månadsarkiv: november 2013

Oh-la-la…

…vad jag är glad! Jag har haft hårförlängning för några år sen, rätt många år sen faktiskt, och för nån vecka sen började det suga i extensions-tarmen (öhh, om man nu kan ha en sån!)

Jag ville iaf göra en radikal förändring, en liten vitaminboost för mitt yttre. Sagt och gjort, världens bästa Lisa beställde hår och vi bokade in en tid för fix och trix.

Såhär såg utgångsläget ut;

20131129-191432.jpg
Jag är redo!

Först färgade hon bort utväxten och gjorde lite ljusare slingor.
Sen var det dags för isättning av extensions, ”endast” 100 stycken 😉

20131129-191706.jpg
Jag har aldrig påstått att man ser bra UT- i dubbel bemärkelse- under en hårfix

Såhär ser det förlängda håret ut direkt efter det kommit på plats, alltså utan fix-klippning;

20131129-191925.jpg

Fyra effektiva timmar från start så ser slutresultatet ut såhär efter fix;

20131129-192028.jpg

20131129-192058.jpg
Montazami, släng dig i väggen!

Åh så roligt det är med extra långt hår! Fast jag ska erkänna att det är lite ovant än, när jag tar av mig tröjan så kittlar det bra mycket längre ner på ryggen än jag är van vid och sen är det då detta med toan… När håret är rakt och plattat så är det i sitt längsta läge och det är kantboll att pinka el inte pinka på håret! Det gäller att lyfta undan det innan det hinner spela i klosetten!

Samma kväll som jag fått håret fixat så var det julbord för både mitt och BästMattes skift. God mat men kanske inget revolutionerande, samma upplägg som förra året inkl dessertbordet. Men nog ska ni tro att jag kände mig som en göd-ko när vi åkte hemåt. Under resan hem ringde det på min mobil, ville jag jobba idag? En tolvtimmarsfm på ett annat skift? Åh jag var övergödd och svintrött men ändå glad. J A G blev utringd! 🙂
Natyrrlich så tackade jag ja och 4.30 ringde den eländiga väckarklockan. Givetvis drog jag ”vinstlotten” och fick två truckpass, både första och sista eftersom han jag ersatte gick på den raden. (gissa vem som får samma tur på söndag när vi börjar om med en tolva natt?! Jodå….)

Vi har stått hela skiftet pga diverse rep och fix men det var väldigt trevligt att gå ut på ett annat skift, alla sex skift har olika rutiner, arbetssätt och samtalsämnen. Att jag dessutom tjänade hyfsat bra gjorde ju inte heller ont, hehe. Däremot har jag jävligt ont i kroppen så det blir att knapra piller. Blåst, väderomslag och en stressig tillvaro gör att fibron bryter ner mig. Tur jag är envis och går på vilja, annars hade jag varit nerbäddad under ett varmt täcke men då missar jag ju att leva det enda liv jag fått till skänks!

Sen då?
Helgen bjuder på flera innebandymatcher för våra 13-åringar, fiolspelning för 11-åringen, ölprovning för familjens pappa, öppet-hus-tur till Boden för 15-åringen och julfest med julbord och scrap-pyssel för mig. Dessutom ska jag hinna julpynta, hålla i det traditionella pepparkaksbaket med alla barn och start av ny arbetsperiod.

Två veckor framåt jobbar vi om varann, varav våran första vecka innebär drygt 50 timmar vardera så nu jäklar spinner hjulet i rallyfart! Inte vad vi behöver just nu när vi båda är rätt körda i botten men det är bara att bita ihop och gilla läget. En bra ide vore nog att sätta oss ner och planera in lite tid på tu man hand. Vi har ju presentkort på en hotellnatt och ett gäng biocheckar inkl barnvakt. Det behöver inte vara så avancerat- bara nån liten stund då vi ser varandra och hör varandra!

