månadsarkiv: februari 2014

Men what a chock…

…under gårdagen! BästMatte var på jobbet och jag satt och gapade som en fågelholk, tittandes på den överdådiga, pampiga men oerhört slösiga OS- invigningen från Sotji när jag med ett ryck insåg att det länge varit oroväckande tyst på lill-fronten.
Hon var inte i tv-rummet med mig och hon var blöjlös så en otrevlig tanke slog mig; hon gömmer sig nånstans och skiter- i trosan- då hon glömt att hon är utan Liberos sällskap.
– Sally!
*tystnad*
-Saaallyy!
*mera tystnad*
-SAALLYY!!!!
-Jaa? hördes tyst nånstans ifrån
-Vad gör du? Bajsar du? Du har ingen blöja vetdu….

Skutt, skutt, min glada lilla tjej kommer hoppandes och slirar in i rummet, tar min hand och säger stolt;
-Ja ha städat mitt jum, kom å se!!
Jag kunde inte annat än skratta och fundera exakt hur mycket hon städat i sitt rum som sett ut som resterna efter ett plundringståg sista veckan. Det är knappt så att vi vuxna orkat börja peta i alla pinaler som drällde överallt i rummet så jag hade inte så stora förväntningar. Jag grämer mig att jag inte har något ”före-kort” för ni kan aldrig ens föreställa er kaoset som hon orsakat under de sista dagarna.
Men det ska jag säga er att jag tvärnitade på hennes tröskel och var nära att börja gråta av pur förvåning och glädje. Hon har gjort underverk under de 20-30 minutrar som jag var i Ryssland på invigning! Betänk att hon bara är knappa tre år!

20140208-221441.jpg

20140208-221504.jpg
Visst, man kan ju grubbla över hennes placering av pallar på bordet osv men ändå… wow vilken skillnad mot innan! Hon har travat upp saker i hyllorna, hängt upp kläder på krokar och försökt röja fram sitt fula korkmattegolv- och det med bravur. Undras just om detta var en engångs eller om under kan ske fler gånger?! 😉

Dancing Queen
Här hemma guppar huvudet upp och ner och kroppen svajar rytmiskt i takt med all sorts musik och sång som når gullrumpans öron. Denna förmåga var som bortblåst idag när hon gjorde discopremiär på Kotten, vårat dagis alltså.
Hon hade nog inte ens öppnat ögonlocken när hon kl 6.30 frågade med raspig sömnröst om vi skulle åka på discot. Det är en evighet att vänta i 7,5 timmar när man har nåt sånt spännande på agendan! Efter sjuttiotolv upprepningar av samma fråga så var det äntligen dags att göra sig klar. Stora storasyster tog en duodusch med lillasyster så att båda skulle vara rena och lukta gott, sen åkte paljettklänningen på och håret hamnade i en självlockig liten svans.

20140208-222913.jpg
Våran livs levande glitterdiscokula ❤️

Som sagt, jag tror inte att det kom nå väldigt många moves från hennes håll, och inte från så många andra dagiskompisar heller! Det var ett gäng leende föräldrar som samlades och iakttog de små raringarna, två killar och nio tjejer. Det var nästan som att vara ute på savannen och studera ett gäng utsvultna, törstande djur som samlats runt ett välbehövligt vattenhål.

Skillnaderna var väl att savannljudet var utbytt till pumpande discomusik och vattnet/ födan var utbytt till saft, popcorn, majskrokar och små russinpaket. Det smackades, tuggades och sörplades så att man kunde tro att varenda unge varit utan både frukost och lunch, haha. Lite taktstamp med en fot och nåt svängande höft- inslag fanns med men i det stora hela så var det intaget som var prio ett 😉

Sen lekte de kurragömma varvat med skrämmande, rytande spöken och mamma-pappa-barn-lekar. När det var dags för hemfärd så var det en trilsk liten tjej som inte skulle med hem, hon skulle stanna på dagis även om vi förklarade att alla andra barn och föräldrar oxå skulle åka hem.

