månadsarkiv: november 2013

Ingen dag…

…är den andra lik.
Gårdagen började med lite spänd mage och det berodde inte på måndagens middag bestående av bruna bönor och fläsk 😉
Nä det berodde på att jag hade första truckpasset och var stressad till jobbet, så stressad och bullrig i magen att frukost var utesluten trots hungerkänsla. I måndags åkte jag hem i arbetskläder, passade på att slänga in dom i tvättmaskinen så att jag kunde stå färdig och ombytt i rena arbetskläder 5.20 när Matte kom hem från nattjobbet. En snabb puss och sen brassade jag iväg för att börja min arbetsdag. Mellan 5.40 och 8.00 sträcker sig första passet och jag gruvade lite för hur jag skulle klara det!

Hejåhå vad det gick! Timmerbilarna rullade in i ett jämnt tempo och jag lossade både vid bord och välta. Visserligen fick jag sällskap av en andra truck vid 7 (normalt är vi ensamma på fm-skift) men han var upptagen med att lossa 6-metersimport så i princip så var jag själv när natt-truckaren åkte hem.
Jag körde utan fadäser och klev ut ur trucken 8.15, jättenöjd över att jag fixade hela passet! En känsla av revansch mot både värken och nervositeten *jippiiie*

Med den positiva känslan i kroppen gick dagen väldigt fort. Det är såna dagar jag behöver för att stärka tron på mig själv då jag känner mig misslyckad vid sämre dagar då kroppen inte orkar vara med och jag inte klarar av att prestera fullt ut! Mina fina kollegor var generösa med pepp och beröm och det värmde som en hel täljstenskamin i bröst och mage ❤

Den här dagen började lite annorlunda. Den har varit lugnare då vi fick sovmorgon men bara för det så ska det ju inte vara helt komplikationsfritt.
Lillhjärtat är jätteduktig i sin utveckling -på många sätt- och sedan fyra dagar tillbaka är hon helt blöjfri förutom vid utelek och när hon sover.
Detta innebär ju en massa tjat och ständiga påminnelser
”Behöver du gå på toaletten?”
”Är du kissnödig?”
”Kom ihåg att du är utan blöja så du måste kissa på toan eller i pottan!”

Mm, kissa ja. Det är mest fokus på det eftersom man kissar oftare än bajsar. Vi har grubblat hur det blir med sistnämnda eftersom hon alltid går undan när hon ska skita. Det hade underlättat om hon var den typen som gör sina behov hyfsat regelbundet, jag menar en som skiter vid ungefär samma tid varje dag är ju lättare att hålla koll på och styra in på rätt ställe (toa, potta, blöja). Den här ladyn är helt utan regelbundenhet när det kommer till detta, det kan gå två dar mellan gångerna för att sen vara flera ggr/dag.

Idag hann jag inte vara med!
”Gå ifrån, ja vill va ifred!!” väste hon när jag kom in i vardagsrummet. En misstänkt bula innanför byxan och en odör bekräftade mina misstankar så jag tog hennes hand och gick med den stretande tjejen till toaletten.
Bingo! Jag kanske har för gott om pengar men so be it, jag ställde mig inte och spolade ur några msk bajs ur trosan, den åkte i soporna innan barnet tvagades. Sen skulle hon borsta tänderna med två olika borstar och två olika tandkrämer, misstänker att pappa i huset tillåtit detta några gånger men se det fick hon inte för mig. Arg som ett bi kastade hon ena tandborsten rätt ner i toastolen och vi hade en högröstad diskussion. Tålamod, vad är det? Nåt man kan äta?!

När jag satte gullrumpan i bilen för att åka till dagis så såg hon så ledsen ut
”Vad är det?”
”Ja är lessen”
”Men… varför det? För att vi ska på dagis?”
”Nä här hemma”
”Vem är det som gör dig ledsen?”
Då tittar hon upp på mig från bilstolen och säger
”Du mamma, du gör mig lessen!”
Mitt hjärta höll på att gå sönder. Och inte kan kan tro att jag är en härdad flerbarnsmamma som hunnit fostra barn i drygt 20 år när en sån liten kommentar tar så hårt! Jag har fått höra värre saker genom åren men detta blev som en pilspets rakt in i pumpen.
”Du var arg på mig å då blev jag lessen”
Jag pussade henne och förklarade att man måste få vara arg ibland men att jag älskar henne och alltid kommer att göra det. Inte så lätt att förklara för en som snart fyller tre år, det är basic of basic som gäller.

