månadsarkiv: november 2012

Fars dag…

…kom och gick. Vi hann inte med allt som skulle göras men ett farsdagskort levererades, två blomsterkvastar fick nya ägare, fika hos svärisarna och middag hos mamma och Lars fixade vi.
Lillasysteryster fyllde 25 bast och henne hann vi inte förbi, vi våldgästar henne i veckan istället. Dessa rosa saker och ett presentkort från Tistel fick hon iaf via bud

Altrad ask med ”Merci”

Bild lånad från nätet

Jessicas kort

Mamma hade ett kort stående framme på ett skåp och detta kort gjorde jag till Mors dag 2009. Jag inser att jag gjorde betydligt mer avancerade kort förr! Detta motiv är egentligen en flicka med fågelholk i famnen men körsjungande mamma fick ett mer personligt anpassad stämpel 🙂

På pricken lik min mamma ❤

Beställningskort till en pappa

Vi hade bara lillsnorpan hemma men givetvis hade hon fixat lite presenter åt bästpappan sin ❤

Mumma för familjens pappa!

Detta är handblåsta whiskykåsor från ett lokalt företag- Heta Hyttan– som har enormt snygga saker i sin mysiga lokal där både tillverkning och försäljning sker.
Den lilla kåsan är fjolårets Farsdagspresent och döm om min förvåning när jag såg årets size på kåsan! Det bjuder nog in till att ta lite större ”hutt” när det ryms mer, psykologins makt 😉
Om jag ville så kunde jag komma in med fjolårets kåsa så skulle dom kunna malla den och göra en hyfsat likadan storlek men så noga var det då inte! Detta är väl charmen men hantverk va?! 😉 Gör ett besök fysiskt eller via webbshoppen och dregla lite över allt man vill ha 🙂

Kameratjuven…

…har varit framme- igen 😉
Det händer någon gång om sänder att vår fotointresserade lillsnorpa hittar digitalkameran som hennes slarviga föräldrar lagt i alldeles för barnvänlig höjd. Idag kom hon och var så lycklig över sitt fynd 🙂

Kolla vad jag har!

Hmm, vilken knapp ska jag trycka på?!

Äsch, det blev nog fel! 🙂

Kan det vara den knappen?

Flash! Oooja, DEN var det

Givetvis var jag tvungen att kika igenom bilderna i kameran och jag fick mig ett gott skratt! 🙂
Kvallan lämnar mycket att önska eftersom jag fotat av bilderna från kameran med mobilen men dock, här har ni några smakprov från proffsfotografens framfart!

Ett dagsfärskt kort (kopplas ihop med bilden ovan)

Finaste små fötterna!

Nu snackar vi närbild!!

Jag kan konstatera att det finns mer att lära sig om fotokonstens alla regler 😉

Men nääääee…

…varför ska allt hända mig? Så fort maken jobbar, sover eller är på möten så ska något inträffa. Är det inte sjukdomar eller strömavbrott så är det mjölkallergikräkningar eller bajskalas. Som idag då.
Morgonen började i ett skönt lugn, jag och snorpan åt frukost med tända ljus och soft musik i bakgrunden. Innan frullen hade jag hunnit röja det sista på bänken och testat köra igång vår nya fina diskmaskin. Maken till tystare diskmaskin har jag aldrig skådat! *nöjd*

Efter frukosten gick vi in i tvättstugan där jag vek in snorpans kläder i hennes garderob, vek ihop torra kläder från torkställningen och så körde jag igång en till tvätt. Lillskrot fick en tvättning och torr blöja, sen propsade hon på att få på sina nya strumpebyxor men jag hade inte riktigt tid just då. Hon kom flera gånger men jag sa bara
-”vänta” och -”sen”
Till slut ledsnade hon och stängde in sig i tv-rummet medan jag donade på i köket. Tystnaden lägrade sig och en känsla av olust smög sig på.