Heta killar
Sonen ringde hem efter laglunch på stan med bandykillarna och frågade om han fick ha LAN och sovkompis. Det slutade med två sovkompisar och efter ommöblering och förmaningar om ljudnivå, läggtider och sista-tid-för-frukostservering så stängde jag igen dörren till hans privata bastu. Tänk er in i den värme som alstras av tre hormonstinna blivande fjortonåringar och tre brummande datorer på en uppskattad yta av 12-14 m3. Man tuppar nästan av pga syrebrist redan när man står på tröskeln! Sen hoppas jag att dom tränar upp varsin partyblåsa (alkoholfri såklart!) innan nästa gång dom ska ha LAN för det är ett jäkla spring på dasset här uppe på övervåningen men tror jag det, alla tre släcker törsten i ”bastun” genom att halsa i sig litervis med dricka! 😉

Skryt
Ja jag måste bara få vara osvensk och skryta upp stora dottern lite! Idag har hon varit min hjälpreda och högra hand utan att jag behövt be henne.
På fm skjutsade jag sonen till innebandymatch och för att slippa dra med mig gullrumpan så skötte storasyster henne under tiden. Vid hemkomst så skottade jag halva infarten som var begravd under femton cm äckligt tung, blöt snö, sen orkade inte kroppen mer utan skrek efter värkmedicin. Aja, jag tänkte att antingen skulle jag slutföra arbetet efter medicinverkan eller så skulle maken få ta slutklämmen efter uppstigning. Ingetdera behövdes för storasyster klädde på sig ytterkläder, gjorde detsamma på lillasyster och tillsammans så sopade de av bussen och skottade klart infarten!
Sen tog hon med sig snorpan in i duschen och skrubbade upp dem båda. Hon följde med upp på discot som ”lektant”, vid hemkomst tömde hon diskmaskinen medan jag dukade bordet och hon hjälpte mig laga middag. VA?! Då har man faktiskt rätt att skryta över sitt barn, eller hur?! ❤️

Nu ska jag rulla in mig i täcket och njuta av min ljudbok och ladda för morgondagens tv-dos. Jag älskar sport (som åskådare) och tack vare min app så har jag full koll på svenskarnas medverkan varenda dag!

20140208-225910.jpg

Nattinatti och finsöndag på er!
KRAM ❤️

Sedär…

…nu börjar det hända grejer med snorpans hår! 🙂

20140207-083404.jpg
Lilla flätan

En liten, tunnare modell av en inbakad fläta hann vi få till innan avfärd till dagis. I love it! ❤️ Det är så kul dom få gånger hon tillåter mig att sätta ihop håret.

VABruari
Få se om vi hinner sälla oss till skaran som är hemma med vård av barn i februari. Igår var lillskrot och hälsade på sin vattkoppesjuka kusin A och nu hoppas vi att smittförsöket lyckats men det visar sig inte än. Det är inte så att vi vill se henne lida och vara sjuk, nä detta är mer ett ”måste” att genomlida. Alla ska ju drabbas av koppor nån gång i livet och då anser vi att det är lika bra att försöka göra bort det innan skolgången börjar och innan hon blir alltför stor. Ju äldre man är då man insjuknar, desto sämre blir man enligt dom som vet. Så- håll tummarna! 🙂

Frågan är bara vem av oss som ska vara hemma och stryka på potatismjöl, ge Tavegyl, trösta, krama och ha soffmys framför barntv med den lilla tjejen…. Vi brukar nästan slåss om vem som ska vara hemma och pyssla om våra sjuklingar för båda tycker det är rätt mysigt och båda har insett att vi absolut inte är oumbärliga på vår arbetsplats. Tänk dom stackarna som har det tvärtom, att ingen av föräldrarna anser sig ha tid el möjlighet att vara hemma från jobbet. INGET är viktigare än barnen så jag är glad att vi har ett jobb där vi kan bli ersatta av någon kollega, att kunna vara hemma utan dåligt samvete. Vore jag exempelvis frisör så hade läget varit annorlunda, då hade jag personligt ansvar över mina kunder som bokat tid och väntat och längtat efter att fixa till sig. Som kund vill man inte gärna behöva skjuta upp det eller gå till någon annan frisör än den man är nöjd med.
Nä vi har världens bästa jobb ur många aspekter!