Mitt i all stress och rusch så är vi ändå rätt duktiga på att påminna varandra om vår kärlek till varandra med små gester, kindsmekningar och gulliga sms. Man får inte glömma bort varandra, det kostar inget och det tar ingen tid att göra dessa små ”uppoffringar”

Rumsfix
Vi har snart rustat upp och inrett ett rum i huset och det är bonusdottern som är först ut. Hon flyttar ut i stora sonens rum bakom garaget, bredvid stora dotterns rum. Tre väggar är ommålade och mina svärföräldrar har tapetserat en fondvägg med tapet som hon själv valt. Det blev skitsnyggt, bild kommer sen. Tyvärr var jag så klantig att jag glömde fota rummet innan vi började vårt roomservice- projekt! När hennes gamla rum är helt tömt så ska bonussonen flytta upp dit, vägg i vägg med sonen. I slutändan blir allt bra men just nu i juletid så är lusten väldigt måttlig för att rusta, möblera och flytta om ungar hit och dit.

Cash
Om ni har en krona över så kan ni fundera på att göra en god insats. Skippa lördags-snackset en helg i månaden… eller panta flaskor som dräller i garaget… eller offra bort nåt annat mindre nödvändigt i livet. Kan eller vill man inte avvara nåt korvöre så ska man inte göra det, det är upp till var och en- och framför allt så ska man inte dras med dåligt samvete pga detta!!

Det finns en hel uppsjö med insamlingar till behövande människor, djur och trasig natur och man väljer ju var man vill bidra med en slant. Vissa skänker till barn i den egna kommunen, andra stöttar tyfonens offer medan vissa vill ge sitt stöd till olika sjukdomsforskningar.

Jag tycker att vi gör vår insats med råge, vi är månadsgivare på Love Life, har en postkodlott (som går till många hjälporganisationer), vi har köpt en ”Boken-om-mig” till ett av barnhemsbarnen i Ghana och via SOS Barnbyar betalar vi månadsvis till vårt fadderbarn Gabriel. Summa summarum så betalar vi nästan 500kr/månad till dom som har sämre förutsättningar än vi. Det känns fantastiskt bra i hjärtat!! ❤️

Nähä, nu måste jag natta lillskrot innan jag själv smäller av före henne i soffan. Imorn blir det att packa scrapsakerna- SÅ kul med sju timmar tillsammans med andra pysseltokar!

Ha en fin fredag och för Guds skull- halka inte omkring ute och bryt några ben- och njut av helgen!
KRAM ❤️

Långledig…

…och ledigheten börjar i lugnets tempo- skönt! Ikväll var jag bjuden på flera festligheter och det värmer i hjärtat att mina vänner frågar om jag vill vara med på party. Dessvärre har jag ingen ork för det just nu, det är familjeliv som gäller.

BästMatte har lagat till en fördömdat god middag ikväll, det serverades entrecote, potatisgratäng, grönsallad, bearnaisesås, pepparsås och coleslaw. Mumma för gommen!

20131123-194716.jpg
Lillskrot drack julmust och vi tog ett glas rödvin.

Jo vi är faktiskt på svartlistan ibland, åtminstone i andra vuxnas ögon. Detta pga att vi dricker alkohol i våra barns närvaro. Vi blir dock inte på lyset av ett glas till maten så jag ser ingen fara i detta, det är så avdramatiserat hos våra barn att ingen skulle ens höja på ögonbrynet om vi tar en öl el delar en flaska vin när dom är med. Visst finns det goda alkoholfria viner men vi anser att vi har så gott omdöme att vi kan fortsätta unna oss alkoholvin av favoritsorter. Och för all del, erkännas ska att barnen varit med även vid mer fest(liga) tillfällen men ingen har lidit pga situationen. Vi är rätt glada och snacksaliga även i normalt tillstånd och vi blir inte så mkt annorlunda med lite alkohol. Jag respekterar dock andras åsikt och skulle aldrig servera alkohol vid en bjudmiddag där andra föräldrar tycker detta är olämpligt, det vore ju bara att förstöra stämningen och SÅ viktigt är det inte med vin/öl. Merparten av gångerna så föredrar jag faktiskt cola till en finare maträtt, men ibland ”lyxar” vi till det. Jag tycker inte man ska göra detta till en moralfråga, i mitt tycke så är det var och ens ansvar att göra det man vet att barnen inte far illa av! Och jag har full förståelse för dom som på ett el annat sätt har dålig erfarenhet av alkohol- vilket många faktiskt har! Jag hoppas bara att respekten och toleransen är lika öppen gentemot oss som tycker att det är okej med ett glas el två till mat och vid festliga tillfällen.

