Hör och häpna…

…jag hör bra igen! 🙂
Jag var på hörselkontroll på öronmottagningen i torsdags. Snälla mormor följde med och höll koll på lillskrot som var ledig från dagis. Vi lämnar inte gärna bort henne än eftersom hon behöver landa lite i det faktum att vi varit borta och kommit hem igen, en nyttig sak att lära sig men inte alltför lätt för en liten människa med dålig tidsuppfattning. Så mormor och gullrumpan följde med in i rummet där kollen utfördes och det var bästa lösningen för då såg hon mig inne i den ljudisolerade bunkern samtidigt som det inte störde testet. Efteråt gick dom ner till cafeterian och fikade medan jag träffade en läkare som gick igenom testresultatet. Hon tittade i båda öronen och sa att dom ser ut som exemplariska skolboksämnen, allt såg mer än bra ut 🙂 Hörseln är som sagt tillbaka men eftersom jag fortfarande har tinnitus i båda öronen så ville hon skicka remiss till Sunderbyns sjukhus för att göra en mer avancerad test av nerverna längre in i öronen. Sen väntar ett återbesök på las i stan till hösten för att följa upp nervtesten. Mest troligt har nån typ av flimmerhår i snäckan tagit stryk pga min ”plötsliga dövhet” och detta måste följas upp.

Bild lånad från nätet

Jag måste vara extra noga med hörselkåpor på jobbet (vilket jag faktiskt alltid varit) och inte använda hörselproppar mer än nödvändigt. Jag är nämligen fortfarande känslig mot tvära, höga ljud och isf att proppa igen öronen så måste jag eliminera ljuden som får öronen att dra ihop sig av olust. Duk på bordet vid dukning, inte stå intill maskiner som låter illa, hålla barnens ljudnivå på lagom nivå är några saker att tänka på. Det kniviga är att ett av familjens barn har en stämma som skurit i min hörsel redan innan detta uppkom och hur löser man det?!

Jag är SÅ tacksam över att vi har så kompetent personal på företagshälsovården på jobbet, att dom satte in behandling så snabbt på ett symptom som är så otroligt ovanligt. Var det detta som räddade min hörsel? Oavsett så är jag ödmjukt tacksam!

Medvetslös trötthet…

I fredags drabbades jag av nåt skumt i kroppen- såklart eftersom det är jag! En fruktansvärd kramp kom och gick i magen och jag mådde som bäst när jag låg i fosterställning. Så fort jag var uppe och gick eller försökte räta på mig så skar det som knivar i magen, först uppe på övre fläskvalken och sen ner mot naveln. Att skjutsa skolbarnen var en ren plåga, jag var kallsvettig och satt som en kärring inne i framrutan eftersom jag var tvungen att hänga över ratten för att komma så nära fällknivsläge som möjligt. Matte jobbade sista skiftet för cykeln, en tolva förmiddag, så jag var utelämnad åt mitt öde att fixa allt själv. Det allra värsta var tröttheten som drabbade mig, ni vet en sån där trötthet som man får när man är sjuk och sover sig frisk. Hemmet såg ut som ett bombnedslag eftersom driftiga snorpan hämtade flingor, kakor och salta pinnar i skafferiet och drack festis (drällde runt här och där) och tuggade på äppelklyftor som hon fått i en skål. Jag var jävlat borta mellan varven och hur jag än kämpade så kunde jag inte hålla mig vaken!!

Eftersom vädret var oförskämt bra så gjorde jag ett tappert försök att vara ute med Gullan innan lunch men efter 10 minuter så var jag tvungen att ge upp, höll på att tuppa av!

Solflickan- som inte var lika solig när jag tog henne under armen och lyfte in henne under högljudda protester

Jag hade givetvis stängt grindar och säkrat bort ev faror men inte kändes det speciellt säkert ändå! Ju längre dagen led desto längre perioder fick jag då jag var närvarande och innan min arbetande make kom hem så gjorde jag ett litet ryck och röjde det värsta. Dubbelvikt och svettig lufsade jag runt med dammsugare och skurkäpp så att min älskade skulle slippa komma hem till ett katastrofområde. Bonussonen var på studsmattan med gullrumpan medan jag försökte röja och det var snällt av han. Studsmattan är ett tryggt ställe då vi har skyddsnät runtom vilket gör att dom inte kan ramla ur eller i snorpans fall smita iväg 🙂

På kvällen hade jobbet anordnat ett festkväll med mat och underhållning för två skift varav det ena var mitt. Detta trevliga spektakel missade vi och det var med blandade känslor. Dels var det tråkigt men samtidigt är vi mån om vår tid med barnen nu när vi varit borta så länge. Vi hade soffhäng med barnen och kollade in semifinalerna i hockey samt finalen i Eurovisionschlagern. Nästa helg är det dags för två andra skift (bl.a. Mattes) och vi får se hur vi gör då.

På kvällen var jag bättre i magen men en fadd eftersmak av katastrofmamma hade bosatt sig i magen 🙁

Lördag…

En vacker dag med familjemys. Solen sken och Matte brottades några svettiga timmar med stubbarna som ska bort.

Lilla hjälp-(stjälp?)redan

Lunchpaus

Nu är det nära!

Sally har fått en fin klänning av faster ❤

Nån som saknar snön?!

Vid lunch åkte jag in till stan för att köpa sandaler och solhatt åt Sally för detta är något som vi saknade. Gjorde riktiga fynd! Jordgubbssandalerna var hyfsat billiga på rea men det största fyndet var en solhatt + en tunika för endast 30:-!

Fantastiskt söta!

Vi fick en middagsinbjudan till grillkväll med goda vänner men tyvärr så kunde vi inte åka eftersom vi redan hade tagit fram laxfileer och gjort egna klyftpotatisar som låg inoljade/kryddade och väntade på ugnsvärmen. Tur att sommaren är på intågande så att det blir fler grilltillfällen framöver 🙂

Ett välbehövligt bad av skitig unge…

…som ren och goluktande kvällsmyser med Pippi-spel på mammas padda.

Höstblåsorna…

Äntligen börjar det lätta i händerna och under fötterna! Vi smörjer fortfarande med kortison och mjukgörande men nu kan snorpan sova utan Tavegyl och det är ett bra tecken 🙂 Det kliar lite än och rodnaden är kvar men det syns att det är på väg bort, det illröda har bleknat.

Hockey…

Ikväll är vi enade oavsett vilket lag vi hejar på i elitserien 🙂 Det är VM-final mellan Schweiz och Sverige och givetvis ska vi sitta bänkade! Matte lär missa början eftersom han har styrelsemöte på dagis men han hinner nog se merparten ändå.

Nu ska vi skjutsa bonussonen till en kompis och sen ska jag och Sally hälsa på våra kompisar Eddie och Lisa och övriga i deras familj 🙂 Det blir kul, har saknat min vän så en kaffe och lite surr är på sin plats. Imorn jobbar jag fm med uppstigning 4.30 (ska göra cykelpremiär!) så det lär bli nattinatti direkt efter hockeyn (om jag lyckas hålla mig vaken!)

Tack för alla fina, uppmuntrande kommentarer här i bloggen och på fb. Att beröra och intressera er läsare gör mitt skrivande mer givande, då känner jag att jag inte skriver enbart för min egen skull 🙂

Ha en skön dag i solen mina vänner!
KRAM ❤

Skriv gärna en kommentar