månadsarkiv: april 2013

Vilka grisar…

…som traskar runt i vår stad. Oftast går man ju med näsan riktad rakt fram och kollar på andra människor som passerar runt omkring en och kikar in i skyltfönstren som man går förbi. Idag var det kymigt ute med grå himmel, snålblåst och duggregn och då riktar man näsan ner i backen för att slippa få regnprickiga brillor 🙂 När blicken hamnar på marken så gör man mindre trevliga upptäckter såsom slemmiga spottloskor, tuggummin och snus i både portions- och lös form. Det är väl kanske inte hela världen att trampa ner skosulorna i allt detta ”avfall” men inte vet jag om det är så fräscht att sedan kliva in genom ytterdörren hemmavid, trampa på hallmattan och ställa undan skorna på golvet eller i skohyllan. Blä och urk! Efter gågatan finns det gott om sopkorgar med jämna mellanrum och hur svårt kan det vara att behålla ett tuggummi eller en snus några meter extra för att kunna dumpa skiten i avsedda sopor i stället för direkt ner på marken?! Lathet på hög nivå.

Resan närmar sig…

Snorpan var sista dagen på dagis idag innan vi med varm hand överlämnar henne i mor- och farföräldrars kärleksfulla omsorg och efter uträttat ärende på företagshälsovården så tog jag en stadsrepa på egen hand. Vissa saker måste inhandlas inför resan och det var skönt att få göra det utan en ruschig två-årig tjej som sällskap 🙂

Lite ”bra att ha”- inköp;

Förebyggande för mina tjorvande öron. (Förhatlig) nässpray och tryckavlastande proppar med membran i öppen kanal…

…borgar för att slippa ha ont och samtidigt kunna höra ljud via mina nya lurar. Mina öron pallar inte in-ears-lurar för tillfället!

En timmes flyg Luleå- Stockholm kan väl gå an men tre timmar Stockholm- Reykjavik och nästan åtta timmar Reykjavik- Seattle kräver ljud i öronen, om inte annat så kanske tiden går lite fortare. Vi reser med Icelandair på dom längre rutterna och dom verkar ha fina plan med tv på varje stolsrygg, där man har möjlighet att själv välja mellan flera filmer och musikkanaler.

Bild lånad från hemsidan

Alkoholfri dryck i form av kaffe, te, juice och vatten ingår i priset och det gillas! 🙂 Sen kan man köpa alkoholdrycker och förtäring efter tycke och smak.

Förutom ”örongodis” så inhandlades Tramadol, två stockar snus och diverse enklare klädesplagg som är bra att ha som bas. När jag i stort sett var klar så var energidepån låglåg så jag köpte mig en latte och sjönk ner i ett hörn på Waynes Coffe. Lite underligt kändes det att sitta där i min ensamhet och titta ut genom dom stora fönsterrutorna, känslor som lugn och ensamhet blandades. Att i lugn och ro sitta och filosofera medan jag osedd (men kanske inte helt ogenerat) kunde glo på alla regnhukande, stressade människor som passerade på gågatan var lite annorlunda men på ett bra sätt 🙂

Normalt är jag ingen stadsälskande tjej, att vara inne i centrum är mera ett nödvändigt ont när jag behöver nåt och i regel rusar jag in och ut i aktuella affärer och försöker vara så effektiv som möjligt. Inte för att jag är folkskygg utan mer för att jag känner att det inte ger mig så mycket att glida runt och pilla på samma varor som flertalet andra kunder.
Jag kan fördriva min tid på bättre sätt och andra ställen än i affärer 🙂

Klädförmån…

Måste bara visa upp min fina reflexväst som jag fick på jobbet idag.

