månadsarkiv: september 2013

Så skönt…

…att komma hem igen- och extra skönt att vi kom en fredag! Känslan i kroppen sa att det var söndag när vi rullade in på mammas och Lasses uppfart men tack vare att det bara var fredag så fick vi som en extra ledighelg 🙂

Kl 12 skulle vi vara ute ur stugan men vi var så effektiva med packning och städning så redan kl 10 lämnade vi in nyckeln och började hemresan. Sista kvällen bjöd på en fantastisk solnedgång

20130929-204849.jpg

20130929-204904.jpg
Underbara man!

Vädret var grådassigt och regnet smattrade mot bilen i omgångar men trots det så var omgivningen förtrollande, synd och skam bara att den inte gör sig rättvisa på mobilbilder!

20130929-205134.jpg
Vita fjälltoppar lite här och var

Min gottegris är inte ett dugg kräsen när det kommer till snask. Har vi en påse lösviktsgodis så tittar han inte ens ner i påsen och väljer med omsorg (som jag gör) utan han plockar i blindo och tuggar i sig likt en avfallskvarn och värst av allt- han kan stoppa in olika sorter i samma tugga och blanda sött och salt mellan tunga och gom *urk*

Han är en av dom mest generösa människa jag vet men placeringen av godispåsen på hemvägen förbryllade mig.

20130929-212420.jpg
Snål el kanske ute efter en girig (sugen?) hand mellan benen?! 😉

Haha, oavsett så är det svårt att hinna vara med, *tjomp*, *svisch*, *namnam* så är alla godispåsar helt plötsligt tomma sånär som på några sockersmulor i botten. Det gäller att vara på hugget om man ska få sig nån bit!

Kramkalas
Åh så underbart det var att komma hem till gullrumpan! När hon hörde våra röster i hallen så gjorde hon en tjurrusning, hoppade upp i våra famnar och lindade sina mjuka armar runt våra nackar medan hon kramades hårt och länge ❤ Det är ju inte ett öga torrt när man får ett sånt mottagande! Vi hade så tur att vi blev bjudna på middag av mamma och Lars, fredagstacos och hur lyxigt är det inte när man slipper börja med att fixa käk vid hemkomst?!

Idrottshelg
Efter maten åkte vi och kikade på sonens innebandymatch innan vi landade in i hemmet. Vi får nog finna oss i att kallas idrottsnördar för är vi bara lediga och utan planer så kuskar vi runt och följer våra barns prestationer även om det inte är våra barnhelger. Vi har hunnit med tre innebandymatcher och en fotbollsmatch i helgen och jag säger då det- att åka på match under ”barnfria” helger är det absolut bästa! Vi behöver inte vara på plats och samlas en timme innan matchstart utan vi kan glida in precis när det roliga börjar.

I lördags när vi varit på bonusdottern T’s fotboll (hon och ett gäng från 00-laget var utlånade till 98-laget pga för få spelare) så följde hon med oss hem. Vi köpte godis, såg derbymatch i hockeyn, åt sushi och såg en film innan läggdags, hur mysigt som helst att få rå om ett barn i taget ibland! (snorpan får såklart inte vara med hur sent som helst) Idag följde T med och kollade på sonens innebandymatch innan vi lämnade tillbaka henne till sin mamma. Då blev det istället sonen som följde med oss efter matchen och käkade burgarlunch, duschade och sen hakade han på för att kolla på hennes innebandymatch mot Argentum:)
Tyvärr slutade den dråpligt då hon trampade snett inför sista perioden och stukade sig ordentligt på samma fot som tidigare! Omlindad, högläge och ispåse 🙁
Nåja, vi fick iaf se vinst i alla helgens tre bandymatcher och en knapp förlust i fotbollen.

Årets serie för pojkarna verkar bli stenhård, dom har haft tre matcher än så länge (med tre härliga vinster mot Kiruna, Öjebyn, Hertsön) och nu vinner dom inte tvåsiffrigt som tidigare utan nu krigar dom för varje mål men så möter dom oxå allt från -00 till -98. Vissa av dom äldre boysen är ju för tusan huvudet längre än jag och det ser lite vridet ut när vissa av våra kortaste spelare rusar runt fötterna på dessa långa blivande 16-åringar! Men det är betydligt roligare att se dessa jämna och tuffa matcher och jag tror att killarna gläds mer åt att kriga till sig en vinst med jämna siffror än att promenera hem tvåsiffriga slutresultat.

