månadsarkiv: februari 2013

Bad luck…

…i små mått. För att berätta vidare kring mitt förra inlägg med min ”dålig-mamma-dag” så var den pissig från start. Efter byte av gullrumpans morgonblöja så skulle jag dra igång en tvättmaskin full med kräkluktande sängkläder, inte det mysigaste man kan göra- om man får välja och vraka.

Jag vet inte riktigt vilken hjärnhalva vi tänkte med när en Ikea- hylla skruvades upp i tvättstugan. Den sitter precis i fel höjd! Så fort man ska ta tvättmedel ur underskåpet (och råkar vara lite tankspridd) så bonkar man in skallen i en jääävligt hård och vass kant! Ojojoj, så eländes ont det gör!!

Hål-i-huvinen

Precis detta hände mig på morgonen! Med bultande skalle ställde jag mig upprätt och kände hur klotrunda fotsulor jag just fick, som gjort för att tippa omkull 🙁

Eftersom jag just fipplat med smittsamma ting så skulle jag skynda mig och kladda lite med my best friend… ”Piiiten”…

…och *sploff* så sprutade det bakteriedödande slajm över både mig och interiör!

Snor eller slem?!

Men pöörfäkt! Fullt med kladdiga kluttar på kläderna just före avfärd till las. *suck*
Det är en sån morgon som man funderar på att ställa in allt och återvända till sängen 😉

Avslutar med en underbar badbrutta ❤ Allt som går in måste ut och igår på dagis åt hon som en utsvulten häst- enorma mängder! Resultatet av inskottningen blev utskjut. Från skulderblad ner till fotleder, så hon gjorde en djupdykning i tvätthon 🙂

Älskade underbara

Bad mum deluxe!

Oj vad jag kände mig usel igår. Dels gentemot sköterskan på lasarettet men främst gentemot gullrumpan våran ❤

Kl 10 hade vi tid på barnmottagningen hos en kvinnlig läkare. Det enda som stod i kallelsen var att vi skulle komma tio minuter innan utsatt tid för vägning och mätning av snorpan. Det stod inte vad dom skulle göra. Jag hade kunnat vara en klok och förutseende mor och ringt in till mottagningen för att kolla om vi behövde nån form av förberedelse. Inget av detta skedde! Vad kunde vi vänta oss? Enbart samtal? Pricktest? Blodprov? Annat?? Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade när vi klev in genom lilla ”barnentrén”

Utsidan…

…och insidan…

Vi väntade i väntrummet ett tag innan vi fick komma in för vägning och mätning. Sen väntade vi i väntrummet ett tag till innan vi fick komma in till läkaren för samtal. Sen gick vi ut och väntade i väntrummet tills en sköterska kom och frågade
-”Vill ni ha ett Emla-plåster innan vi sticker henne?”
-”Hmm, ja det kanske inte vore så dumt!”
-”Du vet, det tar ju en timme innan man kan sticka från det att plåstret är satt”
-”Ehh, va? Oj!” *sneglar på klockan som visar 10.45* Överlägger i tysthet med mig själv, inser att lunchen på dagis serveras om ca 15 minuter och sen ska snorpan sova.
-Nej, vi kör utan, det får bära eller brista.

Ajaj-stolen

Jag satt med Sally i min famn, en sköterska höll fast stickarmen medan jag uppmanades att hålla fast den andra armen. Satan i min nåd så irri jag var när lillhjärtat brast ut i gråt, irri både på mig själv och på ,den trots allt mer erfarna, personalen. Jag fattar att det finns ett hav med olika metoder och behandlingar på en barnmottagning men borde dom inte kunna ta det säkra före det osäkra och plåstra båda armvecken utifallatt?! Vi var ju ändå där en timme innan stickningen skulle ske. Jag kunde gärna betala för två plåster om det skulle visa sig vara ett svinn i form av onödig omplåstring- jag kunde betala för sex stycken trots förbrukning av endast två stycken plåster! Sen kändes det som att åtminstone en av sköterskorna signalerade ”dumbom” med sitt kroppsspråk och ansiktsmimiken, hon tyckte nog att jag var en korkad mamma! Mitt samvete och mitt humör var absolut inte på topp om kan säger så.