Jag blev hejdad av våran skyddsingenjör (eller vad han har för titel) som satt i entrén då jag skulle till FHV. Tydligen har vi nån form av skydds- eller säkerhetsdag idag så det delades ut västar till oss anställda. Jag är en flitig användare av dessa västar då jag cyklar till och från jobbet och passerar inne på fabriksområdet där stora fordon framförs. Reflexvästarna som vi får från jobbet är smidiga med dragkedja fram, inget tjafs med kardborrestängning eller påkrängning över skallen och det gör användandet så mycket mera tilltalande 🙂

Väderrapport…

Fick ett meddelande av stora sonen ikväll där han skrev att vädret ser lovande ut inför vår vistelse 🙂 Är böjd att hålla med! Ankomsthelgen ser lite halvtaskig ut men veckan som kommer är inte så mycket att klaga på, förutsatt att dom siat någorlunda rätt 😉

Lite varmare än hemma iaf

Slutligen…

Herreminje vad jag är flitig på att uppdatera bloggen, jag blir t.o.m impad själv 😉 Detta är visserligen inget unikt, så fort jag är jobbledig så ökar frekvensen då jag har mer tid och framförallt fritid, att bladdra om!

Fina svärföräldrarna var förbi en sväng idag och förskottsgrattade mig med ett penningtillskott och det uppskattas! Jag tror jag ska unna mig nåt i USA, det är extra kul att ha nåt med sig därifrån.

Just i detta nu så ligger jag och nattar snorpan som kärringnyper mig i armen och när jag säger åt henne att sluta för att det tar ont så säger hon:
”-mamma kääp” (mamma skräp)
”- näe det är inte skräp, mamma har håriga armar”
Det är rart med barn 😉

Ha en skön måndagkväll och sov så gott!
KRAM ❤

Lugn och ro…

…är vad jag vill ha och behöver- och just nu så njuter jag av precis detta ute i solen ❤

Snorpan är visserligen några meter bort men hon gör inget större väsen av sig.

Snedtallarnas sista förevigande, snart ska dom bli brasved 🙂

Hon slocknade fem sekunder efter det att jag rullade ut vagnen från gården och en bidragande orsak förutom att hon givetvis var skittrött, är dom fräsiga solbrillorna som lindrar för ögonen. För självklart ville hon ha solisar när mamma hade det 😉

Sussande cooling ❤

När vi återvände efter en liten 10-minuterspromenad så hämtade jag mig en kopp kaffe och sjönk ner i en Brassestol. Det enda som tränger igenom mitt (jävla) örontjut är fågelkvitter, det är svårt att undvika eftersom ljudet är så vasst men jag har inget emot lite vårtecken 🙂

Maken sover gott efter nattjobb och jag ser fram emot lite kvalitetstid tillsammans ikväll. Det kan rent bli så att vi fimpar mobilerna, låser dörren och hugger in på en plankstek framför något bra på dumburken. En alldeles perfekt dag/kväll i mitt tycke 😉

Hejåhå… ett stycke egobild! Det bjussar vi på en dag som denna

Finklädd 😉

Gillar min fina tischa och för dom som funderar på nån syrlig kommentar: jo, man minns faktiskt en tvåa och när finalförlustens sura eftersmak avklingat så är jag stolt över Luleås silver. Jag är ingen kappvändare eller framgångssupporter, oavsett resultat så har jag mitt lag i mitt hjärta, i med- och motgång! ❤
(Som sagt, surt att dom inte hade förmågan att kriga om guldet i samma klass som västerbottningarna. Säger jag nåt annat så ljuger jag- och jag gillar inte lögnare! 😉 Dom gjorde det dom kunde men det räckte inte hela vägen- den här gången)

Lev och må!
KRAM ❤

Men vad fridens…

…är det som händer med mig? Blödig har jag alltid varit, mer eller mindre men på sista tiden har jag förvandlats till en fullblodig lipsill- på sant! Igår satt jag med gullrumpan och tittade på Specialagent Oso på Disney Junior, ni vet den tecknade nallebjörnen som hjälper barn över hela världen med deras problem. I just detta avsnitt var det en pojke som hade tappat bort sin familj i en affär och Oso skulle visa hur man gör när man kommit bort från sin familj. Trots att serien är för småbarn och trots att det är tecknat så sipprade tårarna fram när mamman kom tillbaka och hittade pojken. Löjligt! *suck*

Imorse läste jag världsbladet PT och där var det en artikel om en vanlig småbarnsmamma som insjuknade för två år sen. Artikeln kan du läsa HÄR och jag gissar att du lyckas bättre än jag för mindre än halvvägs in i texten så tjöt jag så mycket att jag fick lägga bort tidningen då jag inte såg att läsa genom tårarna som vällde fram!

