Ajaj…

…i magen! Igårkväll kom stora dottern hem och hade så ont i magen att det krampade och hon hade svårt att andas. Och när den här tjejen gråter för att det gör ont, då har hon verkligen ont för det är ingen kröjmare vi har att göra med!

Vid samtal med 1177 så fick vi rådet att åka in på akuten i Piteå och 22.30 var vi på plats. Efter undersökningar och flera stick i armen så misstänkte läkarn att blindtarmen kunde vara påverkad så han ringde upp till storsjukan i Sunderbyn och pratade med dom. Feberfri, ingen förhöjd snabbsänka, kissprovet u.a men förhöjda vita blodkroppar och skakig kropp påverkad av mycket värk. Eftersom klockan var mycket och vi var gode trötta så hade vi stundtals svårt att hålla oss för skratt, speciellt när läkaren kom. En cool men speedad kille som sa ”allright” flera gånger om. Han kommenterade även hennes sätt att ligga på britsen (som om han nu hade med det att göra), ”vad konstigt du ligger, det ser inte skönt ut” och när fnittriga dottern hade svårt att hålla minspelet under kontroll så kommenterade han ”vad skrattar du åt?” flera gånger. ”Tycker du att det är kul att ha ont?” Öhhh… det tycker väl ingen eller?! Till slut sa hon åt han ”asså jag är bara såhär, jag skrattar ofta istället för att gråta när jag har ont” Positivt så det förslår 🙂

01.30 fick vi besked att vi skulle åka till akuten i Sunderbyn för ev inläggning och observation på en barnavdelning och innan vi åkte så fick hon en Tramadol för att hålla värken i styr. Hem och informera sovande maken, packa tandborstar, sovtröja och ta med mobilladdarna, sen tankade jag upp bilen och köpte kaffe, mackor och drickyoghurt så vi skulle få i oss något då jag misstänkte att det skulle dröja innan vi fick äta nästa gång. Strax efter två ringde jag till jobbet och sa att jag inte skulle infinna mig 5.30 och innan vi rullade från stan så hade jag sinnesnärvaro att skicka ett meddelande till berörd pappa och maila dotterns frånvaro till hennes lärare.
Jag var grymt trött och inte blev jag piggare av att köra i kolsvarta natten efter en regnig väg full med reflekterande vägarbetsskyltar! Ögonen gick i kors när jag parkerade bilen utanför akuten och jag tänkte för mig själv att jag hade inte pallat många mil till.

Efter inskrivning så blev det fler undersökningar och då dotra hade värk både högre upp i magen (katarr?) och nere i högra regionen (blindtarm?) så fick hon dricka en äcklig bedövningsvätska för att särskilja dom olika problemområdena. Effekten blev att det onda uppe i magen lindrades medan den nedre värken var kvar och då bestämdes det att hon skulle vara fastande fr.o.m då och bli inskriven. Efter fyra kom en sköterska med en rullstol och hämtade upp oss till avd 44. Vi fick varsin säng i sal 16 och efter blankettskrivning och tandborstning så dök vi ner i varsin säng kl 5. Det kändes lite baklänges att jag gick och la mig samma tid som jag egentligen skulle börja rulla mot jobbet och ett fm-skift 😉

Även om jag var totalt slut och inte somnade förrän vid 5 så vaknade jag halv sju. En sköterska hade varit in och kopplat ett dropp på dottern medan jag sov som en klubbad säl och den mackapären pyser och bubblar konstant så jag vet inte om det var den som väckte mig.
Då jag slipper fasta (även om valrossen egentligen skulle behöva det) så smög jag upp och åt frukost i dagrummet strax efter sju och när jag kom tillbaka så sussade tappra dottern fortfarande.
Jag skyller på min trötthet när jag gjorde en liten blunder vid fikat. Jag hällde upp juice i ett glas, bräddfyllde det då jag älskar att dricka juice till frukost. Efter några stora snabba klunkar så insåg jag att det var koncentrerad juice och det smakade mindre gott! Hur gör djur?! Halva glaset var fortfarande kvar och jag sneglade bort mot vagnen där det stod en stor kanna vatten- bredvid juiceförpackningen. Två kvinnor satt i soffan till höger om mig med full uppsikt över mina förehavanden men jag hoppas att dom var lika trötta som jag så att dom missade min miss 😉 Gick tillbaka och fyllde upp glaset med vatten, drack ur hälften och fyllde på igen så att sista helglaset blev drickbart.

Nu sitter jag i min säng och kikar på fina tjejen som sover bredvid mig i sin säng, lyssnar på pyset/väset från droppet och väntar på att ronden ska komma och berätta hur dagens förlopp ser ut.
Min magkänsla säger att vi ändå får åka hem idag utan operation då jag tyckte att hon verkade må bättre innan vi la oss men det kan ju vara effekten av medicinerna som lurar mig.

20131009-083115.jpg

Vi hörs!
KRAM ❤

6 tankar kring ”Ajaj…

  1. Carina

    Imponerad av din grymma sinnesnärvaro under nattimmarna! Vem skulle inte missa maila läraren mitt i natten i denna situation.
    Hoppas allt går bra nu och att tjejen blir piggare!

    Svara
  2. Victoria

    Usch vad jobbigt, hoppas att det går tills sig av sig självt. Och att ni får någon sorts besked vad orsaken är/var så att ni slipper undra.

    Svara
  3. Pingback: Favorit i repris… | Veramedflera

Skriv gärna en kommentar