Eftersom jag är FL i helgen då maken jobbar tolvor natt så har jag därmed gjort helg redan kl 22 igår när jag gick av mitt kvällsskift och nu är jag ledig till ons fm! DET tar ju inte direkt ont om jag ska vara ärlig 😉

Vi har haft morgonpyssel med en rolig målarbok som bästpappan köpt till gullrumpan. En målarbok som färgläggs med en vattenfylld penna som ”trollar” fram färgerna. När vattnet torkat så är bladet återigen vitt och man kan måla samma bild gång efter gång utan risk för färgfläckar överallt!!

20140207-092109.jpg

20140207-092124.jpg
Klicka HÄR för att se ett litet smakprov på målningen.

Lite socialt umgänge ryms oxå i mitt liv. Igår fick jag äntligen en dejt med fina Sus, min ”obiologiska storasyster” som jag lärde känna och genast fattade tycke för sommaren 2006 när jag började jobba på Smurfit Kappa. Hon jobbar tyvärr inte kvar men vi tycker om varandra lika mycket ändå 😉 och även om det går länge mellan varven då vi ses så är det aldrig konstlat eller svårt att hitta samtalsämnen.
Idag ska jag luncha på stan med fina Tess, en kort men intensiv lunch skulle jag tro för vi har alltid plenty att prata igenom men alltid under alltför kort tid. Hon ska tillbaka på jobbet och jag har en bokad tid på Sensia men en burgare och lite eller jättemassor snack hinner vi med innan!

Jag bjussar på en bra bild vars budskap är nåt jag verkligen försöker leva efter även om det inte alltid är så lätt när man är en person med prestationsångest och en vilja/ envishet som en åsna!

20140207-093018.jpg

KRAM ❤️

Stackars min våg…

…den gråter av vanmakt och kvider plågat när jag ställer mig på den!
De fjorton överflödiga kilon som jag lyckats få bort från kroppshyddan börjar återvända- veochfasa! Jag skyller till stor del på min nya värkmedicin som ger ökad aptit och det med besked! Jag äter tamejtusan lika mycket som en karl men rör mig fortfarande lika lite vilket ju givetvis märks på både våg och kläder. När jag började om efter ledighet i måndags så var arbetsbyxan bra mycket tightare bakom röven och det är inte bra. Jag har inte tänkt byta till en större storlek så nu är det dax för en ändring.

Jag blir ju hjälpt av medicinen, den är nog första varianten som faktiskt kapar värsta värktopparna och det är mycket värt! Jag har som bekant knaprat i mig x antal varianter av medikament och ingen har varit så bra som den nuvarande. BästMatte konstaterade för ett tag sen ”du, har du tänkt på att du knappt haft en sjukdag från jobbet sen du började med den nya medicinen?” och så är det. Nog har jag ont än, ett av alla mina problem är dessa väderomslag med ordentliga variationer i bl.a. grader som fortfarande påverkar mig negativt men sista få gångerna har det varit en enorm huvudvärk som ställt till det för mig. Två gånger har jag fått åka hem från jobbet mitt i skiftet och det är samma skift, finns det ett mönster? Det är första natten efter två em-skift som jag fått så ont i skallen att jag mått spy-illa och det har dansat ett gäng prickar framför ögonen. Om det är övergång från em till natt eller om det är att jag inte lyckas ta medicinen på fast tid vet jag inte men jag vet att det är hyfsat viktigt att ta mina piller på fast, regelbunden tid och detta är inte alltid det lättaste när man jobbar 6-skift.