För mig är det däremot i det närmaste otänkbart att dricka alkohol vid jul, det har sällan och aldrig hänt. Vi har testat alkoglögg nån gång men det är ju inte ens gott så vi föredrar den vanliga hederliga ”konsumglöggen”
Nyår är jag däremot inte lika hård. Även då föredrar jag Pommac före riktig champagne vid tolvslaget men nog har det hänt tre och tjugo gånger att det blivit nån öl el annat drickbart. Men som sagt, det är MINA åsikter, alla andra får ha sina egna 😉

Smaskigt
Gullrumpan fick köpa sig ett godishus idag. Jag blev så glad när jag såg dom på Ica, det väckte barndomsminnen till liv och det är flera år sen jag såg dom sist! Sally var så rädd om sitt hus att hon satt på det vid middagen 😉

20131123-200259.jpg

…med den påföljden att formen fick sig en törn 😉

20131123-200430.jpg
Liten rumpa gör stora avtryck

Het mat
Idag blev vi varse om att även brandlarmet till Sector Alarm funkar. Helt plötsligt var det som att köksfläkten inte orkade hålla efter stekoset och vi fick Londondimma i köket. Vi hann inte mer än konstatera att det fanns risk att brandvarnarna skulle gå igång så gjorde dom det! Eftersom vi har så många sovrum utspralade i olika delar av huset så har vi seriekopplade varnare vilket gör att om larmet går uppe på övervåningen så gör det så även utanför tonårsrummen i andra änden av huset, bakom garaget. Detta är jätteviktigt för annars har dom som bor ”på fel plats” i huset inte en chans om en brand börjar i andra änden!

Hursom, nu brann det ju inte men röken utlöste inte bara våra ”vanliga” varnare, även sensorerna från huslarmet gick igång och JÄKLAR i min låda vad det lät, det var bland det värsta jag varit med om!! Mitt i oljudet så ringde telefonen och det var alarmoperatören som ringde. Dom har varit imponerande snabba att ringa dom tre ggr som larmet råkat lösa ut (dom två tidigare var falska inbrottslarm) Vi sa att det var matlagning på G, vilket dom nog förstod eftersom kamerorna i huset direktaktiveras vid brandlarm för att dom ska se läget och ev larma ut brandkåren om dom ser lågor el nåt som pyr) och tack vare påminnelse från operatören så kunde vi själva larma av på panelen så att oljudet slutade. Men oj vad det ringde i öronen efteråt och min tinnitus har gjort sig påmind för resten av kvällen 🙁

Bättre förr?
Det kan man tvista om och svaret varierar beroende på sakfråga men ett är då säkert att för sex år sen så var jag yngre (såklart) och fräschare! 2007 åkte jag till Sthlm med två frissor, min vän Lisa och hennes kollega, och tillika vår vän T. Vi bodde på hotell, shoppade och framförallt så var vi på en reklamfotografering för Amae. Coolt! Lisa var stylingchef och valde min klädsel samt fixade håret och den kända makeup-artisten Max Söderberg la min makeup. Det var en riktig prinsessbehandling på alla sätt och vis. Att Lisa fixar mig är inget nytt, hon är proffsig och får mig alltid att känna mig fin men lite extra kul var det att bli sminkad av Max.

Jag grävde i våra gömmor idag och hittade två förstoringar från plåtningen. Man kan väl lätt säga att Lisa och Max hade en bättre grundplåt att jobba med då än om vi skulle göra om proceduren nu, hehe.

