Våren…

…är på besök hos oss i norr och jag hoppas verkligen att den kommit för att stanna, mota bort vintern och övergå i sommar! Det är nu den underbara tiden börjar, med värmande sol, blå himmel, gnistrande snöbackar och någon enstaka minusgrad- perfekt för utedagar med korvgrillning, varm choklad och familjemys! Idag är det en härligt solig utedag men vi håller oss inne. Jag har nämligen en liten sjukling som sällskap. En nybliven två-åring som kändes lite varmare än vanligt imorse och som luktade aceton (=sjuk) ur munnen vid uppstigning. Febertermometern visade 37.6 så vi sjukskrev oss från dagis och myser i soffan med festis/kaffe, Pippi Långstrump och många kramar och handnypningar (som hon gör när hon ska sova eller bara är i oform)

Medan jag suttit och skrivit så avstannade all aktivitet och snorpan passade på att tjuva sig en powernap i mitt knä 😉

I detta nu

Fint med mobilkameror som man kan vända på 🙂

Vi har alltså en liten två-åring i familjen! 🙂 Hon fyllde år i lördags och det blev en lugn kalasdag med mormor, Lasse, farmor och farfar på besök. Jag jobbade 12-timmars fm både lördag och söndag så barnkalas tar vi framöver, som två-åring är det inte lika viktigt att allt sker på just rätt dag 😉 Bästa som hände var nog Skype-samtalet med största storebror Simon. Lillasyster busade med han, sjöng några sånger, pussade och kramade storebror på paddan och det värkte i mammahjärtat då jag vet att detta var en av få dagar när storebror verkligen hade velat vara hemma och få fira sin yngsta syster ❤ Nåja, det kommer fler bemärkelsedagar när vi får fira ihop! Min egen födelsedag infaller i Maj när vi är på besök hos sonen och det blir kul 🙂

Idag ringde jag till VC ang min nya medicin Tramadol. Vädret har spöat mig ordentligt sista tiden då det har varit tvära kast mellan storm/ sol/ snö/ nollgradigt/ iskyla och för att överhuvudtaget fungera i min vardag så har jag tagit full dos av denna kraftiga, beroendeframkallande medicin vissa dagar. Nu har jag enstaka tabletter kvar och jag har inte telefontid med läkaren förrän om en vecka så jag fick svälja förtreten och ringa om en ny omgång. Jag skämdes som en hund och fick nästan ursäkta mig för att jag hade förbrukat allt pga maxdos under flera dagar, jag kände mig nästan som en missbrukare! Hemsk känsla men what to do?! Jag tror inte att jag klarar att jobba veckans återstående tre förmiddagar om jag inte kan ”droga” bort värsta kroppsvärken. I min värld så tar jag hellre ett medicinberoende och kapacitet att arbeta än att gå söndervärkt och sjukskriven, det låter kanske knäppt men så funkar jag. Och så länge jag fungerar i arbets- och vardagsliv så mår mitt inre bättre 🙂

Nåväl, nu ska jag fortsätta njuta av min sovande dotter, en bra bok och lugnet!

Ha en skön dag!
KRAM

Skriv gärna en kommentar