månadsarkiv: april 2014

Sådärja…

…nu börjar det hända saker- äntligen!
Ny personal, nya beslut.

Tisdag 29
Sjuksköterskan som hade kvällstjänstgöring kom in på em och berättade att läkaren ville göra ett ultraljud på Sofia och mot kvällen ringde röntgen och kallade på oss. Rullstolsrally i pensionärsfart nere i källarkorridoren, ett snabbt UL, rullstolsrally tillbaka till avdelningen. Redan på röntgen så fick vi veta att blindtarmen inte gick att hitta! Teorin var att den kanske var frisk och därmed liten i storlek och då kunde den smita undan.

Runt 22-tiden kom läkaren in och han bekräftade att blindtarmen var osynlig på bilderna. Jag hade fått en hint av den gulligaste sköterskan att detta var en fin och lyhörd läkare och amen i kyrkan- han var det, han lyssnade på mig! Jag frågade om dom inte kunde göra en titthålsoperation för att kolla hur läget är, dels för att kolla blindtarmen men även vätska i buken. Jag nämnde endometrios och han nämnde spruckna vattencystor och med titthål så kan dom ju kolla upp allt detta. Han gick och ringde kirurgen direkt efter vårt samtal för att kolla läget, var det ledigt så skulle ingreppet utföras direkt, annars skulle det planeras in på morgonen. Innan läggdags fick vi veta att ett akutfall kommit in så op blev planerad till idag.
”Nu blev mamma glad!” sa Sofia skrattande mot mig när vi blev ensamma i rummet och jaaa det blev jag.

För att bryta av mitt i allt sjukdomsprat så måste jag få berätta om nåt annat som fick oss att skratta! Säg hej till Sally och Sonja

20140430-082820.jpg
Dessa underbara clowner knackade på och smög in i rummet. Jag blev lite ställd och undrade om dom var medveten om att det endast bodde en 16-åring och en 39-åring (än så länge!) i rummet. Lillkillen hade tyvärr fått åka hem. Så för att lite snyggt upplysa clownerna om detta så sa jag bara nåt töntigt som ”Hej! Vi har lite tonårshäng här” Duuuhhh, jätteintelligent, haha!

Detta tog dom fasta på och började utreda vad tonårshäng är och framför allt- vad man gör. Dom tittade sig omkring och såg ingen tonåring som hängde så detta fixade dom i ett nafs med en vattenfylld handske som hängdes i droppställningen. Dom var otroligt kvicktänkta och rappa i munnen och vi fick oss ett gott skratt. Kanske inte det bästa när man har magsmärtor men det bröt av tristessen iaf. Bjussar på lite bilder

20140430-084231.jpg
Tonårshäng

20140430-084302.jpg
Det var en glad tonåring

20140430-084345.jpg
En spruta som botar det mesta

20140430-084432.jpg
En typisk tonåring?! Yooo!

Sonja spelade en liten trudelutt medan Sally fixade tonårshänget

Onsdag 30
Väckning 06.00 i morse för renbäddning av säng och tvagning av dotter. Vi fick ett speciellt schampo och en desinficerande tvättsvamp innan vi gick in i duschen. Det var inte igår jag fick duscha min stora dotter! ❤️ Schamponerade hennes långa hårman, masserade lite extra i hårbotten och renskrubbade kroppen innan en ny skjorta åkte på och alla metaller såsom piercing, örhängen och halsband plockades bort.

Nu har frukosten landat i min mage och vi ska se ”Hajar som hajar” medan vi väntar på att få rulla iväg till operation.

20140430-085251.jpg

Återkommer med uppdatering lite senare.
Wish us luck!!