På tjejsidan är det fortfarande tungt! Tyvärr så finns det få lag vilket gör att idrotten blir sårbar. Våra tjejer gick vidare till NM men en vecka innan så uppdagades det att ett av fyra 00-lag dragit sig ur med påföljd att ytterligare ett lag gjorde likadant så endast två lag blev kvar. Därmed blev allt inställt och bonusdottern blev helt knäckt då hon älskar att spela bandy och har sett fram emot NM. Idag fick vi veta att ett av serielagen dragit sig ur pga för få spelare så nu tappar dom dessutom några seriematcher! Så här har det sett ut tidigare år oxå och det är skittrist 🙁

Sluthelgkvar
Förutom all idrottsflängning så har vi städat i helgen, riktigt jäkla tråkig städning! Vi har bytt försäkringsbolag och då ingår en besiktning av anticimex för att försäkringen ska gälla fullt ut. Jättebra men när vi såg vad som behövde göras så blev det mindre kul. Vi har skurat golvbrunnar, tömt och rengjort i sopskåpet under köksbänk och i toaletter, gått igenom kallvindan och skrubbat under bubbelbadkaret. Tvi säger jag bara! Det är såklart roligt när det är gjort men detta är inget vi utför varje vecka precis så fräschören är ju därefter. Vi konstaterade krasst att det kanske inte vore så dumt att ha en besiktning med jämna mellanrum så detta blir gjort lite oftare 😉 Det är lite som med en flytt, den är oxå nyttig när man får uppstädat och rensat lite varstans bland all bråte.

20130929-214715.jpg
Nä vi behöver absolut inte köpa Vanish på flera år framåt! (mkt finns kvar sedan jag buzzade via Buzzador, vi har inte köpt allt detta)

20130929-214921.jpg
Typ 25 kg tvättmedel (1 full hink +2/3-full hink) säkrar oss minst två år framåt då medlet från Tvättex är drygt som en champagnevaskande stockholmsbratt

Mäh..
Trots att i princip allt varit på topp sista veckan så har jag en dutt dåligt samvete, dels pga dagens ”kvällsmål”…

20130929-220047.jpg

…och dels av att vågen slirat iväg och visar +1,9 kg sen förra veckans vägning, jag har alltså glufsat i mig så mkt i Hemavan att dom 1,8 som jag gått ner förra veckan har kommit tillbaka. Bajs!!

Jaja, nya tag imorn! Jag måste försöka sova nu eftersom larmet är ställt på 04.30 och av erfarenhet så vet jag att jag sover sämre än prinsessan på ärten inför mina förmiddagsskift. Dessutom knackar huvudvärken på bakom pannbenet och den måste sovas bort innan en ny arbetsvecka börjar!

Avslutar med en bild på min snygga stora son Simon och söta Josh, den autistiska pojken som han är aupair åt. Fotot är taget uppe i Space Needle i Seattle.

20130929-220824.jpg
Saknar dig oerhört mycket min 20-åriga ”lilla pojke” ❤

Sov gott och ha en fin vecka!
KRAM ❤

Konsten att psykas…

…den besitter min man till fullo. Jag har aldrig träffat nån så älskvärd människa som kan bli så dryg och odräglig- på sant! Vi är sällan osams men när det kommer till spel så blir vi som hund och katt, vissa gånger är det på blodigt allvar. Töntigt javisst, men inte desto mindre ett faktum. Dom som spelat ”Buzz” med oss har fått uppleva stridens hetta då gliringar, hånskratt och icke rumsrena skällsord flyger kors och tvärs ur våra munnar.