Efter två rör med blod fick hon ett turkost fiskplåster över stickhålet i vecket och sen sa sköterskorna ”hej” och gick. Kvar satt jag och grubblade över en väsentlig fråga- när kommer provsvaren på testet?! Ingen sköterska syntes till när jag klätt Sally så då stegade jag helt resolut därifrån. Jag gissar att vi får svar inom två veckor så vi väntar och ser.

I hissen på väg ner; ”jag är INTE glad på dig mamma!!”

En puss på katten, en god lunch på dagis och en vila ute i vagnen gjorde att dagen ändå var rätt okej för vår levnadsglada lilla tjej ❤

Idag är det hjärtedagen!

Gissa från vem till vem?!

Man behöver inte köpa dyrt om man inte vill, det räcker med att dela ut kramar och fina ord. Fast maken riskerar ju inte direkt spöstraff eller celibat om han råkas komma hem med ett vackert smycke eller annat lull-lull som jag normalt sett inte får 😉

Hoppas ni får en fin dag, med eller utan sällskap! ❤
KRAM

Operation…

…kräk-utrotning pågår…

”Vad ska hända med tuttarna?!”
(nej, inte bröst utan norrländska tuttar= sörländska nappar)

Hej å hå vad vi kokar bort ev skit och obehag!

På torken

Tro det eller ej men hon har faktiskt nån stackars grön, blå och genomskinlig tutte men i den här skaran återfinns bara en av sistnämnd sort 😉

Nu kanske vi eliminerat risken för smitto-rundgång med nån procent iaf!

Kolla…

…gott folk, toaletten är återigen en säker sittplats tack vare nytt lock/ny ring a’la Kamprad

Men… den är osäker ur en annan aspekt. Trots noggrann handhygien med tvål/vatten och handsprit så rullar den förbannade magsjukan runt mellan husets väggar 🙁

Först trillade Sally dit tidigt i måndags och den lilla kroppen fick slita hårt i ett dygn. Det är inte så lätt för en liten tjej att hinna förvarna alla gånger men än så länge så har vi lyckats hinna till ett kräkvänligt ställe i tid dom flesta gångerna.

I arla morgonstund i torsdags föll jag med buller och bång i kräkans grepp. Stackars maken, som jobbat natt, fick skjutsa barn till skolan och vara med Sally fram till lunchtid när jag orkade släpa mig ner till soffan så att han fick lägga sig i ett annat soffhörn och vila. Och det ska ni veta att när man blir erbjuden sushi eller semla och tackar nej- då är man jäkligt sjuk om man heter Veronica!

Fredag eftermiddag fick stora dottern ont i magen och inte långt därefter behövde hon en hink i sitt rum- tredje offret nere för räkning! Hon är för övrigt fortfarande osynlig, hon gojsar på sitt rum med avslagen cola, skorpor, vatten och CSI men hon är på bättringsvägen iaf.

Idag är jag rätt okej även om magen låter som mullret i Mordor så fort jag äter något och detsamma gäller Sallys kista. Problemet med henne är att hon har fortsatt att småkräkas och nu har vi börjat utesluta all gluten från maten. Nånting måste vi ju göra! Maktlösheten är stor när hon blir allt tunnare och ögonen blir rådjursstora i lillansiktet! ❤ Som tur är så brås hon på sin far och är positiv och glad trots den eländiga situationen! Hon studsar runt som en gummiboll, kvittrar, läser böcker, glottar på Pippi- och sen blir hon tvärt illamående och måste pjuoka. Som sagt, på onsdag ska vi på allergikoll- det känns inte som en dag för tidigt!