20131123-203932.jpg
Jag var inte naken även om man kan tro det

När Sally såg bilden så frågade hon
”Vem är hon?”
”Ser du inte det?”
*grubblar under tystnad*
”Det är ju duuu mamma!”
”Ja det är jag för länge sen”
”Hmm…. du ser konstig ut”
Haha, eller hur?! Detta är ju inte min vanliga stil direkt men den visar att smink och frisyr kan göra underverk med vem som helst! Helt klart ett roligt minne att ha kvar men bilderna sitter inte direkt uppsatta på väggen 😉

Nä hörni, nu är det soffhäng med maken som brygger eget öl samtidigt som han springer mellan köket och tvn där Luleå spelar match mot Leksand. Det står 2-2 så vi håller tummarna!

Sköt om er och ha en fin lördag!
KRAM ❤️

Perkele…

…det var uppenbarligen inte min dag igår heller! Nu är det färdigbakat.. för några dar iaf. Min kära James eller make om man ska vara snäll har ju lovat mig en kavel så jag slipper använda termosen. Idag var vi en sväng till Biltema och då plockade jag på mig lite bakplåtspapper och en kavel och den måste ju provköras men inte nu!

20131119-133645.jpg
Med non-stick-beläggning

Igår var det dags för lite småkaksbak. Gullrumpan ville så gärna vara med och baka men det ville inte jag. Dels så tycker jag att det är olämpligt att baka när snoret rinner konstant och man (oftast) hostar rakt ut. Detta gör att miljoners miljarder baciller flyger rakt ner i kak- och bulldegen och det är ofräscht. Sen råkar jag vara en mamma som (tyvärr) är opedagogisk och bekväm när jag bakar, jag vill helst sköta allt själv och får ett lätt tryck i pannan då topplocket går pga min brist på tålamod. Enda gången jag egentligen involverar barnen i bakning är vid det uppskattade årliga pepparkaksbaket. Men vi är inte där än och snorpan är fortfarande för snuvig för att få delta. Innan jag började baka, brassade jag iväg till Barnens Hus… eller numera Barnens Land och införskaffade en (usel) barnkavel, fyra burkar Play-Doh, ett packe tjocka fiberfärgpennor och en Hello Kitty- målarbok. Klart, nu kunde hon sysselsätta sig medan jag fick sköta mitt i fred 😉

20131119-134621.jpg
Baka, baka liten kaka…

Hon knåpade ihop en fin tårta bland annat! 🙂

Sen kunde jag påbörja mitt projekt. Jag geggade ihop en dubbel sats syltkakor som är både gluten- och mjölkfri. Det såg bra ut till att börja med, sextio kakor blev det

20131119-133905.jpg
I väntan på gräddning

Vad som sen hände vet jag inte men jag drabbades av hjärnsläpp och av nån anledning så plockade jag ut första plåten alldeles för tidigt vilket medförde att dom fortfarande hade degkoncistens. I ren förtvivlan testade jag att sätta in plåten igen men åssit hände så tjugo kakor åkte ner i soporna under fula ord som inte tål att skrivas här! %$#@

Övriga två plåtar gick bättre. Medan sista omgången var i ugnen så kom snorpan och strök förbi mig. Ohhh, what a smell!
-Sally, har du bajsat?
-WHAAAA! *kutar iväg* Jag är INTE färdi, låt mig va!!
-Men du har ju ingen blöja, kom hit!
En vild jakt påbörjades och slutade med ett ilsket skrikande barn under armen, in på toan för sanering. Hjärnan gick på högvarv, hur länge hade jag på mig innan plåten skulle ut? Skulle jag hinna full sanering?!

När jag försiktigt lirkade av henne trosan och torkade bort det värsta från rumpan så tittade hon ner på trosan och då kom premiären;
-Jäävar!!
-Va?! V a d sa du?
-Jävar sa jag!
Oops, kanske dags att börja tänka på hur man själv låter. Jag kvävde mitt skratt och hann utföra det jag skulle innan timern i köket påkallade min uppmärksamhet. Och ja, jag både tvålade och spritade händerna!

