Kan man gråta…

…med näsan?! Efter idag är jag helt övertygad om att det är fullt möjligt, när tårkanalerna upp till ögonen är så knökfulla med vätska så letar sig känslovattnet till närmaste reservutgång!

Vi skjutsade fina sonen till flyget idag för att lämna igen han till familjen Gordon efter två veckors lån. Han fick ju dessa semesterveckor av familjen som tack för att han förlängde sin aupair-tjänst ytterligare ett år och det var en fin gest av dom.

Även om vi- och framför allt Simon själv- vet vad som väntar nu, till skillnad mot förra gången han åkte, så var detta avsked ännu tyngre. Snorpan är äldre och mer medveten och syskonen har haft ett betydligt större utbyte av varandra nu motför när han åkte förra hösten. Det syntes i ansiktet på stora sonen att det tog emot att åka och det tror väl jag det, dels har han hunnit hitta på en massa roligheter med sina barndomsvänner, träffat dom närmaste släktingarna, sjunkit ner hemma i soffan och konstaterat ”det här är hemma” och dels har han fått uppleva familjekärleken, framför allt då av minsta lillasyster som njutit av varje stund med brorsan. Dom har busat, skrattat och kramats en hel del, hon har suttit i hans famn och lutat lillhuvudet mot hans bröst medan hon ömsom kärleksnypt hans händer och ömsom strukit hans armar. Alla hennes kommentarer och humörsvängningar har fått storebror att brista ut i gapskratt, även vid hyss och dumheter såsom ivägkastade saker och Ronja-Rövardotter-vårskrik 😉

Innan vi lämnade hemmet så konstaterade jag krasst att ”nu ska jag åka iväg och gråta en skvätt” varpå stora dottern leende sa;
-”Ja du höll ju på att börja gråta när du hämtade mig på flyget när jag kom från England”
-”Ja men jag kämpade emot rätt bra”
Och då flikar den yngre sonen in;
-”Du höll ju på att börja gråta idag oxå när du hämtade mig hos pappa”
Sen flinade dom båda två medan jag förnekade och tyckte att nån måtta får det väl ändå vara! Jag är faktiskt inte SÅ känslosam att jag gråter vid veckobyten, dom är jag ju van vid sedan 10 år tillbaka och det är inte samma sak som när nån åker bort en längre tid eller lättnaden när ett barn som inte mått bra äntligen kommer hem till mig 😉

Hursom… Jag hade en klump i magen på vägen till flygplatsen och kämpade med min blödighet. Väl på plats så ville inte Sally släppa iväg storebror, hon skulle oxå med! Till slut lyckades vi få henne att krama om han och sen gick vi ut och vinkade åt snygga killen genom dom stora glasrutorna innan han begav sig till säkerhetskontrollen. Jag kämpade som en dåre för att inte börja böla, mest för Simons skull och jag lyckades ganska bra för att vara jag. Det höll dock inte längre än till när vi närmade oss bilen på parkeringen, då steg nivån i ögonen och jag blinkade frenetiskt. Sen kom gråtattackerna med jämna mellanrum under den ca 5 mil långa vägen hem. Värst blev det när jag fick svar på mitt meddelande till stora sonen där jag skrev att jag redan saknade han och älskade han. Jag försökte läsa upp svaret för Matte men när jag kom till ”Går ombord nu! Älskar dig med! Hälsa resten av familjen att jag älskar dem med!!” då jävlar brast dammen och Matte fick själv läsa sista meningarna då han inte förstod mina hulkande ord! Det rann lika mycket från ögonen som näsan, därav min inledande fråga. Visst, lite snorblandat kanske tårarna från näsan var men inte tusan rinner det strida snorströmmar från en tidigare snorfri näsa! (Sorry alla äckelmagade personer!)

Jag vet att han har en toppenfamilj i USA som verkligen månar om han och tar väl hand om min pojke (för mig blir han nog aldrig 100% vuxen ;)) och jag är rätt övertygad om att han kommer hem (för han är så hemmakär som person) men just idag är detta en klen tröst! Sonen fattas mig och det känns tomt, även om han drällde runt och hittade på mycket med andra människor än oss så fanns han i närheten och bara den vetskapen var som honungsdränkt bomull i hjärtat. Nu är han på väg till andra sidan jordklotet och även om vi kan skicka meddelanden och prata med varandra på Skype så är det inte samma sak!