Nu ska ni ju inte tro att det bara är jag som är BästMattes måltavla, nä även andra får anledning att vilja täppa igen hans trut med en kudde. Vid ett tillfälle när vi spelade ”Singstar” i hans hemby så trodde jag nästan att hans sista stund var kommen för då gav han sig på fel person. M och D (som delar tak med varandra) tävlade mot varandra då min lömska filur lyckades peta ut M’s mikrofon ur spelkonsolen vilket gjorde att hon tappade poäng. Jävlar i min låda så arg hon blev när fifflet upptäcktes! Jag hade inte klandrat henne om hon gett han en lavett för även hon är tävlingsinriktad och accepterar sällan en förlust 😉

Vi körde lite yatzy idag på förmiddagen. Det är så typiskt att just när jag genomlider min absolut sämsta omgång någonsin så triumfar han med sitt livs bästa. Om det passerade obemärkt förbi? Gissa två gånger men svaret är lika självklart som svaret på frågan ”bajsar björnen i skogen?!”
Nåja tur att jag är så mogen och står över hans fjantiga hånflin, gapskratt med bakåtkastat huvud, indiantjut och dyl. *morr*

Gårdagen
Desto mysigare var den. Vi åkte iväg på rundtur i nejden och helt plötsligt var vi på väg till Norge men inte uppåt Mo I Rana som brukligt är utan neråt till Hattfjelldal. På vägen dit passerade vi Tärna Vilt där vi köpte en bit renkorv och en bit rökt fläskfilé. Korven kunde jag inte med men filén var smaskig.

20130926-155409.jpg

Naturen är fantastiskt vacker här och består av en orgie av höstfärger och höga berg.

20130926-155539.jpg
Berg runt omkring oss

20130926-155617.jpg
Tur för räven att inte Runar åkte med i bilen!

20130926-160010.jpg

20130926-160036.jpg
Tillbaka i ”rätt” land

20130926-160115.jpg
Lunch och movietime

20130926-160211.jpg
Vaknar upp till ännu en vacker dag

Hmm nu ska jag gå och misshandla min man. Vi var ner på byn och åt lunch idag (gulaschsoppa för andra dagen i rad då vi åt det i burkform igår) Precis innan vi åkte så kom han fram till mig och sa;
M: -Men få se, hur gick det nu i yatzyn? *flinar skadeglatt*
M: -Jag kommer inte riktigt ihåg, gör du det?! *sätter sig ner med utbuktad bröstkorg och sneglar segervisst på mig*
M: -Alltså det var rätt skönt att börja omgången med en yatzy och sen inte få en enda strykning!
J: -Håll käften! *blänger på han*
M: -Du är en sån dålig förlorare! Det är ju bara ett spel! *hade inte öronen suttit på plats så hade mungiporna mötts i nacken på han*

När vi väl sitter på restaurangen så kläcker han ur sig;
M: -Vill du ha revansch? Du kan ju få börja med ett försprång på sisådär en 150 poäng.
Det var tacken för att jag sa att jag skulle köra därifrån så han kunde dricka en stor stark till maten! Jag höll mig till bubbelvatten då värken river runt i min kropp som en mara. Borde ha låtit han gå tillbaka till stugan!!
Nu blir det inget mer spel eftersom jag åkte hit med målet att slappna av och ladda batterierna, inte arg-spräcka nån ådra i skallen eller sätta mig i änkesits 😉
Det är ju en jäkla tur att jag älskar min ärkenöt till man ❤
Och gissa om han är värd all stryk för att han muckar med mig!
Men vet ni vad… även om det inte låter som att vi myser så gör vi faktiskt det, det gäller att ta allt med en nypa salt 😉

Tjingtjongmedaljong!
KRAM ❤

Hemavan 2013…

…nu är vi äntligen här! Vi rafsade ihop packningen igår på morgonen, lämnade gullrumpan i mormor och Lasses vård och omsorg…

20130924-091855.jpg
På väg till momme
…sen handlade vi mat, stuvade in all packning inkl två blåsäckar ved i bilen och rullade. Tidsoptimist som jag är så trodde jag att vi skulle vara iväg vid 10 men det blev tre timmar senare, inte för att det gjorde nåt då vi inte hade nån tid att passa men det är alltid skönt att komma fram medan det är ljust ute. I år har vi en ny stuga, favoriten från i fjol hyrs inte ut då den ska säljas men det gör inget…. inte nu när vi sett årets stuga!

20130924-092226.jpg
Fin utsikt från Sommarvägen

Egentligen är alla stugor vi bor i för stora (den här har nio bäddar!) men vi vill ha bastu, öppenspis och mysig inredning vilket gör att vi alltid hamnar i dom större stugorna.