Favorit i repris…

…eller?! Nä inte direkt! Men faktum är att vi är inlagda i Sunderbyn igen pga stora dottern Sofias magsmärta.
Många har varit så gulliga, visat oss omtanke och undrat hur det går så jag gör en sammanfattning av läget. Alla detaljer är kanske inte så intressanta för er läsare men kom ihåg att detta är min cyber-dagbok som hjälper mig när minnet sviker och när tidens gång gör sitt 😉

Söndag 27
Strax innan vi skulle äta middag vid 17 så kom Sofia och sa att hon hade rätt ont i magen och smärtan var likadan som den hon hade i oktober i fjol när vi blev inlagda i Sunderbyn. Hon åt litegrann men drog sig ganska snabbt in i sitt rum. Vid 20-tiden skickade hon ett sms där hon skrev att hon var sämre och mådde illa så vi fixade en hink till hennes rum för säkerhets skull. Eftersom BästMatte var bortrest så ringde jag mamma och kollade om hon hade möjlighet att komma och vara med den sovande snorpan OM vi var tvungna att åka in. En timme senare blev det skarpt läge och mamma och Lasse var snälla och kom på studs. In på akuten i stan, vänta, vänta, vänta. Fast det ordet ska jag bespara er hädanefter för vänta har vi verkligen fått göra i många timmar och på många läkare! Halten av vita blodkroppar var skyhög men allt annat såg bra ut så teorin var att de vita var en reaktion på den kraftiga smärtan.
Efter midnatt och med två doser Ketogan + medel mot illamående så var hon fortfarande inte smärtfri och därför fick hon ligga kvar på en omvårdnadsplats på akuten, kopplad till näringsdropp (fasta för säkerhets skull) medan jag återvände hem ca 01.00 för några timmars sömn. Ringde även mitt bästa jobb och anmälde att jag inte skulle vara på plats några timmar senare.

Måndag 28
Kl 7 lämnade jag gullrumpan på dagis som tänkt var och åkte upp till akuten. Efter fler overksamma doser intravenöst och anti-illamåendemedel men med ökad smärta så skickades vi till Sunderbyn där alla resurser finns. Därmed fick gullrumpan en väldigt kort dag på dagis, jag åkte hem och packade, hämtade henne ca 9.30 och sen humpade vi in henne hos mormor- tack och lov för att vi har våra underbara mor- och farföräldrar!!
Vi kom till akuten ca 11 och hon fick en säng i ett övervakningsrum tillsammans med andra patienter. Nytt dropp, mer smärtstillande och en desperat jakt på ett kissprov som verkade omöjligt då hon fått i sig för lite vätska och tyvärr varit tvungen att besöka tronen innan bilfärd till Sunderbyn.
Tystnadsplikt, sekretess och integritet i all ära men dessa vackra ord faller i mina ögon när äldre, illa hörande människor får frågor om blödande avföring, status på bajset och om de har hemorrojder! Sånt och en massa annat i privat väg borde kunna tas i enskilda rum 🙁

Nåja, vid 14.30 fick vi köra rullstol till gyn för en grundlig undersökning. Viktigt, speciellt för flickor med magont! Eftersom vi kom som oplanerade ”akutpatienter” så gick vi i sista hand och först 16.00 fick hon komma in till läkaren. Allt såg mycket bra ut och vi fick återvända till akuten men nu fick vi en egen svit 😉
Alla blodprover har visat att kroppen mår bra men de fysiska symptomen tydde på blindtarmen så det beslutades om inläggning.

Efter 18 nån gång fick vi åka upp till barnavd 44, plats 17:2 där vi skulle få bo bakom ett skynke med en annan mamma och en 2,5-åring på andra sidan. Ett nytt dropp och morfin intravenöst. När hon fick Ketoganet i Piteå så blev hon snurrig och babblade på som ett fyllo men reaktionen på morfinet blev tvärtom. Hon blev alldeles stirrig och blinkade knappt med ögonlocken så jag kunde knappt slappna av utan var tvungen att kika så hon var vid medvetande. Läskigt. Tyvärr fick vi ett dropp med strulig apparatur så vi fick ringa på klockan när den tjorvade, pep el la av. Visst såg jag en stigande irritation hos (EN) del av personalen men vad fan skulle jag göra?! Inte börjar tekniskt döda jag pilla på medicinsk utrustning och inte låter jag min dotter ligga med så mycket smärta i magen att hon inte kan ligga still utan smågungar i sängen. No way! Då får man ge mig onda ögat (även om jag ju är grymt konflikträdd normalt sett)

Sofia är lågtempad i sig själv och som lägst mättes 36,3. Enligt sköterskan räknas det som feber från 37,5 och inatt när Fia höll på att brinna upp (enligt henne själv) så hade hon 37,4 och var blossande röd. För mig är det ju som att ha drygt 38 om man är normaltempad men näe, ingen feber enligt dom! Suck