Love it!

Snorpan har blivit så van vid handspriten att hon har börjat kräva att få ”piit” (sprit) Det vore ju för fint om hon kommer på dagis och börjar skrika efter sprit… 😉 Vi får nog förklara för fröknarna när hon är redo för dagge igen. Sen undrar jag om hon har en missbrukargen i sig (som sin mor som gärna sniffar på spritpennor och bensin) för direkt när hon gnuggat in händerna så stoppar hon dom under näsan och drar djupa inandningar 😉 mammas dotter!

Ett kort har jag knåpat ihop i all hast. Ett kort som jag egentligen inte ville släppa iväg då jag inte kände mig nöjd med slutresultatet men tiden blev knapp då vi spenderat en helg i A-jaur och sen blev sjuka. Det är en fin kollega som går i pension och BästMatte var på hans avtackning då dom jobbat på samma skift

Framsida som inte kändes klar 🙁

Fiskare från ”Skogstokiga” på insidan

Nu har jag sneglat på skidskytte samtidigt som jag bloggar och komponerar ihop ett kök i Ikea Home Planner….

…nu ska vinterstudion få hela min uppmärksamhet. Vinterstudion med all skidsport är bland det bästa jag vet med helgerna! 🙂

Ha en grejt lördag!
KRAM

Oerhört…

…vackert på hemvägen i söndags!!

-17 grader och sol- härligt norrbottniskt!

Lite fler bilder från helgen;

Ont i händerna kan avhjälpas med snålåkning (i?) på lillasysters vagn 😉

På hotell får vi äta i sängarna! Snorpan fick pizzaslice helt utan ost.

Tänk vad roligt man kan ha med några bandybollar…

…man kan t.ex göra låtsasbröst- fast dessa hamnade lite på sniskan 😉

Less på snön!

Molnen bara spyr ut snö… Mer å mer å mer… Det är ingen hejd på eländet!

Det var en gång en spade… och en grillplats…

Våran buss behöver tinas upp, det är ordentligt fullt i hjulhusen!

På tal om spyr så kom den ovälkomna gästen magsjuka på besök hos oss igår! Det kan bara inte vara något annat för allergikräk går över på 4-5 timmar och Sally har spytt i snart ett dygn, än så länge så har hon inte fått behålla nåt! 🙁 En dutt vatten, en dutt avslagen cola, en dutt soppa- allt åker ut nästan lika snabbt som det kom in och nu luktar hon mkt aceton så det gäller att få i henne vätska! Vi plöjer Pippi, myser i saccon och springer och kräks. Fan vad jag lider med våran, situationen till trots, glada kramgoa unge ❤ Nu missar hon den här veckans dagis och det är synd så här i början men å andra sidan så har hon inga problem med att lämnas eller vistas där så det gör nog inte så mycket. Och nästa vecka har vi kökstjänst och då är hon där med oss ca 7.30-15.30.

Vi har tur som har en snäll granne som förbarmar sig över våran uppfart när andan faller på och snömolnen har magsjuka. Matte har spenderat Sallys hela kräkdag igår på jobbet och när han kom hem kl 22 så hade T kört snöslungan hos oss och det uppskattas!! Vi måste klura ut ett bra sätt att tacka för oavsett om han förväntar sig det eller inte så vill vi gärna visa vår tacksamhet!

”Åh vad jag vill vara ute och leka i snön!”

Nu ska vi se Pippi några svängar till och försöka få i snorpan några droppar då och då. Visserligen skulle jag vilja se något annat än en busig tjej som skjuter hål i taket med pistol, försöker flyga från en hög klippa likt en påtänd missbrukare, hänger i taklampan i knävecken och gör det ena hysset efter det andra. Snorpan tycker pippi är världsbäst och häromdagen gick hon omkring och gjorde fula grimaser 😉 Jag avslutar med en bild som verkligen visar att barn ser och lär;

KRAM ❤