Årets stuga är bara WOW! Modern och fräsch men ändå mysigt stugig med takbjälkar och timrade väggar;)

20130924-092658.jpg
Matte kockar ihop en av våra stugrätter- bruna bönor och stekt fläsk *mumma*

20130924-092759.jpg
”Min” hörna i veckan

20130924-092916.jpg
Kvällsmys innan bastu

Man kan ju undra om Matte ska vara alkoluddig hela veckan då man ser vad han packat med 😉 Jag är ju ytterst sparsam pga den sjuka värken som kommer när minsta lilla alkohol ska värka ut ur kroppen men jag måste nog hjälpa han litegrann med nån burk el nåt glas rödtjut

20130924-093205.jpg
Happy Hour i Hemavan-baren!

Årets vistelse följer tidigare års traditioner. Jag är uppe relativt tidigt första morgonen, tittar ut på den vackra utsikten som tar andan ur mig…

20130924-093415.jpg
…och sen gör jag upp en brasa och myser medan kärleken sover sött i sängen

20130924-093500.jpg

Välmående
Just nu ÄR jag välmående, så gott det går med min onda kropp. Sista tiden har varit oerhört påfrestande med ontontont i kroppen varje dag, migrän i några omgångar och väldigt mycket jobb där jag och Matte gått om varandra och inte kunnat avlasta varandra. Jag mådde huggorm min sista arbetsnatt och när jag körde hem från jobbet så krypkörde jag ifall att jag skulle behöva stanna och kräkas. Migränen gav mig nästan dödslängtan SÅ jävlig var den! Efter en sån skallebang så blir man mör i kroppen hela efterföljande dag men det är bara att hugga i då vi har barn som behöver omsorg, ömhet, skjutsas och få i sig mat. Nu är våra stora barn fantastiskt duktiga och omtänksamma så när jag är dålig så rycker dom in och hjälper till efter bästa förmåga.
Det tar lite ont i mammahjärtat när Sally säger att pappa ska lyfta ut henne ur bilen och bära henne när hon är skolös för ”mamma har ont, pappa bär” Älskade unge! Liten som hon är så har hon snappat upp hur jag mår även om jag verkligen inte är en som gnäller och beklagar mig i tid och minut! Barnen blir nästan arg på mig då jag i ren envishet försöker öppna lock och korkar, då får jag bannor och sen tar dom burken/flaskan ifrån mig och går till Matte (om dom inte själva får upp den) Min familj är min stora stöttepelare! ❤

Att dom förstår är viktigast av allt även om jag önskar att fler förstår hur det är. Lägger in en lång, förenklad förklaring på hur fibron är och orkar du inte läsa igenom allt så föreslår jag att du scrollar dig förbi den kursiverade texten!

ATT FÖRSTÅ FIBROMYALGISMÄRTA
Föreställ dig att du planerar ett party och förväntar dig omkring 20 gäster. Tre eller fyra vänner har sagt att de ska komma tidigare för att hjälpa dig. Men de dyker inte upp och i stället för 20 gäster får du 100. Du är överhopad.

Detta är vad som händer med smärtsignalerna hos någon som har fibromyalgi. Cellerna skickar för många smärtmeddelanden (partygäster), upp till fem gånger så många som hos en frisk person. Det kan förvandla ett milt tryck på huden, eller till och med klåda, till smärta.

När smärtsignalerna når fram till hjärnan bearbetas dem av något som kallas serotonin. Personer med fibromyalgi har emellertid inte tillräckligt med serotonin (vännerna som skulle hjälpa dök inte upp) och detta gör att hjärnan blir överbelastad.

Detta är orsaken till varför personer med fibromyalgi har ont i vävnader som inte uppvisar några tecken på skador. Det är inte en inbillad smärta, det är en missförstådd förnimmelse som hjärnan omvandlar till en mycket verklig smärta.

Det finns andra substanser i patientens hjärna som förstärker signaler och ”skruvar upp volymen” på allting. Det kan utöver smärta inkludera ljus, ljud och lukt och detta kan belasta hjärnan. Detta kan leda till förvirring, skräck, ångest och panikattacker.

ATT FÖRSTÅ FIBROMYALGINS UPP- OCH NEDGÅNGAR
De flesta som lider av en kronisk sjukdom är alltid sjuka. Påverkan på kroppen vid sjukdomar som cancer, virussjukdomar eller återfallssjukdomar är ganska konstant. Det är förståeligt att det är förvirrande att se någon med fibromyalgi inte kunna uträtta någonting på måndagen, men vara fullt kapabel att göra det på onsdagen.