Tisdag 29
Nattsköterskan var en extremt fin person som verkligen försökte göra allt för våran tjej och hon led med Sofia som verkligen inte är nån kröjmare, hon har alltid haft en hög smärttröskel. Därför kontaktade hon primärjouren på kirurgen som kom ner och kollade läget. Han i sin tur skulle kontakta bakjouren och via han skulle vi få vidare besked.
Grämelse och förbannelse! Jag missade när läkare nr två kom! Jag gick till dagrummet 6.30 när frukosten serveras och tog mig en kopp kaffe och en macka. Sjukhuset bjuder oss föräldrar på kvällsfika och frukost, övrigt får vi fixa själva. Igår vid 19 tryckte jag i mig en baguette från cafét och sen dess har jag inte ätit. Hur det än blir så ”sympatifastar” man med sitt barn som är vrålhungrig och sugen på allt men bara får drömma om mat och dryck! Inte ens en godisbit har jag gömt i väskan och min Loka smuttade jag i mig inatt då Sofia lyckats dura av efter morfindosen. Behöver jag säga att jag var rejält hungrig- och kaffesugen– imorse?! Nä trodde väl inte det. När jag kom tillbaka till rummet så hade kirurgen varit in och pratat med henne och jag hittade en ledsen, lätt förvirrad tjej som berättade att operation var utesluten och att vi bara skulle avvakta. Jäkla skitord i detta sammanhang!!

Jag var rejält irriterad att ingen hämtat mig 30 meter bort innan besked skulle lämnas! Visst hon är 16 år men jag är inte här enbart som sällskapsdam. Jag är här som trygghet, två extra öron och tolkare av sjukvårdspersonalens ord. När stackars sjuksköterskan kom in så rök det nästan ur peruken på mig men jag pratade ändå lugnt och sansat. Ifrågasatte om vi verkligen skulle ta detta utan att något mer händer. Nädå, ronden skulle komma och då skulle vi få mer besked. Gaahhh!

Ronden kom och han undersökte Fia, frågade (som alla andra) om hennes avföring, mens, smärtgrad på en skala. Kort, koncist och lite… inte översittaraktig kanske utan mer stressad men jag fick inte den mest positiva uppfattningen av samtalet. Det lät som att inget kunde göras och trots att jag frågade efter UL på blindtarmen (slöseri med tid, visar inget med så mjuk buk), operation då hon lika är ”redo” (inga prover visar på sjukt organ så det var inte aktuellt) och lämpligt smärtstillande så kändes det som att jag inte fick gehör för nåt av det jag sa. Inflammationshämmande, typ Ipren ville han ge och jag förklarade tidigare Ipren-förbud pga magen. Nä, han var ståbba-einviis, man kan INTE få magsår då man äter omeprazol. Häpp, då har alltså alla läkare vi hittills varit i kontakt med i Piteå haft fel. Lyfte frågan om endometrios med gynläkaren, kirurgen, sjuksköterskan men nej, detta tror dom inte på.
Hans teori var att detta har med menscykeln att göra (det köper inte jag)och att det enda som hjälper är medicin mot inflammation. Vad att göra?! Nu har hon fått diklofenak och omeprazol och är kopplad till nytt dropp. Fastande i snart två dygn.
När jag sa att jag inte åker hem med min dotter då hon har så ont så kom ett halvotrevlig
-det ska du inte heller! Ni blir kvar till imorgon så observerar vi!

Alltså, jag menar inte att gnälla på personalen. Jag är väl bara trött, orolig och lätt söndervärkt själv i min fibrokropp och de allra, allra flesta är ju jättegulliga och gör det som står i deras makt. Man kan lätt bli inbilsk och övertolka när man känner sig i slaget läge!

Uppdaterar mer sen, nu måste jag smita ner till cafeterian innan jag stupar! Nu har ni iaf fått en rapport från ena sängen på plats 17:2.
Och bara så ni vet, det är typ 10 älgar, 11 rävar, 60 svampar, 26 träd och 10 ugglor som jag stirrar på under tiden jag gör typ…ingenting, hehe

20140429-120337.jpg

Äsch…

….bara för att utmana vädrets makter, med risk för snöstorm då bloggen lever igen, så slänger jag in dagens nr två (och håller tummarna att solen fortsätter sin vana trogen att stråla)

Vi har haft lite mys med nagelpimp. Problemet är bara att snorpan har lite för mycket kryp i benen för att sitta still länge nog så att lacket torkar vilket gör att hon är lika glittrig under fötterna som på naglarna, hehe

20140427-113412.jpg
Prinsessglitter- passande namn på lacket!

