Dag 1…

…och äntligen!

Fina sonen hämtar oss på flyget ❤

En låååång resa har vi gjort och en bildbomb kommer här 🙂
Kl 4.40 ringde väckarn och jag masade mig upp för att lägga sista handen vid packningen. En timme senare rullade vi till fina svärföräldrarna där vi tog oss en kaffe innan svärfar var snäll och skjutsade oss till flyget.

Till Stockholm tog det drygt en timme men väl där fick vi vänta i fem timmar på Arlanda. Hittade oss en skön hörna och intog frukost

Vi hann även stranda med varsin glansig blaska i en Carlsbergsbar där vi köpte oss varsin öl. Eller rättare sagt, jag smuttade i mig min öl under dom två timmarna vi satt där medan maken utan problem sög i sig två stycken 🙂

14.20 svensk tid var det dags för take off men vi blev ca 20 minuter sena. På planet slog det Blondie (=jag såklart) att även om vi köpt med oss en reseadapter anpassad för amerikanska vägguttag så hjälpte det föga för min älskade plattång som låg i packningen. Ingång på adaptern bestod av två USB-portar där vi tänkt plugga i våra mobiler/paddan för laddning men en vanlig hederlig svensk stickpropp på tången gick ju inte att få i! Snälla maken gick då och köpte en dubbelt så dyr adapter på Arlanda så nu kan jag platta risburret närhelst jag vill 🙂 ❤

Stockholm-Reykjavik…

Etapp två, den mellanlånga delen. Tre timmars flygning från Arlanda till Keflavik.

”Kolla, jag har en egen tv!” 😉

Medan vi satt på planet så förundrades jag över hur vissa är funtade. Jag jobbar hårt med att lära mina barn att inte slabba runt med spott, snor och andra snuskiga saker men uppenbarligen har vissa föräldrar missat det eller så har deras uppväxta barn skitit i det. Snett framför oss satt en man i dryga 40-årsåldern som ivrigt pillade sig i munnen, fråga mig inte vad han letade efter men han ömsom grävde och ömsom bet på fingrar/ naglar.

Efter en stund påbörjade han helt ogenerat en arkeologisk utgrävning ur näsan och dom fynd han gjorde rullades smidigt ihop till en boll mellan tumme och pekfinger. För att skona mig själv så tittade jag bort vilket gör att jag inte har en susning var den hopknådade bollen hamnade, om den sprättades iväg, torkades fast eller bara åkte in i munnen- för en stund senare verkade fingerbitandet börja om. Urk säger jag bara! Att den snorrullande mannen sedan snällt hjälpte en dam att lyfta ur hennes handbagage ur övre hyllan, väljer jag att se som en god gärning då hon inte sett vad hans fingrar pysslat med (och vem vet, väskan kanske har varit utsatt för värre saker ;))

Flygplatsen i Reykjavik var knöktjock med folk, en liten och färgmurrig plats. Det verkar som att många flyg till USA samlas upp där för vidare färd över plurret och både New York, Orleans och Seattle hade samma avgångstid så det var mycket folk i omlopp 🙂 Vi hann inte se mycket av ön eller flygplatsen för den delen då vi i princip bara hade 30 minuter från ankomst till boarding. En skön paus efter tre timmars nonstopsittning och mer sittande att vänta.

Reykjavik- Seattle…

Etapp tre, den långa delen.
17.00 lokal tid (19.00 svensk) lyfte vi från ett regngrått Island

Nära nu!

Vi passerade över ön Mercer Island där sonen bor och jobbar

Nog kändes det i kroppen att vi varit uppe länge och sista 7,45 timmarna i flyget gjorde sitt till! Jag drogade mig med Tramadol/Panodil och maken med rom, konjak, vin och öl 😉

Kapten rapporterade strålande sol och 22 grader, lite annat än det vi lämnat!

På flygplatsen i Seattle kom nervositeten över säkerhetskontrollerna som vi räknade med att gå igenom men det gick både fort och smidigt! En polis kollade våra pass och dokument, frågade vad vi hade för ärende i USA och hur länge vi skulle stanna. Sen stämplade han våra handlingar, bagaget susade igenom sista kontrollen och några minuter senare (och lite virrvarr på den enorma flygplatsen) höll jag armarna om sonen! Jovisst, självklart bölade jag men nåt annat var väl inte att vänta 😉

Visar lite bilder som avslutning. Nu är klockan 9 på morgonen och vi ska få i oss lite frukost innan vi beger oss ut. Hotellet ligger mitt i smeten, lugnt men nära till i princip allt!! 🙂

Lummigt…

…och grönt!

Våran nästa familjebuss?!

Middag på McMenaminis

Utsikten vid Queen Anne

Vi behöver bara en av Queen size- sängarna, jösses så stora!! 🙂

Vi ses senare, nu måste jag sluta annars blir kära maken oglad 😉

Skriv gärna en kommentar