Se på det så här; allas hormoner fluktuerar och till och med sådant som vikt och blodtryck kan stiga och falla inom loppet av en dag, vecka eller månad. Alla system och substanser i kroppen fungerar på det sättet – de reagerar på olika situationer genom att stiga och falla.

Forskning visar definitivt att fibromyalgi har att göra med onormala nivåer av flera hormoner och substanser. Eftersom alla dessa går upp och ner i nivåer så befinner en eller flera sig ibland i normalzonen och ibland inte. Ju fler som befinner sig utanför normalzonen, desto värre mår den fibromyalgidrabbade.

ATT FÖRSTÅ STRESS OCH FIBROMYALGI
En del tror att fibromyalgipatienter är känslomässigt oförmögna att hantera stress eftersom en stressig situation vanligtvis förvärrar symptomen.

Det som är viktigt att förstå är att vi reagerar både emotionellt OCH fysiskt på stress. En fysisk reaktion som vi alla får är att adrenalinet, och andra hormoner, ökar för att hjälpa kroppen att ”lägga in en högre växel” för att kunna hantera det som händer.

Personer med fibromyalgi har inte tillräckligt av dessa hormoner, vilket gör att stressen tar mycket hårt på deras kroppar och kan trigga igång symptom.

När vi talar om ”stress” avser vi vanligtvis den emotionella sorten som kan komma från ditt jobb, ett upptaget schema eller en personlig konflikt. Många saker orsakar faktiskt fysisk stress som t.ex. sjukdom, sömnbrist, näringsbrist och skador. Fysisk stress kan ha samma inverkan som känslomässig stress.

ATT FÖRSTÅ UTMATTNINGEN SOM FÖLJER MED FIBROMYALGI
Tänk på ett tillfälle då du inte bara var trött, utan verkligen utmattad. Kanske var du uppe hela natten och pluggade inför ett prov. Kanske gick du upp flera gånger för att mata en baby eller ta hand om ett sjukt barn. Kanske var det influensan eller streptokocker i halsen.

Föreställ dig att vara så utmattad hela dagen medan du försöker arbeta, ta hand om barn, städa huset, laga mat etc. För de flesta människor hjälper det med en eller två nätters sömn för att bli av med den känslan, men med fibromyalgi kommer sömnstörningar som gör en god natts sömn till en raritet. En person med fibromyalgi kan ha allt från en till alla av följande sömnstörningar:
• Sömnlöshet (svårighet att somna eller sova).
• Oförmåga att nå djupsömn eller att stanna kvar i den.
• Sömnapné (andningstörningar som kan väcka personen upprepade gånger).
• Restless Legs Syndrome (RLS), det kryper och rycker i armar och ben vilket gör det svårt att sova.
• Periodic Limb Movement Disorder (PLMD), ofrivilliga ryckningar i armar och ben som förhindrar djup sömn.

FIBROMYALGI I ETT NÖTSKAL
Många sjukdomar involverar endast en del av kroppen eller ett system. Fibromyalgi involverar emellertid hela kroppen och sätter allting ur spel. Hur bisarra och förvirrande de olika symptomen än kan vara så är de förbundna med väldigt faktiska, fysiska orsaker.

Fibromyalgi kan ta någon som är utbildad, ambitiös, hårt arbetande och outtröttligt och ta ifrån dem deras förmåga att arbeta, städa hemmet, träna, tänka klart och att någonsin känna sig vaken och frisk.

• Det är INTE en psykologisk ”utbrändhet” eller depression.
• Det är INTE lathet.
• Det är INTE gnäll eller simulering.
• Det ÄR resultatet av en utbredd funktionsstörning (dysfunktionalitet) i kroppen och hjärnan som är svår att förstå, svår att behandla och, än så länge, omöjlig att bota.

Det svåraste för patienter är emellertid att behöva leva med det. Att ha stöd och förståelse från nära och kära kan göra det hela mycket lättare.
Lånat från Fibromyalgiförbundets hemsida
TACK till dig som orkade plöja igenom texten för att kanske få lite förståelse i min vardag, det uppskattar jag! ❤

Nog om detta! Jag vet att jag låter tjatig och skriver mkt om värk och fibro men just nu är detta så aktuellt för mig och jag vill så gärna att gemene man ska fatta varför jag ibland är som jag är i perioder.