Samma salta känsloblask rann över när maken spelade upp detta radioklipp från ”Vakna med NRJ” där programledarna på uppmaning av offrets bror drog ett i mitt tycke lite väl hårt skämt. Tjejen är ett äkta Bieber-fan och hon skulle få gå på konserten med sin bror men hon blev även itutad att hon vunnit en egen träff med sin idol. Hon blev så överexalterad att hon nästan hyperventilerade, en hetsandning som övergick i besviken gråt när hon fick veta att dom dragit henne vid näsan- i radiosändning. Oavsett ålder på tjejen och oavsett vilken idol man har så tyckte jag att det var taskigt att göra detta mot henne. Det är lite som att ge ett barn en godispåse för att sen slita den ur händerna på stackarn… eller att lura i nån att man vunnit en miljon på sin lottorad för att sen när känslan av ett ljus i ekonomin uppenbarat sig, vräka ur sig att man var lurad och personen kraschlandar i vardagen. Inte min smak när det gäller humor. Man kan skoja om mycket och visst är det många som garvar sig harmynta men i detta fall hade jag väldigt lätt för att hålla mig för skratt. Så lätt att jag sympatigrät med stackarn som turligt nog åtminstone skulle få gå på konserten! Jaja, det är tur att vi är olika!

Pippi på Pippi…

Nu ska ni få se så fin gullrumpan är i sina nya fina ”Pippi-kläder” 🙂 Morfars fru har stickat en fiskartröja och en hängmössa och dessa satt som ett smäck på liten! Hon kutade runt och njöt av uppmärksamheten och fotograferingen men sista bilden tolkar jag som att hon blev lätt less att agera modell 😉

Dagen efter kom Monkan med en stor, mjuk barbapappa och en poncho som hon köpte eftersom hennes tankar gick direkt till våran alldeles egna lilla pippi och plagget var som gjord för snorpan ❤ Hon fick även en vit pälsmössa med harsvans och en rejäl hemmasydd, fodrad yllekappa med liknande vit pälskrage på huvan. Dessa måste hon dock växa i, om nåt år är det lagom stort för henne. Det tackar vi för 🙂

Värsta posen 😉

Nytt ljus i tillvaron…

Jag firar min 29-årsdag *host* (eller var det kanske 39?!) tre dagar efter framkomst i USA och därför kom min pappa med fru på besök och gav mig några förskottspresenter som dom visste att jag ville ha. Tre nya fönsterlampor till vardagsrummet…

Dåliga bilder då det är dagsljus men såhär blev det med dom nya lamporna…

…och såhär såg det ut innan med dom vita rispapperslamporna…

…och en läcker eldstad i smide som går att använda till mindre grillning men som även är fin som dekoration ute på gården vid bjudningar eller bara utemys 🙂

Jag får fota en bättre bild på dom fina lamporna när det mörknar ute 🙂

Resfeber i dubbel bemärkelse…

Det börjar närma sig avresa och en liten tanke på packning har ploppat upp. Var in hos Anna på Mediskin Plus+ och köpte ett resekit med märket Exuviance. Detta märke är superbra för min Rosacea som jag haft i många år! Med resekit slipper jag dra med mina större förpackningar och jag behöver inte oroa mig för mängden när det ska packas 🙂

Necessären innehåller:
Rengöring, Toner, Dagcreme med SPF 15, Nattcreme, Ansiktsmask, Ansiktsserum, Hand & Body Lotion och Bodywash.

Nu ska jag bara in till min frissavän Lisa på Salong Lisma/Eddelie och köpa ett liknande kit med hårprodukter, då har jag iaf en bra start på packningen!