Nå, ang vikten så har jag iaf fixat till min mirakelvåg med batteribyte och ändrat inställningarna så att vårt nya nätverk registrerar alla värden. Jag har inte idats bry mig om att dra fram datorn och ändra nätverk så vågen har inte fungerat i mobilappen. Nu har jag åter koll på vikt, fettmängd i kroppen och BMI och det är bra men resultatet av första vägningen var rent deprimerande :/

Jag älskar kläderna från Plain Vanilla, väldigt kvinnliga och i tunna material. Ordinarie pris är inte i min prisklass så jag kan aldrig unna mig att handla annat än på rea. Det finns liksom inte i min värld att köpa ETT par tights för 1300 spänn- oavsett märke eller kvalitet!!
Några gånger per år kör PV en ordentlig rea och DÅ slår jag till. Förra gången jag handlade så var vissa plagg rent för stora eftersom jag gått ner i vikt och de flesta plaggen är lite stora i storlek. Nu var det tvärtom 🙁

Jag köpte sju plagg och ett smycke för halva reapriset och fick allt för 1600kr. För skojs skull så räknade jag ut vad ordinarie pris blev för allt och kom fram till ca 9400kr!! Den summan skulle jag aldrig kunna lägga på kläder, då skulle familjen konka. Ett snitt på 200/ plagg är däremot klart godkänt!

Sex av sju plagg gör att jag ser ut som en stoppad julkorv och det är fan inte kul, att kunna komma i kläderna blir en bra morot för att gå ner i vikt. Att jag dessutom har några utlandsresor framför mig gör att jag- för min egen skull- måste ta tag i detta, inte vill jag känna mig som en vit knölval när jag ska exponera mig i bikini!!

Jobb
Om vi fortsätter på temat hälsa och mående så måste ju även trucken nämnas. Som ni vet så har jag farit rätt illa av det faktum att tvingas in i ”monstermaskinen”. Detta har stressat mig och all form av stress ger värk och värken ger sjukdagar. Jag VILL vara på Renseriet för jag har världens bästa arbetskamrater och omväxlande arbetsuppgifter, därför så har jag- med stöd, förståelse och peppning av skiftkollegorna- kämpat som en tok. Även hemifrån har jag haft en enorm uppbackning!

Innan förra ledigheten så reflekterade jag över att det inte kändes alltför längesen som jag satt och pustade ut i manöverrummet och gladdes åt det faktum att jag lossat sju nyp från lastbilar! Jag pallade bara med halva mitt truckpass, alltså en timme och efter det tog nån av dom andra över och körde klart mitt pass.

I nuläget kör jag hela mitt pass och jag har slutat räkna hur många nyp jag lossar. Jag räknar inte ens hur många timmerbilar jag lossar och detta är ett framsteg som borde firas! 🙂
Visst känner jag fortfarande stress och nog känner jag ett visst obehag när jag vet att mitt körpass är på gång i arbetsrotationen men det är hanterbart. Förmiddagar är klart värst för då är vi ensam på trucken, em och natt på vardagar är vi två vilket gör arbetet mindre stressigt.

Igår var egentligen första singelpasset för mig, oftast har vi haft import dom dagar jag kört fm och även då är vi två truckar.
När jag klev ut i maskinen igår så hade jag en barrbil som väntade på mig och det var ju ingen större fara. Men sen började det poppa upp bilar på skärmen, när det var fem på kö så blev jag lite stirrig och när det var så många som nio bilar så trängde svetten fram i armhålorna (så många har jag aldrig haft på kö när jag kör ensam!) Att jag dessutom hade en väghyvel som skrapade framför borden (där veden ska lossas av) gjorde allt onödigt nervpirrigt. Då gäller det att djupandas, ha bra kommunikation med chaffisarna och jobba lugnt och metodiskt. Att stressa gör bara saken värre, det blir större risk för olyckor och materialskador. Nu hade jag ett gäng trevliga chaufförer som tålmodigt väntade utan suckande kommentarer, det var en skämtsam kommunikation över radion, väghyvlaren var toppentrevlig och anpassade sig efter mitt körbehov och jag var SÅ tacksam för det! En sån sak påverkar arbetet mer än man kan tro.