Nu har vi fått i oss frukost så en promenad i solen står på agendan. Vi måste utforska utbyggnaden vid byns ICA-affär där det nu finns bl.a. ett fik, Sportringen-outlet och Systembolag (fast dit behöver vi inte gå) 😉

Ha en fin tisdag!
KRAM ❤

Minnet…

…är som på en guldfisk! Jag har letat min klocka i flera dagar nu, rusat runt som en luftläckande ballong och kliat min hårbotten i vild förtvivlan i hopp om att gnugga fram minnet av var jag lagt den! Fatta lyckan när jag hittade den efter flera dagars letande- i en ficka på min hoodtröja! 🙂

20130916-094237.jpg
Ordningen är återställd!

Stor dag
Idag är det spännande. Gullrumpan ska vara med på sitt livs första dagisfotografering! Jag hoppas att våra superduktiga och fina pedagoger fröknar kan lirka fram lite samarbetsvilja för viljan att vara med på kort var lika med noll både igår och idag! Å andra sidan så har mina tre äldre biobarn sett både skeptiska och allvarliga ut på sina premiärbilder men så var dom oxå ett år yngre än den här donnan.

Det som är roligt med en återblick på gamla dagisbilder är just att se hur mina småttingar såg ut både i frisyr och kläder. Frisyrerna lämnar mkt att önska då jag själv hackade runt med sax i deras fjun (jag som inte ens fixar att få min egen lugg rak!) men ang klädsel har jag haft en bestämd åsikt. Visst, egentligen vill jag klä upp dom i finaste stassen men då återspeglar det inte deras ”vardagsstil”, jag vill se ett dagisbarn- inte ett fotoobjekt. Helt, rent men det ska symbolisera mitt barn.

Vad kunde då passa bättre idag än denna dress med favoriten på?!

20130916-095120.jpg

20130916-095137.jpg

BästMatte har beställt två dressar med favvoKitty från China, en rosa och en vit- superfina och sköna.

20130916-095236.jpg
Framsida

20130916-095256.jpg
Baksida

20130916-095315.jpg
Den vita är ouppackad men likadan som den rosa

Risken är väl stor att hon sticker ut bland tuffa västar, skjortor, klänningar, kjolar och rosetter men so be it!
Vic, kräks inte när du ser kläderna! Du vet att allt klär en skönhet 😉

In pain
Jag älskar hösten. Det blir mörkt på kvällarna, lamporna tänds och sprider ett mysigt sken tillsammans med en drös stearinljus. Trädens färger skiftar i vackra kulörer. Myströjorna kommer väl till pass och elden börjar återigen spraka i kaminen.
Men! Det är bara mitt sinne som gillar hösten. Kroppen hatar höst och vinter! Jag blir så negativt påverkad av dessa årstider så ni fattar inte! Just nu är jag i detta läge;

20130916-100001.jpg
Nerbäddad under filt

Jag håller jävlat på att värka sönder trots intag av Tramadol! 🙁 När inte ens regelbundet intag av starka mediciner tar kål på värken så känner jag mig maktlös och jag preppar mig mentalt med positiva tankar för att fixa veckans fyra skift på jobbet men just nu är det svårt att hitta gnistan och orken. Jag har gett mig den att jag ska fixa detta men risken för bakslag är stor. Det blir så när jag spelar med hög insats dvs i det här fallet åker till jobbet, låtsas som ingenting utan ger allt jag har- för att sen ramla ihop i en blöt, kraftlös människohög när jag kommer hem. Hur kul är det?! Detta håller inte i längden men jag vill så gärna jobba! Jag trivs och känner att jag har så mkt att lära mig så jag kan inte vara ifrån jobbet mer än på ledig tid 🙁
En frisk människa kanske klarar av sin vardag även med en rejäl förkylning i kroppen men det gör inte jag! Min fibro slår till när jag blir sjuk på annat sätt så en ”fjesig” förkylning sänker mig i däck utan att passera gå. Detta är inget som folk i allmänhet tänker på och ibland vill jag skrika det rakt ut. Jag är inte fjollig och känner efter för mkt, jag får sån värk att jag inte kommer ur sängen!
Fan vad less jag är på skitkroppen!!