Men blä vad konstiga kakorna blev! Jag misstänker att det blev en dutt för mycket potatismjöl i kakdegen för dom smulade sönder vid beröring och om man väl lyckades kasta in en kaka i munnen så föll den sönder mellan tunga och gom innan man hann vara med. Senare på em när skolbarnen kom hem och skulle provsmaka så tyckte dom ändå att kakorna var goda. Bonussonen sa -Men dom här kakorna är ju bra för bebisar utan tänder…. Eller gamlingar som har dåliga tänder! Haha, jo det var ju sant. Problemet är att vi inte har så många i vår närhet som klassar in i nån av kategorierna!

Attans skit. Aja, skam den som ger sig! När jag lika var igång och hade ugnen på rätt temp så knådade jag ihop en sats minttoppar. Rullade bollar, tryckte hål i mitten, gräddade och lät dom svalna medan jag smälte choklad i vattenbad och droppade i pepparmintsarom. Sen fyllde jag dom små håligheterna med den flytande mintchokladen. Vilket gris det blev, varje gång jag doppade skeden i skålen och drog av droppet från skeden så kom jag åt den kladdiga kanten men det upptäckte jag inte förrän efter ett tag

20131119-141146.jpg
Kladdelikladd

Lillskrot gick bananas i sitt eget bak under tiden 🙂

20131119-141237.jpg

Nåväl, ett gäng misslyckade och ett gäng lyckade kakor blev gårdagens resultat

20131119-141324.jpg

När bakningen var över så hade jag lite disk på bänken men innan jag stoppade i allt så tomkörde jag maskinen med speciellt rengöringsmedel och wow! Den blev så fräsch och luktade så gott att det nästan sved att fylla den med smutsiga saker!

20131119-142401.jpg
Oh la la, skinande rent

Tekniknörd
Att min man älskar allt vad tekniska prylar heter är allmänt känt. Problemet är när allt strular och han är borta (vilket oftast sammanfaller), då är jag helt uppställd! För många apparater, för många dosor. Visst, när allt funkar som det ska så är det väl bra att kunna använda det som finns till hands men… Min stora fundering är dock; är det verkligen normalt och nödvändigt att det ser ut såhär även i en blivande treårings rum?!

20131119-143120.jpg
Nämen visst inte?!

Jag säger som jag brukar säga även till olydiga barn; det är tur att jag älskar han oavsett ❤

Nu ska jag gå och ta en kaka… eller fyra. Usch vad min nya medicin ökar på aptiten och onyttig-suget. Jag kan ju säga att sen några dagar tillbaka gråter min våg varje gång jag trampar på den, den är mer ledsen än vanligt! Sen borde jag lära mig att inte baka alltför långt innan jul för då måste jag likafullt baka en ny omgång för att fylla på burkarna som blir alltmer tomma trots att dom är i trygg (?) förvaring i frysen.

Tjingtjong och KRAM ❤

Raska bullar…

…blev det idag 🙂 Morgonen började dock med karatetävling i sporthallen på Pitholmsskolan. Jag, BästMatte och alla tre flickorna åkte dit för att kolla när bonussonen skulle delta. Det var väldigt många barn/ungdomar som tävlade och rätt gott om publik oxå! I hans klass, P11, var dom 9 st som tävlade och det var väldigt ”pampigt” med tre domare vid varje matta, strikta regler och allvarliga, koncentrerade barnansikten. Både coolt och imponerande!
Herreminje vad duktig han var, lillkillen våran! Han kom på delad tredjeplats och fick således kliva upp på prispallen och ta emot både en pokal och en medalj. Behöver jag säga att ögonen svämmade över hos både mig och pappan?! 😉

Efter det åkte vi hem så att stackars nattjobbande husfadern fick krypa till sängs för några timmars välbehövlig sömn. Jag fick lite barnvaktsassistans av stora döttrarna och kunde därmed inleda mitt spännande bak- lussekatter a’la Kerstin! Hon visade på fb med bild och text hur man enkelt får till goda katter på ett annorlunda sätt och detta ville jag gärna prova.
Så… fram med alla ingredienser och ro ihop en saffransdeg. Fast jag ska villigt erkänna att jag fick en trög start. För det första;

20131117-205534.jpg
Spöstraff för den som sätter in skitiga plåtar i skåpet! *morr*

Det blev att börja det roliga med en diskomgång. För det andra- ingen kavel så långt näbben når! Jaja likt Kajsa Kavat så tog jag vad jag hade till hands;

20131117-205758.jpg
…en plåttermos

Wiihooo-jag var igång! 🙂
När degen jäst klart så knådade jag den på mjölad bänk. Sen tog jag fina termosen och ”kavlade” ut degen precis som när jag bakar vanliga kanelbullar. Därefter tog jag en förberedd gegga innehållande strösocker, vaniljsocker och smör som jag rört ihop i rumstemp och detta smetade jag ut på ungefär halva degen.

