Pinsamma mamman…

…tog över min kropp idag- och jag skäms värre än en hund som skitit inne på golvet!

Vi har en övernattningsgäst i huset och redan igår vid middagen så hade jag problem. Jag är nämligen så weird att jag tappar matlusten när någon tuggar med öppen mun och allra helst om det låter högt och ljudligt! Jag fick slå dövörat till igår och verkligen koncentrera mig på allt annat än det ljud som jag hade vid min sida vid matbordet.

I morse var det så dags för frukost och jag hade redan på förhand bestämt mig för att äta i tv-rummet för att ”undvika ljud-problemet”
Det gick inte så bra!
Jag skäms bara jag ska återberätta detta, vuxna människa!
Medan jag smörade mina mackor och verkligen försökte att inte höra flingor krossas mellan tänderna som om det vore sten och grus i en stenkross så hände det något… Den hemska, pinsamma mamman tog över min stora trut och hjärnan inkl vettet hann inte alls vara med över mållinjen när truten öppnades och jag bräkte ur mig;
”- Herregud X, du låter som en hel tuggmaskin!”

Öhhh! Var det jag som sa det där?! Till en söt tonåring?
Var är min goda uppfostran som mamma gett mig?

Det finns inte nog stor skämskudde för mig idag och jag började babbla på som en halvhysterisk kärring när vettet hann ikapp truten, men vad hjälper det när skadan är skedd?
Blicken jag fick av söta tonåringen och försöket till stängd mun under resten av frukosten sa ju allt. Husets egna barn kommer att bli traumatiserade av detta och jag ska be allra ödmjukast om ursäkt åt dom sen så att dom inte slutar ta hem vänner! (jag tror knappast att min chokladmuta är till någon större hjälp!) 🙂

Å andra sidan så vet våra barn att jag blir galen på ljud- och synintryck när nån tuggar med öppen mun. Jag tycker det hör till god ton och hyfs att man äter med stängd mun, så är jag uppfostrad och så uppfostrar jag mina barn. Nu gick jag steget för långt, det är inte min uppgift att fostra och obefogat ”läxa upp” ett annat barn som kanske växer upp i ett hem där detta är helt okej. Men i mitt hem är det inte okej! Redan då jag bodde hemma så fick min lillebror nån släng av sleven när han smackade och tuggade med öppen mun men egentligen var han ursäktad. Han råkade vara i den åldern då munnen är för liten för dom stora, nya, permanenta tänderna så han kunde knappt få igen den när han hade lastat in mat 😉

Är det bara jag som är överkänslig eller finns det fler därute som gärna slipper smackande, slurpande måltider där man ser maten malas ner om man råkar titta dit? Till saken hör att alla barn i huset har haft matkompisar här och det finns minst en kompis/barn där det tuggas med öppen mun. Är det vår nya matkultur i Sverige? Läste om bordsskick på nätet och åtminstone på den sidan (bland många för mig överdrivna punkter) står det att det är ohyfsat att tugga med öppen mun.

Well well, ni som känner mig vet att mina kvackande grodor och tankevurpor dyker upp med jämna mellanrum och skapar tillfällen för skratt, genans och en påminnelse om att jag är jag! 🙂

Nu ska jag sätta på mig mina sunbrills och skämmas ute i ett hörn på altan!
Laddar för en tolva natt, ledigheten är slut för den här gången och jag ska göra mitt bästa för att jag och timmertrucken ska bli bästisar, det är mitt mål den här jobbperioden 😉

Ha en skön söndag!
KRAM

2 reaktion på “Pinsamma mamman…

  1. Tess

    Men neeej, nu tycker jag du är för hård mot dig själv vännen! Det var inte alls så farligt. Bra däremot för nu är ju tonåringen i fråga medveten om att denne tuggar med öppen mun, kanske aldrig någon som sagt något om det och heller ingen som påpekat det hemma? Jag tycker också det tillhör gott bordsskick att tugga med stängd mun, inga armbågar på bordet, evt mössa av etc etc men jag är väl numera ”gammal – och gammalmodig” I guess.. Hahaa! 😉
    KRAM! <3

    Svara
    1. Vera.m.fl

      Vad skönt att du inte tycker att jag är ett monster 🙂 Och jag tror det är som du säger, i vissa sammanhang ärva nog hyfsat gammaldags båda två (trots att vi är SÅ purunga *flinar*)
      Kram fina❤

      Svara

Skriv gärna en kommentar