månadsarkiv: januari 2013

Mitt helgavslut…

…i söndags började skönt med en ordentlig sovmorgon, kära maken steg upp med snorpan! Sen satt jag en stund i scraphörnan och färdigställde ytterligare en kort som fina grannen Ulla beställt (sorry för urdålig fotokvalla!)

Önskemål om lila toner till en logopedpluggande blivande brud

Efter pysslet kröp vi ihop i sköna soffan och såg nyaste Bondfilmen ”Skyfall”. Bland dom absolut bästa Bondfilmerna! Jag kurade under en fantastiskt skön, mjuk, varm filt som Matte gav mig i present på våran femåriga bröllopsdag (fast med handen på hjärtat så borde nog han få en present för att han stått ut med mig i snart sju år, varav fem som gifta ;))

Tack älskade Matte! ❤

Vågen…

Min nya vän mirakelvågen har fått jobba 🙂 Jag är fortfarande inne i nyförälskelsens tid vilket renderar i dagliga kliv upp på den svala glasskivan. Under några dagars tid så hade jag den stående i köket, halvt inklämd bredvid kökssoffan. I en av mina mobilappar kom det upp en text ”Unknown measures”- vågen kände alltså inte av vem som vägt sig och jag hade inga större svårigheter att lista ut vem som provat min våg 😉

Olika värden beroende på vad som är i famnen vid tillfället och hur noga personen i fråga är med vilka kroppsdelar som får vara med och belasta vågen 😉

Den står i vårat sovrum igen så nu ska jag inte få så många fler ”konstiga” siffror 🙂

Jag har kört pulver under mer eller mindre två veckor och mina värden ser ut som följer;
Totalvikt: -4,8kg
Fett: -3,9kg
BMI: -1,7

Inte allra bästa resultaten med tanke på den svält jag upplever att jag utsätter mig för men jag tycker ändå att det är en bra start! Jag har skippat att mäta med måttband men när man kan dra av sig dom några veckor gamla jeansen utan att knäppa upp dom, då vet man att måttet runt om har minskat 🙂

Dom här apparna har jag i min mobil och utan dom vore mirakelvågen hälften så rolig! En ”peta- kråka- i- näsan”- stund efter vägning så har jag alla uppgifter i dom två våg- apparna som råkar vara två till antalet eftersom det fanns en ny och en gammal version för Withingsvågen. Båda funkar klockers men jag gillar diagrammets utseende bättre i den ena och återkopplingen till Runkeeper i den andra så därför har jag två 🙂
Att motionera blir oxå roligare (om det nu kan bli roligare?!) då resultatet går in i ena våg-appen och räknas in.

Snabb, snabbare…

Jag tror att det ena brevet hann om det andra i snigelpostrallyt! Samma dag som jag fick brev från ögonmottagningen om inkommen remiss med garanterad tid inom tre månader så landade även detta brev i lådan…

I Piteå är vi inga söliga, sävliga norrbottningar 🙂

Mina vänner…

Definitionen på ”vänner” varierar från person till person men för mig är vänner personer som jag inte måste smöra för, som accepterar även mina mindre bra egenskaper, som kommer eller ringer när inte jag orkar, som utan att bli sur förstår att jag måste ställa in saker med kort varsel ibland pga min värk, som låter mig vara den jag är och som faktiskt gillar mig för den jag är! 🙂 Om man inte ska bladdra i onödan utan sammanfatta det kort samtidigt som det ”håller ihop” med stilen i mitt ordbajseri så kan man säga; som får mig att må bra! Vilken lyckligt lottad människa jag är som har några såna underbara vänner! Jag har många andra fina vänner som kanske inte står mig allra, allra närmast men som jag ändå uppskattar!
Tack för att ni finns, vissa mer än andra! ❤

Herregud, nu råkade jag få till ett långt inlägg igen men så blir det när det går länge mellan gångerna 🙂

Har såklart lite dagissnack, kompissnack och skitsnack på lager men det tar vi nästa gång va?! 😉

Sköt om er sålänge!
KRAM

Glassjävlabil…

…som sabbar för oss! 🙁
Visst är den bra att ha ibland men när den kommer med sina dyra glassförpackningar och lockar med sin ”Vi lurar små barn, vi lurar små barn, på deras veckopeng”- trudelutt så väcks nästan dom döda till liv. Den är högljudd och enerverande- och givetvis kommer den vid lunchtid… när snorpan sover ute… eller sov för naturlisch så vaknade hon efter ca 30 minuters sömn! *morr*