Just i detta nu sitter jag med en känsla av feberfrossa men jag är inte sjuk. Det är en daglig reaktion på den starka kortisondosen, varje eftermiddag fryser jag som en blöt hund, har feberont bakom ögonen och blir röd och supervarm i ansiktet. Förhoppningsvis avtar detta när jag från och med i morgon ska trappa ner på dosen till på torsdag när jag är nere från sex tabletter till en. I onsdags blev jag sämre i högra örat då ett bomullsaktigt lock kom tillbaka och det lät som att jag hade en hel brummande motor i örat. Halva torsdag var läget likadant och jag ringde öronmottagningen för att kolla om det var ”normalt” mitt i allt det onormala att man kan bli sämre under behandlingen och så länge yrseln håller sig borta så är det tydligen ingen fara. Idag är locket borta men tinnitus-ljudet dras jag med än. I morse frågade jag min nattarbetande man om det hade regnat under natten för nånstans i mina tjutande öron anade jag ett regnljud men det var inte så lätt att urskilja. Vi har även kollat upp vad som gäller om jag blir sämre och måste uppsöka läkare over there. Med ett resebevis i bagaget så kostar det ca 1500:- i självrisk och det kan ju vara bra att veta. Annars har man ju hört att sjukvården i USA är sjukt dyr så det gäller att ha koll på försäkringar och villkor när man åker.

Även om vi annonserar med vår kommande resa i bloggen och på fb så behöver ingen med personliga eller närstående känningar av kleptomani eller inbrottssug göra sig besvär. Vi är inte så korkade att vi flaggar med att vi åker bort och sedan lämnar huset obebott eller obevakat! Inte för att det finns så mycket av värde att hämta hos oss men det är inte värt besväret att ens fundera på det- inte för att jag misstänker att mina läsare av blogg/fb har läggning åt det hållet 😉

Nu har den obligatoriska nattisången på Disney Junior spelats och lite kvällsmat och läggning av dotter och mamma står på schemat. Jag riktigt längtar till att få krypa ner i bingen vid halv åtta och låta snorpan stryka och nypa min hand genom spjälorna i hennes säng medan jag drunknar i min braiga bok på paddan. Har hittat en ny författare, Karin Wahlberg, och jag är på den tredje boken av totalt åtta i en kriminalserie. Fett nice 🙂

Ha en skön lördagkväll och ta hand om er!
KRAM ❤

Goddag yxskaft…

…så har det känts senaste dagarna. ”Va?”
”Vad sa du?”
Två gångbara fraser som satts på repeat i mitt vokabulär, jag känner mig som ett barn som säger ”va?” av gammal vana, eller rättare sagt som en ful ovana. Nu börjar ändå livet återvända i mina vingmuttrar och jag hör aningens bättre, därmed inte sagt att hörseln är helt återställd. Det är lönlöst att prata med mig från ett annat rum än där jag befinner mig, då kommer ”va?” som ett brev på posten. Jag har fortfarande känsliga trumhinnor som vibrerar lite annorlunda vid olika ljud och det är sällan som det tar ont utan det är mera en känsla av obehag som balanserar på gränsen till att ta ont och det är bara ibland det vickar över den gränsen. När gullrumpan är i närheten och lägger av sina Rövardotter-vrål, vilket händer typ femtioelva gånger under hennes vakna timmar, så skär det extra mycket i öronen och huvudet. Tinnitusljuden i form av sus och pip är i allra högsta grad närvarande men jag känner mig ändå positiv, jag hoppas och tror att hörseln ska repa till sig 🙂

Igår gick jag ut en stund för att under några korta minutrar försöka bringa ett uns av ordning på våran skrotiga uppfart. Det märks att vi ligger mitt i övergången från en årstid till en annan, pulkor, stjärtlappar och bobbar trängs med cyklar och innebandyattiraljer 😉

Jag vill sommarförvaras NU!

Igår var snorpan i olag, trött och extra kinkig men mitt i allt så strandade hon i mitt knä och försjönk in i Disney Juniors tecknade värld på tv:n. När hon reste sig upp efter ett tag så hajade jag till och tog fast henne då jag såg några konstiga prickar på hennes rygg…

Det klack till gode fort i huvudet och jag insåg att det bara var jag, eller rättare sagt min tröja…

…som hade agerat spikmatta på hennes lena hud 😉

Justja! Jag har ju glömt dom utlovade bilderna på presenterna som stora sonen skickade från USA och här kommer dom, föreställande både vuxen- och barnpresenter 🙂 Det jag glömde fota var ett gäng med olika sorters godispåsar med Janne Långben på men så är det när tant är virrig!