20130916-104928.jpg
Bild lånad från facebook

Nå, jag tar en dag i taget och sen får jag acceptera att går det inte så går det inte! Två eftermiddagar och två nätter kvar innan ledighet och resa till Hemavan och ni ska tro att jag kommer att kämpa! Sen finns det alltid dom som har det värre, jag har iaf en fantastisk familj som ser, märker och underlättar. En familj som accepterar mig som jag är och som får mig att känna mitt värde som kvinna, mamma, bonusmamma, dotter, svärdotter, syster osv. DET är värt enormt mycket! Jag är även berikad med ett antal vänner och kollegor som oxå ger mig samma känsla och värde, intet att förglömma!!
Jag får många fina kommentarer från mina läsare och det ger mig energi. Jag ordbajsade och öste ur mig ang min situation i ett tidigare inlägg och då fick jag god peppning i kommentarsfältet! Ett exempel är den här fina kommentaren som la sig som bomull i min mage;

20130916-115038.jpg
Tack Jenny!

Stor familj
Idag återställs ordningen hyfsat i familjen. Alla Sverige- boende barn kommer hem ikväll 😉 Det blir körigt för BästMatte nu när jag jobbar em för det är tufft att ha ensamt ansvar över träningar (innebandy x 2, fotboll, karate), matlagning, nattning, läxläsning osv Dessutom går det inte alltför bra i uppstarten av hans avdelning på jobbet så han är ut och jobbar extra på sina lediga dagar. Mitt skift har rullat igång båda linjerna i helgen och det har varit lärorikt att vara med! Många objekt som skulle hittas igen och låsas upp, många saker som skulle luckas igen. Det tog på på ondkroppen men jag har kämpat och försökt få ut så mkt som möjligt under dessa nätter. Från och med nu så är vi FL på våra förmiddagshelger men just uppstartshelgen ville vi jobba båda två och detta var möjligt tack vare att snorpan fick sova hos momme å Lasse fre-sön. Vi blev även bjudna på middag när vi hämtade lillskatten och det var skönt! Tusen tack för hjälpen! ❤ Om en vecka ska hon dit igen och sova fyra nätter så vi får åka på tu man hand till Hemavan. Vi har det oförskämt bra med hjälp och uppbackning från våra föräldrar!! ❤

Nähäpp, en taktikvila innan möte kl 13. Ha en fin måndag allihopa!
KRAM

Höstekipering…

…är påbörjad. Jag har en regnjacka med tillhörande byxa av märket McKinley som är inköpta -98. Bra kvalla men alldeles för stora! Då varken maken eller stora sonen har egna regnkläder så är vi tre som delat på detta regnställ.

Nu har vi införskaffat varsitt nytt regnställ från norska Stormberg efter en annons på fb om andra-sorteringsrea.

20130908-111232.jpg
Underbar kvalité!

Vi köpte även varsin tunn fleecetröja att ha under regnjackan.

20130908-112156.jpg

Dom luktade inte gott när dom kom och vi såg inte skymten av nån vit beläggning som det kunde vara på dom men pga lukten ska vi tvätta upp alla kläder och hoppas att oljelukten stanken försvinner. Eftersom mina gamla regnkläder är så enormt stora så chansade vi och tog L, nog kunde jag ha dom men jag är ca 5-6 kg från att dom ska kännas bekväma och till dess jag når dit så får jag använda XL som vi efterbeställde 😉 För det braiga priset (199 isf 599) så har vi råd att göra så!

Tragedin
Ni vet den stackars pippin jag berättade om… Jag kunde inte förmå mig att skadskjuta det lilla livet så när BästMatte kom hem så plockade han fram luftbössan och gjorde det enda rätta. Jag är grymt impad för med ett enda skott i huvudet så avslutade han fågelns lidande. Han har visserligen tagit jägarexamen för många år sen men han har aldrig nånsin varit ute på jakt så jag tror att detta blev hans premiärbyte!