Snart är det dags att bege sig till kvällsskiftet. Egentligen borde jag ta mig en promenad till jobbet men det är nederbörd i form av nålvassa blötsnöflingor… och det blåser rätt bra… fast det är ju bara nollgradigt… men hur kul är det att gå hem efter kl 22 när det är mörkt och säkert kallare…

Ja ni hör ju hur peppad jag är, haha! Ett som är säkert är att jag har en träff med en medlemsrådgivare på Sensia på fredag och då ska mitt träningskort aktiveras. Hoppas jag kan få en PT som sparkar mig i röven så att mina ursäkter försvinner med den latmask som invaderat min kropp!

Ha en fin Lill-lördag!
KRAM ❤️

Bloggtorkan…

…har drabbat mig! Jag som brukar vara så ivrig att dela med mig av saker som kanske är obetydliga för andra men som på nåt sätt påverkar mig då allt sker i min vardag. NU kommer ett jättelångt inlägg, läs om du ids eller stäng ner sidan, jag kan inte tvinga nån att läsa! 😉

Resans år
Ja det verkar som att mitt pass får vädras lite mer frekvent i år, guuud vad tråkigt- not!
Ni som tittar in här med jämna mellanrum kommer kanske ihåg att jag skrivit om vår kommande 40-årsresa i maj! Bara jag och bästMatte under Turkiets sol i Alanya ❤️
När jag skrev det länkade inlägget så var det 282 dagar kvar innan avresa. Tiden har gått fort och nu är det lite närmare…

20140202-110732.jpg
Tick, tack… tiden går

Det var Turkietresan på tu man hand i maj. Det kommer en till Turkietresa på tu man hand i september men den här gången går turen till Antalya tillsammans med smulan Jenny!
Jag har aldrig varit utomlands med en kompis men äntligen blir det av! Jag är kräsen med vilket resesällskap jag väljer och Jenny är en av få som jag verkligen vill åka med och där jag med säkerhet vet att vi drar åt samma håll och har samma ”tänk” vilket bäddar för en bra vecka. En semester kan floppa helt om man reser med ”fel” person men nu har jag t v å inbokade resor där jag garanterat vet att resorna blir lyckade sällskapsmässigt, sen kan man ju inte gardera sig mot väder, sjukdomar o.dyl.

20140202-114254.jpg
Nedräkning är påbörjad

Vi ska bo på Concode De Luxe, ett riktigt lyxigt hotell. Vilken husmorssemester vi ska ha!! Jag måste ta ledigt tre dagar från jobbet och har redan ringt min personalledare och kollat så att det är ok, jag vill inte boka en resa innan jag vet att allt är fixat, både hemmavid och på jobbet. Vadå kontrollmänniska!

Bjuder på några bilder- alla lånade från Nazars hemsida;

20140202-120103.jpg

20140202-120134.jpg

20140202-120202.jpg

20140202-120221.jpg

20140202-120242.jpg

20140202-120306.jpg

20140202-120326.jpg

20140202-120353.jpg

20140202-120415.jpg

Givetvis har vi all inclusive så även om resan kostar en del så har vi koll på utgifterna. Även jag med min tidvis blonda hjärna fattar att vi inte kommer att spendera en vecka i Turkland utan att shoppa, DET vore en skräll men själva mat-, sov-, och resdelen är kända kostnader 🙂
Vi har ett rum med havs- eller poolutsikt, kanske en onödig ”lyx” men ska vi väl åka så kan det vara värt nån hunka extra för att kunna sitta på balkongen med en bok och höra/ se vattnet. Om jag känner oss rätt så kommer vi hem bruna, avslappnade och fem kilo tyngre eftersom vi bara ska ligga horisontellt och sola, läsa, surra, få massage och sippa på nån god dryck, åtminstone den tid då vi inte sitter vid nåt matbord, hehe.

