517-081826.jpg
Handel av färska frukter och grönsaker utanför moskén

Efter detta stopp åkte vi vidare mot ravinen men jag fortsätter min berättelse i nästa inlägg för annars blir dom så stora att ladda upp.
På återseende…. 🙂