Dagismys
Igår hade vi en riktigt fin dag och jag hade lyxen att få lite tid för mig själv. Mattes arbetsgrupp på Kotten hade bestämt att träffas på dagis efter lunch för att utföra några arbetssysslor. Snorpan följde med för att leka med övriga barn som oxå var på plats, detta gjorde att jag satte mig i pysselhörnan och scrappade klart några saker som ska ges bort till jul. Skönt att ha det gjort! 🙂

Vid middagstid packade jag kylbagen och for till dagis. Solen strålade och stämningen var på topp. Tre fd kottenbarn (storasystrar till nuvarande dagisbarn), en äldre storasyster och fem kottenbarn roade sig på allra bästa sätt under översikt av oss åtta vuxna. Efter avslutad arbetsinsats tändes brasan och vi lagade till middag som var och en hade med sig. Som alltid så var det en trevlig dag och när klockan tickade mot 19 så packade vi ihop och åkte hem.

20130908-115143.jpg
I väntan på grillglöd

Jag är så glad att vi har gullrumpan på Kotten! (lite dåligt uppdaterad sida men vi jobbar på det) Vi har sån sammanhållning och alla kommer in i gruppen. Vi är ju bland dom nyare men vi har inte haft några problem att känna oss välkomna. En del med att ha föräldrakooperativ är just arbetsinsatser och förutom ca 9-10 köksdagar/ termin så har vi olika arbetsgrupper som har olika ansvarsområden för att dela upp ”bördan” Min grupp är väldigt liten, det är jag och… jag 😉 Jag är städansvarig och det innebär att jag ser till att vi har allt vi behöver i städväg såsom trasor, skurmoppar o dyl, alla sorters medel men även papper till kök och toaletter. När jag tog över uppgiften så röjde och omorganiserade jag och Matte i städskrubben för att få bättre inblick i vad som fanns och behövdes. Nu är det bara löpande inköp som ska skötas om. Matte valde att ingå i fastighetsgruppen där dom snickrar, sätter upp saker, lagar trasiga inventarier osv. Funkar klockers! Och eftersom vi delat upp allt så blir det aldrig betungande, snarare trevligt och ger en känsla av delaktighet.

Resor
Jag har så mycket att se fram emot! *Nästa gång vi blir långlediga från jobbet, om två veckor imorn, så åker vi på en fem dagar lång tripp till Hemavan. Den ständigt återkommande batteriladdaren för mig och BästMatte.
*I maj nästa år, även det på en långledig-vecka, åker vi två till Turkiet och firar att vi båda fyllt 40 år. Lyxigt värre!
*Däremellan så smider jag planer på att ta våra två stora tjejer på en tripp på en långledig-vecka men det återkommer jag till när det närmar sig. Vill inte orda för mkt om det än.
*Hösten 2014 planerar jag och Jenny en resa på tu man hand och i vanlig ordning försöker jag åka då jag är jobbledig. Detta kan bli svårare då vi båda jobbar skift men på olika fabriker, jag får lov att spara in på kommande sommars semesterdagar OM det visar sig vara svårt att undvika nån dag då jag måste söka ledigt.
Jag gör allt i min makt för att planera in roligheter på ledig tid, känns bättre då.

Jag kommer att vara nog mycket ledig fram till nästa sommar eftersom årets vinterschema ställer till det lite för oss. Var tredje helg jobbar både jag och Matte och det funkar dåligt. Därför har vi båda sökt föräldraledigt på våra FM-helger så att den andra kan jobba sina natt-helger. Detta innebär föräldraledigt var sjätte helg fram till maj och det blir lika för båda. Däremot har min snälla mamma erbjudit oss barnvakt om det skulle behövas nån gång! Detta innebär att vi inte nödvändigtvis förstör för våra kollegor, är dom i behov av ledighet nån av våra lediga helger så kan det kanske lösas med hjälp av mamma och Lasse. Jag tror inte att mina snälla svärföräldrar är omöjliga heller om det skulle krisa och om vi frågar i god tid. Lättast är givetvis dom helger då vi enbart har snorpan hemma för då är det bara ett barn som behöver skötas.

Dags att hänga tvätt innan lunchen. Matte jobbar extra idag och kommer hem precis innan jag börjar om att jobba. Dom här veckorna när vi båda jobbar ”grisveckor” så blir det tight och mkt pusslande och vi ses knappt nåt på hela veckan, men det är bara att gilla läget. Vi nöter då inte upp varandra 😉

KRAM ❤