20131117-210016.jpg
På med riven mandelmassa och så rullade jag ihop den fyllda deghalvan

20131117-210158.jpg
Sen kom det lite trixiga momentet att vända hela härligheten upp- och- ner och det gick galant (okej då, jag tog lite hjälp av stora dottern)
Upprepa samma procedur med fyllning och ihoprullning av andra halvan…

20131117-210713.jpg
…sen var det bara att skära till bullarna precis ”som vanligt” och lägga på bakpappersklädd plåt och jäsa ytterligare en gång

20131117-210845.jpg
Alltså, dom ser ju rysligt fula ut!

Efter jäsomgång två så penslade jag med ägg, ploppade i russin och strödde på pärlsocker…

20131117-211037.jpg
…och skjuts in i ugnen!

20131117-211229.jpg
Färdiga bullar med sött kollijox i *mums*

Fiffigt va?! Jästiden är lite svår att trolla bort men i övrigt så var förloppet från jäsdeg till bortdiskat betydligt kortare än vid vanliga lussekatter! Detta ska jag fortsätta med, och det lär bli en ny omgång snart då jag bara gjorde på en halvlitersdeg nu när det var första gången jag testade detta.

Imorn står småkakor på agendan, bara det fungerar praktiskt med våran sjukling. Hon blir givetvis hemma från dagis några dagar tills hon är piggare (och smittfri) även om hon själv tycker att det är onödigt. Enligt henne själv så är hon inte sjuk, hon är så frisk att hon kan både hjälpa till med bakning och åka och leka på dagis. Tufft för henne men det blev nobben på båda delarna! Ikväll är hon dessutom ordentligt febervarm så vi får se hur detta utvecklas 🙁

Det var det, nu ska jag drunkna bort i en bok och njuta av känslan av att ha gjort nån nytta idag!
KRAM ❤

Minsta hjärtat…

…som mitt eget hjärta bankar extra hårt för ligger tätt bredvid mig i storsängen. Hon är jättesnuvig och kämpar med att kunna andas genom munnen samtidigt som goda tutten trängs om samma utrymme som luftintaget 🙁

Hon har hostat kosmiskt mycket igår natt och idag är hon ännu sämre. Jag fick absolut inte ge henne hostmedicin innan sänggående, inte ens när stora storasyster hällde upp medicin i två måttskedar och erbjöd sig att svälja innehållet i den ena gick erbjudandet hem. Jag blandade i saft i snorpans men näe, lockarna på huvudet dansade runt i vild hambo när hon skakade på skallen.
Då hällde jag över blandningen i en mugg, blandade i mer saft och höll fram muggen mot henne. Nope, fortsatt vägran! *suck*

Då tog jag muggen i en hand och barnhanden i den andra och gick upp. Hon skulle läsa sin nya flikbok ”Var är Lilla My” och den skulle läsas i storsängen. Jag gick med på det OM hon skulle dricka upp ”saften” men envis som hon är så vägrade hon vilket medförde läggning i spjälsängen med läsning på egen hand. Efter en stund bad hon återigen om att få ligga i storsängen och jag upprepade mitt villkor. Efter några vändor så ställde hon sig upp i sin säng, bad om muggen och drog i sig all vätska. En lycklig mamma lyfte över en nöjd tjej och vi låg under samma täcke och läste boken några varv. Efteråt hade jag inte hjärta att lyfta över henne så nu ligger hon och vispar runt med lillkroppen som en elvisp under mitt täcke men det kan jag ta. Det är skönt att ha henne nära, speciellt nu när hon inte är pigg. Och slipper jag ha hennes ansikte alldeles inpå mitt så är jag nöjd för ärligt- det är inte så lätt att somna när hon ligger och andas i mitt öra med lilla knappnäsan full med snor som åker fram och tillbaka vid varje andetag 😉

20131116-221200.jpg
Snorpan, dockan och jag bildar nattens trio

Vi har varit rätt förskonade från tyngre sjuksvackor. Nu håller jag tumme och tå att detta är snabbt övergående och att det inte hoppar över nån eländig bacill på övriga i familjen!