Mixter
Pysslade med en ny fotoredigeringsapp som en kollega tipsat om. Jag kan väl inte påstå att resultatet på första bilden blev så lyckat men alla är vi barn i början 🙂

20140427-113621.jpg
Mysiga kramgoa unge

Stora dottern
Herregud vad jag har våndats, svurit och varit less. Det finns ingen i vår närhet som har så otur som Sofia när det kommer till resor och nu är hon nästan ålagd med resförbud för ett bra tag framåt! Språkresan till England är en historia i sig men den har vi lagt bakom oss. Senaste resan var till Norge (Bergen) veckan före påsk.
Det började på ditvägen. Bagaget som direktcheckades in via Norwegian på Kallax i Luleå kom aldrig fram till Bergen när hon anlände. Detta var en lördag och det fanns banne mig ingen att prata med då allt var stängt! Jag var så irriterad men kunde inte göra så mycket. Tack vare mamman i norska familjen så lyckades vi få reda på att väskan åkt till London! Vad den då skulle där att göra?! Sen åkte den tillbaka till Stockholm, vidare till Oslo för att först på tisdag anlända till rätt destination. Hur kul är det på en skala att vara hos pojkvännen för första gången och vara utan sina saker i tre dygn?! Max 350kr kunde hon ev få i ersättning av flygbolaget men än har vi inte sett några slantar och jag tror det inte förrän hon fått cash på kontot.

Hemresan var bokad med både flyg och tåg eftersom dotra väldigt gärna ville prova åka nattåg. Hon stod på rätt perrong i god tid och såg tåget rulla in, stanna ca 30 sekunder utan att öppna några dörrar och sen rulla vidare- med henne kvar på perrongen! En ledsen tjej ringde hem och jag kände hur middagsmaten bara växte i munnen av vetskapen att jag satt här ca 90 mil bort med min dotter ensam på Arlanda. Återigen inget svar på något nummer och mitt humör dalade jävligt snabbt. Tack vare att Sofia lämnade över sin mobil till en tjej i SJ’s information så fick jag nån att prata med. Nästa tåg var fullbokat och vi skulle bli tvungna att köpa ny biljett till nästa dag eftersom den biljett som hon och pappan bokat inte var ombokningsbar. Men då brann det för mig och jag frågade om tjejen tyckte det var rimligt att VI skulle betala en ny biljett när DOM hade felat! Hon insåg det dumma i resonemanget och ”gjorde ett undantag” och bokade en gratis biljett. Sen var hennes förslag att boka in Sofia på SAS Radisson om hon inte skulle sitta i nån stol och vänta. Bah, för det priset hade vi hellre kunnat boka en flygbiljett! Våran tonåring var ledsen och trött och tanken på att sitta nästan 24 timmar på Arlanda med värkande kropp var inte lockande. Då kom maken på snilleiden att kolla upp rest and fly-rum och till ett lite mer humant pris så bokade vi in henne där efter samtal till hennes far. Det har diskuterats huruvida man själv måste öppna dörrarna på tågen men enligt SJ-representanter på Arlanda så behöver man inte göra detta själv. Jag har åkt tåg under några års tid i ett annat skede av mitt liv men aldrig någonsin behövt öppna dörrarna själv!

Drygt ett dygn försent kom hon sig iaf hem efter tåg till Umeå och buss sista tjugo milen. SJ har lovat oss ersättning för mat- och boendekostnader så det återstår att se om vi mot uppvisande av kvitton får igen pengarna. Men jag kan bli så less på allt tjorv!! *suck*

Renovering
För att styra in på mindre strul så kan jag visa upp vårat nya sovrum! Det är nästan klart, det ska bara målas vitt runt fönster och dörr, köpas ny garderob och två byråer till sängbord. En tv måste vi givetvis oxå ha nu när vi har motordrift på sängen 😉

