Scoutmamman…

…ligger av gammal vana ständigt redo… haha, inte redo för det som vissa av er snuskhumrar kanske tänker på utan redo för en insats för snorpan! 😉
Hon sover oroligt och drömmer mycket. Jag tror alla dagliga intryck ligger som ett virrvarr i hjärnan likt ett trassligt garnnystan och detta reds ut nattetid. Eller så vaknar hon helt enkelt av att hon tappat tutten! Hursomhelst, vi bodde i ett dubbelrum bestående av fyra sängar. Två rätt bekväma sjukhussängar och två plankhårda varianter. Dom hårda var givetvis till oss föräldrar eftersom våra sjuka barn ska ligga bekvämt. På barnavdelningen är det sagt att barn under 16 år ska ha med sig en förälder (el alt en närstående anhörig, vet inte så noga kring den biten) och i vårt rum bodde förutom jag och stora dottern en mamma och hennes utsöta treåriga son. Duktigare kille får man leta efter! Han var visserligen opererad för polyper och rör i öronen vilket gjorde han lite extra trött men även innan operationen så impade han på mig. Tog sin medicin utan knorr, inte alls som våran donna som likt Lotta på Bråkmakargatan kniper med munnen och säger ”vill inte”! Lugn, förståndig och tystlåten. Han och mamman viskade till varandra morgon, kväll och om nån vilade- och vilken treåring har jag mött förr som är så duktig?! Ingen.

Vi har världens mest underbara lilla tjej därhemma men jag kan bara tänka mig vilken pärs det skulle vara att vara ”instängd” med henne på en sjukhussal. Hon skulle studsa som en gummiboll mellan golv och tak, göra sin kraftiga stämma hörd över hela avdelningen om hon inte fick som hon ville och hon skulle absolut inte kunna visa rumskamrater hänsyn genom att viska hela dialoger! No-way-jose! Inte för att hon är dum eller missunnar någon en stunds lugn och ro utan helt enkelt för att hon har för mycket liv, vilja och nyfikenhet i sig.

Nå… Vad jag skulle komma till är att man ju hörde allt som hände i rummet och ve vad mkt tarmgas som fanns under taket bakom deras draperi då endast två uppsättningar draperi skärmade av oss från insyn hos varandra. Således så hörde jag hans sovande andhämtning, hans små rörelser vid lägesändring i sängen, klonket när nån arm eller nåt ben stötte i sänggrinden och nätta små snarkningar. Jag vet inte hur många gånger jag var på väg att spurta upp ur sängen för att ge tutten, ta på täcket eller bara stryka på lillkroppen- Sallys lillkropp. Nu var det inte mitt lilla barn som låg bakom skynket och det var alltså inte mitt ansvar men det är fascinerande att se hur alert alla sinnen är av ren rutin och gammal vana 🙂

Dygnet på las
Gårdagen gick i trötthetens tecken! Vi hade inte fått så värst mycket sömn så det passade oss ypperligt att bara slappa i varsin säng. Då det misstänktes en brusten cysta på äggstocken så fick dotra genomgå en grundlig gynundersökning som var u.a. Problemet var alltså inte där. Tillbaka på rummet, ta tempen, käka Alvedon. Magen knorrade på henne så till lunch släppte dom fastan och hon fick äta lite pannkaka men strax därefter fick hon mer ont. Förbryllade och med ihopdragna ögonbryn så sa sköterskorna att hon återigen blev satt på fasta men att klar vätska var ok att dricka (men nej, inte sprit! ;)) Man kan väl inte påstå att jag fastade men det enda jag fick i mig på hela dagen förutom kaffe och mina piller var en macka, två munkar och två små chokladbitar. Do I need to say how my stomach felt?!

Jag blev positivt överraskad av vad sjukhuset har att erbjuda. På fm kom Bosse in. Han jobbar på skolan. Skolan?! Ja Sunderby sjukhus har en skola där två pers är engagerade och nu kom han för att kolla av läget. Vad var hon intresserad av? Vilken mattebok använde hennes skola? Ville hon ha någon bok att läsa?
Hon var väl inte direkt i stämning för skoljobb så han lämnade sin favvobok åt henne, en samlingsbok från Illustrerad Vetenskap.

Nån minut efter han gått så kom Camilla från Lekterapin. Ville vi ha några sällskapsspel? Låna en padda? Dvd-filmer? Stora dottern bläddrade i en pärm och valde ut fem filmer som levererades upp ganska omgående. Det fanns två dvd- och tv-apparater i rummet så lillkillen kunde kolla på Pippi medan vi valde egna saker att se på.
Det är gratis Wifi på barnavdelningen så vi klarade oss rätt bra med våra mobiler, sen var jag ner till cafeterian på kvällen och köpte oss några tidningar.

På kvällen kom kirurgen in och sa att dom skulle ta nya prover på morgonen så det blev ytterligare en natt på sjukan. Vi hade det ganska mysigt ändå där vi låg och tittade på dubbelavsnittet av Grey’s, totalt avslappnat!

Nu på morgonen smög den manliga sköterskan in och tog proverna vilka senare visade sig vara okej. Vita blodkroppar har gått ner och läkarna avskrev risken för en blindtarmsinflammation. Dom tror mer på en påverkan I själva bukmuskulaturen. Jag reagerade på att läkare säger så olika. Den här specialistkirurgen sa att hon kan ta Ipren vid värk och när jag förklarade att hon inte får äta Ipren pga den förra katarren så log han snett och sa ”jaja…. hon kan äta Ipren ändå men… Nå ta panodil istället då” Detta samtidigt som hennes egen läkare på VC och sköterskan på 1177 bestämt sagt ifrån allt intag av Ipren.
Jaja, vi går på rådet från våran egen läkare!

Så… Nu är vi äntligen hemma och jag tampas med jordens huvudvärk! Har sovit några timmar men det dunkar i pallet ändå så jag avslutar nu för att ladda inför morgondagens 12-timmarsFM som jag gett mig fan på att jobba. Sen är det middag på Järnspisen för sulfaten på skift1- med respektive så jag halkar med på ett bananskal. Hoppas bara huvudet mår bättre, annars får kärleken gå själv.

TACK alla underbara människor för erat stöd, uppmuntran och fina kommentarer. Guldstjärnor i himlen till er ❤❤
KRAM

Skriv gärna en kommentar