Stackars min våg…

…den gråter av vanmakt och kvider plågat när jag ställer mig på den!
De fjorton överflödiga kilon som jag lyckats få bort från kroppshyddan börjar återvända- veochfasa! Jag skyller till stor del på min nya värkmedicin som ger ökad aptit och det med besked! Jag äter tamejtusan lika mycket som en karl men rör mig fortfarande lika lite vilket ju givetvis märks på både våg och kläder. När jag började om efter ledighet i måndags så var arbetsbyxan bra mycket tightare bakom röven och det är inte bra. Jag har inte tänkt byta till en större storlek så nu är det dax för en ändring.

Jag blir ju hjälpt av medicinen, den är nog första varianten som faktiskt kapar värsta värktopparna och det är mycket värt! Jag har som bekant knaprat i mig x antal varianter av medikament och ingen har varit så bra som den nuvarande. BästMatte konstaterade för ett tag sen ”du, har du tänkt på att du knappt haft en sjukdag från jobbet sen du började med den nya medicinen?” och så är det. Nog har jag ont än, ett av alla mina problem är dessa väderomslag med ordentliga variationer i bl.a. grader som fortfarande påverkar mig negativt men sista få gångerna har det varit en enorm huvudvärk som ställt till det för mig. Två gånger har jag fått åka hem från jobbet mitt i skiftet och det är samma skift, finns det ett mönster? Det är första natten efter två em-skift som jag fått så ont i skallen att jag mått spy-illa och det har dansat ett gäng prickar framför ögonen. Om det är övergång från em till natt eller om det är att jag inte lyckas ta medicinen på fast tid vet jag inte men jag vet att det är hyfsat viktigt att ta mina piller på fast, regelbunden tid och detta är inte alltid det lättaste när man jobbar 6-skift.

Nå, ang vikten så har jag iaf fixat till min mirakelvåg med batteribyte och ändrat inställningarna så att vårt nya nätverk registrerar alla värden. Jag har inte idats bry mig om att dra fram datorn och ändra nätverk så vågen har inte fungerat i mobilappen. Nu har jag åter koll på vikt, fettmängd i kroppen och BMI och det är bra men resultatet av första vägningen var rent deprimerande :/

Jag älskar kläderna från Plain Vanilla, väldigt kvinnliga och i tunna material. Ordinarie pris är inte i min prisklass så jag kan aldrig unna mig att handla annat än på rea. Det finns liksom inte i min värld att köpa ETT par tights för 1300 spänn- oavsett märke eller kvalitet!!
Några gånger per år kör PV en ordentlig rea och DÅ slår jag till. Förra gången jag handlade så var vissa plagg rent för stora eftersom jag gått ner i vikt och de flesta plaggen är lite stora i storlek. Nu var det tvärtom 🙁

Jag köpte sju plagg och ett smycke för halva reapriset och fick allt för 1600kr. För skojs skull så räknade jag ut vad ordinarie pris blev för allt och kom fram till ca 9400kr!! Den summan skulle jag aldrig kunna lägga på kläder, då skulle familjen konka. Ett snitt på 200/ plagg är däremot klart godkänt!

Sex av sju plagg gör att jag ser ut som en stoppad julkorv och det är fan inte kul, att kunna komma i kläderna blir en bra morot för att gå ner i vikt. Att jag dessutom har några utlandsresor framför mig gör att jag- för min egen skull- måste ta tag i detta, inte vill jag känna mig som en vit knölval när jag ska exponera mig i bikini!!

Jobb
Om vi fortsätter på temat hälsa och mående så måste ju även trucken nämnas. Som ni vet så har jag farit rätt illa av det faktum att tvingas in i ”monstermaskinen”. Detta har stressat mig och all form av stress ger värk och värken ger sjukdagar. Jag VILL vara på Renseriet för jag har världens bästa arbetskamrater och omväxlande arbetsuppgifter, därför så har jag- med stöd, förståelse och peppning av skiftkollegorna- kämpat som en tok. Även hemifrån har jag haft en enorm uppbackning!

Innan förra ledigheten så reflekterade jag över att det inte kändes alltför längesen som jag satt och pustade ut i manöverrummet och gladdes åt det faktum att jag lossat sju nyp från lastbilar! Jag pallade bara med halva mitt truckpass, alltså en timme och efter det tog nån av dom andra över och körde klart mitt pass.

I nuläget kör jag hela mitt pass och jag har slutat räkna hur många nyp jag lossar. Jag räknar inte ens hur många timmerbilar jag lossar och detta är ett framsteg som borde firas! 🙂
Visst känner jag fortfarande stress och nog känner jag ett visst obehag när jag vet att mitt körpass är på gång i arbetsrotationen men det är hanterbart. Förmiddagar är klart värst för då är vi ensam på trucken, em och natt på vardagar är vi två vilket gör arbetet mindre stressigt.

Igår var egentligen första singelpasset för mig, oftast har vi haft import dom dagar jag kört fm och även då är vi två truckar.
När jag klev ut i maskinen igår så hade jag en barrbil som väntade på mig och det var ju ingen större fara. Men sen började det poppa upp bilar på skärmen, när det var fem på kö så blev jag lite stirrig och när det var så många som nio bilar så trängde svetten fram i armhålorna (så många har jag aldrig haft på kö när jag kör ensam!) Att jag dessutom hade en väghyvel som skrapade framför borden (där veden ska lossas av) gjorde allt onödigt nervpirrigt. Då gäller det att djupandas, ha bra kommunikation med chaffisarna och jobba lugnt och metodiskt. Att stressa gör bara saken värre, det blir större risk för olyckor och materialskador. Nu hade jag ett gäng trevliga chaufförer som tålmodigt väntade utan suckande kommentarer, det var en skämtsam kommunikation över radion, väghyvlaren var toppentrevlig och anpassade sig efter mitt körbehov och jag var SÅ tacksam för det! En sån sak påverkar arbetet mer än man kan tro.

Snart är det dags att bege sig till kvällsskiftet. Egentligen borde jag ta mig en promenad till jobbet men det är nederbörd i form av nålvassa blötsnöflingor… och det blåser rätt bra… fast det är ju bara nollgradigt… men hur kul är det att gå hem efter kl 22 när det är mörkt och säkert kallare…

Ja ni hör ju hur peppad jag är, haha! Ett som är säkert är att jag har en träff med en medlemsrådgivare på Sensia på fredag och då ska mitt träningskort aktiveras. Hoppas jag kan få en PT som sparkar mig i röven så att mina ursäkter försvinner med den latmask som invaderat min kropp!

Ha en fin Lill-lördag!
KRAM ❤️

2 reaktion på “Stackars min våg…

  1. Sara

    Ja visst är vågen elak!
    Det går så fort att gå upp det där man slitit så mycket för att gå ner!
    Trots att det numera inte kan dra iväg i svindlande många kilon som innan min operation så får man aldrig slappna av för att hålla sig i form.

    Jag blir imponerad av hur mycket du kämpar för att klara ditt jobb trots all värk du har! Galet vilken kämpar glöd du har! Din vilja är det inget fel på om du bestämt dig! 🙂

    Svara
    1. Vera

      Men tack snälla Sara för dina fina ord, jag blir glad och varm inombords! ❤️
      Kämpa har jag gjort och det iordning!! Äntligen börjar det ge resulta och då känns det som att det är värt alla tårar, allt magont och all vånda 🙂
      Ja dessa förbenade kilon, varför ska det vara så lätt att dra på sig överflöd och så svårt att tappa?! Borde få lite av din träningsflit, då kanske det skulle gå lite lättare 😉

      Svara

Skriv gärna en kommentar