20130708-221548.jpg
Lycka att få vara med varandra! ❤

Det var en tjorvig snorpa som inte kunde komma till ro ikväll. Gång efter annan så satte hon sig upp i sängen och sa;
-”Ja åka fygpan Simon”
När jag efter flera försök att förklara att hon inte kunde åka flygplan med Simon så satt hon rakryggad -med rufsigt hår, ihopdragna ögonbryn och ondögonen spända i mig- och sa med bestämd röst;
-”JA AJJ NU!”
Jodå att hon var arg undgick mig inte och jag hade svårt att hålla mig för skratt 🙂 Så småningom somnade hon iaf, hårt kramades om den röda lilla nallen som storebror gav henne innan han åkte ❤
20130708-230409.jpg

Som om det inte räcker att jag är gråtsvullen runt ögonen och alkoröd om näsan så har jag lyckats bli röd på andra ställen oxå

20130708-221758.jpg
I made it again! *klantarsel*

Men det blir lätt så när man är rödlätt, glömsk och bara tänker på att se om sina telningar! Snorpan blev insmord med solskydd och bar UV- kläder när vi besökte stranden igår men jag glömde visst bort mitt eget skydd 😉

20130708-222644.jpg

20130708-222701.jpg
Det är så kul att gräva i sanden

20130708-222745.jpg
Världens bästa man mår gott! 🙂

20130708-222844.jpg
Bästa stranden!

Vi åker oftast till den här delen av havsbadet. Den är precis nedanför stugorna som vi brukar hyra via jobbet och den är belägen mellan ”allmänna havsbadet” och ”Gläntan” Båda är populära badställen där det är rätt kråktjockt med folk när vädret visar sig från sin bästa sida men inte många tänker på den här delen av den låååånga sandstranden. Det är fritt för vem som helst att åka hit men få gör det vilket gör att det är lugnt och gott om plats- me like!

Från badande tjej till kladdig tjej;

20130708-223333.jpg
Mums-mums är gott!! 😉

Jag läste och kommenterade en vän på fb som konstaterade samma som jag gjort- alla våra barn är lika fantastiska och bra men publicering av bilder och händelser blir lite snedvridna ur rättvise- synvinkel. Våra småttingar har nämligen inte så mycket att säga till om än- och dom har garanterat inga invändningar mot att bli ”uthängda” på nätet vilket gör att dom (åtminstone min lilla) blir överexploaterad och dom övriga hamnar i andra änden på skalan. Detta beror enbart på att dom inte är lika obrydda kring vad jag skriver och visar. Dom är lika fina och fantastiska som snorpan men av hänsyn till dom och deras andra bioföräldrar (som jag inte lever med) så är jag ytterst sparsam med att skriva personliga saker om dom och lägga ut bilder på dom- det beror inte på något annat.

Hörni, sköt om er och krama era närmaste så fort ni kommer åt! ❤
KRAM

6 reaktion på “Kan man gråta…

    1. veramedflera Inläggsförfattare

      Jag tror bestämt att du är den första som säger det och jag kan garantera att jag gillar din åsikt!! ❤

      Svara
  1. Annika Westerberg

    Ja du Veronica du skriver så otroligt bra jag började själv stortgrina när jag läste det du skrivit jag har Rasmus i Umeå det är nog långt bort! Jag lider med dig

    Svara
    1. veramedflera Inläggsförfattare

      Tack snälla du! 🙂
      Umeå kan absolut vara nog långt bort när man har barnen ”på vift”! Även om man vet att dom har roligt och är bland vänner så känns det i föräldrahjärtat!!
      Jag blir så glad för alla kommentarer, tack för att du tar dig tid och ork att skriva några rader, det betyder så mycket för mig 🙂

      Svara
  2. Tess

    Åh fyanamig, vad ska man skriva som kan lindra dig i din ledsamhet? Svårt. :'( Jag lider verkligen med dig/er & kan inte för mitt liv tänka mig hur det skulle kännas. Och så mycket värre & större både avsked & längtan blir när söt-Sally är så oerhört tydlig med vart hon allra helst vill ha finaste äldsta brodern. ♥ Tungt. Tårarna trillade nedför mina kinder när jag läste dina rader & jag skickar många kramar till dig!! Tur att Skype i alla fall finns & även tur att Simon har en bra & ordentlig värdfamilj som tar väl hand om honom. Hoppas han får ett jättefint sista USA-år innan hemresan, om än starten nu efter Sverige-vistelsen kan bli tuff.. :-/
    KRAM fina du. ♥

    Svara
    1. veramedflera Inläggsförfattare

      Tack finaste Tess ❤
      Du är så klok (och lika känslig som jag ;))
      Kram

      Svara

Skriv gärna en kommentar