Stjärnan
Trots att hon var på väg att bli sjuk idag så hängde hon med på storasysters innebandymatch vid lunch. Vi får alltid ha med en massa mutor för att hålla henne någorlunda stilla och på plats, annars ska hon ut på plan och spela hon oxå! Idag packade jag ner en flaska saft, en mandarin, en banan, en smoothie, en klubba och Pez-godis. I princip allt gick åt, endast bananen åkte tur- och retur i bilen. Det bästa hon vet med bandymatcherna är periodpauser, då slänger hon av sig skorna, blir inlyft över sargen och kutar för allt vad tyget håller. Idag sprang hon runt och sparkade en innebandyboll med otrolig bollkänsla efter att ha kommit över besvikelsen att vi glömt hennes klubba hemma. Varje gång hon passerade långsidan där vi föräldrar satt så flinade hon upp sig och ropade ”Heja på mig!!” och möttes av glada skratt, applåder och värsta supporterklubben. Man hörde spridda skrattfyllda kommentarer ”oj så söt hon är!”, ”självförtroendet är det då inget fel på” och ”hon är ju riktigt duktig med bollen!” Underbara lilla skruttunge ❤
Hur det gick i bandyn? Skitbra! Våra flickor består av 00-02 och dom spelade lika mot flickor 97-98, en riktig bedrift med tanke på åldersskillnad och tuffhet!

Magbubbel (el trubbel)
I veckan jobbade mitt skift fyra av fem vardagar. Vår egna restaurang Tallkronan förser oss med mat varje dag, även på kvällar, nätter och helger då våra matautomater fylls på. I torsdags började vi grubbla om personalen körde nån rajd för att ”lätta upp” eventuella spänningar, eller rättare sagt skapa lite mer gas än den som fabriken tar hand om i en speciell förbränningsugn?
Tre av våra fyra skift bestod lunchen av bruna bönor med fläsk, kålpudding och ärtsoppa med plättar…. Snacka om att servera gasbildande mat, haha!

På tal om bubblande magar, för stort intag av bullar kan oxå ställa till det i kistan. Jag har inhandlat råvaror för att baka lussekatter med fyllning i, hallongrottor, schackrutor och mintkakor. Detta är bara början på julbaket som oftast består i sju-nio sorters bakverk. Bullarna hade jag tänkt sno ihop idag för att kunna bjussa mina helgarbetande kollegor under morgondagen men det hanns inte med, det får bli morgondagens projekt. Normalt sett så brukar jag alltid vilja hänga upp julgardinerna först för jag inbillar mig att lusse-lukten ska sätta sig i tyget men jag frångår detta i år. Nästa barnhelg ska vi baka pepparkakor, då är det dags för vårt traditionella bak och degen är inköpt och ligger och väntar. Det blir nog att snickra ihop ett pepparkakshus oxå, fullpepprat med godis så att kidsen kan knapra i sig allt när julen är över 🙂

Förutom bullbak och supportning på bonussonens karatetävling så ska jag även hinna fortsätta att måla om väggarna i stora sonens rum som bonusdottern ska ta över. Hon har valt en fondtapet och övriga tre väggar ska jag måla vita- kul men grisigt då jag ser strösselbeströdd ut efter att ha gått fram med rollern 😉

Med andra ord så vet jag vad jag har att göra imorn! Inte sitter jag direkt sysslolös när jag är föräldraledig från jobbet 😉

Ha en skön lördagkväll och ta hand om er!!
KRAM ❤