Vi tog en promenad då hon skulle somna eftersom tempen var ljuvlig, bara -7 grader jämfört med gårdagens -27! För henne är det bra för då kan hon äntligen sova ute i vagnen men för mig är det skit! Min kropp far illa av så tvära kast i temperatur och väderlekar, jag fullkomligt värker sönder!
Men en liiiiten prommis för att söva smulan fick jag allt ta 🙂

ZzzZzz- på väg hem

Besöket på BVC gick bra, läkaren ville remittera oss till barnmottagningen för en mer grundlig allergiundersökning så det blev ”bara” koll av längd och vikt. Herregud, liten är så stor nu så att hon får stå på en vanlig våg och mot väggen vid längdmätaren (eller vad man ska kalla den)! Min bebba är ingen bebba nå mer 🙁 Nå, inget att gnälla över, hon är ju fullt normal 😉 Längd 87 cm och vikt 11,6 kg. Lite för tunn för sin längd men det har hon ju varit hela tiden.

Vacker ❤

Efter den korta lunchvilan och käk så tog vi en promenad upp till dagis, med Runkeepers hjälp så vet jag nu att det är ca 1,25 km dit och det tar ca 13 min för en tjockis som jag att avverka den sträckan 😉 Det roliga är att all aktivitet i RK registreras i min Withings-app (den för Withing- vågen, om man nu inte ska kalla den mirakelvågen ;)) så nu har jag full koll på alla mina värden!

Föräldrakooperativet Kottens framsida

Mellis, lek, lek och lek… för snorpan. För mig kaffe, kaffe och rädsla för magkatarr! 😉 Jag håller mig undan så att hon ska leka fritt och sen när hon kommer på sig så finns jag där- med min kaffekopp i handen 🙂

För att få hem henne utan brottningsmatch så mutade jag henne med bad och då var det nästan som att hon klädde på sig själv! Haha, jästarns vad effektivt det var. Vi hann knappt in genom ytterdörren förrän hon stod vid badkaret och klädde av sig rubbet- inklusive blöjan 🙂

Jag har ju kört Modifast och daglig vägning men det återkommer jag med för jag måste försöka sova. Jag ska ut och jobba extra, tolv timmars arbete och uppstigning 4.35!!

Sov gott allihopa ❤

Dagis…

…är ett ställe där det händer saker. Än så länge positiva saker. Det enda negativa i dagsläget är att vi måste åka hem efter några timmars lek vilket inte accepteras utan skrik, kropps-ålande och smitningsförsök vid påklädning! 😉 Men hellre detta scenario när hon ska hem/ hämtas än vid lämning!

Det blir mycket dagisrapportering närmaste tiden, like it or leave it! Detta är stort, fascinerande, ångestladdat, utvecklande, spännande, skrämmande och nytt för mig. Nytt i den bemärkelsen att det är mitt sista av fyra hjärtebarn som ”lämnar boet” och går från hemmabarnstadiet till dagisbarnstadiet. På ett dagis som är ett föräldrakooperativ, inget jag har ett uns erfarenhet av. Ny personal, nya föräldrar och nya barn. Tider som ska passas vid lämning och hämtning…. Ni fattar va?! 🙂

Det märks att snorpan är full av nya intryck. I arla morgonstund efter en natt med små bubblande skratt i sömnen, ett halvkvävt snyftande och en hel del snurrande hit och dit mellan spjälorna i barnsängen, så hörs med bestämd ton ”biiiii” (bil)…. ”biii”…. Nån ny liten dagiskompis som just snodde hennes bil?! Haha, vem vet, drömmar verkar det iaf finnas gott om i lillhuvudet.

Det är fullt förståeligt att det sätter sina spår att kliva ur ”liten- tjej- i- hemma- masar- tofflorna” och dra på sig ”stor- tjej- i- dagis- tofflor” och så ska det vara. Livet har gått in i en ny fas och detta passerar inte obemärkt förbi, varken för henne eller övriga i familjen.

En egen hylla i hallen ❤
(Sentimental mamma, jovisst men det är ju sista barnet ut!)

Maten som lagas i ”dockis”…

…intas på stående fot i samma rum.
(kolla in takhöjden som är i alla underbara, gamla, urmysiga rum)

Poppis-kanan och mysigt krypin i ”lekrummet”

Den observante läsaren ser att hon är barfota på bilderna. Detta dels pga den sköna (golv)värmen och dels på influenser. Dom små ser och lär av dom äldre och utan sockar så kan man ju uppför kanan- behöver jag säga mer om gårdagens första lärdom? Gissa vad hon gjorde direkt när hon kom in i lekrummet idag? Jorå, sockar av och alla andra tjejer hakade på 🙂 Sex barfotaflickor som turades om att klättra, åka, hasa och hoppa i/vid/på kanan. Och jag säger det igen- Storbarnen är fantastiska med dom mindre, jag blir rörd när jag ser hur fina dom är!