Våran tjej älskar sitt dagis med alla fröknar och barn! Det är bland det bästa hon vet när hon får vara där men idag blev det tyngsta lämningen på hela det här året. Hon skulle absolut med mig hem och stod och tryckte vid grinden när jag skulle gå till bilen. En av fröknarna tog sig an henne så jag kunde gå, med snorpans hjärtskärande gråt i bakgrunden. När jag backade ut och tittade i backspegeln så såg jag hennes tåriga ögon genom grindens spjälor, där stod hon och grät efter mig och klamrade sig fast i plankorna. Men fy fan! Jag VET att det går över så fort baklyktorna försvunnit ur hennes syn, jag VET att fröknar och barn finns där för henne och jag VET att hon inte tar skada av att bli lämnad några timmar på favoritstället. Men ÄNDÅ…. Töntig som jag är så ville jag bara grina när jag åkte. Hjärtekross gånger två samma morgon, vad månne det bliva av den här dagen?!

Den blir vad jag gör den till så det är bara att rycka upp brallan, kamma håret och tänka positivt. 🙂
Jag blir så glad när jag ser dessa två klipp på lillskrot när hon äter sushi och surrar glatt och när hon testar äta med pinnar för första gången och lyckas över förväntan!

Snart dags för veckans första av två eftermiddagsskift, efter det är jag ledig till nästa onsdag. Det behövs för nu är det mycket på gång här hemma, barnen byter rum huller om buller så det ska målas, tapetseras och bytas golv. Blir kanonbra för alla när allt är klart!

Glöm inte att skänka en slant till katastrofområdet Filippinerna, det har jag gjort även om jag inte följer trenden och lägger ut skärmdump på sms:et. Ha en fin onsdag!
KRAM ❤

Grattis…

…alla världens pappor på eran dag! Alla förtjänar inte att kallas pappa av en eller annan anledning men dom har ju iaf gjort ”en insats” och gett liv åt ett barn.

Jag har rätt gott om fadersgestalter i mitt liv, både med och utan blodsband. En förälder behöver inte dela gener med ett barn för att vara förälder, att finnas till hands i vardagen med bl.a. uppfostran, matlagning, läxläsning, kramarna, oron, omsorgen… Ja allt det där som egentligen är viktigt, det skapar band och rätten till föräldraskap! Alla mina pappor är utspridda men jag har iaf ringt och grattat dom, en liten gest för att visa att jag tänker på dom och att dom är viktiga i mitt liv ❤

Min barndomsfamilj är en ganska brokig skara, jag har flera föräldrar och flera yngre syskon. Vi syskon delar inte alla föräldrar med varandra men det finns minst en gemensam nämnare mellan oss alla vilket gör att jag räknar in alla i min familj!

Min egna ”lilla” familj ser likadan ut, jag har fler pappor än en till mina fyra biobarn och det kan låta lite lösaktigt men inget barn kom till ”bara sådär”. Jag har (precis som min mamma) levt i fleråriga förhållanden när min barnaskara har utökats, ingen av dom är frukten av en ”hoppsan- vad- hände”- incident. Även om inte livet blev som det var tänkt just då så är jag tacksam för hur livet har utvecklats och att jag har fina pappor till mina underbara barn. Att jag älskar och högaktar min nuvarande man (och sista barnapappan) är ingen nyhet för er läsare men jag är även tacksam för att mina äldre barns två pappor är och alltid har varit ansvarstagande, hjälpsamma och alltid har funnits och finns för våra barn! Alla har inte den ynnesten att känna sig trygga när barnen åkt till sina andra hem, att slippa tjafsa om allt möjligt, att kunna prata ihop sig och vara överens om beslut kring barnen. Även om man inte kan leva tillsammans så måste man bete sig vuxet och kunna samarbeta då man har satt barn till världen och tack och lov så fungerar detta väldigt bra för oss. Det krävs en hel del arbete ibland för att det ska flyta smärtfritt och ibland måste båda sidor bita ihop, svälja surt och välja sina strider men oj vad mycket energi man sparar på att få allt att fungera- och framför allt, vad bra både barn och vuxna kan må trots omständigheterna!