20140427-121825.jpg
Många garderober rivs bort

20140427-121913.jpg
Väggen är återställd i helt skick

20140427-122013.jpg
Nytt golv och nya tapeter

20140427-122053.jpg
Taadaaa! Vitt tak, ny säng- ja allt är nytt och fräscht

Lillhjärtat har därmed övergett sin spjälsäng och sover i sin stora säng i eget rum, vägg i vägg med oss. Hon känner sig väldigt stor 🙂

20140427-123044.jpg

20140427-123106.jpg
Även här ska det målas vitt i tak, runt fönster och dörr samt tapetseras om och läggas nytt golv

Jag kan inte påstå att hon sover superbra i sitt rum, hon vaknar flera gånger under natten och mitt i natten har hon börjat komma in till oss med sin kudde under armen 😉 När jag frågade varför hon inte sover hela nätterna så tittade hon på mig och sa som att det var det enklaste i världen att fatta;
-det är ju för att jag inte kan se er!
Haha söta barn!

Ehh… hallååå??!…

…är det nån kvar här?! Ja om DU läser detta just nu så har du om inte annat hittat tillbaka och det glädjer mig!! 🙂

Jag har liksom haft lite fullt på min prio-lista och bloggen sjönk som en sten i turordningen. Eftersom jag är kung när det kommer till långa inlägg så ska jag försöka ge er ett mindre axplock av återblickar från min vardag.

Kalas
En av de största sakerna som hänt är att vår ”lilla bebis” har blivit en stor (bestämd, viljestark, trotsig men fortfarande lika kramgo, charmig) treåring ❤️

20140427-103703.jpg
Kalas hos morfars i Sävast

20140427-103741.jpg
Kalas på Kotten

20140427-103814.jpg
Nästan alla presenter på plats

Min mamma har sparat klänningen som jag bar på min treårsdag och för några år sen tog jag över ansvaret över klänningen. Lite kul att min yngsta dotter använder samma klänning som jag fast 37 år senare 🙂

20140427-104109.jpg
Återanvändning på hög nivå

Påsken
Storhelgen har gått i lugnets och solens tecken. BästMatte har börjat jobba dagtid och ska rita nya processbilder i sex månader så han var givetvis ledig men faktum är att även jag fick vara påskledig. 6.00 på långfredagsmorgon gick jag av från jobbet och vi hade hela barnaskaran hemma så det var lyckat värre.

Helgänka
Eftersom en stor del av killarna i Mattes järngärn är födda -74 så beslutade dom att skippa alla 40-årspartyn och åka på en gemensam resa till en av vännerna bosatt i Haag. Tidigt på fredag morgon flög gänget tillsammans mot sitt äventyr och kvar hemma blev vi helgänkor 😉
Det går inte direkt någon nöd på oss! Vädret är och har varit helt underbart, jag har min stora och lilla tjej hemma som sällskap och har hunnit göra en hel del nytta och nöje så tiden har rusat som den gör när man har trevligt. Men okej jag erkänner, jag saknar min trygga man! Det är nyttigt att vara ifrån varandra för glädjen att återse varandra blir extra stor ❤️

20140427-105214.jpg
Busfröna i Rosvik tar en paus i leken

Stora sonen
Nu är det nedräkning till hemfärd för Simon. Eftersom hans blogg är öppen för allmänheten så länkar jag in hans senaste inlägg som fick mina ögon att tåras. Min duktiga skribent till son ❤️ Han skriver så himla bra, det är bara synd att han blivit lite snål med uppdateringar- fast å andra sidan är jag ju ännu mer snål så jag ska väl inte säga så mycket 😉

Nedräkning
Det finns fler nedräkningen närmare i tiden!

20140427-111127.jpg
Nice!

Inför alla resor så tänkte jag fixa ett intyg för mina värkmediciner så jag ringde min HC för att boka en telefontid med läkaren. Jag måste beställa intyget men även rådfråga om min dagliga huvudvärk som plågar mig! Förutom min fibromedicin så måste jag pilla i mig alvedon/Ipren för att inte däcka i ett mörkt, tyst och svalt rum 🙁

Mission completed. Jag är på banan igen! 🙂
Nu önskar jag er en fortsatt trevlig söndag, själv ska jag gräva fram några piller då det så sakteliga börjar bulta i bakhuvudet på mig!
KRAM ❤️