Maken blir inte helt lottlös, han ska visa sitt pass en gång extra han oxå. I april åker han med barndomsgänget till Haag och hälsar på en kompis som bor där. En riktigt kul grej och smart, nästan alla killar fyller 40 i år och i stället för att flänga runt och uppvakta varandra så gör dom den här gemensamma resan!

Som grädde på moset så filar vi på en ev höstresa till USA!! Pappa och hans fru firar sina 60-årsdagar och har signalerat att dom vill bjuda sina tre barn med respektive på en resa så vi har fått i uppdrag att kolla när det passar och var vi vill åka. Nu återstår att se om vi lyckas få ihop nåt som passar alla sju som är aktuella! Det är inte den lättaste uppgiften då vi är flera som jobbar skift, studerar och har en vardag som det ska passa in i.

Enda nackdelen med detta resande är saknaden av lillskrot. Givetvis saknar vi dom större barnen oxå- tro inget annat- men vi är mer van att vara utan dom eftersom dom bor hos oss varannan vecka medan gullrumpan alltid är med oss (förutom när vi jobbar förstås) Men vi försöker tänka att det bara är nyttigt, hon är trygg hos sina mor- och farföräldrar och vi får vara ”vi” med ansvar för enbart oss själva och inte alltid vara mamma och pappa. Man kan ha åsikter om detta men vi har, vis av tidigare erfarenheter, lärt oss vikten av att vårda förhållandet och oss själva. Lever man i vår stressade tillvaro med två heltidsjobbande skiftesarbetare med dina-, mina- vårt barn så är det jävligt fort gjort att tappa bort varandra i all stress och alla måsten. Vi älskar att vara föräldrar men varken vi eller barnen far illa av lite pauser från varandra och att få energipåfyllda föräldrar- så resonerar vi!

Vuxenlördag
Igår lämnade vi faktiskt bort gullrumpan. Storbarnen är hos sina andra familjer förutom stora dottern som valde att stanna kvar hemma hos oss. Kvällen var sedan länge planerad och vi skulle på en bjudfest som arrangerades av bonusdotterns fotbollslag men den blev inställd och maken valde då att överraska mig så farmor stod kvar som barnvakt medan jag fick välja vad vi skulle göra på tu man hand. Det blev middag på sportbaren Challenge där hockeymatchen mellan Luleå och Linköping visades på tv-skärmarna. Vi åt och drack gott och sen åkte vi hem till myskläderna, tjocksockarna, lösviktsgodiset och soffhäng. Stora dottern myste ner sig i sin stora nya kontinentalsäng med melodifestivalen på tv:n. En underbar lördag!

Stor
På tal om stora dottern. Vi har ju hunnit fira denna underbara tjej på hennes födelsedag!

20140202-131618.jpg
Då hon var mer villig att fotas som liten så bjuder jag inte på nån aktuell bild, då hamnar jag på minus. 😉

Våran fina stora tjej har fyllt 16 år och nu är det planering av skoterkort och övningskörning av personbil. Hon har dock gjort klart för mig att hon inte vill övningsköra med mig, jag kan för mitt
liv inte förstå varför men tack ändå! 😉

Idrott
I helgen har det varit DM i innebandy i stan och det blev GULD för båda våra bandyspelande barns lag! Tyvärr är sonen bortrest så han spelade inte men vi ville ändå se lagets final. Är man idrottsföräldrer så är man. Bonusdottern storspelade i sin match och gjorde bl.a. hattrick då hon stod för lagets första tre mål.

Snart är det dags att hämta snorpan hos farmor och farfar och imorn kommer övriga i barnaskaran hem så då är ordningen återställd ❤️
Hoppas ni haft en fin helg!
KRAM