Detta gäller givetvis ur både mamma- och pappaperspektiv och för oss funkar det lika bra även på mamma-sidan, alltså för BästMatte och hans barns mamma. Vi är tacksamma för att i princip allt fungerar för oss, våra X och våra barn! Att få allt att funka är kanske för mycket begärt då man faktiskt kan ha olika åsikter och tänkande även inom ett förhållande!

Det där blev ett litet sidospår men ändå ack så viktigt!

Jag brukar visa min man uppskattning på fars dag genom att köpa en liten personlig present. Sista åren har han fått handblåsta whiskykåsor från Heta Hyttan, i år frångick jag kåsorna men körde på samma spår. Det blev en alldeles ny skapelse från samma glasblåseri, en whiskyvattnare med personlig gravyr. Glädjen och överraskningen hos mannen i mitt liv kändes bra ❤

20131110-152859.jpg
Nu slipper han dutta i vattnet med tesked!

Kalas
Igår var vi bjudna på ett 40-årskalas. Jubilaren lärde jag känna för ca 16 år sedan när vi fick våra stora tjejer och vi har delat både glada och mindre glada dagar med varandra. Vi har varit på varandras bröllop, umgåtts familjevis och på egen hand. Vi har deppat ihop och stöttat varandra i separationer. Vi tappade bort varandra under några år men hittade tillbaka när vi blev kollegor på samma fabrik. För tre år sedan började jag min tjänst nere på Renseriet där hon varit stationerad under många år och då tilltog vår kontakt.

Det var lite tveksamt huruvida min astmatiska man skulle klara en fest hos fina V då hon har två katter och en hund, även om dom leasades bort och huset städades så är det ingen garanti. Han preppade sig med två olika medikament och se på tusan, vi klarade av nästan sju timmar på partyt! Det bjöds på glada (många för oss okända) människor, god mat och rump-skak till bra musik.
Detta kort gjorde jag till henne;

20131110-154150.jpg
Framsida

20131110-154227.jpg
Insida

20131110-154249.jpg
Detaljbild

Vi var bjudna på en annan fin, nära väns 40-årskalas i höstas men där kunde vi tyvärr inte närvara pga att jag var så risig av förkylning och vi har fortfarande inte uppvaktat henne! Jag skäms som en hund varje gång jag ser kortet och paketet och vi måste ta tag i detta! Det är viktigt att hitta dom små hålen i den pressade vardagen och ta sig tid för vännerna! Idag, imorn och på tisdag fyller tre fina betydelsefulla personer år men till att börja med så blir det ”bara” ett telefonsamtal då tiden inte finns just nu för att uppvakta på plats. Imorn inleder vi nämligen varsin grisvecka på jobbet med drygt 50 timmars arbete+ att barnen kommer hem med allt vad det innebär så vi får ta saker och ting som dom kommer.

Kaffe
Vi har införskaffat en kaffemaskin! Visserligen av enklare slag men ändå så underlättande när man vill ha sig en singelkopp. Sonen sålde div saker för innebandylagets räkning och där fanns en till ett humant pris. När vi grubblade om vi skulle köpa en så såg BästMatte den bästa anledningen till köpet ”då slipper du försöka fixa morgonkaffet i perken, du får en kopp utan att händerna far illa” Fina människa! ❤

Kapslarna är inte billigast men man kan hitta kapslar för ca 3,50kr/kopp och det har vi råd med! Enkel att sköta är den oxå, man fyller behållaren med vatten och slår på maskinen så att vattnet värms.

20131110-160544.jpg
1. Ställ dit koppen
2. Ladda med kapsel
3. Stäng igen kaspelhålet
4. Tryck på önskad koppstrl

Man kan även brygga te och choklad men vi kör på enbart kaffe. Löfbergs Lila när det är som godast!

Nu ska vi uppvakta fina svärfar som bjuder på middag. Dessutom ska vi hämta hem gullrumpan som haft förmånen att mysa hos farmor och farfar medan vi hade vuxentid (läs;partajade) Även svägerskan med familj ska dit, sist vi träffades så bjöd dom på god middag med en läcker efterrätt som jag aldrig smakat förr. Jag har fått receptet och återkommer med det när jag provat baka läckerheten.

Ha en fin söndag!
KRAM ❤