Snorpans fina två-årskepa

Mamma- och pappapresenter som enligt sonen ska användas till vuxensaft av olika slag 🙂

Robusta snaps… eller vuxensaftglas

Klubbor till alla hemmavarande

Småsyskonens klubbor

BästMatte har fixat till bussen så nu har den sommarsulor och fått en rengöring av lacken 🙂 Nu är det bara fälgarna som ska putsas lite, sen tror jag att min roliga, skrattande
”har- du- tvättat- bilen- än?”
”du- kör- olagligt- med- vinterdäck!”
”har- ni- putsat- fälgarna”
– kollega kan slappna av… ett tag iaf 😉

Lillbilen rullar fortfarande olagligt då det är minst lika olagligt även om vi skor om den med dom sommardäck vi har. En rolig utgift- not!

Ujuj, nu är det lite hushållssysslor som måste skötas. Jag tror inte att jag kan komma undan med ursäkten att det brusar i öronen, disk- och tvättmaskinen har kört klart och båda vill tömmas för att fyllas på igen och detta kan man faktiskt göra med eller utan hörsel- tyvärr 😉

Ha en skön torsdag!
KRAM ❤

Igår var en crapdag…

…av några anledningar, dagen började dock bra.
Jag lämnade en glad snorpa på dagis, iklädd sin nya specialbeställda tröja som hon fått av fam.Burström

Därefter rullade jag till jobbet för ett lärorikt och extrainsatt stoppskift. Fick snällt stanna till en snabbis efter inpassering genom våra områdesgrindar då jag inte ville bli mosad av framrullande tåg 😉

Jag hann bara vara på jobbet en halvtimme innan det var dags för min inbokade hälsokontroll. Tog hojen och trampade till FHV där jag startade min kontroll hos sjukgymnasten.

Efter samtal så kom minus nummer ett: midjemått. Ehh… Jag ligger på övre gränsen till det hälsosamma måttet på 88cm… rätt många cm över! Men ingen fara tyckte sjgmn, det kunde ju vara värre 😉

Sen kom minus nummer två: jag måste försöka stabilisera min vikt och sluta rasa i vikt! Man ska bara tappa 10% av sin vikt, sen ska man stå still i 2-3 månader så att hormoner och allt annat komplext i kroppen hinner med innan man kan minska ytterligare 10%. Går viktraset för fort (-10,5 kg på 3 månader i dagsläget) så far hela kroppen illa, fysiskt och psykiskt även om man inte kan tro det när man känner sig euforisk vid för stora kläder och smidigare kropp. Visst fattar jag att det kan vara bra men jag bantar ju inte direkt med mening, försöker verkligen få i mig mat trots min brist på hunger och aptit!

Minus tre kom när jag skulle trampa på motionscykel i sex minuter med pulsband under mina svettiga hängpukor. Låg på godkända gröna indikatorområde och kände att belastningen var ”något ansträngd”. Efteråt så skrattade sjgmn gott och sa att jag var unik. 10% av människorna går inte att mäta via cykel och jag var en av dessa procent. Detta beror på min medfödda höga puls som jag vet med mig att jag har. Pulsspinningen på Sensia har klart och tydligt påvisat detta förut. Fortfarande skrattande så sa han att enligt testsiffrorna så hade jag kondis som en 90-åring och här var även jag tvungen att skratta även om ögonen höll på att hoppa ur sina hålor och hakan slog i skrivbordet. Alltså, nog för att jag hade räknat med ett dåligt resultat men nån måtta på eländet får det väl ändå vara! Nittio år!! Han liknade värdena med en person som går tre trappsteg, stannar och vilar nån minut, går tre trappsteg till osv… En tröst i det hela var att själva kurvan visade att jag har god grundfysik då hjärtat fort jobbade upp sig och planade ut så han tyckte jag skulle ta testet med ro 🙂