Doften av bajs nådde min näsa när jag gläntade på dörren och det i sig är inte konstigt eftersom hon gärna går undan och lättar på trycket i sin ensamhet. Men den här gången var det annorlunda!
-”bass” sa en nöjd tjej… och kom emot mig med en bajsig upp-och-gå-blöja i handen! Oh my!!
Ni kan ju föreställa er hur det ser ut när en 20-månaderstjej drar ner en blöja full med kacka! Vi skyndade oss till skötbordet för uppfräschning deluxe och jag insåg två saker. Ett, det var mitt eget fel att det blev så där, hade hon fått på sig sina strumpisar så hade hon nog inte hunnit kladda ner sig så som hon gjort- hon hade iaf fått jobba lite mer för att få av sig blöjan. Två, det är en naturlig utveckling att barn blir större, mer ”kan-själv-duktiga” och det är ju bra- men ack så jobbigt vissa gånger!

Nåja, efter tvätt och ny blöja så hann jag baske mig knappt vända ryggen till så hade även den nya blöjan åkt av, nu varm av kiss! Jag varken kunde eller ville ta på henne samma blöja trots endast en kissning så det blev återigen en ny blöja. Tredje för den här dagen och då hade vi bara varit uppe i drygt en timme. Fortsätter det här i samma tempo så blir vi snart ruinerade av blöjkontot. Näe, det blir att börja köra potträning nu, alla tecken sista dagarna tyder på att det är läge för det.

Nöjd, torr och belåten i väntan på kläder!

Jajamensan, snorpan har äntligen fått på sig både strumpisar och långbyxor 😉

Pinsamhet nr 1…

…ska jag bjuda er på ikväll. Något pinsamt har väl alla upplevt nån gång i sitt liv, av olika grad pinsamhet och allvar. Jag tänkte bläddra upp mig som en bok och ge er några av mina mindre knivskarpa stunder och dessa levereras med jämna mellanrum 🙂 Även om inte ni kan se eller förstå det pinsamma i mina storys så var/ är dom inte mina favoritsituationer precis!

Cool brud på halt underlag!

I 15-16-årsåldern hade jag fått i uppgift att tillsammans med min dåvarande pojkvän, hämta ett av mina yngre syskon på ett ungdomsdisco på ”Regnbågen”. Jag kommer i dagsläget inte ihåg om det var brorsan eller syrran, antagligen för att händelsen har legat i ”skämsmappen” i hårddisken alltför länge 😉

I alla fall, inget syskon kom ut genom entrén och en less storasyster lämnade pojkvännens varma bil och gick för att hämta junioren. Innanför dörrarna fanns en stor ytterklädsgarderob med tillhörande disk och där satt några coola typer som gick året över mig på skolan. I ett försök att se oberörd ut av deras närvaro (trots att jag hoppades att dom skulle se mina snygga vita stövlar) så glömde jag av att sulan under klack och framfot (heter det så?) var av hårdplast. Hårdplast som klapprade härligt vuxet mot det bruna fossil-insprängda stengolvet… det bruna halkiga golvet… som blir extremt halt när fasttrampad snö bygger upp en kaka under hårdplastsulan!

*schwooop* så låg jag pladask på rygg på golvet- mitt framför dom äldre, coola typerna som givetvis började gapskratta och peka!
Efter sekundsnabb resning från golvet, med rödglödande kinder och ögon tårfyllda av skam hämtade jag mitt stackars syskon som mer eller mindre bars ut i nackskinnet- med ny skrattsalva från coolingarna som än en gång skulle passeras på utvägen. Givetvis fick den tidsuppfattningslösa junioren skulden för att jag skämt ut mig eftersom det var dennes fel att jag överhuvudtaget behövde gå in!
Stackars junioren! ❤

Det var inte alltid lätt att försöka vara cool!

Men lovely…

…våran nya arbetskraft Bosch har flyttat in hos oss idag!

Bra arbetsdisciplin med tyst ljudnivå! 🙂

Och helt plötsligt så ser vi diskbänken igen nu när all smutsdisk får sig en genomkörare 🙂
Fredagskvällen känns genast mer harmonisk!