Igår när vi kom hem efter drygt två timmar så åt hon lunch som en hel karl och sen somnade hon rekordsnabbt när jag la henne! Idag fick hon prova äta lunch på dagis och även nu slukade hon allt i tallriken + 1,5 smörgåsrån + flera päron- och äppelbitar! När jag skulle klä snorpan för hemfärd så frågade en av fröknarna som inte satt med oss vid maten om Sally hade ätit bra och då gjorde jag en ”Vera”;
-” Hon åt jättebra! Det gjorde hon igår oxå, det suger att vara på dagis!”
*pling* så föll polletten på plats
-” Oj, nämen det där lät ju dumt, jag menade inte !” Dööh!
Fröknarna intygade under skratt att dom förstod hur jag menade!
Jag tror att det fortsättningsvis räcker om sjön suger… eller nåt sånt 😉

Imorn på fm ska snorpan göra ett allergitest på bvc, håll tummarna för att det går bra!

Till sist, och från sist till störst- glöm inte kika till stora sonen i hans blogg ❤

Ha’de så länge! 🙂

Oooo ändå…

…så roligt man kan ha med innehållet i mamma sminkväska! 😉

”Skynda, skynda innan nån upptäcker mig och tar alla roliga saker från mig”!

”Vad är det hääär för nå?!”

Vackerbarn! ❤

Det var en och annan penna som saknade spets efter snorpans framfart!

I Sallys fall kan man verkligen sjunga delar ur den här refrängen;
”Så så så vacker utan spackel
Att du inte kan förstå
Ju mer du kladdar
Ju mer du sabbar”
… 🙂

Första dagisdagen…

…är genomförd!

Avvaktande och lite tveksam

När vi rundade knuten på dagis så mötte vi ett av storbarnen som var klädd för utelek. Direkt när hon såg oss så sa hon ”hej”, vände om och öppnade dörren och ropade högt ”nu kommer hon!” Väntad och efterlängtad! 🙂

Dagens timme gick jättefort och Sally var mån om våran närhet i typ tio minuter, sen var det fröken Viktoria som gällde och vi kunde ta en kaffekopp (och spana efter henne, det var inte hon som spanade efter oss direkt) 🙂 Det var en lugn timme, dom flesta barn gick ut med alla andra fröknar så Sally och några få barn var kvar inne och dom fick bekanta sig med varandra i lugn och ro. Sedan kom resten av gänget in men då var våran stora, lilla tjej varm i kläderna och allt gick bra. Fröknarna verkar otroligt bra och jag gillade att höra en av dom säga till en pojke -”Jo, Sally ska börja med oss på dagis”… Dagis! Skönt för jag gillar inte att säga förskolan. För Sally är det oxå lättare att hålla isär stora syskonens skola och hennes dagis (skola/förskola ligger för nära varandra) Barngruppen är en enda gemensam, lagom stor grupp med ungar i blandade åldrar, ca 1-5 år och dom verkar måna och ta hand om varandra. En kille, jämnårig med Sally, blev tvärledsen och genast så kom en av dom större tjejerna sättandes och strök han i håret och försökte trösta så gott hon kunde innan en fröken fick ta vid. Varmt i hjärtegropen ❤

Som nykomlingar så får man alltid en fadderfamilj och vi fick träffa vår kvinnliga fadder som har kökstjänst den här veckan. Det känns bra att få lite extra stöd och hjälp om man undrar över något, vissa saker har inte personalen nå med att göra utan det är föräldrarnas ansvar i och med att det är ett föräldrakooperativ. Den pedagogiska delen och omsorgsdelen sköter dom utbildade fröknarna men aktiviteter rörande ex matlagning, handling, månadsmöten osv, det ansvarar vi föräldrar över.

I alla fulla fall, som väntat så blev det rena rama brottningsmatchen när vi skulle klä oss och åka hem. Sally skulle inte hem, hon skulle åka mera rutschkana!! 😉

Efter operation påklädning/ bilstolsknäppning så tog vi en snabbsväng in till stan för att öka på vårat innehav av basic-kläder och jag gissar att i slutet av månaden blir det att köpa ännu mer! Mjuka bomullskläder med resår och muddar kan man aldrig få för mycket av! 🙂 Nu är iaf lillväskan packad med flera sköna ombyten, innetofflor och extratuttar.

Mjukispysiskläder 🙂

Jag tror vi har med en riktig dagistjej att göra! Visst lär det komma bakslag och dagar när hon inte vill dit men i det stora hela så kommer detta att bli kanoners! 🙂