Sämre kondis hade gett en mer långsam stegring på röd linje. Min var stabil hyfsat snabbt vilket var ett bra tecken 🙂
16.00 ska ligga över 35.00 för min ålder, vikt, längd och kön

Nästa steg var att träffa sköterskan som gick igenom mina testresultat inkl blodprover och allt såg mycket bra ut.
Blodvärde 144 (117-153g/L)
Blodsocker 5,3 (Blodtryck 117/82 (141/91 mm Hg)
Puls 84 (hög men ändå normal)
CDT Lungor 83,2 (>70%)
Vikt och midjemått håller jag för mig själv, dom var ju inte riktigt lika bra 😉

När vi kom till hörseltest så berättade jag om mina hörselproblem som kom för två dagar sen och hon ville kika om jag hade någon vaxpropp (som vc trodde men som FHV skulle få kolla upp innan jag satte iväg och köpte Revaxör)
Kliniskt rena öron, blanka och fina trumhinnor som rörde på sig när jag höll för näsan och blåste. Hon ville göra ett hörseltest i kuren och resultatet blev klart sämre på det högra örat som är betydligt mer ”plugg”. Dessutom tyckte hon att mönstret på resultatet var skumt, jag hamnade i två olika områden (men be mig inte förklara i detalj för jag lyssnade bara med ett öra (hehe vad rolig jag är! :)) Hon skulle konsultera med vår läkare och återkomma men det hon misstänkte var ”Sudden Deafness”, alltså ”Plötslig Dövhet”! Va, vad sa hon? Hörde jag rätt? Jag satt som ett frågetecken, detta var något som jag aldrig har hört talas om!

Efter en timme ringde hon upp och sa att läkaren ville att jag kom tillbaka kl 14 för att undersöka öronen. Efter lunchintag och arbete i storm och regn utomhus så återvände jag på utsatt tid till FHV. En ny koll i öronen och test av reaktion med en stämgaffel så ringde läkaren till öronmottagningen på lasarettet för att rådgöra med en öronspecialist. Att drabbas av detta i ett öra är ovanligt och båda öronen är ännu mer ovanligt. Slutgiltig dom- och dagens minus fyra- blev diagnosen som det först spekulerades i och jag blev ordinerad en stark kur med cortisontabletterna Prednisolon och en remiss för uppföljning på öron. Då tog jag mitt pick och pack, duschade och bytte om och avslutade för dagen. Hämtade ut medicinen och sjukanmälde mig veckan ut för att vila öronen från allt glammande ljud och anspänningen som blir när jag ska koncentrera mig på att urskilja ord i en grötig massa. Minus fem blev känslan av att inte ha hunnit göra någon nytta på jobbet, mesta tiden gick åt på FHV 🙁

I mitt förvånade och förvirrade tillstånd så googlade jag på Plötslig Dövhet och hittade en blogg skriven av en man som varit drabbad. Mångt och mycket känner jag igen och han är fantastiskt duktig på att uttrycka sig i skrift. Kika in på En blogg om plötslig dövhet om du är nyfiken att läsa om hur han haft det. En av dom saker jag fastnade för var en länk som jag själv länkar in HÄR ang just kortisonbehandling. Att snabbt påbörja behandling och gärna vila i relativ tysthet sägs påskynda läkningsprocessen men jag gissar att detta, liksom många andra saker här i livet är individuella 🙂

Enligt läkaren är prognosen god för att jag ska få tillbaka full hörsel men lite okul är det att läsa om tillståndet;

Det ska ju vara jag!
Glädjande besked fick jag dock av maken som skickade en länk från Aftonbladet på min mail. Hoppas hoppas!! 🙂

Vilken kombo med fylleframkallande Tramadol och speedande Prednisolon!! Woohoo! Nån som är sugen på ett raveparty?! Fast helst utan musik såklart, mitt Tinnitus- tjutande/brusande/pipande högeröra och trumhinnevibrerande vänsteröra vill helst slippa oljudet från stereon 😉 Nä okej då, jag tror vi skippar den usla idén och så försöker jag locka hit JB med lite sömnpulver, det känns behövligt!

Sov gott mina vänner och ha en bra morgondag!
KRAM ❤